Uppdrag

På lördagen fick jag rycka ut på denhär vinterns första uppdrag. Bokstavligt talat uppdrag, jag drog nämligen upp en bil som kört i diket.

I närheten av vårt hus är byvägen rätt så rak. Norrut har vi en nästan helt rak sträcka på en km, söderut är det också ganska raka linjer och fri sikt och bägge inbjuder ju till en mera – låt oss kalla det – aktiv körstil. Strax efter vår postlåda finns dock en 90-graders kurva och den tenderar ibland att komma lite överraskande för vissa förare. Årets premiärkund vad dock en vårdad chaufför och avåkningen berodde snarare på sommardäcken än på hastigheten. Vi fick upp bilen med lite draghjäp av traktorn och kunde konstatera att den föreföll att ha klarat sig utan en skråma.

Efter att man bogserat upp bilen brukar de flesta vilja betala för tjänsten och jag brukar konsekvent avböja. Man skall inte ha betalt för att hjälpa och faktum är att det inte kostar mej många euro att starta traktorn och dra ut bogserlinan. Men många vill absolut ersätta hjälparen och känner sig nästan illa till mods om de inte får betala nånting. Min pappa löste den saken ganska finurligt i tiderna. Han hade nämligen färdigt tryckta bankgiron till förmån för Finska Missionssällskapet i traktorns handskfack, med själva beloppet öppet. Den tacksamme bilägaren fick ett bankgiro i handen och fick sedan betala in vad han/hon tyckte det var värt att komma upp ur diket.  Jag borde kanske hitta nåt lämpligt välgörande ändamål och fixa en knippe giron jag också. Att årets första avåkning inträffar redan före allhelgona tyder på en lång och livlig säsong. 🙂 Förslag på lämpliga ändamål välkomnas.

Landsbygdens Folk

Precis som alla andra yrkeskårer har också jordbrukare en del facktidskrifter som dimper ner i postlådan med jämna mellanrum. Vissa har satsat på bredd, vissa är specialtidningar som riktar sig till en viss produktionsinriktning. Jag tänkte presentera några av dem jag läser.

Den mest spridda bondeblaskan på finlandssvenskt håll är utan tvivel Landsbygdens Folk, av elaka tungor även kallad ”Obygdens Folk”, som utkommer varje fredag. Den ges ut av Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund, d.v.s. jordbrukarnas fackförening. Följaktligen ligger tonvikten starkt på den politiska sidan av lantbruket, man har rätt bra bevakning av stöd, administration, sociala frågor och liknande. Förstås finns även artiklar av mer praktisk karaktär, men andelen inlägg som tar upp politiska frågor är klart fler än i andra tidningar.

Därmed inte sagt att det skulle vara nån tråkig avis. I senaste nummer kunde man bl.a. läsa att EU vill förbjuda klonade djur i fem år framåt, att åländska mjölkproducenter är optimistiska, vem som vann skogsfärdighetstävlingen i Liljendal och att Pedersöre, Jakobstads och Larsmo jordbrukarkvinnor ordnar köttkurs på Snellmans slakteri. Varierande innehåll, eller hur? 🙂

Flyttning

Idag flyttade två av våra kalvar, H. Hilma och H. Hoppsala. De fick ett nytt hem på en gård, där man håller på med att bygga en ny lösdriftsladugård.

Transporten gick riktigt bra, Hilma testade dock hållbarheten på bilens interiör medan Hoppsala stod och åt hö hela vägen. Då vi kom fram släpptes de i sina nya boxar med djur i ungefär samma ålder. Båda blev hemvana direkt, det första de gjorde var att de gick runt och kollade varifrån man får vatten och mat. 🙂

Hilma i sitt nya hem

Den dagen man förstår sig..!

För några dagar sedan skrev jag om Tova och hennes problem med benet. Penicillinkuren hon fick var ovanligt lång, 7 dagar istället för 5. Igår kväll gav jag då den sista injektionen. Svullnaden på benet har lagt sig och såret har torkat ihop riktigt fint, så den skadan torde vara ur världen.

Då hon kom in i stationen i morse såg jag att det hängde en lång klimp från ena av hennes bakspenar. Efter några inombords-svordomar och ett allmänt martyriskt ”neeeej inte igen”-utbristande, så hoppades jag på att det nu bara var EN klimp, utan någon större orsak. För det har nog hänt att man drar klimpar från en spene, men mjölken ändå är vit och utan celler. Jag tog för säkerhets skull mjölk i plättpannan, men då nu mjölken såg helt ok ut, så pustade jag nästan ut.
Tur så gjorde jag inte det helt och hållet. För när jag kollade i plättpannan, var det en ända stor klimp!

Nå, inflammationer får dom ibland, men hur i hela helsike får en ko som just har haft en veckas penicillinkur en inflammation???????
Vad jag kommer på så finns det två alternativ: antingen jäst eller en penicillinresistent bakterie. Förslag mottages på andra alternativ.

För att nu göra det här ytterligare lite krångligare, så har vi mjölkbil först i morgon med veckoslut emot. Det betyder i praktiken det, att jag kan ta prov i morgon, skicka med mjölkbilen till mejeriet för vidare analysering och få svaret först på tisdagen. Skulle det ha varit mjölkbil idag, hade vi fått svar redan i morgon. Jag väntade med medicineringen ännu idag, men om det har blivit sämre tills i morgon bitti, så måste vi nog börja en ny kur med annan medicin.

Amningsakuten

Den här veckan kryssar jag av de sista eftersläntrarna i årets kalvningslista. Cherry och Damona nedkom förra veckan, i går kalvade Randie och nu återstår endast Cheryl.

Cherrys ovilja gentemot sin kalv verkar ha gått ner så mycket den kommer att göra. Hon är fortfarande ingen idealmor och digivningen går inte friktionsfritt, men det fungerar åtminstone någorlunda. Jag släppte ut henne och Cinderella med de andra och följer med läget. Cinderella är som tur en rätt pigg och aktivt krabat så jag gissar att hon fixar det här, men man måste ändå följa med läget och rycka in om hon börjar se matt eller uttorkad ut.

Beträffande Randies tjurkalv är förhållandet det motsatta, mor sköter sig  men kalven gör det inte. Han stoppar in huvudet under juvret och väntar på att nån skall öppna kranen. Tydligen har ingen informerat honom om att man måste suga själv… Jag mjölkar av kon för hand och ger lite mjölk i flaska. Tids nog brukar nog suget infinna sig, men han måste ju få lite mat i sig tills dess också. Såna här problem förkroppsligar en del av utmaningen i att jobba med djur. Hade det varit en mänska hade jag kunnat förklara att ”du dör om du inte äter, träskalle”, men med ett djur går det inte.

Det kan vara att jag tänker alltför genuscentrerat, men jag inbillar mej faktiskt att kvigkalvarna är mer företagsamma och livskraftiga än tjurarna. Fast det kan också bara vara slumpen som gett det här mönstret.

För övrigt har jag fått avbytare ett par dagar, Kim dök upp lämpligt till övriga familjens höstlov. Kalvningarna innebär en del extra arbete som dessutom skall göras flera gånger under dagen och avbytaren av praktiska skäl inte kan vara på plats dygnet runt. Följaktligen kommer jag alltså ändå att ha en del jobb de här dagarna, men han befriar ju mej från de vanliga rutinarbetena och det är ju trevligt. På det sättet får jag ju mer tid att lägga på kalvarna och deras amningsproblem. 🙂

Men nån utökad familjetid skall det nog bli under höstlovet också. Har nån förslag på aktiviter?