Sida 217 – Bondbloggen

Luppas gener går vidare

Luppa levde ett långt liv och lämnade många fina avkommor efter sig. Här hemma har vi två döttrar i mjölk samt hennes sista dotter som ännu inte mjölkar. Förutom dessa finns det flere avkommor antingen efter dessa döttrar eller efter hennes son Ponnistus.

Ponnistus har använts förutom inom finsk avel också i t.ex. Norge. Antte var på ett möte i Norge härom veckan och där kom det fram att den tjur som för tillfälle har bästa avelsvärdet i landet är Skjelvan, son till Ponnistus 🙂 🙂

På lördagen föddes en dottersonsdotter till Luppa här hos oss. Lisans far är Robert, som vi sålde till avelsbruk för några år sedan och hans mor är Uppa, Luppas dotter. Robert är mera en exteriörtjur än en produktionstjur, men eftersom kalvens mor har goda produktions egenskaper, så har vi rätt så höga förväntningar för kalven. Nu är det bara att hoppas att allt går vägen 🙂

Råd om skogsvård

Ingen blir väl förvånad över att det handlar om skog – igen. Skogen är just nu överst på listan och det osäkra vädret gör att man inte riktigt orkar intressera sej för något annat. Jag var i alla fall en kväll på NSP (Nylands producentförbund) möte – där det handlade om skogsvård.

Det som blev fullständigt klart för mej den kvällen var att skogsvårdsråden numera riktar sej till sådana som inte själva hugger i sin skog. Som gammal forskare så är man van att först och främst titta på vilka utgångspunkterna och antagandena är förrän man ens börjar se på innehållet. Och dagens skogsvård utgår ifrån att man köper tjänster. Nån annan skall röja i skogen, nån annan skall gallra och nån annan skall syssla med plockhuggning.

Även om den nya skogslagen tillåter en mycket mer flexibel skogsvård så blir det inte mycket bättre om man skall ha stora maskiner och andra att sköta om skogen. Tvärtom har nu alla skogstekniker fått lära sej att till plockhuggning skall man ha de allra största maskinerna ! Tanken är att det behövs längre räckvidd då man skall plocka ett träd härifrån och ett därifrån.

Vi har aldrig börjat med kalhuggning i vår skog den gamla lagen till trots. Men så mycket har jag sett av avverkning med stora maskiner att det inte blir till nånting om man försöker lämna kvar nånting. De förstör ganska grundligt all skog där de härjar. Men för luckhuggning fungerar de förstås.

Jag är skeptisk till de råd man får – åtminstone om man hugger själv. Min erfarenhet är att det går snabbt att för hand (med motorsåg) fälla stora träd och om man riktar dem litet så klarar sej ungskogen riktigt bra. Däremot är gallring för hand mycket arbetsamt och därför har jag en liten traktorprocessor för det.

I Sverige har man på sina håll funderat en hel del på kontinuerligt skogsbruk. Naturligtvis slåss man också där om hur det skall gå till och om det lönar sej. Det finns till och med doktorsavhandlingar som visar att i vissa sammanhang så lönar det sej inte ens att gallra över huvud taget.

Men som vanligt så bör man titta på de antaganden som ligger som grund. Priset på energived är högre i Sverige och kan konkurrera med massavedspriset varvid det förstås lönar sej att inte sälja massaved alls. Tillväxten i kubik är större i ogallrad skog och om allt går till flis så är det inte stor idé att titta på kvaliteten. Dessutom läste jag om en undersökning som pekade på att de dominanta träden i alla fall blir fina stockträd i en ogallrad skog.

Så den som hugger själv i egen skog bör använda huvudet till annat än att ha hjälmen på. Det finns en massa olika saker som bör beaktas. Det värsta är ju att ingen vet hur prisbilden ser ut om 50 år då ungskogen växt upp. Därför är det litet som att kasta krona och klava då man besluter hur skogen skall skötas.

En möjlighet är att följa de gamla traditionerna och försiktigt ta med nya idéer. Man ser ganska bra om kronorna börja skjuta upp för mycket i en skog och då kan det vara bra att glesa ut den – försiktigt. En del mångfald kan vara bra att hålla kvar så det finns olika trädslag om 50 år. Björk tar åtminstone jag bort då den börjar piska på granarna. Och så vidare. Att använda sunt förnuft är väl det bästa rådet man kan få.

Visst är det bra att höra ordentligt på alla råd som delas ut och följa med all forskning. Men så bör man absolut göra en utvärdering av hur lämpliga råden är just för den egna skogen. Passar antagandena alls in på just den skogsbiten ? Det finns inga absoluta råd som fungerar överallt – det finns bara råd som passar ifall vissa antaganden gäller. En del råd kan vara bra att beakta men vissa kan man helt strunta i.

Jag fick höra att kontinuerligt skogsbruk inte bara är att hugga och få pengar utan att behöva sätta pengar på plantering och annat. Men det är just vad det är ifall man gör det själv. Man behöver inte betala andra för all möjlig skogsskötsel men man bör sätta tid på att fundera ordentligt på hur man sköter sin skog. Det passar utmärkt för den som är intresserad av skogen men inte för den som inte vill syssla i skogen. Den senare gruppen bör följa rekommendationerna om skogsvård.

Förhärdat härdat.

Grönsakssäsongen står för dörren men ännu hinner jag med ett skogsrelaterat inlägg 🙂 Precis som Nisse så har jag också röjt undan en del vindfällen och det vill bli en hel del filande då sand och grus har ”smutsat” ner virket så kedjan blir ovass.

Tänkte att en härdad kedja kanske skulle vara ett alternativ så jag prövade en men jag är nog inte riktigt nöjd. Dels är den ~3 gånger dyrare och så går den inte att vässa annat än med specialvässare (som jag inte har). Dessutom tyckte jag att den inte var speciellt vass som ny heller, det gick an de dagar då det var varmt men nu hade vi några morgnar då det varit kallt, så pass kallt att stammarna frusit, och då bet den väldigt dåligt. Och sågkedjorna skall vara vassa annars blir det bara ett ödslande med tid och bränsle. Så det är väl att fortsätta med filandet………..

De kalla nätterna har medfört att skogsvägarna frusit till och öppnats för trafik igen så idag har jag fått en dikeslinje i Malax fixad, blir det inte regn imorgon tror jag att jag åker dit igen och gallrar lite.

Soligt och fint väder men lite för varmt det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick. — Soligt och fint väder men lite för varmt, det blev att dricka en hel del för att hålla vätskebalansen i skick.

Hos lammen

Såhär ser det ut i ena änden av fårhuset. Lammen har en egen kätte. Där är det fri tillgång på mjölk ur flaska. De som är vana att man ger dem flaska från små, trillingar och såna som tackorna inte riktigt tar hand om, lär sej snabbt att gå och äta själva. Man ska dock se till att där alltid finns mjölk. Om det tar slut i flaskorna och lammen sen får mjölk, slukar dom kall mjölk som om det vore sista måltiden i deras liv. När flaskorna inte längre räcker till, tar jag till ämbar/tutthink, eller minskar grupperna. Det som också är viktigt att det finns i en lammkätte med ”kallbar” är värmelampa. När lammen får kall mjölk, och får sköta det själva, alltså dricka lite och ofta, så fungerar det bra, men värme vill de ha. Vem som helst blir lite frusen av att dricka kallt, så även lammen. De flesta får ändå mat av tackan, men när det finns tre lamm som ska ha mat ur två spenar, så blir ofta en lite på efterkälken, men lammbaren jämnar ut skillnaden mellan lammen.

Filmen är rätt mörk, men lite ser man i alla fall hur det är att vara lamm hemma hos mej 🙂

Man kan också se min senaste skapelse hängandes på väggen i lammkätten. Det är en lamm-matar-automat. Lammen tycker lika mycket om havre som sina mödrar, så det brukar börja gå åt en hel del framåt vårkanten. Jag brukar ställa in ett ämbar med havre i lammkätten, men när där är flere lamm som äter brukar inte ett 10l Ämbar räcka så långt. Dessutom roskar dom ner i det, stjälper omkull det, om det bara är möjligt… ja, dom såsar och råddar i det värre än småbarn. Så jag tänkte att jag skulle försöka spika ihop en lite större automat åt dem. Om den riktigt fungerar vet jag inte ännu, men det visar sej. Designen och funktionen är utformad mellan mina öron, och jag kan bara konstatera att snickare varken är eller blir jag, så det är inte det mest hypade man kan tänka sej. Tänkte att jag kanske skulle göra nån, eller några till, men, med facit i hand tror jag det får bli ”the one and only”, OM det inte visar sej fungera helt fantastiskt fint… Nåja, det återstår att se… Där hänger den i alla fall, med ett halvt ämbar havre i, och den har inte kommit ner än 🙂

Minus 17 i natt

Vintern kom tillbaka (tack och lov !). De senaste dagarna har jag kört upp spår på nytt. Man måste köra efter varje snöfall för bara ett par centimeter lös och torr snö isolerar ordentligt. Så jag hämtade vindfällen. Det är ett ganska besvärligt arbete och en hel dag kan gå åt att få ut en halv vagn. Förstås har träden fallit i den allra besvärligaste skogen och måste lirkas ut på olika sätt. Jag brukar kvista men inte kapa och så drar jag ut hela stammen och kapar anefter.

Inte är det lönsamt med man måste få bort åtminstone de grövre träden så att granbarkborrarna inte förökas så mycket. Nu kommer skogsvägarna troligen att hålla två veckor till. Det skall bli varmt på dagarna nästa vecka men nätterna skall vara på minus så då smälter vägarna inte så fort.

Ekonomijämförelse

Nisse redogjorde för en tid sen över sitt bokslut eller vart bondens pengar tar vägen. Han nämnde då hur olika boksluten kan vara gårdar emellan och för att ytterligare understryka detta har jag nu gjort en liten jämförelse. Jag deltog tidigare i lantbruksekonomiska forskningsanstaltens jordbruksekonomiska undersökningar och då kunde man också få rapporter med jämförelsematerial därifrån och det var ibland intressant. Tyvärr var det få gårdar med specialväxtproduktion som deltog så det var inte så lätt att hitta jämförelsematerial. Jag har nu inte på många år deltagit då det dels var ganska jobbigt med all bokföring och frugan tyckte att de ekonomiska resultaten var så nedslående, vill minnas att vår timlön låg på knappa 3 euro i timmen.

Nu vet jag ju inte exakt hur Nisse räknat men här kom jag till följande fördelning.

Här är det lönerna och lönebikostnaderna som är den största utgiftsposten. Jag har ju två av mina tre döttrar heltidsanställda och ett par säsongsanställda som får lön. Det här är ju ingen höglönebransch men i och med att det är många arbetsmoment som är svåra att ersätta med maskiner så blir det en och annan arbetstimme under året. Trots moderata lönenivåer för de anställda så kan de i alla fall stoltsera med att de har högre lön än företagets VD 🙂

Som följande stora utgiftspost kommer förpackningsmaterial, alltså kostnader för lådor påsar och säckar. Lite märkligt att det som förr eller senare hamnar på avstjälpningsplatsen förorsakar så stora kostnader, men ingen köper längre produkter i lösvikt.

Som nummer tre har jag elavgifter. Precis som för Nisse så är det stora fläktar i torken som förbrukar el men i mitt fall tillkommer en stor kostnad för el till kylmaskiner och motorer i tvätt och sorteringslinjen. Kylrummens avfrostning sköter jag med värme från flispannan för annars skulle elräkningen nog bli en hel del större eftersom jag då skulle ha blivit tvungen att höja på huvudsäkringen ytterligare.

Bränsle och smörjmedel kommer som följande utgiftspost. Här är det mest brännolja till traktorer och diesel till paketbilen. Bränsle till uppvärmning av växthus och byggnader är inte medräknade här. Jag har inte räknat ut värdet på flisveden eftersom det ändå till största delen består av röjningsvirke och annat skräp som annars skulle bli kvar i skogen. I fjol fick man dock faktiskt lite betalt för energiveden då kraftverket i Vasklot eldades med skogsflis men nu kör dom på stenkol igen och veden får ruttna i skogen……. det är mycket med den här politiken som man inte riktigt förstår. Avverkningen och ihopsamlandet av flisveden sätter jag på nyttomotionskontot så det är inte heller beaktat. Men det är klart att skulle jag sätta till marknadsvärdet på flisen här så skulle bränslekostnaden konkurrera med förpackningsmaterialet om andra platsen i utgiftsligan.

Som god femma har jag kalk och gödsel. Även om jag försöker att hålla jordens egen produktionsförmåga i skick så är jag tvungen att tillföra lite näring för att få hyggliga skördar och god smak och kvalitet på produkterna. Nu kalkade jag lite senaste år efter en paus på några år och det gjorde att kalk och gödselkostnaden steg några placeringar.

Det är tight om placeringarna som följer men ifjol var det frön och plantor som knep sjätte platsen. Grönsaksfröna är inte billiga, det är helt otroligt hur mycket en liten påse kan kosta. Men det lönar sig inte att odla skräp och utan gott förökningsmaterial så är de övriga insatserna bortkastade så det är bara att betala 🙁

Lite nytt har man försökt att skaffa sig så avdragen för maskiner och byggnader återfinns på följande plats.

Nisses största utgiftspost försäkringar hittar vi på åttonde plats i mitt fall och då har jag också som Nisse satt in pensionsförsäkringarna här för att bättre kunna jämföra. Försäkringarna förorsakade av främmande arbetskraft ingår i lönebikostnaderna. Jag trivs bra med att arbeta så pensioneringen är inte mitt ultimata mål här i livet och farfar och far dog vid 58 respektive 63 års ålder så jag förstår inte riktigt värdet i pensionspremierna. Skulle det gå så illa att jag inte klarar av att försörja mig genom att arbeta på ålderns höst får jag väl avyttra lite egendom. En del skadeförsäkringar har jag sagt upp efter erfarenheterna från branden, det lönar sig inte att försäkra sånt som börjar ha nåt år på nacken.

Eftersom jag inte äger tillräckligt med jord för att kunna hålla en vettig växtföljd så är jag tvungen att arrendera lite mark så arrendeutgifterna kommer som följande.

Placeringarna fem till tolv kastar på några tusen euro så dom byter plats sinsemellan årligen men senaste år återfanns inköpta tjänster och frakter på tionde plats.

Kostnader för underhåll och reparationer av maskiner hittar vi på följande plats. Här kunde det kanske satsas lite mer för att hålla allting tiptop, en del silvertejp och ståltråd har kommit till användning istället för nya delar.

På sista plats av det som betingar nån tusenlapp i årlig utgift hittar vi växtskydd, växtunderlag (såsom torv för plantdrivningen) och andra odlingsförnödenheter.

Ytterligare kostnader som vattenavgifter, kontorsmaterial, räntor, medlemsavgifter, marknadsföringsavgifter, facktidskrifter, fordons- & fastighetsskatter, m.m., m.m. har jag nu inte rangordnat här men det är bara att konstatera att det gäller att hålla strama tyglar för att få inkomsterna att räcka till. Inkomsterna jaa? Skulle nu någon vara intresserad av dem och detta inlägg leda till lite diskussion så är jag nog beredd att redogöra för dem också 🙂