Sida 343 – Bondbloggen

”Gegga”

Som jag skrev i bloggen på våren, hade vi ingen ”skitrally”, men det hade vi på måndagen. Eftersom vi sålde vår gödselvagn i mars så fick vi ty oss till en entreprenör. Väderleken har ju inte varit den bästa, men efter vår första höststorm en massa regn slog vi fast med entreprenören att hans skulle komma på måndagen. Det blev att köra i molnigt, soligt och ösregn.

Blandningen av gödseln påbörjades redan på lördagen, man vill ju ha så lite fast massa i botten som möjligt. Vi har alltid haft problem att få en bra blandning. Blandningen sköts med en traktordriven DeLaval pump och en propeller. Största problemet är att det alltid gavs stora mängder halm och kutterspån till grisarna, så mycket som bara utgödslingssystemet klarade av.

Detta är resultatet.

Bassängen är så gott som tom på svämgödsel men nu kvarstår det dyra kutterspånet kombinerad halm ”gegga” kvar på bottnet. Nu blir det en annan rumba. Hur skall bassängen nu tömmas så att den blir ren och luktfri. Det blir visst en kombination grävmaskin, transportvagn, vattenvagn och sugbil.

Time to say goodbye…

Till min Ford. Lilla 4000 skall få ett nytt hem. Det tar emot, och känns vemodigt, men ibland måste man göra saker som tar emot för att ha möjlighet att gå vidare. Han har blivit för liten helt enkelt. Jag behöver två traktorer. Jag klarar mej nog med en, men mycket är lättare med två, och då gärna två som har frontlastare, drar på alla 4 tossorna och som orkar med balmaskin, slåtterkross, skitspridare osv. Det gör inte lilla 4000. Att han måste åka handlar om ekonomi. Jag får inte mycket för honom, men alltid en liten bottensumma för att eventuellt ha möjlighet att kunna köpa någonting lite mer passande.

Skulle jag kunna så skulle han absolut få vara kvar för och göra lättare jobb, bli deltidspensionär, men nu är det inte så. Jag vann inte de 8 miljonerna det lottades ut förra veckan, så då blir det såhär. ( Lämnade i och för sej inte in någon rad heller, chansen blir onekligen lite större om man gör det, men i alla fall… ) Tråkigt och trist att göra sej av med en trogen tjänare, men vad göra..

Letat någonting annat har jag, och gör jag, men ännu har jag inte lyckats hitta någonting som jag fallit för. Behöver någon jag kan lita på att startar när vintern kommer. Tack vare att jag kan sätta upp ensilagebalar på vinden i år är det ingen panik med att hitta en traktor till, för jag behöver tack vare det inte starta upp Jonte varannan dag och tur är det… Han är ingenting att lita på när utomhus temperaturen går under -10 grader…

En sak i taget. Nu skall jag först se till att 4000 kommer iväg ordentligt. Han får ett bra hem dit han kommer, i alla fall nu till börjas med, sen vet jag ju inte vad som händer med honom, men nu skall han få komma till ett hem där han är önskad och kraven på honom inte är så stora. Det känns bra.

Fordens sista pråmresa…

Show is over, say goodbye…

Sluttröskat …

Det var inte länge som tröskan höll ihop efter förra reparationen men jag hann tröska det viktigaste. Nu är den inne i verkstaden i små bitar igen. Men det är ingen brådska mera. Jag hade tänkt köra över gröngödslingsvallen för att få litet klöverfrö men efter de senaste regnen är det för sent. Det hade varit bra att få de längsta klöverplantorna hackade men nu är allting så vått att det inte går. Plöjandet kan nog bli ett problem.

Det var inte så svårt att få bort kugghjulen men tyvärr måste jag ta bort tankelevatorn först så det blev en hel del skruvande. Regnet gjorde att det inte var så bråttom – det har regnat här nu nästan varenda dag i två veckors tid. Och det där med regn på hösten i skördetiden brukar vara ganska illa för humöret. Jag minns att jag redan som liten pojke märkte att det var en dyster stämning i hela huset på hösten då det regnade och säden stod ute. Ibland ända fram till oktober och november och då var det rena begravningsstämningen. Föräldraskapet gick ibland ut och tittade dystert på säden som stod i vattnet (vi hade ofta översvämningar) och så kom de in igen och satt och suckade. Mycket annat kunde man inte göra heller.

Då jag fått bort de gamla kugghjulen och jämförde dem med de nya så stod det klart att de var ganska så slitna.

Visst hade jag sett att de var slitna men hoppades förstås att tröskan skulle fungera litet till ännu – men nu var det sluttröskat för i år. Om man försöker se positivt på eländet så var det bra att jag måste byta dem nu i slutet på tröskandet i stället för i början på nästa års skörd. Fast det kan ju något annat gå sönder nästa år …

Regnig höst

Igår tisdag inledde jag trösksäsongen. Jo, du läste rätt: inledde. Inte avslutade . Om nån eventuellt tycker att det var i senare laget kan jag inte annat än hålla med.

Odlingssäsongen 2011 har i våra trakter varit enormt bra. Varmt, lämpligt med vatten, god ensilageskörd och riktigt fina utsikter för spannmålens del. Tyvärr avslutades den annars fina sommaren av en veritabel skräphöst med massor av regn. Eftersom min avsaluareal inte är så värst stor brukar jag satsa på två grödor och i år hade jag valt rybs och utsädeshavre. Bägge skall tröskas rätt sent, men en normal höst borde det inte vara några problem. Tyvärr har den här hösten dock varit allt annat än normal och därför börjar det nu bli lite spännande.

De senaste veckorna har regnet kommit i små skurar mer eller mindre dagligen. Även om regnmängden vissa dagar varit rätt liten har det bromsat skördearbetet eftersom spannmålen måste hinna torka innan man åker ut med tröskan. De få tröskdagar som funnits har utnyttjats väl, men de har inte varit så värst många. Min havre har varit tröskmogen ett tag, men tröskentreprenörerna Jonas och Conny har varit tvungna att först tröska det sista av kornet innan de hinner till min havre. Kornet borde normalt ha varit i silon för flera veckor sedan, så det måste ha förtur.

Som tur är hade Janne som jag gjort utsädeskontrakt med hunnit tröska klart sina åkrar och kunde göra en snabbutryckning för att skörda en del av havren. Växten var rejält blöt och kommer att kräva åtskilliga timmar i torken, men man får glädja sig över allt som är bärgat.

Att havren tröskas så här pass sent är i sig inte alldeles ovanligt, så tiden är egentligen inte i sig så oroväckande. Eftersom min havre skall bli utsäde räcker det dock inte att få den skördad, den borde också ha en tillräckligt god grobarhet och det är just grobarheten som kan bli lidande vid så här sen skörd. Återstår att se hur resultaten från provtagningen blir senare i höst.

Inte nu!

Nej tack! Inget vatten! Stop! Det räcker!

När till och med daggen är för mycket, då är det inte roligt mera. Åkrar förvandlas till sumpmark, men för Mats och många andra potatisodlarkollegor finns det i denna vatten/jord-välling, potatis, och den skall upp… NU!

Det går tungt, maskinerna slits, potatisodlarens nerver blir uttänjda som gummiband på en slangbella, och mera vatten är det i antågande. För varje dag som går, för varje mm vatten det landar i potatisåkern betyder det ett steg närmare en katastrof.

Katastrof är det inte ännu, men fortsätter det länge vågar jag inte tänka på hur det skall gå för den lille åländska potatisodlaren. Mats har leveransveckor vecka 36 och 39. Roliga, hatade vecka 36 har varit och farit. Det är roligt att äntligen komma igång med upptagningen, och få ett resultat på årets arbete, men tillika är det inte det minsta roligt när mattorna på maskinen slirar i den tunga jorden, stenar fastnar och sliter sönder, men han har med milt våld fått upp sin saturna som han hade på ca 4-5ha och utskiftningen, sättpotatisen till nästa år, så nu är det bara resten kvar… 6ha Asterix…

Grannen

Hur långt är det till grannen? 10meter? 100meter? 10 kilometer…? Svaren är många, beroende på hur man räknar, på Ytterholm är vi alla grannar vi som bor här, sedan har vi grannar på grannholmarna, och sommargrannar, de som bor här endast sommartid. Hela holmen är totalt ca 100ha och eftersom de som bor här har husen på den norra delen, har vi inga grannar i söder…

Ja, förutom ”Sjöberg”…

Det är en knepig en, ”Sjöberg”, han gör precis som han vill. Ibland kan han i lugn och ro gå och lägga sej till natten, för att följande dag vakna med det hiskeligaste humöret han har. Då går man inte gärna i närheten. Om man på morgonen hör ända hem att han inte är på humör, är det bäst att gå ner till stranden och kolla att han inte tagit någonting. Han tar saker också, eller snarare lånar… Men han lämnar inte tillbaka sakerna där han tog dem. Ofta har det hänt att han hivat iväg ämbar, bräder och tomma kanistrar långa vägar in i nån röjvasse. Ibland hittar man det, ibland inte. Det värsta är ändå när han ger sej på båten. Min lilla snurra är varken fin, hel eller stabil och bra, men jag tycker ändå att Sjöberg skall låta den vara. En gång hade han lirkat löst förtåget så den hängde i bara aktertåget när jag kom till stranden och kom på honom, en annan gång fyllde han hela båten med vatten, så endast bettarna höll den flytande. Den gången låg jag på knä på bron och öste med ett ämbar i 20 minuter innan jag kunde stiga ner i båten. Då var jag arg, men efter den gången har jag gjort det lite knepigare för honom och svänger alltid fören utåt när jag hör att hans humör börjar bli mot det mer otrevliga hållet.

Nej, det är sannerligen inte alltid lätt att leva med Sjöberg som granne. För tillfället bråkar han med mej och min planering. Jag skulle så gärna vilja ha hem mina får från holmarna nu, men se det tycker inte Sjöberg, han ”lever ann” någonting helt otroligt där på södra sidan. Jag smög mej dit en dag för och ta en bild…

Jag tog en bild, jag tog två, och så några till… Men mitt i allt visade nog Sjöberg att han minsann inte tålde hur mycket som helst, utan strittade en ordentlig dusch på mej, han tyckte väl jag blev lite väl närgången, men det är ju nog sant. När ”Sjöberg” är på det humöret skall man hållas på land. 😉