Idag var vi då med ”Lillis” på besök till ladugården. Det blev en kort visit, trots det hann han somna förän vi var ute tillbaka. 🙂 De rekommenderade faktiskt åt mig på ÅUCS att jag, fast med det samma, går med honom till ladugården eftersom det gör gott åt hans resistens mot div. allergier, om han kommer i kontakt med djuren.
I måndags ringde jag en djurtransportör för att boka skjuts åt avelstjuren Znork. De trafikanter som kör slakttransporter brukar som bisyssla också transportera livdjur när det behövs och när det finns utrymme i tidsschemat. Till min förvåning meddelade trafikanten att han kan köra hem Znork redan samma dag! Normalt brukar det dröja en vecka eller två innan det finns ledig tid, men den här gången hade jag alltså tur. Efter lite ringande visade det sig dock att säljaren (som inte heller väntat sig så här snabb leverans) inte hunnit ta nåt salmonellaprov av gödseln och det sänkte faktiskt hela arrangemanget.
Salmonella är en sjukdom man verkligen inte vill ha in i sin besättning, dels är den ju inte direkt hälsosam som sådan och dels är kostnaderna för att sanera en gård som drabbats rätt stora. P.g.a. det sistnämnda har de flesta djurägare en salmonellaförsäkring och det var delvis den som satte p för våra planer. För att salmonellaförsäkringen skall vara i kraft när man handlar med livdjur skall säljaren kunna visa upp ett salmonellaprov som är taget för högst två månader sedan och i det här fallet var salmonellaprovet från i höstas. Risken att Znork skulle föra med sig salmonellasmitta till min besättning är minimal, eftersom den säljande besättningen har noggrann koll på den sidan, men däremot skulle han definitivt torpedera min försäkring. Om jag nån gång i framtiden får salmonella via andra vägar kan försäkringsbolaget svära sig fri från ansvar genom att hänvisa till att jag köpt in djur utan giltigt salmonellaintyg.
Vi avblåste transporten, säljaren tar prov och för in för analys och sedan tar vi nya tag när vi fått fram ”rena papper. Det blir bäst både ur praktiskt hälsoperspektiv och rent ekonomiskt. Salmonella är en så pass besvärlig bekantskap att det är värt lite väntan att hålla säkerhetssystemen i skick.
Inte kan man säja att ”vårbruket börjar brännas” men så känns det nu. Jag pratade just med transportfirman och Uppsala Lantmän och i morgon lastas Rapiden (såmaskinen) och på torsdag skall den lyftas av här på Bos-Sestu gårdsplan. Ganska bra tid för jorden är ännu frusen men den värsta snön är borta. Och så har jag hela april att gå igenom den och kolla allting. Jag får nya såbillar så de gamla skall bytas ut.
Den Rapid jag köpte är förstås gammal (1992) men nästan 20 år yngre än den nuvarande. Det är en helt ny generation eftersom Rapiden är en direktsåmaskin. Den nuvarande hade mest billarna i luften om det fanns mycket kokor på åkern. Och så är lådorna för utsäde och gödsel ungefär fem gånger större. Det är ingen liten maskin så man får se om Zetorn klarar av den. Om det blir att köra med halvtomma lådor och billarna i luften så blir det tvunget att skaffa en större traktor.
Direktsådd har jag inte tänkt börja med eftersom den hos oss blir alltför sen. Åkrarna torkar inte upp i tid om man inte kör ett varv över dem med fjäderharven på våren. Men mindre jordbearbetning har jag tänkt utföra i alla fall. Kanske en gång tallriksharv på hösten och lätt fjäderharvning på våren – men man får se hur det fungerar. Våra lerjordar är inte så lätta att odla. Och så beror det förstås på årets väder i hög grad.
Tidigare har jag kört med frässådd, dvs. jag har haft en fräs framför såmaskinen. Det har fungerat bra – och också varit nödvändigt på grund av den gamla såmaskinens känslighet för kokor. Fräsen slår sönder dem ganska bra. Man måste bara ha tålamod att inte köra i alltför fuktig jord. Eftersom såmaskinen kommer genast efter fräsen så hinner jorden inte torka alls som vid skild harvning.
Men i fjol märkte jag att fräsens pinnar slitits ned riktigt grundligt. De har minsann varit bra för inte en enda pinne har brustit fastän jag kört i jordfasta stenar så att både fräs och traktorn har hoppat. Verkligen otroligt segt material i pinnarna. Men nu borde jag byta alla pinnar på grund av slitaget. Det gör jag ju inte för fräsen blir pensionerad till potatislandet nu då jag börjar köra med Rapiden. Jag har räknat att fräsen är ny men den börjar vara omkring 20 år redan.
I alla fall blir det ett annorlunda vårbruk i år – nästan lika stor förändring som då vi sålde kossorna 1975 och började odla vete och korn.
Den gågna veckan har innehållit endel traktorprovkörningar. Efter att ny importör började hantera Zetor i Finland har jag bara sett dylika på bild. I onsdags var det premiär för att kolla om dom finns på riktigt. Det ordnades provkörning av Zetor Proxima i Närpes och jag var förstås på plats. Dagen därpå kom Valtras 60-årsjubileumsutställning med möjlighet för provkörning till Vasa och även där var Bondbloggens egenhändigt utsända på plats.
Jag har ju tidigare nämnt att almanackan småningom säger 10 år sedan senaste traktorbyte, så det börjar vara småaktuellt. Däremot är det mera oklart vad det är som är aktuellt. Skall jag ersätta Zetor med en ny liten traktor eller Valtra med en ny större, eller möjligen göra på något annat sätt. Den frågan har inget svar ännu, men just därför är dylika provkörningstillfällen intressanta.
Zetorn var möjligen en liten besvikelse. I mina ögon skall Zetorn vara enkel, pålitlig och billig. Nu har den tydligen blivit ganska enkel och ganska billig. Förmodligen också ganska pålitlig. Knappkoppling, hydraulisk riktningsomkopplare och snabbväxlar kombinerat med en gammaldags hög/låg-låda och mekanisk hydraulik, det blir mest bara en konstig vattvälling. Det känns lite som en gammal öst-traktor som skall gå på maskerad utklädd till en Ferguson.
Klart är att priset talar till Zetorns fördel, 115 hästkrafter för 33.000, det är helt ok men långtifrån så billigt som det var förr i världen. 1989 betalade jag 13000 euro för Zetorn, visserligen lillare, som dom säger norröver.
Dagen därpå hängde jag på låset hos Valtra. Sex modeller på plats för provkörning. Bondbloggens utsända kände sig som en sexåring i en leksaksaffär. Överväldigad. Nu var egentligen allt omvänt jämfört med dagen innan. Tekniken utsökt, modellerna snygga och förarplatsen färdigt utfunderad – och priset fullständigt vansinnigt. Det var första gången jag stiftat bekantskap med Valtras nya Direct- och Versu steglösa växellådor och visst, det var en dröm att köra. Riktigt riktigt bra, men priset är nog svårt att motivera. Speciellt för dom steglösa modellerna.
Motsvarigheten till min Valtra finns kvar, det skulle då bli N101 hi-tec, en fin traktor även det. Den är väl den som skulle ligga närmast till vid en affär, men ändå, visst kändes den lite efterbliven jämfört med N141 Versu.
Förbaskade provkörningsdagar. Dylika skall man hålla sig från. Man blir bara vriden i huvudet och får ett habegär som inte är förankrat i någon som helst verklighet.
Sedan är det ju så mycket annat som skulle behövas. Bygga värmecentral, byta fönster på boningshuset, byta såmaskin, traktor, betala ett avlopp som jag inte beställt, bygga gårdsverkstad, betala brännoljeräkningar etc etc.
Jag säger som tandläkaren ”Ack så många hål och ack så lite amalgam”
Måndagen den 28 mars nådens år 2011 var en rätt typisk vårvinterdag ur arbetsmässig synvinkel. Sommartid består jobbet ofta av sammanhängande block, man harvar ett par dagar i streck, sen blir det vältning, därefter åter harvning ett par dagar o.s.v. Vintern innehåller få stora arbetsmoment utöver skogsarbetet och följaktligen fylls dagarna i högre grad av en massa småplock.
Dagen började med en obligatorisk runda i ladugården för att göra rent i båsen, skuffa fram foder och lite annat smått, bl.a. gick jag igenom vilka kor som såg ut att börja få tendenser till förvuxna klövar. Efter det passade jag på att kolla e-posten och sköta lite korrespondens, bl.a. ringde jag klövverkaren och bokade förebyggande fotvård för korna. Därefter följde montering av en låsgrind jag köpte häromveckan. Jag förlängde foderbordet för att få fler ätplatser och ändå möjlighet att låsa fast fler kor. Det tog lite längre tid än beräknat eftersom jag blev tvungen att skära bort en del delar av grinden för att få den att passa in, men nu fungerar det fint. Efter monteringen vidtog utfodring, först av djuren och därefter av undertecknad.
Efter lunch bytte jag ut en trasig tand på gödselgrepen och fixade en del andra småreparationer, varefter det var dags för utgödsling och ströning hos korna. I samma vända ringde jag ett samtal till till en servicekille för att få lite uppgifter från hans verkstadshandbok samt ett samtal till en lokal djurtransportör för att ordna med hemtransporten av Znork. Inledningsvis verkade det som om transporten skulle kunna bli av samma dag, men efter lite ringande hit och dit blåste vi av den i alla fall (återkommer till det i ett senare inlägg). När jag ändå var inne på städtemat passade jag på att bränna lite skräp som samlats på hög men som var för skrymmande för att hamna i värmepannan. Samtidigt som jag tände brasan ringde kollegan Jonas och diskuterade en annons om vedförsäljning vi borde ordna. Jonas och jag kommer nämligen att klabba och sälja lite ved under det kommande året. Veden brukar gå bra åt, men helt utan annonsering klarar man sig ändå inte.
När elden kommit igång och jag vågade lämna den hann jag sätta mej vid datorn och beställa en del studiematerial från svenska Jordbruksverket innan det var dags för kaffe. Materialet behövs för mina föreläsningar för vuxenstuderande. Efter kaffet återstod att passa brasan och göra rent i båsen hos korna. Ja, och att skriva ner alltsammans på Bondbloggen, förstås.
En dag med lite av varje och det är ungefär så vårvintern brukar vara.
På något sätt har det blivit vårflod i år också trots total avsaknad av själva våren. Märkligt
Bilden tagen i kväll 28.3.2011
