Oljetryck tjohoo !

Nu är det oljetryck i Ducaton ! Efter grundligt surfande på nätet på svenska, engelska och tyska så började det klarna ifråga om oljepumpen som krånglat sedan i mars. På våren hade jag öppnat den och konstaterat att den var i prima skick men inte gav tryck. Men så kom vårsådden och en väldigt bråd sommar – huvudsakligen med torkbygge och arbete att få bort två års vete samt flisen in i den nya torken. Och där stod Ducaton (paketbilen) i verkstaden utan att jag ens hann titta på den.

Ibland är det en nackdel att ha utrymme. Det ryms två fordon tillika in i verkstaden så jag kunde sköta nödvändiga reparationer på sommaren i alla fall. Men till vintern måste jag ha bort den stora paketbilen så jag var fast besluten att nu skulle det ske – om jag än måste byta motor i den. Jag har en gammal Ducato med samma motor stående också och motorn i den gamla Ducaton är bara hälften så mycket körd. I de gamla bilarna var plåtarna inte galvaniserade och de rostade så in i norden.

Men jag har lärt mej att det lönar sej att först surfa på nätet. Många andra har haft liknande problem och det finns en massa forum där maskinreparationer diskuteras grundligt. Allt finns på nätet men det är problem med att hitta det. Sökmotorer i all ära men man får vanligen två-tre miljoner träffar så det gäller att pröva med olika sökord. ”Oljepump” eller ”oil pump” eller ”Ölpumpe” ger miljoner träffar och de flesta bara reklamer.

Tricket är att hitta ord som bara används i ett forum – inte i en annons. Man kan försöka med ”utbyte”, ”wechseln”, ”change” eller något liknande. Bara man börjar komma in på diskussionerna så hittar man nya ord som verkar lovande. Det är snart en sak som måste läras ut i skolan och på kurser …

I alla fall så kom jag in på tyska diskussioner där folk höll på att byta sina oljepumpar. Det var inte Ducato men intressant i alla fall. Man lär sej mycket för där finns otroligt kunniga personer som kan förklara väldigt bra. Och så kan man fråga själv förstås. Men det anses vara oartigt enligt nätiketten (nät-etiketten) att inte först läsa allt som är skrivet om saken – så de stackars guruna inte behöver förklara samma sak på nytt hela tiden.

I all fall så började det klarna att orsaken kan ha varit den hårda kylan i mars då Ducaton stod länge i ladan. Oljan kan ha blivit så stel att pumpen inte orkade ta upp den utan började pumpa luft. Det är ett relativt vanligt problem i skogsmaskiner. Och det borde jag förstås ha tänkt på men jag har inte tidigare haft sådana problem med Ducaton. Fast det har sällan varit så kallt och så är den ju snart körd en halv miljon kilometer …

Det som fick mej på rätt spår var klagomål över hur svårt det var att få nya oljepumpar att ta upp olja. Det är förstås en märkesberoende grej men jag lärde mej hur man luftar oljepumpar och insåg sedan att det fanns en fin lucka på Ducatons pump där man enkelt fyllde på olja till pumpen efter utbyte. Det tog en stund att köra oljepumpen med startmotorn – och ladda ackun däremellan – men till sist fick jag tryck i oljerören.

Så nu är det bara att skruva ihop motorn, tuta och köra. Nåja, då allting är åtskilt måste man ju laga en hel del som blivit ogjort – till exempel dieselvärmaren åkte ut på service. Det betyder att jag skruvade den i bitar och smorde och putsade och bytte rostiga skruvar samt doppade dem i rostskyddsmedel så de inte skulle rosta på nytt.

Men det är mindre jobb än att byta motor  – även om den andra motorn var mindre körd med – så jag är ganska nöjd. Det lönade sej att surfa …

Långsiktig planering del 1

Jag borde kontakta Martin Timell. Eller möjligen Simon & Thomas om jag vill ha en blommig maskinhall. Bäst vore det ändå med Arga Snickaren som kunde få komma och skälla ut mig efter noter.

Saken är nämligen den att jag några veckor nu försökt göra en långtidsplanering över vad jag vill ha gjort innan jag blir stor. Att jag vill knalla på ungefär i samma fotspår är klart, men någon slags utveckling skall vi väl ändå hålla oss med, fast jag nuförtiden mest får andnöd när jag hör det ordet.

Eftersom jag inte har några panikartade planer på utvidgning av jordarealen så är handlar de större planerna om byggnader. Som jag redan berättade i förra veckan så är endel av mina byggnader oändamålsenliga. Golvyta finns nog till förbannelse men allt går inte att utnyttja. Det jag saknar mest av allt är en varm verkstad. Eftersom det inte finns någon sådan kan jag inte utnyttja vinterhalvåret lika effektivt som Nisse. Förvisso finns det även annat som skiljer oss åt, det handlar nog inte bara om utrymmet.

Ett varmgarage har funnits på önskelistan i 20 år redan, men aldrig blivit genomfört, mest pga beslutsångest. Det enklaste skulle förstås vara att ta ett befintligt utrymme i bruk, varmisolera det och flytta in, men då kommer takhöjden emot. Jag skulle gärna kunna få in en traktor och en billyft dit, vilket blir omöjligt om man bygger i befintligt utrymme.

Dom gamla djurstallarna som finns i uthuset har stått öde och sugit kvadratmetrar i många år. Det gamla hönshuset, tidigare fähus är ombyggt till reservdelslager men griskättarna står som sista grisarna lämnade dom 1990.

Eftersom jag fortfarande inte gett upp hoppet om alpackor eller får eller hästar eller något så har dom stått kvar. Nu börjar jag inse att av brandsäkerhetsskäl så är tanken omöjlig, alltså får jag tänka om där.

Frågan är alltså tre-delad. Bygga om eller bygga nytt? Vilken typ av uppvärmning är vettig idag? Jag har gått igenom alla alternativ och kunnat konstatera att alla är dåliga. Antingen blir investeringskostnaderna helt vansinninga eller så är driftskostnaderna för höga. Bäst vore att kunna värma upp utrymmet bara när man skall jobba där, men hur går det då med saker som inte får frysa? Att kunna ha ett ställe inomhus där man kunde tvätta året runt vore manna, men den tanken passar inte i min plånbok.

Ibland går man med jättelika planer som innefattar näst intill total ombyggnad av gårdscentrumet, ibland tycker man att det skulle vara ett stort framsteg med ett öppet maskintak, och vissa dagar är man bara nöjd som det är. Dessutom är det ju så att en ekonomibyggnad som ser ut som min skulle aldrig få byggas av brandsäkerhetsskäl idag, och det är förvisso helt förståeligt . Här skulle det inte bli frågan om någon delskada vid en brand, utan allt skulle nog åka samma väg. Därför skulle det också vara roliga att inte behöva ha alla ägg i samma korg.

Fast det är klart drömma får man, och drömmen vore en varm verkstad med tillgång till billyft och tvätthall, därutöver ett kontorsutrymme och några hundra kvadrat maskinhall med minst fem meter breda dörrar och fem meter i takhöjd, och ett separat gödsellager, samt kanske ett litet museum, eventuellt kombinerat med……..

Sådär kan man hålla på i all evighet och drömma. Om man vill.

Här en ganska gammal bild på gården. (1995).  Det mesta är sig rätt likt men vårt bostadshus (det vita) har blivit grönt, och så har det kommit en maskinhall till bredvid torkrian bakom den röda rian.

Ur gängorna

Snöfallet som kom på onsdag påminde om att vintern börjar vara i antågande och de grejer som måste ställas i ordning innan det börjar på allvar borde börja vara fixade. Batteriet i frontlastartraktorn behöver bytas och likså motorvärmaren. Motorvärmaren antydde redan förra vintern att den kanske inte kommer att fortsätta arbetsförhållandet så värst länge till. De första köldnätterna i höst gjorde den ännu sitt jobb någorlunda bra men i takt med att det blir kallare börjar det oundvikligen märkas att den måste bytas ut.

Att byta motorvärmare är ingen stor operation, det är på sin höjd ett snäpp svårare än att byta luftfilter. Elementet är fastskruvad i själva motorblocket, man bara knäpper loss strömkabeln, skruvar ut värmeelementet och skruvar in ett nytt. Så där i princip. Enda haken var att när jag väl fick loss det gamla elementet upptäckte jag att gängorna var skadade. Tydligen hade den som monterat orginalvärmaren fått den lite snett men dragit dit den i alla fall. Sånt lyckas första gången man gör det, men inte andra. Det fanns inte en chans att få det nya elementet på plats, det måste dras upp nya gängor i motorblocket.

Gängorna var M18 och så stora gängtappar har jag inte. Turligt nog fanns de hos en närbelägen verkstad och när jag ändå lånade gängtapp av dem tyckte jag att nån av deras servicekillar lika gärna kunde dra upp gängspåren också. Gängorna sitter rakt i motorblocket och är dessutom rätt korta, så det finns inte direkt nån marginal för att misstag. Att betala lite för att få en erfaren person att hålla i gängskaftet kändes som en god investering. Nu är värmaren på plats och nya batteriet laddat och monterat, så nu är åtminstone huvudtraktorn klar för vintersäsongen.

Typiskt nog hade jag inte brytt mej om att köra in traktorn under tak för den här åtgärden, det skulle ju vara ett så pass enkelt arbete att man utan större problem gör det ute i snödrivan. Problemen kom emot först efter att jag tappat ut kylarvätskan och då var det ju för sent att köra in traktorn. Men kanske man lär sig till nästa gång….

Brukslista

På brukslistan hittar man de för tillfället aktuella semintjurarna. Där finns information om härstamning, fertilitet, hälsa, produktion och exteriör. Utgående från dessa index kan man sedan fundera ut vilken tjur som lämpar sig för vilken ko. I praktiken håller vi oss med enbart några tjurar, som passar åt flera kor.

Jag sätter här upp en länk till landets största avelsbolags webbsida, där ni hittar den aktuella brukslistan (käyttölista). Tyvärr finns den enbart på finska. Det finns också andra företag som erbjuder tjurdoser, men som sagt är detta bolag det mest använda bland producenterna.

En perfekt tjur är omöjlig att hitta, så gott som alltid finns det brister i något delområde. Då måste man helt enkelt överväga för- och nackdelarna med att använda honom.

Vi kan ta som exempel tjuren Kilpisalon Toivo som finns sist på ay-brukslistan. Han ärver vidare mycket mjölk, men lite lägre fett- och protein-halter(tuotanto) än normalt . Kalvar efter honom förorsakar i regel inga problem vid kalvningen, men däremot har han ”endast” 98 vid fertilitet då en normal fertilitet (hedelmällisyys) har 100.
Vad gäller hans nedärvande av kroppsbyggnad, så blir hans efterkommor baktill lite lägre (takakorkeus 98) och de kan ha smalare omfång (runko 98) än genomsnittet. Däremot för han vidare fina ben och fint juver. Mjölkbarheten verkar vara lite sämre än vanligt (lypsettävyys 92), vilket betyder att han nedärver en viss tröghet vid mjölkflödet.

Toivo är en tjur som passar på de flesta kor, förutsatt att de inte är för nära släkt med varandra. Det enda man ska se upp med är att man inte seminerar en trögmjölkad ko med honom, utan i stället passar han ypperligt på en ko som har en tendens att läcka mjölk mellan mjölkningarna.

Att para ihop rätt ko med rätt tjur är ett slags pussel med långsamma framsteg, men ett intressant sådant. Oftast lyckas man bra, men ibland kan det nog gå lite snett. Men det är ju det som gör det hela intressant. 🙂

Hannibals comeback

Tjurkalven Hannibal börjar så småningom återhämta sig. Efter att jag tog bort honom från mamman fick magen lugna sig och håller nu ihop helt som den skall. Han äter, dricker (vatten) och är markant piggare än för en vecka sedan. Redan efter ett par dagar kunde man märka att blicken blivit piggare och stadigare. Blicken säger faktiskt en hel om djuret. Trött och lite undfallande blick antyder att det inte mår bra, en friskt kalv skall ha en aktiv och pigg blick.

Jag stängde av ena ändan av foderbordet som en tillfällig box åt Hannibal. Det betyder att han kan smita in till de äldre kvigorna och på så vis få åtminstone en viss social kontakt med andra djur. Lämnas kalven helt ensam kan isoleringen faktiskt göra att den återhämtar sig långsammare, nötkreatur är ju trots allt flockdjur.

Lizzy, en av de äldre kvigorna, verkar ha slutit Hannibal till sitt hjärta och ställer upp som ställföreträdande mamma. Nån mjölk har hon inte att erbjuda, men hon slickar honom och pysslar precis som mammorna gör med sina egna kalvar. (Faktum är att Lizzy är Hannibals moster, men det tror jag definitivt inte hon är medveten om.)

Kommentatoren Peter påpekade att en tänkbar orsak till att Hannibal fick diarre till att börja med kan vara att han har ett anatomiskt fel som gör att mjölken hamnar i våmmen istället för i löpmagen när han sväljer. Normalt skall djuret reflexmässigt sortera maten (mjölk i löpmagen, vatten och ensilage i våmmen) men vissa saknar den här reflexen. Det kan låta konstigt men nötens matsmältning klappar formligen ihop om mjölken hamnar i fel mage. Jag har vetat att ”felsortering” kan uppstå som ett resultat av felaktig utfodring, men aldrig hört att den här reflexen helt kan saknas. Man blir minsann aldrig fullärd då det gäller kreaturen. 🙂

Lådor efterlyses

Det är inte alltid man sysslar med världsomspännande saker i jordbruket – just nu är jag bara på jakt efter lådor. Att det skall vara så omöjligt att hitta hyfsade förvaringslådor då alla butiker är fullproppade med allt möjligt. I dag tog jag ett varv runt butikerna utmed Ring III och resultatet var magert. Den bästa lådan är fortfarande den som farsan spikade ihop av fyra brädstumpar och en bottenskiva.

Den är förstås specialgjort hantverk och alltså väldigt värdefull. Det är bara att ta en bunt mjölburkar och skära av dem på ca. 7-10 cm höjd (lika höga som bräderna är breda) och mäta hur stor lådan skall vara så burkarna passar precis i lådan. Det bästa är att man kan ta bort dem en och en då de behövs.

Mest har jag skruvar i sådana lådor (ett tiotal). Då får man massor av olika sorter att rymmas på ett litet utrymme. Visst finns det ”plockbackar” och ”sortimentslådor” men alla har sina svagheter och de jag nån gång köpt har blivit utkonkurrerade av de ”heimlaga” (hemmagjorda) lådorna.

Hela problemet började förstås på grund av städandet. Under sommaren har det samlats stora mängder skruvar och verktyg som nu måste få en plats. Det är hemskt hur antalet olika skuvar ökar. Förr hade man infällda huvuden och kullriga huvuden och lite olika dimensioner. Nu finns det krysshuvud (av två olika sorter !) och Torx-huvud och fler är på kommande …

Man drunknar snart i olika sorters material – inte bara skruvar. Sedan skall det förstås vara specialverktyg för alla sorterna. Verktygen har jag förskt sätta upp på tavlor på väggarna men snart tar väggarna slut och vad gör jag då ? Det har inte varit så bra att sätta verktygen i hyllor – möjligen specialverktyg som behövs sällan. Och med tydliga etiketter. Annars går det mera tid åt att söka än att göra nånting.

Det absolut sämsta (som man aldrig skall förfalla till) är att förvara nånting i plastpåsar. Det är ekvivalent med att kasta bort för då hittar man aldrig sakerna. Vad det beror på vet jag inte men även om plastkassen hänger framför näsan så hittar man den inte.

Nu måste jag i alla fall hitta litet större burkar än mjölkburkarna som nog är bra för små skruvar men inte för 20 cm långa M20 (20 mm tjocka) skruvar. Där behövs större och starkare lådor. Jag har räknat ut att jag behöver ungefär trehundra (till – förutom de jag har). Så det blir väl att surfa på nätet tills man hittar rätta sorten (kakaoburkar är för svaga – det har jag prövat :-).

Det är väl huvudsakligen en bra lagerkarl som saknas …

material    verktyg   och mer verktyg