Sida 338 – Bondbloggen

En bilsjuk chaufför

Det har varit en dag i traktorn och så blev det en till, en till och ännu några till. Däremellan har det varit kontorsjobb 8-16. Så har mina 2 senaste veckor sätt ut. Men nu börjar man se slutet, visst är det några hektar kvar men det är inte 10-tals hektar mera.

Efter att åkrarna har torkat upp under den senaste veckan har det varit möjligt att kultivera igen.

Det är inte ofta som jag brukar kultivera, det brukar främst vara Kenneths jobb. Jag blir så förskräckligt bilsjuk då jag kultiverar. Jag skall nog sitta tryggt i traktorn med plogen bakom, det går sakta och säkert frammåt. Idag blev det iallafall min tur att bearbeta jorden med kultivatorn eftersom Kenneth inte var hemma och de lovade regn igen. Dagens resultat blev 2 färdiga åkrar och en smällande huvudvärk efter att man suttit bilsjuk hela dagen i traktorn.

Lugna potatisar

I torsdags var jag och plogade åt en bekant. Det blev sex hektar avverkat då. Känns fortfarande i ryggen att jag suttit halvvägs bak och fram en hel dag. På fredagen var jag en liten stund på grannens potatiströska, för att denna vecka kanske hoppa in om dom behöver någon. Jag har ingen tidigare erfarenhet av potatisupptagning trots att mina morföräldrar haft egen odling. Dock slutade dom i samma veva som jag blev född, så det är väl förklaringen till min potatisokunnighet 😉 Jag tyckte faktist det var ganska roligt att plocka bort skräp och dåliga potatisar från bandet. Inte riktigt ansträngande men man måste hela tiden vara på sin vakt. Bara att hoppas jag får hjälpa till någon mer dag i veckan nudå. Annars kommer jag nog klättra på väggarna om jag inte får göra något 😉

Ficklampa!!!

Nu har det blivit den årstiden när en telefon utan ficklampa nästan kan klassas som värdelös. Pekskärmar hit och dit, en rejäl telefon har ficklampa!

I alla fall är en telefon utan ficklampa värdelös när man glömt ficklampan hemma, blivit och pyssla i fårhuset utan att tänka på att det blir mörkt som i en säck den här årstiden, i synnerhet när det är mulet, och man inte kommit ihåg att tända utelampan. Jag har inte långt hem från fårhuset, men tillräckligt för att jag med skor på fötterna skall bli genomsur, törna i grinden , gå in i kaninburen och sparka kring askämbaret jag ställde på trappan när jag gick ut…

Hur mycket maximal otur får man ha? Men jag tröstar mej med att det säkert är fler därute som snubblar omkring i mörkret och glömt ficklampan hemma. Eller?

Fårhälsa

Man blir aldrig fullärd, det bara är så. Punkt. I ett försöka att försöka förstå lite mer om fårhälsovård var jag i torsdags på en föreläsning som projektet Know sheep ordnade. Föreläsningen var i Pargas och när jag ändå skulle från holmen den dagen passade jag samtidigt på att uträtta en hel del andra ärenden, bland annat köpa dragked 😉 På morgonen var det först matning, sen in och byta kläder och vid 9 tiden gick starten hemifrån. Skenade runtomkring i Åbo och Pargas på ärenden hela dagen, när klockan blev 17 höll fårklubben möte och klockan 18 var det då dags för veterinären / föredragshållaren att ta ton.

Cirka 20 par ögon satt som trollbundna, lyssnade, diskuterade och frågade nonstop i tre timmar. Mycket som man kunde, men mycket nytt också. Sjukdomar som inte florerat i de här trakterna, vad jag vet om, var ur min synvinkel mest intressanta att höra om. Som ett exempel kan jag berätta lite om den köttfluga jag aldrig hört talas om förrän nu i somras. Flugan attraheras främst till får som är smutsiga, skitiga, toviga och blöta i ullen främst kring rumpan, men även till andra får utan ”hygienproblem”. Flugan lägger sina ägg, kring rumpan, i ullen, de kläcks inom ett dygn, sen börjar det obehagliga, larverna äter in sej i levande kött, tarmkanaler osv, det tar bara någon dag innan fåret dör. Upptäcker man det i tid finns det räddning, maskmedel, tvättning, putsning och plockning. Nyheter om sådant här fick jag höra i somras. Först från den estniska sidan, men senare även från denhär sidan av finska viken.

Ruggigt och obehagligt. Flugorna (och även andra insekt – otyg) har verkligen mått bra i sommar. Fuktigt och varmt. Önskar mej en grymt kall vinter utan snö och på det en kall och torr sommar, eller en stekhet torr sommar, ur otygs – synvinkel… Hur skall jag kunna, hinna och ha råd att varannan dag köra kring till alla holmar och kontrollera alla fåren??? Det säger ju sej självt att det inte går. Det blir att i möjligaste mån försöka vara på alerten nästa vår och försöka förebygga det här så gott det går. Men hur förebygger man sånt här? Det naturliga är ju att se till att fåren mår bra, hålls friska i magen, inga små eller sjuka djur ut på bete, maskmedel doserna på grej, insektmedel över hela betessäsongen och det där ”normala”. Så jättemycket annat kan man inte göra, det man nu kan göra är att läsa på. Studera, läsa på internet, lyssna på grannar och bekanta, fråga dom som vet och kan, och gå på föreläsningar.

Det här gäller ju inte bara för den här flugan, utan för alla sjukdomar. Att försöka vara före sin tid, samla på sej kunskap så att man när det väl händer någonting kan reagera med en gång.

Nåja, tillbaka till kvällens know sheep föreläsning. När alla frågor var besvarade, klockan blivit en bit över 21 och kaffe var drucket började alla söka sej hemåt, så även jag. Dock kunde jag konstatera när jag satte mej i bilen att det kunde bli tajt att hinna till färjan mellan Pargas och Nagu klockan 21.30. … 21.31 var min klocka i bilen när jag kom ner till färjan och såg att den hunnit ut 3 meter och börjat tuffa iväg. Följande tur gick 45 minuter senare 22.15… Men inget att göra åt, jag hittade mej ett gammalt kexpaket (som verkligen inte innehöll goda kex mer ) pratade lite i telefon och snart var klockan 22.15. Det är ju det, att fast man kommit över färjan, så är man bara halvvägs ändå. Ner till följande strand, lämna bilen där, packa det man handlat i snurran och så köra några minuter till hemstranden. Sen var det bara 527 steg hem till trappan. Äntligen hemma, och kvällsmatning. Men sen, efter 15-16 timmar på språng var det skönt att lägga eld i spisen, ta en kopp te, summera dagen och försöka smälta allt man hört om fårhälsovård.

Kapplöpning…….

……med almanackan är vad som nu gäller då vi, på grund av installationsarbeten i lagret och regnigt väder, ligger nästan 2 veckor efter normal skördetidtabell.
Idag (läs igår) morgon var det klart väder och torrare vind genast från morgonen då det hade blåst nordlig vind hela natten så nu såg det lite mer lovande ut med möjligheten att få lite skördat till lager. Väderprognosen hade lovat ett par kallare nätter till att börja med men uppehåll och lite varmare mot slutet av perioden. Nattfrostvarningen gjorde att jag valde att idag skörda in resten av stjälksellerin till lagret. Den är ovanligt fin i höst och frisk trots att jag inte använt några bekämpningsmedel mot svampsjukdomar. Den importerade stjälksellerin hör annars till de produkter som oftast fastnat i tullaboratoriets granskningar av rester från bekämpningsmedel. De få nätter som det har varit kallt har jag haft den täckt då frostskador försämrar lagerhållbarheten. Blev klar med stjälkselleriskörden till lunchen.
På eftermiddagen fortsatte vi med kålskörden och där har vi också en annan kapplöpning på gång. Här är det frågan om ifall vi hinner skörda innan älgarna äter upp och trampar sönder de rara huvudena. Hittils har de hunnit förstöra endast ett hundratal huvuden då de föredragit resterna i broccolilandet men när den är uppäten står nog kålen i tur. Förhoppningsvis blir vi klar med kålskörden innan dess. Har jagat bort dem ur åkern med jämna mellanrum och går nu omkring med hes röst efter att ha ropat åt dem att de ska dra till skogs och låta kålen vara ifred. Jaktlaget lär ska påbörja älgjakten till helgen så förhoppningsvis får de korn på mina kålälgar.
Gjorde ett försök att också skörda lite morötter mot kvällssidan men dom är fortfarande som klistrade i marken så det blev inget annat än ett försök. Och till råga på allt så började det regna igen ikväll.