Sida 211 – Bondbloggen

Viljelijä pulassa.

Jag är inte så bevandrad i finska språket men antar att Vipu är en förkortning av det jag skrev som inläggsrubrik. För tyvärr så delar jag inte Nisses och Sonjas åsikter om den elektroniska odlingsanmälningens förträfflighet. Ifjol och i förrfjol fungerade anmälningen bra men nu var vi tillbaka till situationen för tre år sen.

Jag tänkte att inmatningen på sin höjd skulle ta en timme i går morse men istället gick det åt närmare fem timmar med att vänta på att varje klick skulle registreras. Halvvägs började jag fundera om det inte skulle ha gått snabbare att söka fram pappersblanketterna och åka in till lantbrukskansliet i stället. Vet inte var orsaken till trögheten ligger men det har gjorts lite ”utvecklingsarbete” av programmet sen i fjol och det är just sådant som man ska undvika i fungerande system. Programperioden har ju förlängts så att börja göra ändringar i systemet redan i år var väl lite onödigt?

Sen anmälan.

Varför då spara anmälan till sista dagen kommer säkert någon att mena. Och visst ligger det något i det men nu är det faktiskt så att jag försökt göra det tidigare, första gången redan i mars, men då hade tjänsten ännu inte öppnats. Fick sen i samband med blankettskolningen veta att den öppnas den nionde april. Följande försök gjordes, vill jag minnas, under påsken men då hann jag bara logga in och bekanta mig lite med ändringarna i systemet innan någon ropade på hjälp med nåt annat arbete här på gården. När jag kom tillbaka till datorn hade jag ”slängts ut” ur programmet, antagligen för att jag inte varit aktiv på en stund. Det brukar vara likadant med bankprogrammet, om till exempel telefonen ringer under tiden man matar in räkningarna….. bara att logga in på nytt och fundera vad som riktigt blev betalt. Undrar om det finns något program som skulle hålla musen i rörelse under tiden man pratar i telefon eller dricker kaffe? Eller borde man konstruera ett vippbräde som skulle få musen att åka fram och åter under tiden man funderar 🙂

Att tjänsten öppnades så sent gjorde att jag anade ugglor i mossen, förseningar i programuppdateringar brukar vara en förvarning om att det uppstått problem i ”utvecklingsarbetet”. När jag sen också hörde att andra haft problem försökte jag mig på ett nytt försök kvällen innan deadline. Men då drabbades jag av nån form av blackout så att jag inte mindes inloggningsuppgifterna för bankprogrammet. Nytt för i år är nämligen att man istället för personliga vipukoder loggar in med bankprogrammets koder. Nu mindes jag inte de 8 siffrorna som krävdes för inloggning och det gick inte längre att använda de vipulösen jag hade kvar i skrivbordslådan. Också det en följd av ”utvecklingsarbetet”. Att jag inte fick till det med siffrorna var ju lite underligt för jag hade betalt några räkningar nån timme tidigare och då var det inga problem med sifferminnet, men det är ju mycket att fundera på i dessa tider och frustrationen över byråkratin ledde antagligen till att minnet blockerades. -Sov på saken så kommer nog siffrorna- var frugans förslag, antagligen ville hon åt datorn för andra uppgifter 🙂 Jag tänkte att det säkert är lika bra att försöka igen tidigt följande morgon och om blackouten satt kvar kunde jag ta kontakt med banken för att få de siffror som fattades i minnet. Och visst fungerade minnet bättre på morgonen, om nu inte på första så på tredje försöket sökte sig fingrarna till de rätta tangenterna och allt hade varit frid och fröjd blott datatrafiken löpt som den skall.

Bankens inloggningsuppgifter ska man ju vara försiktiga med så jag brukar memorera numrorna, de är ju ändå inte svårare än att minnas ett telefonnummer som exempel. Hörde annars också att lantbruksrådgivarna inte var riktigt nöjda med övergången till bankinloggning, de blir nämligen tvungna att använda sina personliga bankkoder för att kunna sköta sina klienters anmälningar. En annan sak i ”utvecklingsarbetet” är att när man lägger till nya jordbruksskiften så hamnar de längst ner i listan. Istället borde de ju placeras överst strax under basskiftesuppgifterna där det skulle vara betydligt lättare att till exempel jämföra jordbruksskiftets arealer med basskiftets. Nu blev det en hel massa ”scrollande” upp och ner på sidan och det underlättades inte av trögheten precis. Fanns ytterligare några saker som jag inte tyckte om så jag skall väl ta mig tid till att ge myndigheterna lite feedback om inte för annat så för att delta i utlottningen av några minnesstickor……… det tycks ju vara behov av dylika 🙂

Förlängd anmälningstid.

Det är ju en klen tröst att också andra haft problem och till den grad att man nu beslutat förlänga ansökningstiden. Måste ge minister Koskinen en eloge för att han erkänner och beklagar problemen och förlängde ansökningstiden till den åttonde maj. Det var fint gjort. Men varför kunde det inte meddelats redan på morgonen så att man istället för att sitta och vänta på uppgiftsregistreringen kunde ha, som planerat, påbörjat sallatsplanteringen? Det är ju lite svårare att få ihop arbetsfolk idag och plantorna som är ute på avhärdning borde fås i jorden för att ge utrymme för nästa omgång.

Nå nu känns det lite bättre när man fått skriva av sig lite, solen skiner men det är kallt. Kallt var det också i morse så kanske det var lika bra att plantorna är oplanterade…….. ha en trevlig första maj!

Kära Skatteförvaltning,

Jag vill inte störa er i ert viktiga arbete men jag sitter här och försöker hitta rätt blankett. Jag borde vara ute på åkern och harva för att odla mat åt er men jag fick ett brev där ni hotade med 1000 euro skatt ifall jag inte omedelbums skickar in blanketten. Jag måste erkänna att brevet mycket effektivt väckte min uppmärksamhet så harvandet får nu vänta.

Jag förstår inte det nya språket byråkratiska som används i alla anvisningar. Jag har kommit så långt att jag inser att jag på byråkratiska alls inte är bonde eller ens jordbrukare utan ”primärproducent”. Och att moms inte alls är moms på byråkratiska utan ”periodskatt”. Man borde ha en jurist som pappa och en skattebyråkrat som mamma för att få riktiga gener så man klarar av blankettifyllandet. Och från liten lär sej byråkratiska. Tänk bara hur mammas glada utrop: ”Nisse, fyll i blankett 3567r.pdf så får du din tuttflaska” och pappas jovialiska ”Nu tar vi blankett 7834-upp.pdf för att ta ut hammaren från verkstaden” skulle vänja en vid ett liv i det moderna samhället.

Men just nu skulle jag behöva en blankett som avslutar alla periodskatteanmälningar för min pappas dödsbo. Där finns bara litet skog som mest består av små träd som skall röjas och gallras de närmaste 50 åren så där blir inga inkomster eller utgifter (vi gör jobbet själva). Men periodskatteanmälan måste göras ändå för annars smäller ni till med 1000 euro skatt. Var finns blanketten som avslutar allting ?

Jag talade med en riktigt vänlig tant på skatteförvaltningen och fick rådet att skriva ut en blankett från skatt.fi nätsida. Men jag hittar inte blanketten för jag vet inte vad den heter på byråkratiska. Och att söka fram den bland en massa blanketter som ”Anmälan om omorganiseringar i en koncern” och ”Ansökan om tonnageskattskyldighet” övergår mina krafter.

Jag är övertygad om att det bara är att fylla i blankett xyz2345r.pdf men hur hittar jag den ? Snälla, kunde ni inte skilja åt blanketterna för jättestora firmor med en hord av jurister och kontorspersonal som söker blanketter på heltid från blanketterna för oss enkla bondlurkar (som borde vara ute på åkern och så) ? Skriv gärna flera olika brevmodeller för olika grupper. Det brev jag fick var helt tydligt menat som universalpåminnelse för alla från småbrukare till koncernchefer och det var faktiskt svårt att hitta den information som var av betydelse för mej.

Tänk på att det är vi som betalar er lön. Så ni kan sitta och skriva brev åt oss som hindrar oss i vårt arbete och i värsta fall förorsakar blodstörtning, hjärtattacker och sjukhusvistelse på samhällets bekostnad – ifall personen inte avlider direkt. Ni kanske borde gå på kurs och lära er skriva på svenska (eller finska) så folk förstår vad ni menar.

Jag betalar gärna mina skatter med ett leende på läpparna (om än litet ansträngt ibland) ifall jag får brev och anvisningar som är läsliga. Det är förstås inte så lätt att vara skatteindrivare och visst är folk slarviga och slöa. Men det skulle kanske hjälpa ifall de förstod vad det är frågan om ?

Men snälla ni, starta inte ett ”projekt för att minska byråkratin” ! Då EU skulle minska byråkratin inom jordbruket så blev det etter värre …

Nisse

primärproducent

P.S. Jag skickade faktiskt in periodskatte… (vad-det-nu-heter) redan för två månader sedan men den tycks ha försvunnit nånstans. Där stod det att det inte fanns momspliktiga inkomster eller utgifter alls. Som förut i tio års tid redan.

P.P.S. Tala med dem som sköter on jordbrukets stödansökningar – den elektroniska ansökan är faktiskt enkel och bra.

(Nu måste jag gå och dricka kaffe och lugna ner mej 🙂

Vårbruket fortskrider.

När redaktörerna här på Yle Österbotten utannonserade mitt deltagande i morgonsändningen i torsdags uppmanade de lyssnarna att kolla in bondbloggen för att följa med hur vårbruket framskrider. Så det är kanske dags att rapportera vad som skett under veckoslutet 🙂 Soligt väder och torrt har det varit. Den riktiga vårvärmen har jag dock ännu inte känt av så ännu behåller jag långkalsongerna på. Fredagen var ändå så pass varm att en ensam soldyrkare syntes utfläkt på sandstranden vid Paradisön på Vasklot, den värmen kände ändå inte jag av eftersom jag deltog i skogsfullmäktigemöte den dagen.

Avdunstningslock.

Eftersom jag har det mesta färdigt harvat och på så vis satt lock på åkern för att minska på vidare uttorkning så är det inte så bråttom med sådden. Kalle fick tack vare bra kommentarer svar på sin undran över Väderstads rekommendationer om bruk av torra lerjordar så jag har inte så mycket att tillägga. Den erfarenheten har jag i alla fall av lerjordar att det är tidpunkten för harvningen som är den viktiga, görs den vid rätt tidpunkt så är det inte så bråttom med sådden. Harvas det för sent kan det ändå vara skäl att, som Kalle funderade, så direkt efter harvningen och gärna välta efter sådden. Nu är mina leror kanske inte riktigt så styva som Kalles men är det torrt och tjälfritt som i år tycker jag att det är bäst att färdigställa åker för åker för sådd med en gång. Vilket i mitt fall brukar innebära två överfarter med harven genast efter varandra så att jorden inte hinner torka ut emellan körningarna. Eftersom den såmaskin jag lånar in i år placerar fröna på harvbotten så harvar jag till önskat sådjup. Harvningen jämnar ju också ut tiltorna och fältet så att avdunstningsytan minskar och får man till lämplig grynstruktur så minskas luftcirkulationen i ytlagret vilket också begränsar uttorkningen.

På lördagsmorgonen begav jag mig mot Kalles hemtrakter för att hämta kornutsädet. Fjolårets skörd blev inte av utsädeskvalitet och jag hade ändå tänkt byta sort så nu köpte jag in allt kornutsäde färdigt sorterat och betat. Sortvalet föll på Elmeri som borde passa mina åkrar, vi ser väl framåt hösten hur det blev. Passade på att kolla in bränsleförbrukningen på traktornyförvärvet på samma gång. Det gick åt 36L under den 106km långa färden. Kunde kanske ha minskat förbrukningen något med att hålla lägre varvtal?

Lugnt både på väg och åker på lördagsförmiddagen i dessa trakter. Det var nog mera aktivitet i mina hemtrakter.

Ingen dag utan överraskningar

Väl hemma började jag fundera över vart jag skulle placera lasset. Kanske det ändå var lika bra att placera kornutsädet, eller åtminstone en del av det, dit det hör hemma…….. alltså i jorden. Det visade sig att såmaskin var ledig så jag flyttade över breddäcken från Fiaten till New Holland och for efter maskin. Tänkte att jag hinner fylla maskin och göra vridproven klart innan jag tog kväll. Så här långt hade dagen löpt enligt planerna men sällan går det en hel dag utan överraskningar så inte heller denna dag. Konstaterade när jag kollade däckstrycket på såmaskin att en ring var tom och att den till på köpet inte gick att fylla eftersom ventilen var bruten. Det var ju inget vidare konstaterande eftersom det nu var lördagkväll och jag hade lovat återlämna maskin på måndag förmiddag. Tursamt nog har vi kontakter med folk inom däcksbranschen så en ny innerslang fick jag hem vid 22-tiden 🙂

Som vanligt så är det ju däcket längst in som är trasigt, blev en del skruvande........ — Som vanligt så är det ju däcket längst in som är trasigt så det blev en del skruvande i stället för lördagsmys i soffan…..

Kornsådd.

Inte för att nu kullkasta alla Kalles teorier om turordningen i vårbruket men jag började året spannmålssådd med sådd av korn istället för havre. Orsaken eller egentligen orsakerna till att jag började med kornet var att jag dels ännu inte fått gödseln till havren, kornet skulle sås där jag vårplöjt och så var ju vagnen färdigt lastad 🙂 Vi får väl se om den tidiga sådden av kornet var ett bra val eller inte, lite stöd i beslutsfattande gav ändå det att den första ladusvalan visade upp sig. Det är nog första gången som jag noterar att svalorna kommit i april. I och för sig sägs det ju att ”en svala gör ingen sommar” men ändå………..

Att förberedelserna inför sådden blev framskjutna till söndagsmorgonen medförde att det planerade firandet av yngsta dotterns 21-årsdag inte blev av för min del för när den övriga familjen for på födelsedagskaffe hade jag ännu 1,5ha kvar att så. Hon var inte värst ledsen för det för hon visste ju att jag liksom vid många andra tillfällen var med ”i andan om” (i tankarna). Att lämna en del av fältet osått tills jag får låna såmaskin nästa gång kom ju inte på fråga. De va ju det här om bönder och normala liv som Nisse skrev om, lite tröstande det här att man inte tycks vara ensam visavi prioriteringarna.

Eftersom Samen står i verkstaden i väntan på reservdelar testade jag att så med New Holland.

Dammet låg tätt över åkern i den lugna söndagskvällen, man får hoppas att fruarna i gårdarna har haft förstånd att spara fönstertvättningen tills vårbruket är över. — Dammet låg tätt över åkern i den lugna söndagskvällen. Man får hoppas att fruarna i gårdarna har haft förstånd att spara fönstertvättningen tills vårbruket är över.

Trots att ytjorden var torr så fanns det bra med fukt kvar på sådjupet även på det vårplöjda fältet. Kommer det därtill, som väderprognosen utlovat, lite snöslask till första maj så borde groningen lyckas bra. Vi bönder har ju inte så mycket annat än hoppet att ty oss till…….. hur utfallet blir ligger i andras händer …….. men gör man så gott man kan är man en bra bit på väg.

Kan en bonde leva ett ”normalt” liv ?

Visst försöker många arbeta för att också bönderna skall ha likadana förmåner som alla andra och till och med litet semester ibland. Men så kommer då verkligheten emot – det vill säja vädret – och alla fina planer går i putten.Vi har försökt ta ledigt en vecka på våren efter skogsarbetet men i år gick det åt skogen mer än vanligt. Och det var det varma vädret som förorsakade det.

Vanligen har jag bråttom att köra ut virket ur skogen och hinner inte åka nånstans före mitten på april. Men för det mesta hinner man ändå (nästan) få i ordning maskinerna före vårbruket. Så icke i år. Vi borde ha stannat hemma och förberett vårbruket den veckan vi var i Sverige. Nu tömde jag oljan ur Belarusen som skall dra såmaskinen och först kom det vatten. Sedan grå vattenblandad olja och till sist litet svart dieselolja också. Troligen har topplockspackningen gått hädan. Det är inte så farligt – en hel sats packningar till Belarus får man från Estland för 23 euro. Men nu står traktorn mitt i sådden och snart skall det regna en vecka …

Man får bittert ångra att man tog ledigt och svär att det aldrig skall hända mer. Inga semestrar och lediga dagar – det blir bara dubbelt upp med elände då man kommer tillbaka. Jordbruket är nu bara till sin natur sådant att man är helt beroende av vädret. Att planera på lång sikt (längre än en dag) är visserligen möjligt men värdelöst. Som den här våren visar. Vi måste boka resan redan i februari för att få med paketbilen (en personbil kan man boka senare) och så hade vi beslutat hålla byns årsmöten i god tid före vårsådden – alltså i lördags och söndags. Då vara redan alla ute på åkrarna.

Man kan som bonde inte binda sej till några som helst möten mellan 15 april och 10 juni och mellan 15 augusti och 1 november. Helst inte däremellan heller. Det värsta är att alla andra hittar på en massa i maj och sedan med nya krafter i september då de återvänder från semestern. Medan bönderna är utpumpade efter sommarens vedermödor och möjligen ligger på rygg i leran och försöker reparera tröskan.

Jag tycker man inte alls passar ihop med andra människor. Bondelivet har så annorlunda krav och tider att det är ganska sällan som de passar ihop med det övriga samhället. Visst har vi stor frihet att ordna med vårt arbete – så länge vi ser till att det passar ihop med vädret. Och vädret är obevekligt och oförutsägbart. Prognoserna fungerar på sin höjd ett par dagar framåt.

Det finns stor risk att man sätter sej i skogen och vägrar att ha nånting med andra människor att göra. De bara ställer till krångel med arbetet.Men nu behöver människan träning i att umgås socialt. Det är som att läsa och skriva. Man glömmer bort förmågan om man inte använder den på länge. Så det finns en risk att man som bonde blir först folkskygg och sedan folkilsken :-).

Därför är det bra med alla föreningar vi har i byn även om de tar tid och krafter. Det är bra att träffa andra och pyssla med nånting gemensamt och redan att dricka kaffe och prata. Så föreningar som Gamla folkskolans vänner (vi hade årsmöte i lördags) inte bara tar utan ger en också mycket. Så jag tänker inte lämna föreningen fastän lördagen var litet stressande då solen gassade på åkrarna och det torkade upp snabbt.

Det är litet nervöst nu (som alla andra år …) men månne vi inte får utsädet i jorden i år också. Jag får vara glad att det bara är topplockspackningen som strukit med. I söndags hörde jag att en växellåda gått i kras – och det är värre det. Jag ber att få uttrycka mitt djupa deltagande med växellådans ägare.

Flaggdag!

Oj nej oj nej oj nej… är det idag??? Sade jag och kastade ifrån mej högaffeln. Hålla ordning på dagar är inte min starka sida. Ner för trapporna från hövinden, lammen skrek efter mjölk, men jag ropade åt dem : Nu får ni nog tusan vänta för nu ska de hissas flagga! Veterandagen, var ordet som kom genom mina peltorlurar som fick mej att med raska steg traska ner till huset, in i hallen, ta ut klädhängaren med flaggan och gå ut och hissa den rena, vackra blå-vita. Och så stod jag där, stolt som högsta hönset i hönsgården och galade och sjöng Vårt land, vårt land, vårt fosterland. Varken hönan eller jag är någon sångfågel, men det är tanken som räknas!

En viktig dag. De flesta i detta land har sina egna historier och berättelser från dessa forna, oroliga krigstider om hur det blev så att vi får hissa vår vackra flagga. Historier från denna lilla kobbe finns det också flera av. Det som ofta kommer på tal här, när man pratar och pratade med den äldre generationen, är hur de som postiljoner skidade kring fjärdarna vintertid med vita lakan i ryggsäcken. Det var för att kunna gömma sej ifall fientliga flygplan skulle komma flygande. De som bodde i utskären blev en tid evakuerade längre in mot land, en familj blev inkvarterade i det här huset. De bodde i ”fårståkamarn” ett rum i farstun som är ca 3×3 meter, och som idag fungerar som mitt badrum. De hade inte så mycket annat med sej från sin holme än det allra nödvändigaste och viktigaste, däribland kossan.

Veterandagen. Den dagen som är bland de viktigaste att hissa flaggan på! Det är ju tack vare dom vi har en egen flagga att hissa 🙂

Avdunstningslock? Vaddå avdunstningslock?

Nu måste jag ställa en kort fråga till kollegerna på bloggen – och alla läsare förstås.

Jag fick i min hand Väderstads handbok för odling 2014, en mycket fin lunta med många knep i. Där beskrevs dock en sak som jag aldrig har hört talas om och absolut inte förstod.

Väderstad har ju specialiserat sig på lerjordar eftersom jag har förstått att jordmånen runt deras hemknutar än om möjligt ännu lerigare och styvare än i Yttermark. Därför handlade mycket om sådd och beredning av lerjord.

Nu menade då Väderstads samlade kunskapskollektiv att man skall köra ett AVDUNSTNINGSSKYDD på lerjordar med en vanlig NZA harv så fort det bara är möjligt. På så sätt kan man förhindra att lerjorden torkar ut och sålunda dra ut på sådden tills det finns tid och värme.

Christer: Du nämnde något om detta på din FB sida igår och fick mig ännu mera förbryllad.

Min uppfattning av lerjordar med 30 års erfarenhet är ju att direkt man rör dom, oavsett om det är vårplöjning eller harvning så startar en torkningsprosess som gör att dom ovillkorligen borde vara sådda redan samma dag. Allt annat har varit dömt att misslyckas.

Vad handlar detta om?