Ännu mera traktorer

Jag ska börja med att rätta till en nu och då återkommande missuppfattning angående kvinnor och maskiner; det finns kvinnor som är intresserade av traktorer och maskiner och jag är en av dem. Det att jag får sitta en hel dag i traktorn eller vara en stund i skogen med motorsågen är bra motvikt till arbetet med djuren. Servicen på maskinerna är jag tyvärr inte så begåvad i, men hjälper gärna till. 🙂

Nåjaa, traktorerna alltså. I Kabböle har vi två traktorer i bruk, Valmet 455 och Zetor 7341. Valmeten, årsmodell 1989, har vi haft sedan 2001. En liten traktor, som man nu inte drar några stora lass med men är desto behändigare vid t.ex. sådd. Det som den förlorar i draget så vinner den i smidigheten.
Zetorn, årsmodell 1998, köpte jag 2007. Som parentes kan jag nämna att jag böt ut vår Case 845a mot Zetorn, ett byte jag inte har ångrat. Zetorn går nog mera timmar om året, än vad Valmeten gör eftersom den har frontlastare. Dessutom är den stadig och bra att köra med och har ganska segt drag ( i alla fall om man jämför med Valmeten 😉 )

Sedan Heisala. Först i turen gamel Fergun, alltså MF 165S årsmodell 1972. Första gången köptes den till gården 1973 och såldes 1979. Den köptes tillbaka 2006. Fergun använd till det mesta man behöver en liten och lätt traktor till. Men en sak klarar den inte av, nämligen att dra generatorn som kopplas till elnätet vi elavbrott. Det har testats en gång, då degraderades Fergun från att ha kallats Hilding till att kallas Hildur. 😉

Grävmaskinen James 52D årsmodell 1988. Åkes ögonsten, likasom Fergun. Används till allt grävarbete som finns.

Hör och häpna, även här finns en Case 845, årsmodellen är 1989 och den köptes till gården 2004. Som det framkommit i tidigare inlägg, är det en bra traktor med segt drag. Den används t.ex. till att snitta foder åt korna under vinter.

Sedan den traktor som används nästan dagligen, Deutz-Fahr Agrotron 110. Den är från år 2002 och köptes till gården 2006. Frontlastaren monterades 2008. Deutzen används naturligt vis till olika baltransporter och till att bala.

Sist men inte minst, Massikkan alltså en Massey Ferguson 5470 årsmodell och köpt 2008. Den har frontlyft så den används bl.a. till att slå ensilage samt att slå och bala tillika.

Vi har alltså en blandning av gamla och rätt så nya maskiner. De traktorer jag har hemma, fyller bra sin uppgift där. Jag ser ingen orsak i att ha splitternya, överdimensionerade traktorer på de små åkrarna vi har.
Det att vi har större och nyare traktorer på Heisala beror dels på det att åkrarna är större, att maskinerna har ett större effektbehov och på det att vi inte har tid att stå och skruva på traktorerna då när arbetet ska skötas. Givetvis går också nyare traktorer sönder, men sannolikheten ökar ju med en stigande ålder. Så det att man har lite nyare traktorer ger en viss trygghetskänsla, då t.ex. ensilaget ska tas.

Nisse tycker till

Nisse är en funderare som har åsikter om många olika saker. Här nedan kan ni lyssna på två intervjuer som nyligen gjorts med Nisse.

Radiohuset diskuterade 23.09 papperstidningens framtid och frågade Nisse vad han tror – tar de digitala formerna över? Kommer it-intresserade Nisse att behålla sin papperstidning?

Lördax tog 25.09 kontakt med Nisse som just då befann sig på Landsbygdsriksdagen och diskuterade bredband och framtiden för landsbygden:

Det här inslaget avpubliceras 02.10.2010.

Solen skiner och vetepriset stiger

De två saker som man följer med mest ser trevliga ut just nu (peppar, peppar – ta i trä …). Solen skiner och det är kyligt och bra – och torrt. Och så har fodervetets pris stigit fyra euro till 192 (även om brödvetet gått ned med 3 euro till 200). Det här gäller för Avena. Jag hörde att priserna var bättre i sydvästra Finland men det blir då dyrare transport som vi ju får betala. På nätet stiger också vetepriset i Paris och Chicago efter en liten nedgång i slutet på förra veckan och Rabobank skriver att det kan bli höga priser under flera år.

Höstbild

Så nu är det bäst att fira innan det kommer dåliga nyheter – av erfarenhet vet man att de sällan är långt borta. Nu väntar jag på att de skall hämta ett lass vete (det blir nog foder på grund av hektolitervikten men det är bara 8 euro skillnad nu). Därefter blir det att tömma den nya torken och ta in flisen kvickt. Man hinner ännu torka den om vädret fortsätter så här torrt.

Under tiden sköter jag om detsamma som Kalle (och delvis Mats) – alltså gör rent och ställer undan för vintern. Det går i princip snabbt men till exempel tröskan måste stå ute tills jag lyft upp golvet som satt sej tio centimeter. Här på leran håller inte grunden. Och så finns det en hel del reparationer på maskiner och byggnader som skall göras – helst före januarikylan …

Men först försökte jag ta en bild av Pricken (vanligen kallad Busis) vilket inte var det lättaste. Man hann inte alls med i vändorna …

Pricken (Busis)

Efterspel

Måndag morgon bjöd på en riktigt klassik höstmorgon. Klart, friskt och en ordentlig rimfrost. Om det inte varit klart från tidigare börjar naturen nu upplysa oss om att det är höst. Jag följer sonen till skolan på morgnarna och vägen börjar alltmer kantas av färdigt skördade fält. En del riktigt sen rybs och havre väntar ännu på tröskan och byns morotsodlare har en del kvar att skörda, men i övrigt är det mesta klart.

Nu följer, som både Kalle och Nisse skrivit, städning, infettning och undanställning av maskiner. Eftersom jag inte har vare sig tröska eller tork slipper jag de momenten. För mej handlar det om att få undan vallmaskinerna, främst slåtterkrossen och rundbalaren. Balaren är jag lite tvehågsen till att ställa bort. Jag har fortfarande en del rybshalm som inte är skördad. I princip kan jag vänta med att bala den och ta den först nästa vår, vilket egentligen vore det bästa. Då hinner allt gräs som finns med i halmen torka ordentligt, skördar jag den i höst finns det större risk för att den möglar. Fast å andra sidan ser vädret den här veckan ut att bli rätt bra för halmskörd och visst vore det skönt att ha halmen bärgad innan vintern. Kompromissen blir att jag städar ur balaren det mesta i skräpväg men inte ställer undan den helt utan väntar och ser hur vädret artar sig.

Ett visst höstbruk kommer man inte undan, men för min del är det ganska lindrigt. Till höstbrukssysslorna hör framförallt stubbearbetning och plöjning. Stubbearbetningen är avslutad, plöjningen är det inte så bråttom med. Jag har nästan inga åkrar som absolut kräver höstplöjning, men brukar plöja en del bara för att få lite mindre bråttom på våren. Dessutom kommer jag att sprida en del gödsel nu i höst och den vill jag definitivt plöja ner.

Igår anmälde jag också ett par kalvar till förmedling, bl.a. Hagrid. Han är dryga halvåret och det börjar bli dags för honom att dra vidare. Jag skall försöka klämma in en bild av honom innan han stiger på bussen.

Post-trösk-helg

Povel Ramel diktade en gång: ”Den vecka som har gått har trotsat all kalkyl”, och det har de senaste dagarna gjort också.  I regnväg alltså. Tisdag, fredag och lördag har det hävt ner vatten så att en bråkdel skulle räcka gott. Jag börjar faktiskt tro att det finns procentuellt mera vatten på mina åkrar än i Atlanten. Det goda är i alla fall att skörden är under tak, för även om jag är obotlig optimist på höstarna så tror jag faktiskt att jag skulle ha fått ett nervsammanbrott nu om något varit kvar därute nu.

Det är ändå mycket kvar att göra innan man kan mysa in i vinteridet. Veckan efter tröskningen, den sk post-trökningsveckan brukar inte hända så mycket, man bara pustar ut, men sedan skall det rulla igång igen.

Framförallt handlar det om tvätt och städning av tröskan och torken. Torken är ganska lättstädad, det är några timmar med dammsugaren, men tröskan är ett värre projekt. I det fallet är jag dessutom pedant, ett ord som sällan behövs i mitt liv annars. Det är en dubbelmening med det, dels håller en ren tröska längre och är roligare att plocka ut nästa höst, men det handlar också om att jag vill göra det maximlat otrivsamt för att vad gråa gnagare gäller. Ett år missade jag rengöringen och följande år hann jag aldrig räkna mössen som störtade åt alla håll när jag startade. Den summan brukar annars vara noll. Mössen och än värre råttorna har en ful ovana att inte bara finnas till, dom äter elkablar och sitsar och stoppning och allt möjligt  man vill ha kvar följande år. Instruktionsböcker gillar dom speciellt, har jag blivt varse.

Kalkning är ett annat projekt som skall funderas över på höstarna. Kalkningen höjer ju Ph-värdet i jorden och det i sin tur betyder att växterna får lättare att tillgodogöra sig näringsämnena. Dock är det inte bara att slänga ut maximalt med kalk, dels kostar den ju, men det kan också bli för mycket av det goda. I år hade jag tänkt hoppa över kalkningen och det var tur, för nu bär nog ingen åker en kalkspridare. Kalkspridningen är f.ö det enda jobb som jag inte utför själv utan hyr in entreprenör till.

Det nya arbetsmomentet tallriksharvning borde också redan vara gjort, men det är det inte. Det går inte att tallriksharva när ytan är för våt, och eftersom jag annars också är novis på hur den egentligen skall användas så är jag mest bara förvirrad nu.

Kvickroten har fått sin glyfosatdos, även där är jag osäker på resultatet, det kan ha varit för vått, det ger sig till känna så småningom. Sprutan har jag idag fått rengjord och fylld med kylarvätska. Det sägs inte vara nödvändigt, men jag har bara chansat ett år på att lämna bort kylarvätskan och då frös rampen sönder, så det gör jag inte om. 

Utöver detta väntar x-antal timmar plöjning, men mer om det senare. Nu skall jag fotsätta låta bli att titta på ”Ensam mamma försöker…” i TV