Smart, eller så inte

Ibland betvivlar man nog på smartheten hos dom där fyrbenta i ladugården. Aakel kalvade nämligen igår. Det är hennes andra kalvning. Kvigor, alltså första kalvare, har en tendens att hålla tillbaka mjölken då man sätter på maskinen p.g.a. att allt är nytt för dem. Äldre kor kan göra det, men det är nog mera sällsynt och då är det frågan om att de vill spara mjölken åt sin kalv.

Så tycker då också Aakel. Det rymms bara inte in i mitt lilla huvud varför man istället för att ge ner en del av mjölken till maskinen, går omkring över ett dygn med ett fullt juver och tycker att kalven ska dricka upp all mjölk?! (och att gå omkring med spännt juver är ingen skön tillvaro kan jag berätta för er 😉 )
Jag har inte sett en sådär envis ko tidigare, hon gav lite mjölk igår vid första mjölkningen men efter det har det varit helt omöjligt att få något att komma. I morse läckte hon t.o.m. mjölk då jag började tvätta henne, men då maskinen kom på tog mjölkflödet slut.

Nå, veterinären kommer idag så hon får ge lite Oxytocin åt Aakel så att hon släpper ner mjölken. Kan vi ju i alla fall hoppas!

9 januari 2012 – Ett år utan grisar!

Nu har det förflutit ett helt år sedan de sista grisarna åkade iväg – vad det året gick fort. Mycket har skett. Bäst märker man förändringarna genom att bläddra i fotografier. Vad man lätt glömmer ”ditt och datt”. Den första bilden har ni kanske redan sett tidigare. Här är de sista djuren ännu inne. Bilden tagen samma dag som de skall åka, alltså 9.1.2011

Tvättat och rent efter att grisarna åkade iväg. Det blev lättare och roligare att riva inredningen och allt övrigt, som vi märkte efter hand då vi jobbade på under sommaren.

Efter all rivning och målning fortsatte vi att täcka de gamla gödselrännorna samt täcka gamla golvet med papper och betongnät inför gjutningen.

Därefter följde det gjutning av två avdelningar med 1,5 månads mellanrum, totalt 700 m2.

Golven täcktes med plast och de fick härda i rätt så många veckor. Vid den här tiden kändes det som om man satt fastklistrad i telefonen. Det skulle bestämmas material på förvaringsboxarna, skrivas offertförfrågningar och massor mera, som jag tror att man nästan reda har glömt bort. Själv var jag på jobb 8-16 på ett kontor och på kvällarna skulle det svaras på en hög e-post och göras beslut om inköp.

Då allt material var hemma så blev det aktuellt att börja med uppbyggnaden av förvaringsboxarna.

I detta skede fanns det inte så mycket för mig att göra än att städa undan efter hand som Kenneth byggde upp boxarna. Efter en tid blev det att börja och pensla färg.

Jag har inte räknat ihop hur många 9 liters målburkar som gick åt. Om jag gissar 20 st, så är det inte mycket fått. Som tur hade vi hjälp av en god vän med målningen för annars skulle det säkert vara omålat idag ännu.

Det blev många kvällar med barnen att spendera i det kommande förrådet.

Att hitta gångjärn som vi ville ha och som skulle uppfylla våra säkerhetskriterier var ett dilemma. Vi ville inte hitta dem någonstans. Det blev dagar och kvällar att surfa och ringa runt till olika butiker för att höra oss för om gångjärn – visst fanns det gångjärn, men priset låg då på universum höjd. Till slut fann vi ett bolag i tyskland som hade just det som vi sökte – ett e-postmeddelande och leveransen på 76 gångjärn var på backen inom en vecka 🙂

Förvaringsboxarnas uppbyggnad gick i en rask takt. De första hyresgästerna flyttade redan in i september i all målningsyrsel och de nya ytterdörrarna var oinstallerade.

I oktober blev det klart och det gick en sommar jag tror att vi aldrig kommer att glömma. Det var vår första sommar utan djur och nu har det gått vårt första år.

Ännu kan man höra fodermaskinen jobba i foderrummet, då man går efter morgonposten eller tar den gamla vana titten ut genom Franz sovrumsfönster på morgonen för att se om lamporna lyser i svinhuset, vilket betydde att morgonmatningen hade skett.

Något som ännu känns väldigt konstigt – Är då man öppnar dörren till avdelning 3 och det inte finns några glada grymtande trynen som välkomnar en. – Endast en vit gång med röda dörrar.

Första snön

Ibland är det bra att man inte bor mitt i ett bostadsområde….

Eftersom jag inte har exakta tider när fåren skall matas så myschar jag igång lite sakta på morgonen denhär årstiden. Inget som direkt stressar, fåren ska matas, ja, men det måste inte ske exakt 08.00. Någon morgon är det klockan 7 och någon morgon halv 10. Passar mej utmärkt eftersom jag verkligen inte är en morgonmänniska, däremot kan jag pynja på med dittan och dattan till mitt i natten.

På morgonen när jag satt där, 7 januari, med sömnen kvar i ögonen, tassat på i lugn och ro på morgonen iklädd pyjmas och tofflor kom jag mitt i allt att kasta ett öga ut genom fönstret…

Det snöade.

Jag bara måste ut!!!   NU!

Lite mer kläder på och så jag ut! Så vansinnigt roligt! Bara måste påta lite i snön! Så kall, så vit, så ren, hela Ytterholm, inbäddad i vacker iskall snö. Dock bara nån cm, men mer passligt så 😉

Första snön på ytterholm

Tillika som jag står där i jacka, pyjamas, mössa, med ullsockor på fötterna, nertråmade i plasttofflorna och småfryser kan jag inte låta bli att skratta åt mej själv. Tanken som springer genom mitt huvud är ur Emil i Lönneberga. ”Om nån ser mej nu, så tror di ja e från vette precis”. Det är en mening som jag tänker lite nu som då… Som när jag iklädd stövlar, mössa, pannlampa, kurahandskar och morgonrock med små rosa kaniner på, skenade till fårhuset sent en kväll för att kolla om jag kommit ihåg att stänga av vattnet… eller som när jag var 12 år och piskade mattor med systers mopedhjälm…

Tack vare snön har det nu också gått att se var det finns för andra djur på holmen förutom fåren. En promenad kring holmen och jag kunde konstatera att det finns minst 2 mårdhundar, en med större tossor och en med lite mindre. Haraspår i måttlig mängd, som har skumpat lite här och där. Men var är räven? Jag såg han i höstars mitt i allt på andra sidan åkern en sen kväll, stor å lurvig. Ettdera är han väldigt stillsam av sej, eller så har han tassat över bron till Kirjais. Har inte sett ett enda spår av honom. Hjort eller älgspår har jag inte sett, så det är samma med dom som med räven, dom är dock mer rörliga av sej än räven. Det är lite roligt att ta nån promenad och se efter vilka man har kring knuten och eftersom holmen totalt är ca 100 ha kan man ha ganska bra koll på djurläget. Det finns lite av varje, vilket inte alls är så tokigt, dock är jag inte alls så förtjust i grävlingarna som sover under rian. Obehagliga typer att ha i knutarna…

Tävlingen om första snön

Tävlingen om när den första snön skulle falla på våra bondbloggares gårdar avslutades före jul. Vi i juryn bestämde att om man gissat rätt med tre dagars noggrannhet så räknades det som rätt svar.

De rätta datumen var följande: Vasa och Korsholm (Cicci och Christer) 27.11 och Snappertuna (Maria) 5.12. Vid tiden då tävlingen avslutades hade det inte fallit någon snö hos Charlotta på Ytterholm, den föll först den 7.1, så därför hann inte detta datum med innan tävlingen var slut. Vinnarna torde ha fått sina vinster under julhelgen. Tack till alla ni som deltog i tävlingen och grattis till alla vinnare!

 

Året som gick…

……blev inte likt något annat år. De flesta år är väl unika på sitt sätt men fjolåret kommer nog jag att minnas för alltid ty det var så mycket som var annorlunda. Den långa snörika vintern, återuppbyggnaden av hallen, bondbloggen, bristen på utrustning och en lång, våt men varm höst samt ett skördande som aldrig tog slut är väl det som jag främst kommer att minnas.

Följande bilder får stå som beskrivning av återuppbyggnaden.

December 2010, paus i murningsarbetet.
Januari 2011, kallt men spirandet av väggarna kunde fortgå.
Februari, taket på bortre sektion lyfts på plats......
......kallt men plåtläggarna skyrde inte kölden.
Mars, äntligen lite varmare så att murningen kunde återupptas.
April, det börjar likna en byggnad......

………….och sista tegelstenen lägges på plats.

 

Maj, gjutning av golv i kylrummen.
Juni, montering av dörrar.
Augusti, asfaltläggning......
.....och installation av tvättlinjen.
September, intensiva installationsdagar för el-, elektronik-, rör- och kylmontörer.
Oktober, en annan intensiv dag med isolering, montering och leverans av lagerlådor.
December, gårdens utseende återställd.
Julen 2010 poserade vi framför resterna och en liten ny början av hallen.
Julen 2011 står vi på samma plats men med en mycket trevligare bakgrund.

 

 

Vill passa på att tacka alla som medverkat till vi åter fått tak över huvudet!

fortsättning följer…………….

Första snön 2011-2012

Nu kan man säja att den första snön har kommit den här vintern i Hindersby. Visserligen kom det några ynka flingor i december men enligt min definition så skall man vara tvungen att åtminstone ta fram borsten för att det skall räknas. Och i går kom det en ordentlig snöyra. Jag avskyr yrsnö för den letar sej in i minsta springa och täcker allting i uthusen. Man tycker man har allt under tak men tji fick man då yrsnön kommer. Nedan en bild från gamla folkskolan i dag.

Det lär ha kommit ganska mycket snö i Lovisa och till och med i Lappträsk kyrkoby tidigare men här har det varit barmark ända till nu. I går låg jag ännu på rygg utanför huset och pulade fast alla små springor med metallnät så mössen inte kommer in. Det är otroligt men nätet måste ha mindre maskor än 8 mm för att de skall hållas ute. Och så tror jag de klättrar rakt upp för väggarna också …

Vi var i skogen i går också och körde med röjsågen. Det var perfekt väder med litet frusen mark men ingen snö. I dag är det inte så roligt med blid snö så jag tror jag åker till gamla skolan och börjar installera den nya fibernätcentralen i stället. Skogsarbetet blir sent i år för det går inte att köra traktor i skogen efter 200 mm regn i december och nästan ingen frost alls.

Det är ju inte så illa att man måste slå dank för det finns massor av inomhusarbete – inte minst i verkstaden. Jag har sysslat utomhus så mycket jag hunnit och det har varit bra för nu vill man inte ligga på rygg och installera nät runt huset eller liknande. Här på bondlandet är det vädret som bestämmer arbetet vad man än planerat själv. Förstås kan man följa sina egna planer oberoende av vädret men inte blir det roligt då inte …