Jo, det har hänt. Eftersom jag fått frågor om fåren hoppar överbord och om dom simmar, så tänkte jag att det kanske finns fler som undrar, så jag svarar med ett blogginlägg.

Får kan simma, ja, och dom tycks flyta som korkar om dom faller i, men, får drunknar också. Det lär ska vara så att om fåren har lång ull och den blir genomblöt, eller om fåren blir i vattnet en längre tid lär det ska kunna rinna in vatten ”bakvägen” så att säga, så då kan de drunkna. Det här har jag själv aldrig blivit utsatt för, dock har jag nog varit med och bärgar får ur vattnet, men alltid varit på plats i tid så att inget av de här har haft någon inverkan.

Det händer sej någon gång ibland att när fåren skall skutta i eller ur båten att de halkar till på den hala plasten med klövarna och ramlar i. Det som är bra då är ju att hjälpen finns nära. Att ett får går och drullar i från någon bergsvägg har, vad jag vet av, aldrig hänt med mina får. Det är lite så att går de på plast kan de ramla fast allting är plant och står stilla, men går de på en bergsvägg som stupar och sluttar kraftigt ner i vattnet är det som om de hade sugkoppar under klövarna, för de hålls helt otroligt bra att gå på berg. Där man själv klättrar, kryper och håller i sej med både armar och ben skuttar de glatt förbi i full fart.

Hoppar dom överbord? Ända tills ifjol skulle jag ha svarat, nej, det har aldrig hänt. Men efter en flytt ifjol kan jag inte svara så mera. I vanliga fall brukar fåren stå ganska stilla och samlade när båten väl kommit ut en bit från land, så länge båten är vid stranden kan fåren se sin chans att skutta iland, och någon har ibland också försökt sej på det, men när båten kommit ut en bit och de inte längre ser att de kan hoppa iland så låter de helt enkelt bli. När sedan båten får upp farten och kommer upp i plan börjar det dra så mycket om öronen så de står gärna med huvudet ner och låter vinden vina ovanför.

Men, ifjol skulle vi då flytta ett gäng på ca 20 får från en holme till en annan. De som råkade finnas i närheten när det skulle bära iväg var med, det var jag, pappa, min (då gravida) syster Alice och hennes sambo Tommy. Fåren kom i båten, de var ca 20st, delvis vimsiga ungtackor. Jag och Tommy åkte i fören på båten, när vi kommit några 100 meter från land och fåren stod ganska lugna skuttade mitt i allt en av ungtackorna till, och hopp hopp så var hon överbord med ett ordentligt plums. Varken jag eller Tommy hann reagera när hon kom susandes förbi oss. Det första som slog mej var att hoppa efter, men tillika kunde inte jag göra det för då kanske alla de andra fåren också komma hoppandes av ren flockinstinkt, fårens flockinstinkt övervinner det mesta, far en så far alla, vare sej det går eller inte och skulle jag då till ännu hoppa överbord skulle nog Tommy få ett omöjligt jobb att hålla alla de andra ombord. Dessutom så jag ingen chans att jag skulle kunna hålla både mej och fåret flytande utan något hävare flytetyg. Fåren i båten började nog röra på sej på ett oroligt sätt, men vi fick dem att lugna sej lite och inte riktigt fatta att en hade farit överbord.

Sedan kommer jag i förvirringen inte riktigt ihåg om jag gick runt hytten på relingen eller om jag sprang genom hytten och ut genom bakluckan, men i alla fall så fick jag åt mej en 80+kilos räddningsflytväst så att jag skulle flyta lite bättre med fåret ifall jag skulle hoppa i, men det visade sej att det behövdes inte. Fåret i vattnet simmade runt runt och visste inte vart det skulle ta vägen. Jag ställde mej på en av de små ”badbryggorna” bak på båten som är i vatten höjd. Dom är ca 20x30cm, att stå och vingla på en halkig sådan, med en alltför stor räddningsflytväst och försöka få kontakt med ett plaskande halvt panikslaget får var fem före omöjligt, men det gick, Alice hängde ut genom bakluckan med gravidmagen på insidan och armarna på utsidan och höll i mej i flytvästen så inte jag också skulle drutta i. Jag fick tag på fåret, hon sparkade och sprattlade men jag fick tag om hennes framben, fick henne halvt uppdragen med mej på badbryggan. Så kunde pappa köra sakta in mot land, som tur var, var det inte så långt från land som vi hade vår cirkus och på den holmen som var närmast har jag också får, så när vi var så nära land att pappa inte vågade köra närmare släppte jag av tackan, schasade på henne så hon fick nosen mot land och så simmade hon själv de sista 6-7 metrarna iland. Väl uppe på land ruskade hon upp sej, lite vimmelkantig, men någe större men har hon, vad jag kunnat märka, inte fått av sitt lilla äventyr till sjöss.

Av de fåren vi hade i båten förde vi iland några av dem på holmen där simmerskan landstigit, medan de resterande förde vi till den holmen de var tänkt att vi skulle föra dem till.

Summa summarum, får kan hoppa överbord, för mej ca en gång på 100, och jo de kan simma, i alla fall en stund 🙂

Idag bar det iväg söderut. Ungefär 30km söderut från Ytterholm. Som jag berättat har jag fåren på holmar och idag bar det iväg till den holmen som ligger längst bort. Känslan att åka dit är lite som i saltkråkan: Mitt ut i östersjön ligger det, och runtomkring finns bara vatten och lite kobbar och skär.

Men väl framme möts man av en by som är full av liv. Här lever och bor det folk alla årstider. Det finns inte så många sådana öar mer, de flesta har blivit ”sommaröar”. Men, på den här holmen är det ”åretrunthålligång”, jag pratar om holmen Borstö. Och här på Borstö skall 8 lyckligt lottade får få gå hela sommaren. Att de är lyckligt lottade är för att det på holmen rörs folk hela tiden. Med en levande talkoanda är hela holmens boare engagerade i stängselarbete, vattengårdsbyggande, slåtter av de små ängarna och genom fårbetet slingrar sej en naturstig för besökare av holmen, så fåren får besök lite hela tiden.

Men att ta sej ut till Borstö är ingenting man gör i en handvändning med en knippa får, gärna skulle det inte få blåsa sunnanstorm, man kör över öppna fjärdar och när man svänger in till borstöbyviken och tittar söderut ser man några små öar, men inget större som läar, utan följande som läar är …   typ Polen och Tyskland… 😉  Men för det mesta, den här årstiden går det bra att fara dit med fåren. Då är det viktigare att man väljer dag på hösten när man skall hämta dem därifrån. Är det mycket skumpigt klarar fåren inte av att stå i båten utan bara ramlar och har det allmänt besvärligt.

54 Tua, 36 Viktoria, 95 amelia, 37 Vanja, 3 Tessi, 502 Gaga, 508 Gangan, 503 Glimmar lastades så idag upp på traktorvagnen.

Ner till stranden bar det, ner i båt och så iväg. Att köra 32km med får tar sin lilla stund. Idag var vädret varmt och fint så det var inte kallt att sitta ute. Man hinner se och fundera en hel del medan man åker. Idag kunde vi konstatera att sommaren nog börjar vara här, flera segelbåtar var ute och luftade sej. Vi såg vindmöllorna stå majestätiskt i öster, några havsörnar seglade i vinden, fåglar och fågelungar i mängder, och vid flera sommarstugebryggor låg nu de stora vita ”plastlådorna” som man inte ser skymten av andra årstider än på sommaren.

Närmast kameran Tessi, som inte riktigt ser ut att gilla blåsandet i öronen, den bruna är Amelia, och den svarta som tittar ner är Vanja.

Framme! 🙂