Så va d då tröskantider. Inte för mej, det lilla jag har att tröska är inte på nära färdigt ännu, men det finns dom som har börjat. Med egna ögon kunde jag igår, söndag, konstatera att en tröska i alla fall fått börja jobba, tröskan såg jag inte, för det regnade här igår, men tröskat va de. Tidigt, var det första som slog mej, eller är det jag som är ute och cyklar?
Det där med spannmål är verkligen inte min grej. Jag har lite egen havre, bara det lilla fåren behöver. Antagligen går jag back med att ha egen havre. Skulle jag räkna ihop vad det kostar att tröska, köras över till kirjais med pråmen för och få det torkat hos ”grannen”, torkandet och sen hemkörandet igen, så skulle det antagligen bli billigare för mej att köpa det jag behöver. Anledningen till att det blivit att så lite havre är att jag fick Mats gamla sampo när han köpte en annan, och så är det hälsosamt för åkrarna och så vidare…
På något vis är det lite med tröskandet som med ensilageskördandet och vårbruket, när en har börjat, börjar det klia så mycket i de andras fingrar att det inte går att låta bli och vänta. Men d bör man göra, i alla fall tills det är skördanfärdigt, även om grannen bolmar på betyder det ju inte att man själv måste ut på åkern 😉
Men med första tröskan på gångs är det bara att konstatera än en gång att jo, hösten är snart här. Sommargrannarna flyttar in till städerna och kvar blir några väderbitna urinvånare. Snart, ännu finns det sommar kvar, och även jag, som tycker om vintern, tycker att man skall njuta av allting lite extra nu så länge det finns värme och sommargäster kvar.
