Likt fågel Fenix…..

…..försöker vi resa oss igen. Som förlängning av inlägget om branden lägger jag in en kort notis om läget idag och motsvarande utsikt från stugverandan.

En bild ur motsvarande vinkel som den av eldsvådan.
Så här ser delen som i förra inlägget benämndes som den äldre halvan av hallen.
Här dagens utsikt mot det som jag i förra inlägget kallade den nyare halvan .

Den nya byggnaden är ganska lik den som tidigare fanns, den är ju till huvuddelen byggd på samma grund och med samma planlösning. Och visst känns det bra att kunna återskapa det som tidigare fanns även om det förvisso är som Nisse noterade att en brand tar med sig så mycket och förstör så totalt. Många hemgjorda finesser och detaljer som underlättar jobbet kommer jag knappast att få tillbaka ty dom finns inte att köpas.
Likadant är de med min allra största förlust här i livet….Erik skulle idag ha fyllt 24 år.

För tät färg

I samband med diskussionen om målfärg så tänkte jag sätta in en bild av hur en alltför tät plastfärg fungerar. En linoljefärg ”kritar”, dvs. blir tunnare och tappar linolja och kan delvis återställas bara genom att man oljar in den med ren linolja utan pigment. Den blir inte att se ut som de täta plastoljefärgerna (alkyd) som på bilden nedan. Jag har nu slutat helt med alkyd och akrylat.

Det är tvärtom så att en ”svag” färg är lättare att underhålla än en stark (tät) färg. Enklast och billigast är rödmylla (slamfärg på rågmjöl och Falu rödfärg) men på hyvlat virke är linoljefärg bättre. Ren rödmyllefärg möglar sällan om man använt bra rågmjöl som i jämförelse med vetemjöl inte innehåller så mycket gluten och protein vilka  är grogrund för mögel regniga somrar. Förstås kan man använda annat pigment också i en slamfärg – till exempel gul järnoxid.

En liten ordbok för reklamsnacket är dessutom:

Underhållsfri = går inte att underhålla

Förstärkt = försvagad

Förbättrad = försämrad

Modern, ny = obeprövad (du är testkaninen)

Det är inte bara skämt för då man skrapat väggar på flera hundra kvadratmeter där färgen delvis lossnat som på bilden och delvis sitter som sten (målar man över blir det fläckigt) så kan man sannerligen hålla sej för skratt.

Back in business!

Äntligen har jag börjat ’i skolan’ igen! Känns så skönt att få göra lite fysiskt jobb och bli smutsig. Idag började jag och Christoffer med att köra några balar till fähuset. När det var gjort for vi till fladan och plogade skiftet som täckdikats. Vi hann ploga ungefär en timme innan det var dags för matpaus. Vi fick avnjuta nypotatisar med gräddfilssås tillsammans med fiskpinnar, riktigt somrigt med andra ord 🙂
Efteråt blev det att jaga flyghavre, hela shacket: jag, Kim, Tony och Christoffer. Fanns knappt någon flyghavre alls på just den åkern, fastän vi granskade den noggrant. Efteråt blev det en snabb paus vid vägkanten. Alla behöver väl lite siesta 😉 Egentliegn blev det siesta på siesta, för det blev kaffepaus efteråt. Resten av dagen spenderade jag och Toffe med att fortsätta ploga. Ganska  krångligt att få det bra plogat vid alla rör och dylikt som markerade täckdikningen, men det gick bra. I alla fall körde vi inte omkull något 😉

Ett år sen katastrofen.

Motsvarande söndag morgon för att år sen (25.7.2010) vaknade jag vid 8-tiden av frugans rop ”Herregud, heila hallin brinder”. Jag rusade ut i bara kalsongerna med tanken att var har jag den kraftigaste släckaren, mötte värmen vid ytterdörren och förstod att det var för sent att fundera på släckningsförsök. Återstod att rädda vad som räddas kunde och alarmera brandkåren. Av sonens bilar stod redan Corollan i ljusan låga och det var alldeles för varmt att utan kläder nå Celican och HiLuxen som var parkerade intill.

Hallen efter att jag flyttade paketbilen, brandkåren kom några minuter senare.

I kontorsutrymmet hade jag gårdsdatorn med en månads försäljning ofakturerad så den kändes viktigast just då. Där var det ännu inte så varmt även om byggnaden skakade av explosioner från traktordäcken och höll på att fyllas med rök. Under tiden som jag lösgjorde datorn från skrivare och dylikt försökte jag ringa nödcentralen, väntade 6-7 signaler men fick inget svar och började tro att jag i hastigheten slagit fel nummer. Försökte på nytt och fick då efter några signaler svar men hann inte säga mer än namn och att det brinner innan samtalet bröts på grund av att ledningarna brann av. Tog datorn under armen och rusade ut ur hallen och in till bostaden för att hämta mobiltelefonen då jag var osäker på om nödcentralen uppfattat vad det var frågan om. Också nu var det problem med att komma fram så jag slängde över telefon till frugan för att på nytt ta mig in i hallen efter nyckeln till paketbilen. Nu var hallen fylld av rök så att det inte gick att andas och det sved i ögorna så det gick inte att se men jag visste ju exakt var jag hade lagt nyckeln när jag kommit hem på morgonnatten. På väg ut från hallen var jag nära att träffas av kabelhyllor och lysrör som ramlade ner ur taket och jag brände mig på droppande plast och heta kablar som hängde i min väg. Kunde nå paketbilen tack vare att den var så hög att den skyddade mig från värmen och kunde också rädda sonens crossmotorcykel som stod parkerad intill. Ett par minuter efter att jag hämtat nyckeln till paketbilen föll mellantaket in och det var inte längre möjligt att rädda något. Har många gånger tackat den skyddsängel som förhindrade att jag träffades av kabelhyllan ty hade den knockat mig hade jag nog inte kunnat ta mig ut. Märkligt nog skar jag inte heller sönder mina fötter trots att det låg glassplitter överallt då jag barfota rusade runt i hallen.

En bränd arm och hand vittnar om hur nära det var att jag blivit kvar där inne.

Allt gick så snabbt och det kändes som en evighet innan brandkåren kom trots att det tog dem bara några minuter att köra hit efter att de fått larmet. När de kom fanns inget annat att göra än att säkra omkringliggande byggnader och skogen bakom hallen. Det kändes som om närmare 20-årigt byggande gick upp i rök på 20 minuter. Jag hade kvällen och natten innan jobbat med bevattning på åkrarna i kyrkbyn. Kom hem därifrån lite före 4 på morgonen och kollade grönsaksbeställningarna till måndagen på datorn och läste (på Vasabladet?) en artikel om en kinesisk yngling som tagit sitt liv då han inte ansåg sig kunna leva upp till de förväntningar som ställdes på honom. Fällde en tår samtidigt som jag undrade om det också kunde ha varit orsaken till min son Erik’s bortgång. När jag så vid halv 5-tiden gick in för att lägga mig hade dagen redan grytt och några regnstänk kommit så jag lämnade min normala runda runt gården därhen. Tänkte att allt nog är i sin ordning och att jag gott kunde unna mig sömn till 9-tiden på söndagmorgon. Ångrar så idag att jag inte gjorde min rutinrunda då jag tror att någon störning skulle ha kunnat observeras i så fall, det var ju trots allt bara 3½ timme innan hela hallen stod i ljusan låga.

Rester av den äldre halvan av hallen.
Resterna av den yngre halvan av hallen. Det som liknar en bunker mitt i bild är pannrummet.

Målfärg?

Återuppbyggnaden av produktionshallen har nu framskridit så pass att det börjar vara dags att sätta lite färg på ytterväggarna. Problemet är bara att välja rätt färg, alltså typ av färg inte kulör. Tycks finnas lika många förslag som antalet personer jag frågar om råd.

Förra hallen hade jag grundat med en blandning av Teho + fernissa + terpentin  samt övermålning med Teho enligt rekommendation av svärfar. Vissa delar hade inte ens övermålats och trots det hade färgen hållit väldigt bra förutom en burk av äldre årgång som blev blåaktig efter ett par år. Nu säger dock målaren att Teho inte är vad det varit och att mögel hotar då svampmedel inte längre används vid tillverkningen. 

Tänkte rådfråga Lördax’s byggexpert i dagen sändning men kom inte fram då det tydligen inte gick att köa i växeln och jag hade inte heller tid att försöka flera gånger på grund av brådskan med grönsaksskörden. Har också slängt fram motsvarande fråga på facebook och där var Ultra ett populärt förslag men drog mig till minnes en artikel i Vasabladet för något år sen där mögelproblem med Ultra beskrevs.

Frågan om rätt färg får nu gå vidare till Bondbloggens läsare, bräderna är finsågade och grundmålade vid leverans med för mig okänd färg. Kulörerna är röd och vit (vad annars på en österbottnisk byggnad). Tacksam för tips!

Hamstern har vaknat!

Nu har hamstern inom mej vaknat. Den brukar göra det den här tiden på året, och varje år funderar jag vart jag skall göra av allting. Vatten och värme har gjort att det näst intill exploderat där ute av alla de sorters bär och svampar. Problemet med det är att det som vanligt inte ryms ner ens en liten procent av vad man skulle vilja ha ner i frysboxarna. Dom är nästan alla fulla. Eftersom vi som bor här året runt inte är så många så räcker antalet frysboxar till en per person. På holmen snurrar nämligen 7 frysboxar, inga några små skåp, utan riktiga stora boxar, och dom är alla näst intill fulla med allt möjligt i matväg. Då kan man ju undra, och har även jag undrat, vad ska man med så mycket mat till, det är ju inte precis 1940 och matutbudet begränsat i butikerna…Till mitt försvar kan jag ju säga …   ja, egentligen ingenting. Det är lite mera som med tjorven som badade med kläderna på, ”det bara blidde så…”

Men det är väl ett ”holmbeteende” antar jag. I tätort kan man springa och handla dagens middag alla dagar. Det gör man inte om man bor vid sidan av. Man handlar en gång i veckan, typ, och är det så att man inte handlar så blir man inte utan mat för det. Skulle vi äta enbart av det som finns i frysboxarna skulle vi ha mat för flera månader. Dock är mycket av det som finns i våra frysar bär och grönsaker, och det kan ju bli lite enformigt i längden. Jag brukar också köpa en 30 kilos förpackning med kött av en köttdjursbonde lite nu och då, och dom bitarna och malda köttet fyller upp rätt bra i en box som för övrigt är halvfull. Eftersom pappa även vid sidan av allt annat också är fiskare, brukar våra frysar till vintern fyllas med fisk så vi reder oss nästan hela vintern.

Men hur skall det då gå med årets bär då boxen redan är full och det finns kvar från ifjol? Ja, låta bli kan man ju inte. Skogen är full av blåbär i år, och bara tanken på att koka blåbärssoppa en snöstormsdag i februari gör att man glatt knölar ner en liten burk med bär till. Vinbären som mognar för fullt går det att koka saft på, så dom är det inga problem med, men höstens lingon vette tipporna vart jag skall göra av. På dagens promenad i skogen kunde jag konstatera att om inte de blir väldans torrt så kommer det att finnas även lingon. Så nu blir det antagligen att försöka äta ur frysen så lingonen ryms dit, andra alternativet är att köpa en box till… men det bara inte kan vara nödvändigt, någon måtta får det vara på bärhamstrandet… eller?