Äntligen börjar det lite våras och det börjar väl vara på tiden 🙂
I fårhuset händer inga större sensationer. Fåren väntar liksom jag på att gräset skall ta fart på utsidan. Men lite sol i ögonen har jag i alla fall ordnat åt dem. Idag öppnade jag stora dörrarna 🙂
Alla ville stå i solljuset och lammen kikade försiktigt över skivkanten. Världen blev mitt i alla snudd på ENORM!
Tackorna tog det hela med ro. Dom vet vad som komma skall och kikade bara ett slag över kanten för att sedan konstatera att roligare än så blir det tydligen inte idag…
Så här såg det ut genom mitt köksfönster ikväll. 🙂
Vintern började sent. Ännu närmare jul grävde jag ned plåtar vid växthuset (mot sorkarna) och skötte en mängd utomhusarbeten som vanligen tar slut i november då det fryser på och kommer snö. Så det blev januari innan jag kom igång med verkstadsarbetet på skogsmaskinerna. Viktigast var att få nytt fäste för den nya lastaren. Jag tycker inte om vagnsfäste utan vill ha lastaren stadigt fast i traktorn så man kan köra med den utan vagn – verkligt trevligt då man fäller.
Men det var inte lätt att få in traktorn i verkstaden som var belamrad med ”material” (läs: skrot). Så jag var tvungen att bygga nya stora hyllor för att ställa undan allting. Man tröttnar i längden på att ha allting på golvet och bära det fram och tillbaka.
Den gamla skruvhyllan (röd till höger) har länge varit för liten och skruvarna har legat i lådor på golvet så nu byggde jag en ny skruvhylla. De man får köpa är både dyra och dåliga så då jag hittade reservdelslådor för en euro styck i Borgå så köpte jag hundra och byggde en hylla. Lådorna kan delas upp i tre-fyra fack så nu har jag rum för över 300 olika skruvsorter. Och tro mej – det behövs …
Hela mars gick åt att skruva sönder Zetorn och byta bromsar – men mest till att svetsa ihop det nya fästet för skogslastaren. Den har varit fast i hydraularmarna och även om det fungerat så är nog ett stabilt fäste i traktorns ram det enda rätta. Litet sorgligt såg det ut då hela bakändan på Zetorn var sönderskruvad:
Efter att ha skurit, svetsat och smärglat ett par hundra kilo järn (och skrapat mej i huvudet långt och länge) så började det nya fästet ta form:
I slutet på mars var det klart och då började det vara panik att få nästa års flisved ut ur skogen.
Sedan var det lastaren på kvickt och till skogs. Det såg illa ut i mars med varmt väder men till all tur (för mej) så blev det kallt i april och vägarna höll så jag fick ut flisved och vindfällen. Tyvärr var det ingen tjäle alls i år så jag kom inte åt alla vindfällen för jag vågade inte köra där det inte fanns uppkörda (och frusna) spår. Det slog igenom vatten då man körde på åkrarna bredvid spåren.
En riktigt jäklig vinter alltså. Och den tredje i rad …
Som vanligt så åkte vi till Sverige i slutet på april. Inte för att vi hade haft tid men det blir aldrig tid för nånting på jordbruket. Hemkomna har vi panik i växthuset och att få vårbruksmaskinerna igång. Men det har varit kallt och regnigt så det blir knappast vårsådd så snart. Vattnet står på åkrarna ännu här – speciellt på våra lerjordar så man skall absolut inte ge se ut på dem. Då blir de som asfalterade. Hellre vänta för länge än köra på våta lerjordar har jag lärt mej den svåra vägen.
Hämtade ”palsternackslossaren” från verkstaden idag och har nu i kväll monterat den på löklossaren, nattens regn medförde att det fortfarande är ganska blött på åkern så provkörning blir det nog först i helgen.
Så ser resultatet av gårdagens skissande ut.
På vägen till verkstaden noterade jag tre döda tranor på åkern så på hemvägen stannade jag och tog jag mig en närmare titt. Kunde konstatera att de flugit in högspänningsledningen. Ett märkligt sammanträffande ty på förmiddagen hade jag besök och vi satt och tittade på det 150-tal tranor som flög fram och åter mellan åkrarna och korsade ledningen flera gånger. Flyghöjden var på samma nivå som ledningen men varje gång lyfte de lite för att undvika kollision och jag berättade att märkligt nog har ingen krockat med ledningen. En stund senare var dock olyckan framme.
En av tre förolyckade tranor.
Arbetsledaren på verkstaden berättade att deras server slagits ut en stund innan jag kom och när jag kom hem konstaterade jag att varken dator eller modem fungerade, förstod att fåglarna orsakat ett strömavbrott som slagit ut datorerna. Efter omstart av alla enheter fick jag dock allt att fungera igen. Senare kontaktades jag av flera som hade samma problem. Problemet uppmärksammades även av den lokala tidningen. Har alla enheter anslutna via överspänningskydd för att minska risken för strömpikar men UPS-funktion skulle också vara bra att ha vid dylika tillfällen.
Även om jag räknar mig vara djur- och fågelvän sörjer jag inte de döda tranorna desto mera ty de finns i stora mängder och förorsakar en hel del skador i odlingarna. Händelsen visar dock att man ska se upp med högspänningsledningarna och jag förundras över att ingen krävt att man tar bort luftledningarna ty de dödar säkert fler fåglar än vad vindkraftverken kommer att göra.
I går såg det väldigt lovande ut. Med upptorkningen av åkrarna inför vårbruket alltså. Man fick sån energi av vårens landvinningar och av att åkrarna bytte färg från svart till grått att man kunde ha gjort nästan vad som helst. Men idag blev det så åter ett steg bakåt till ruta ett eftersom det kom regn och det var betydligt svårare att få fart på benen redan från morgonen. Jobb finns det nog trots regnet men det kändes inte lika roligt idag. Åtgärd nummer ett var att täcka in gödselhögen för blir gödseln våt är den mer eller mindre värdelös i och med att den inte går att sprida med de maskiner som används. Har gammal växthusplast som jag återanvänder till detta ändamål. Växthusplasten är otroligt seg och stark så den är nästan bättre att använda än presenningar.
Täckning av gödselhögen inför regnet.
Under tiden det regnade som mest började jag fundera över om det inte skulle vara möjligt att använda löklossaren till att köra upp palsternackorna. Blev att ta en runda till skrothopen för att se om det fanns lämpligt material att använda. Hittade inget användbart och eftersom jag fortfarande saknar det mesta av min verkstadsutrustning drog jag ihop en liten skiss som jag sände till den lokala verkstaden för att låta dom se vad dom kunde åstadkomma med kort varsel.
Snabb skiss på ett akut behov kan man fortfarande göra med papper och penna.
Skannade in skissen och e-postade den till verkstaden, fint att kunna sända skisser så här från kontoret. En timme senare ringde dom upp och meddelade att de nog kunde fixa saken i morgon men att exakt det material jag tänkt mig inte fanns på lager. Och joo, skissen dög som sådan, allt behöver inte göras med dataprogram för att duga 🙂
Under tiden jag väntade på svar från verkstaden satt jag och surfade runt för att kolla in begagnatmarknaden på såmaskiner. Jag har ännu inte skaffat ny såmaskin men blivit erbjuden en begagnad lättbogserad maskin här i grannskapet. Den har jag kollat in och den var i hyffsat skick men bara med 2,5 meters arbetsbredd. Skulle gärna ha en maskin med 3 eller ännu hellre 4 meters arbetsbredd för att få lite bättre kapacitet och för att få det att passa bättre med arbetsbredden på växtskyddssprutan. De maskiner jag skulle kunnat tänka mig hade nog tyvärr ett sådant pris att drömmen högst troligt förblir en dröm. Kanske blir det så att jag får lov att leja sådden också i år?
När regnet avtog passade jag på att sladda eller i vissa fall ”spackla” åker- och gårdsvägarna då det med min primitiva utrustning går bäst innan vägytan torkar för mycket och blir hård. Åkervägen som tog mera stryk än vanligt under den våta höstens skördetransporter har jag nu fixat till så får den bara torka upp i lugn och ro så borde den bli jämn och fin.
Lervällingen "spacklas" ut och vägkroppen formas så att vattnet rinner av men det betyder också att vägen inte kan användas innan den torkat upp.
När den sen väl torkat blir leran hård som betong, men visst vore det fint med ett ordentligt lager grus 🙂
På de vägar som har ett ordentligt gruslager är det en annan teknik som gäller, här måste man bearbeta lika djupt som den djupaste gropen i vägen för att få ett enhetligt material. Att fylla groparna med löst material duger inte för efter att några fordon passerat har allt det lösa materialet strittat bort och hålet är lika stort igen.
Här är det djupare bearbetning som gäller.
Resultatet blev kanske inte så pjåkigt i alla fall 🙂
Har man bara tid och tålamod går det att få till hyffsat resultat också med enkel teknik. Den 22 år gamla traktorn har trots åldern en väldigt exakt hydraulreglering med vars hjälp det är lätt att kontrollera arbetsdjupet.
Många gånger undrar man om det alltid är så bra med dessa nya rackerier som fordonen utrustas med nuförtiden. En undran som bekräftades igår när långtradaren med gödsel anlände. Infarten till vägen bakom hallen var lite mjuk efter tjällosssningen så släpvagnen sjönk ner en liten aning eller så pass att dragbilen började slira litet. Den moderna dragbilen var utrustad med antislirsystem (traction contol) som gjorde att när dragkraften hade behövts som bäst så sänkte automatiken effekten för att förhindra att draghjulen slirade vilket resulterade i att den blev stående på stället. Pojken som körde menade att det var inget att göra åt saken men jag undrar ändå om det inte fanns möjlighet till att stänga av systemet. Nå hur som helst efter att ha backat och tagit ny fart några gånger kom han så till sist vidare.
Nu ikväll har vi avrundat dagen med sådd av lite mera grönsaker till plantdrivningen, så visst går det att få en dag i väntan på bättre tider (=väder) att gå åt också 🙂
Det är fullt ös, dansgolvet fylls av ungdomar, men vildast går det till i baren… Det sägs ju att dansgolvet är till för dom som inte har råd att stå i baren 😉 Men det gäller inte här, alla har råd, barägaren bjuder, kanske därför det är smockfullt vid den här baren. Lammbaren 😉
Ämbaret har fem nappar, men det räcker inte långt när de får ilet på att nu skall det ätas för då är alla där. Dom faller lätt för grupptrycket 😉 Barens mjölk serveras kall, då äter dom inte för mycket på en gång utan äter lite i taget, lite hela tiden. Det är bra, för annars skulle inte de som är små hinna få ätet någonting över huvudtaget. Det är bara de som är trillingar eller fyrlingar som får tillgång till bar.
Nu är lammen så stora att de inte bara äter mjölk mer, utan stöder sej ganska bra på riktigt foder. Det märks tydligt i ensilage åtgången. 🙂
Charlotta har filmat lammet Hagge (Hagbard) som är på uteträning:
Så här skriver Charlotta själv om det hon filmat:
Det här är Hagbard som är på uteträning. Vi tränar honom lite var eller varannan dag, för att han skall ha så lätt som möjligt att hänga med de andra sen när det blir dags för betessläpp. Filmen visar lite hur Hagbard tar sig fram utan att se skapligt. I ett skede tappar han bort Mathias men när Mathias ropar på Hagge hittar han med detsamma. Om Hagge lämnas längre att tvinna runt utan att någon ropar på honom börjar han bräka, hör inget och hittar sen inte ur sin cirkel. Men så länge han får gå precis intill benen klarar han av både fart och fläng.
Alla ville stå i solljuset och lammen kikade försiktigt över skivkanten. Världen blev mitt i alla snudd på ENORM!
