Sida 300 – Bondbloggen

Lördagsmys med förhinder.

WP_000604 — Hittade lite information till sist. Tack Olav!!

Tanken var att tillbringa lördagskvällen på planteringsmaskin tillsammans med frugan och yngsta dottern för att plantera lite blomkål och broccoli inför det utlovade regnet. Mysfaktorn hann inte infinna sig innan det blev ett abrubt avbrott i det roliga 🙁 Avbrottet förorsakades av ett axelbrott på planteringsmaskin så i stället för mys blev det att skruva maskin. Axeln som hjulet är fäst vid går direkt in i hydraulmotorn och brottet sitter nära själva motorn så svetsning kan bli lite besvärlig utan att demontera motorn. Hur som helst så är gården full med plantor som skall planteras så en snabb lösning är vad som eftersträvas vilket inte är så lätt sent en lördagskväll. Typiskt 🙁

WP_000577 — ....å ena hjulet trilla bort 🙁

WP_000584 — Kan nog bli lite knepigt att få svetsat utan att bränna tätningarna?

Sände just ett MMS till importören för att förbereda en eventuell beställning av reservdelar, men har inte fått svar.

Lite regn får vi nu just och det gör ju gott åt det som vi hann plantera i alla fall 🙂

20.6 Mera bilder:

Vår(?)sådd

Då jag körde i den våta leran i slutet på maj så undrade man om det hade varit bättre att vänta litet ännu. Nä, det hade det inte. I går sådde jag de sista ”djölana” (gölarna) och då stod ännu vattnet i tomfåren ! Det är nytt rekord för omöjlig sådd. Aldrig har jag sått den 15 juni förut. Det har varit helt omöjligt tidigare. Kanske det inte var någon idé att så nu mer men jag ville prova om vetet alls hinner mogna till hösten. Det var inte stora bitar så förlusten blir minimal.

Brodden på det tidigare sådda ser inte så oäven ut med tanke på förhållandena men man vet inte slutresultatet innan hösten kommit, vetet är tröskat och sålt och pengarna spenderade. Det är den försiktiga förutsägelsen i motsats till vissa som redan på vintern börjar påstå hur stor skörden skall bli det året …

Klyva potatis

Många sorters väder och ibland ombytligt…

När man håller på mitt uppe i vårbruket har man det lite på backen som i köket när man bakar. Skålar, ingredienser, slevar, visplar eller släpvagnar, gödsel, utsäde, maskiner, traktorer i en salig röra… skillnaden är att man inomhus inte behöver vara rädd för vatten från ovan, men ute kan man aldrig vara säker.

En kväll på dånö för några veckor sedan såg det mitt i allt ut som om det kom upp en regnvägg norrifrån. Mats höll på och satte potatis och för var gång han kom för att fylla på maskinen fick jag order om vilka grejjer som skulle täckas in eller flyttas.

När det mesta började vara under tak och övertäckt började klockan visa sen kväll. Följande dag visade det sej att det stora fula molnet hade släppt ner ca 4 torra droppar vatten över Dånö. Det var mer lagom, för då var det bara att plocka fram alla grejjerna och fortsätta.

Mats börjar småningom ha det mesta satt i jorden. Lite potatis finns det kvar ännu att påta ner. utskiftningen, nästa års utsädespotatis sätts sent, den vill man inte ha för stor, då hamnar man på handarbete…

7 såna här lådor, med ca 500kg i varje, plockades igenom för hand i år… Potatis för potatis klyvdes. Man gör det av flera orsaker, men dels redan av den enkla orsaken att de skall rymmas igenom sättaren. Jobbet är inte sådär jätteinspirerande och givande, men det skall göras…

Sommartider!

Visst är sommarlovet underbart, kan inte säga annat. Då får man ju tid att jobba, förstår ni 😉 Ska snart köra igång med jobbandet på allvar och då kan det ta många veckor innan jag får återförenas med – min bild av – ett typiskt sommarlov. Nu i dagarna ska jag börja plantera tallplantor och köra stenhårt om kvällarna med det så jag får ner så många som möjligt innan måndagen, då det blir att ta en riktig handelsrunda i Vasa och inhandla allt man kan tänka behövas inför kiosköppningen på tisdag! Som ni kanske förstår kommer jag ännu denna sommar ha hand om Vägviks kiosk några veckor. Ett ställe där jag verkligen trivs; folk som kommer och går, vatten och allt annat som hör sommaren till. Ni som har vägarna förbi kan ju alltid svänga ner på en glass eller annan god grillmat! Så till slutet av juli kommer jag sitta fast vid stranden, kan ju inte klaga 😉 Innan skolan börjar tillbaka ska jag hinna med tre veckor praktik också. Tills vidare önskar jag alla en fortsatt varm och trevlig sommar! 🙂

In i dimman!

Solen sken och vädret var försommar varmt. Bara liten krusning på vattnet den morgonen, en perfekt dag att köra ut fåren längst bort. Dessutom hade vi igår fått hem det efterlängtade bränslet. Hur länge skall man behöva vänta på bränsle egentligen? 3-5 dagar som utlovat sprack, inräknat en helg förstods, men inte har vi någon skillnad om det är lördag eller söndag, man skördar och kör när det går… Mitt i ensilageskörden vill man inte gärna stå och trampa och vänta sådär rysligt många dagar. Eftersom bränslet inte dykte upp de dagar vi räknat med blev det att slanga bränsle ur en av våra båtar som stått på land i 5-6 år med full tank. Det var prima bränsle eftersom tanken var precis full. De 60 litrarna som där fanns var precis vad som behövdes för att få färdig balat ensilaget på anisor.

Tillbaka till fårkörningen så lastades fåren ombord på traktorsläpvagnen och sen bar det av ner till stranden. Där väntade pappa med båten Liselott. Fåren hoppade ombord, endel mer lyckliga än andra. Det var mest gamla tackor och så några lamm. När vi lade ut fick alla en skvätt coopersect i nacken, det är fästingmedel, och så bar det ut runt närmaste udden, bönan och då så såg vi vad som väntade oss…

Det var som en tjock vägg jusst söder om Ytterholm, en grå massa som vällde in från havs. Dimma.

Jahaja, sa jag, ska vi svänga om eller kör dom till en närmare holme? Till svar fick jag av pappa som kört i dimma många gånger: Äsch, ha vi tänkt oss ti borstö så far vi å, vi tar fare ut så har man lite ti gå efter…

Jaha, ok och in i dimman bar det.

Om man öppnar ett mjölkpaket helt i ena änden och kikar ner där med båda ögonen så vet man ungefär hur mycket vi såg. Lite varierande sikt var det, ibland såg man 100 meter framför sej, ibland på sin höjd 50, det är inte så mycket när båten swishar fram i 25knop. Men rädd behövde jag inte vara, pappa satt som klistrad framför radaren och sin gps, sjökortet har han i huvudet så det behöver man inte ha framme. Diskussionerna som brukar gå heta om sälar, skötfiske, holmar, väder och vind uteblev. Att svänga om det man ser i radaren och gps till nord, syd, öst och väst i verklighet kräver koncentration.

Själv kunde jag inte så mycket göra, än att hålla utkik efter remmarena. men de var svåra att få syn på, men kom man bara tillräckligt nära såg man dem, och de benades av sakta men säkert.

När det inte är dimma ser man normalt hundratals större holmar, nu räknade jag att jag såg ungefär 12-15 ”husstora” holmar på hela resan, som tar ca en timme, alltså holmar som är så stora att man skulle kunna få ner ett hus/stuga på dem.

Väl framme låg hela Borstö som inbäddad i ett mjukt lager av kall bomull. Fåren hoppade glatt iland, här väntade massvis av gräs och löv och de sprang som yra höns omkring och visste inte vilken grästoss de skulle börja med…

Tillbakavägen gick smidigt och bra, hem kom vi och så var det att lasta ombord ett nytt gäng får och köra ut, men den turen var närmare och så började dimman lätta lite vartefter som tiden gick.

På kvällen såg det ut att åter ”bådda” ihop till en tjock gröt där ute…

”Ytterholms ströömin” full med små grynnknallar ovan yta, men under ytan finns det fler…

Nu börjar de flesta fåren vara utplacerade runtomkring i skärgården, 9 olika ställen. Bagglammen och några tackor med lamm skall se till att hemholmen också blir betad.

Sii opa bråddana

Så länge jag kan minnas så har vi på vårarna åkt omkring för att ”sii opa bråddana” (se på brodden). Nån vecka efter sådden börjar man se hur det egentligen blev. Och i år har vi sett på broddarna både i Sverige (Mälardalen) och här hemma. Underligt nog hade vi nästan bättre broddar än i Sverige där de ibland är en hel månad före oss. Men i år var de både små och ojämna i Mälardalen mellan Stockholm och Örebro.

Här blev broddarna inte så dåliga som jag varit rädd för. Vårsådden var ju nästan katastrofal här i Östra Nyland. De värsta ”djölana” (gölarna) är ännu osådda och lär så förbli. Men det kom upp relativt jämnt i alla fall:

Bättre broddar har man minsann sett men med tanke på vårsådden …

Det var de lättare mulljordarna som i år klarade sej bäst och de som var körda med tallriksharv. De plöjda skiftena blev aldrig till nånting och då juni närmade sej så var det bara att så fastän det plaskade då man gick över åkern. Jag fastnade till och med med såmaskinen på sista åkern vilket inte har hänt på väldigt många år. Visserligen kom jag lätt upp med hjälp av den stora Zetorn och den bättre hälften men spåren på åkern var hemska.

Men det är bara vårbrodd än. Med tanke på hur ihopklämd leran är djupare ned så väntar jag mej inte någon bra skörd alls. Det är möjligt att vetet förtvinar då rötterna inte kan tränga ned och inte får luft. Med riktigt perfekt väder – lagom med regn och värme – så kan det ännu bli till nånting men när är vädret perfekt ?

Det är nu andra året jag kör med Väderstad Rapid och den fick i år pröva riktigt besvärlig sådd så det blir intressant att se hur det lyckas i slutändan, dvs. efter skörd.