Min tid börjar var över

Såhär i vårbrukets sista skälvande minuter medan husbonden vältar – utan mig förstås – så har jag hittat en dator att skriva av mig på. Det är nämligen så att jag inte får vara med längre. För inte så många år sedan var jag helt oumbärlig när någonting skulle göras. Faktum är att jag egentligen var viktigast av mina tre kolleger. Dom två lägre ner hade hjälp av varandra men jag fick göra mitt jobb ensam.

Egentligen började vägen utför för ca 10 år sedan. Det hade kommit en ny såmaskin till gården och lite konstigt tyckte jag väl det var, men när det skulle sås med den behövdes inte jag. Det gjorde nu inte så mycket för lite semester från all viktöverföring och hårt och inställsamt (!) jobb var egentligen bara skönt.

För några år sedan dök en ny stor harv upp. Jag betraktade den lite misstänksamt eftersom det var ett stort åbäke, jag vädrade ganska tunga arbetsdagar med dendär. Men vad hände, inte heller nu behövdes jag. Jag fick var med och titta på, lite som en turist bak på traktorn, men harvjäkeln gick bra utan mig. Nästan bättre än i mina glansdagar. Så småningom skulle det vältas och då, i det dammigaste jobbet dög jag fortfarande. Lite irriterande var det nog, för välten kräver inte så mycket av mig, men ändå fick jag känna mig lite behövd.

Hur gick det sen. Det kan var och en räkna ut eftersom jag har tid att sitta här och skriva. I år har jag inte fått vara med en enda gång på åkern och göra något. Nu kommer t.o.m vält-fan efter som en menlös vagn. Husbonden har i år tilt-jämnat, harvat, sått och vältat HELT utan min hjälp och det har nog aldrig hänt förr. Som tur är kan jag låta bli att ta detta personligt för jag har hört om kolleger som det gått ännu värre för.

Än är det dock inte dags för pension. Nu börjar sprutandet och där får jag vara med. Tyvärr luktar det lite illa men vädret är ju ofta fint då vi sprutar och Amazonen skulle inte ha en chans utan mig, och det känns ju bra. Sen får jag ju vara med när slåtterkrossen börjar jobba och i plöjningen, då kan jag ännu visa att gammal är äldst!

Försök plöj utan mig, den som kan. Synd bara att det oftast brukar vara så jäkla kallt då, och plöjningen är ett tungt jobb skall Ni veta, mycke viktöverföring att tänka på.

Med hopp om en glad och ledig sommar alla yrkesbröder

hälsar

Valtras Tryckstång

Mindre modiga män

är utmanare på Vega-listan den här veckan, men en mindre modig man figurerade också i min ladugård häromdagen.

Inför betessläppet lät jag korna komma ut i rasthagen som ligger i anslutning till ladugården. Där får de springa av sej den värsta våryran en dag eller två innan de släpps ut i den riktiga beteshagen.  Flickorna verkade uppskatta den utökade rörelsefriheten, skuttade runt, stångades och bökade i marken som bara den. Även tjuren Znork hängde med och roade sig med att schasa de yngre kvigorna av och an i rastfållan.

När jag sedan stängslat klart beteshagen och stöpslat i elaggregatet var det dags för ”riktigt” betessläpp. Redan när jag började fibbla med grindlåset förstod vissa av korna vad som var på gång och rörde sig närmare. Man vill ju ha en bra position när starten går. När jag öppnade grinden var det bara att ta ett skutt åt sidan för att inte stå i vägen. Koflocken formligen vällde fram, först med några lätta, trevande löpsteg och efter ett par sekunder stormade de iväg mot hagen i full galopp så det dundrade i marken.

Ja, alla utom Znork då. Han blev formligen vettskrämd av de ivriga korna, vände på klacken och störtade som en oljad blixt rakt in i ladugården igen! Där gömde han sig nere vid vattenkopparna tillsammans med de yngre kalvarna, med nedböjt huvud som nötkreaturen har när de är rädda. Ett par gånger var han framme i dörröppningen och kikade ut, men återvände sedan kvickt till sitt gömställe. Det tog nästan en timme innan han samlat så mycket mod att han vågade förena sig med korna i hagen.

Troligen blev han skrämd av kornas iver, eftersom han inte visat några betänkligheter med att söka sig ut efter den inledande osäkerheten. Om korna retar honom för hans något tveksamma inledning kan jag inte bedöma, men de verkar rätt harmoniska så jag tror de tolerar att han inte alltid kan visa sig från sin modiga sida.

Felkod L256

Dagens traktorer…suck! Jo, visst är de fina och dyra, men de är inte trevliga då de meddelar felkoder i diplayen. De nya traktorerna är som moderna bilar. Det enda som kan göra under motorhuven är, kontrollera motorolja och fylla på spolarvätska. Redan att byta en glödlampa kan redan betyda större och väldigt krävande ingrepp.

I gårkväll efter dagens arbete skulle det vara dags att köra igång med besprutningen av ogräs. Starttar traktorn och ett märkbart knackande ljud hörs från motorn och i displayen blinkar det felkod L256. In och söka efter instruktionsboken var man kan söka upp alla eventuella felkoder. Svaret var ”Störning i motorns insprutningssystem. Effekten begränsas. Kan bero på luft i bränslesystemet eller fel på insprutningspumpen. Felet måste åtgärdas snarast.” Just så ! 🙁

Efter att vi plockat bort alla motorplåtar för att ännu kolla och fundera var felet ligger, så märker vi ganska snart att det är lönlöst. Enda möjligheten är att koppla bort sprutan och flytta den över till den andra traktorn med alla elkablar och displayer som hör till sprutan. Efter allt arbete kom vi äntligen iväg.

Idag har vi försökt lösa problemet men utan resultat. Efter att ringt en massa telefonsamtal till en efter annan serviceman och fått en hel del förslag på vad som kan vara sönder så får vi bara snällt vänta på vår serviceman som kommer tillbaka från sin semester nästa vecka.

Kaos i planeringen!

Måndag
Min fähus-dejour började. Det visade sig råda kaos i ladugården då jag kom dit. Det var bara en djurskötare som kunde närvara och det var endast första skiftet, det vill säga mjölkningen. Så istället min kompis Natalie, som går andra året på hästlinjen, inkallad att hjälpa till resten av veckan. Men problemen tog inte slut där. Dyngskrapans rep hade gått av, så det blev att ta upp spalten och fixa det. Och så var Avanten på reparation, så det blev att köra med trädgårdens Norcar, som är för stor för att rymmas in till ungdjuren då man kör in mat. Jag blandade lite mat så kossorna inte skulle bli utan, skrapade åt grisarna och dylikt som hör till.
Jag slutade lite tidigare då det inte fanns något jag kunde göra och for till jordbruket där Jim råkade vara. Jag följde med bara för skoj skull då han skulle och hämta ett jordlass till fladan. Niklas var också med med en traktor. Jag for med Niklas tillbaka till skolan och kippade av jordlasset på åkern där det ska fyllas. När vi skulle köra framåt hoppade kärran ur dragkroken och hydraulslangarna revs ur. Vi blev stående med en kärra som var upplyft nästan till max och en traktor. Vi märkte att det var en del på traktorn som hade gått sönder, vilket gjorde det möjligt för kärran att haka ur, speciellt när tyngden var baktill. Men vi kom därifrån med allting i behåll!

Som det såg ut när vi hade fixat med dyngskraporna och spalten.
Kärran som var ute på vift 🙂

Tisdag
Väckarklockan stod på 5.00, för klockan 6 skulle slaktbilen komma och hämta de 172 återstående grisarna. 5.30 träffades jag, Robin och Ulf utanför svinhuset och började förbereda lite. Slaktbilen kom precis kl 6, och 6.50 var alla grisar inne i släpet. Det gick undan och alla var nöjda. Kanske mest jag, som slapp grisarna 😉 Det som återstod av dagen ägnades åt att städa i svinhuset och fixa lite åt korna. Sen hjälpte jag Natalie att ta in hästarna från hagen innan vi slutade.


Några grisar på väg uppför rampen på väg på sin sista resa.
Jag och skolans shettis Peikko.

Onsdag
Idag har jag kört in foder åt korna och blandat mer foder. Vi har en Keenan(?)-vagn som blandar, så det är bara att tillföra alla ingredienser och blanda om så får man ut fodret.  När vi väl blandade och tillsatte det sista av ensilaget, så hostade traktorn en gång och stannade. Det rök väldigt mycket från motorhuven på den när vi försökte starta den igen. Men så kom vår hjälte Eric och sade att vi hade för lite varv på, så att den inte orkade driva blandningsvagnen. Lite nervösa hann vi ju bli, Natalie och jag, då det bara bolmade rök från den – det såg ju så hemskt ut. Men vi fick skratta lite och det var ju tur att det inte var så farligt som det såg ut! Efter att allt var klart med korna var det bara att börja tvätta i svinhuset. Men innan tvättningen hade vi besök av en finsk skolgrupp som ville bli omkringvisade på området. Vi visade kossorna och hästarna åt dem, det tomma svinhuset och så fick de köra kärra med ponnyn Peikko. Riktigt intressant tyckte jag det var, trots att finska inte är mitt starkaste språk så förstår jag en hel del nog. Nå väl, åter till svinen. Personligen tyckte jag det var roligare att tvätta än att umgås med själva grisarna 😀
Nu är jag hemma då jag bytt om med Kim, som inte har möjlighet att vara då han ska vara. Så han tog mitt pass och jag ska ta hans. Och så råkade vi bli lediga torsdag och fredag då lärarna ska på kurs, om jag förstod saken rätt. Ikväll ska jag fara till Jim och Julia och åka och simma med dem – ta ”vinterklåddin” som vi kallar det här då man är och simmar för första gången på året. Få se då, om man vågar sig i! 🙂

Ekenäs

Har tillbringat de 2 senaste dagarna i sommarfagra Ekenäs tillsammans med yrkesbrödrer och -systrar. Det har dock inte varit fråga om någon semesterresa och inte skulle jag heller egentligen haft tid att ta ledigt från sysslorna på gården.
Det är mitt engagemang i producentrörelsen som denna gång fört mig till Ekenäs för deltagande i SLC:s fullmäktigemöte med bland annat besök på gårdarna Gullö, Mörby, Broby och yrkeshögskolan Novia. Givande diskussioner och avkoppling från brådskan hemma samt det att man får nya perspektiv ger i alla fall så mycket ny energi att det känns värt att ”offra” ett par dagar.
Tyvärr innebär det att de som lämnar hemma får mera att ta ansvar för och naturligtvis är det ju något som krånglar när man är borta. Denna gång var det värmeböljan som fick temperaturen i panrummet att stiga så högt att överhettningsskyddet utlöste ett alarm. Tack och lov så ger ju dagens kommmunikationsmöjligheter möjlighet till att ge råd och fjärrhjälp för att reda ut problemen.
Förra veckan då jag beslöt mig för att delta i mötet utlovade väderrapporten regn både på tisdag och onsdag så jag gladde mig åt att det inte skulle gå att plantera något under tiden och att jag egentligen inte skulle försumma så mycket av arbetet hemma på gården. Nu blev det ju något helt annat väder än vad som utlovades, vi fick ju en ordentlig värmebölja istället. Det i sin tur gör att jag nu sitter och oroar mig för hur växtligheten mår då jag egentligen borde försöka få igång bevattningen åt de nyplanterade plantorna istället för att sitta här på Sjöskog och vänta på flyget hem. Ett flyg som dessutom aviserats en senare avgång än planerat. 🙁
Nåväl, väntetiden på flyget har jag i alla fall kunnat utnyttja till att skriva detta inlägg. Alltid något 🙂

Torrt och hett

Det grodde bra och jämnt men nu börjar broddarna lida av torkan. Jag for till Sverige efter sådden så jag såg först i går hur resultatet efter Rapiden blev. Ganska randigt men bara en remsa osådd. Randigheten beror på att jag körde för mycket om vartannat – ungefär 30 cm. Inte bara att Rapiden är en halv meter bredare utan den sår dessutom ända ut till kanten medan den gamla maskinen hade hjulen en halv meter utanför sålådan.

Men vi har ändå mycket snyggare brodd än i Sverige (Medåker). Där har torkan verkligen varit besvärlig. De sådde redan då vi var där i slutet på april och en månad senare hade de sämre broddar än vi hade fastän vi sått senare. På vissa åkrar stod det bara upp ett par ynkliga tofsar. Det kom litet regn i slutet på maj men det utsäde som då grodde var ju en månad försenat.

Förr åkte vi omkring med bilen hela familjen och ”såg på broddarna” i slutet på maj. Det var ett ganska vanligt nöje här på bondlandet och man såg ofta en bil krypa riktigt långsamt fram utmed vägen. Ungdomarna körde förstås med gasen i bottnen med de litet äldre bönderna granskade noga hur brodden såg ut.

Nästa år måste jag i alla fall köra 40 cm längre utåt för det är inte bra om det blir en massa strängar med liggsäd – ifall nu vädret skulle slå om under sommaren. Med det här vädret är det inte stor risk för liggsäd. Tvärtom finns det risk för att säden blir så kort att ”sparvana fåår gaa opa knää” (sparvarna får gå på knä)  om de skall äta av kornen (som en gammal hindersbygg utryckte det).

Här ser man tydligt att tre rader går utanpå varandra.

Men vi fick potatisen i jorden i går på den riktiga dagen (Gustavsdagen). Nu gäller det bara att se om järnnätterna i början på juni kommer förrän blasten sticker upp. Sätter man potatisen för tidigt så kan frosten ta blasten under järnnätterna och sätter man den för sent så hinner den inte växa ordentligt innan höstfrosten kommer.

En pålitlig kristallkula som kan spå väder skulle vara ytterst värdefull. Visst kommer det väderleksprognoser  i parti och minut men då de ändras hela tiden så tror man inte riktigt på dem. I går påstod 10-dygnsprognosen att det skulle komma 14 mm regn på söndag men i dag hade den ändrat sej och gått ned till 0,4 mm.

Ifråga om vädret så är det väl bara att vänta och se vad det blir …