Traktorerna

Ivar frågade om våra traktorer och här kommer en genomgång av mina draghästar.

Den traktor som får mest timmar per år är en Case 845 av årsmodell 1990. Den köptes begagnad 2002 och fick frontlastare monterat samma år. 845:an är en tysk traktor med rötterna i det tidiga 80-talet. Hytten var rätt modern på sin tid och hängde faktiskt med i Cases tillverkning ända till mitten på 90-talet. Effekten är 80 hk och den väger knappa 4 t utan lastare. Det är en ganska avskalad och robust maskin, utan några konstigheter. Casen är transporttraktor eftersom den går 40 km/h, används för balhantering, slåtter och som inomgårdstraktor.

“Stordragaren” är en IH 956 från 1985, 5,5 t tyskt gjutjärn med vändradie som en pansarvagn och vridmoment som ett kryssningsfartyg. Den köptes begagnad 2005. 956:an är storebror till 845:an. Bägge modellerna tillverkades under namnet IH t.o.m 1985 då Case köpte upp fabriken. Märket byttes då till Case och samtidigt ändrade färgsättningen från röd och vit till röd och svart. 956:an har en sexcylindrig motor på drygt 100 hästar och är betydligt vridstyvare än 845:an. Den används för tyngre arbeten som plöjning, stubbharvning och rundbalning. Främsta nackdelen med IH:n är att den är så nedrans klumpig, främsta fördelen är absolut motorn som inte kroknar för något. IH:n har ingen frontlastare men däremot en frontlyft, alltså lyftarmar som sitter monterade i framändan.

Gårdens tredje traktor är brittisk, en Ford 6600 av årgång 1979. Också den köptes begagnad, nångång i mitten av 90-talet. Effekten är c. 80 hk och den väger 3300 kg, vilket innebär att den är förhållandevis lätt. Dessutom är den bakhjulsdriven vilket gör att den är betydligt smidigare än de två andra. Den används för urinkörning, hövändning, i skogen (faktiskt) och andra sammanhang där smidigheten är prioriterade samt som allmän “reservtraktor” t.ex. framför utsädesvagnen på våren. I ärlighetens namn börjar användningsgraden bli rätt liten, men å andra sidan betingar såna här traktorer inget vidare högt pris och tills vidare har jag bedömt att den har högre bruksvärde än handelsvärde. Fast nästa traktorbyte börjar närma sig och då är det tänkbart att Forden börjar sitta löst.

Tredje skörden

Tack även för min del för en trevlig resa till Närpes och Kristinestad. 🙂
Djurmängden i ladugården hade under resan ökat med en kokalv då Yrna af Kabböle hade kalvat.

Idag börjde Antte ta den tredje ensilage skörden. Han gör lika som med andra skörden, dvs. slår och balar+plastar på en och samma gång. Han hade först tänkt att gräset skulle slås och låta torka över natten, men det visade sig att åkrana och gräset är rätt så torra trots de senaste dagarnas regn. I ärlighetens namn så är det ju nog också så, att gräset nog inte torkar nämnvärt mycket den här tiden på året.
Med några hektarers erfarenhet, ser det ut att bli en riktigt hyfsad tredje skörd. Detta betyder att vi nog kan börja pusta ut angående det hur fodret hinner till över vintern. 🙂

Gissa prylen – vinn en keps!

Nu startar den utlovade tävlingen! Sonja och Nisse har ett par grejer från bondgården de visar upp och vi vill veta vad ni tror (eller kanske vet!) att det är och används/använts till. Varje torsdag kommer ett nytt bondrelaterat föremål och då berättar vi också svaret på den föregående frågan.

Del ett av fyra kommer här: Vad är den svarta respektive den gråa grejen Sonja visar?

Mejla ditt svar till bonden.blogg@yle.fi. Kom ihåg att skriva ditt namn och din adress också! Sista tävlingsdatum är onsdag 29.09.2010 klockan 23.59. De som skickat de fyra första rätta svaren får en Bondbloggenkeps. Om det råkar sig så att ingen har rätt svar lottar vi ut de fyra mössorna bland alla som deltagit i tävlingen. Har färre än fyra personer rätt på frågan lottar vi ut de “överblivna” kepsarna bland deltagarna.

Gissa friskt och lycka till!

Ströbäddens bevarande

Det har utkämpats en viljornas kamp i ladugården den gångna veckan. Kontrahenterna är å ena sidan undertecknad, å andra sidan Vilma, Ullan och ett par äldre kor.

Min kor skall sova i liggbås. I princip. De flesta djur jag har idag är dock uppvuxna i ladugårdar med ströbädd, de är alltså vana att sova i en halmbädd utan några som helst rörkonstruktioner kring sig. Merparten har utan klagomål anpassat sig till mina bås men ett par veteraner har varit mer svårövertalade. Tjuren Trisse vägrar konsekvent använda båsen och jag tror till viss del det kan bero på att de är i mindre laget för honom. Därför har jag ströat ett hörn av ladugården som en improviserad ströbädd åt Trisse och samtidigt har ju också representanterna för den bås-konservativa falangen fått sova där. Intressant nog kan alla kor tänka sej att sova i båsen dagtid, det är mest till natten de söker sig till ströbädden.

Nu då Trisse lever gräsänklingsliv på annat håll tänkte jag passa på att lära flickorna att sova i båsen. Efter att ha tömt ströbädden lät jag helt enkelt bli att köra in ny halm. De som inte vill ligga i båsen hamnar alltså nu att ligga direkt på det kalla betonggolvet och jag räknade med att det skulle göra att de ganska snabbt skulle övergå till att sova i båsen. Men icke sa Nicke. Vilma och de andra medlemmarna i Föreningen för Ströbäddens Bevarande lade sig helt sonika rakt på golvet, exakt på det ställe där bädden normalt brukar vara.  Jag har under veckan hållit golvet rent med att skrapa med traktorn, men nån halm får de absolut inte. Och korna håller minst lika styvnackat fast vid att de sover där de brukar, oavsett om den där envetne bondlurken snålar med halmen eller inte.

Vi har var och en envisats med vår respektive hållning hela veckan och jag tänker ge striden ett par dagar till. Ger de inte med sig får jag byta taktik och övergå till att mera successivt krympa bädden lite åt gången. Det måste gå att lära dem använda båsen för jämnan eftersom de redan kan tänka sej att använda dem ibland. Och tiden arbetar för en gångs skull faktiskt till min fördel. De kvigor som växer upp i ladugården lär sej automatiskt ligga i bås, så på sikt reder det här nog upp sig i takt med att jag utmönstrar de äldre korna.

Fast nog är det märkligt hur envisa kreaturen kan vara när de stålsätter sig…

Regn och solsken

Det är lång väg till Kristinestad från Östra Nyland. Jag steg upp sex och körde till Böle där jag träffade Mårten. Efter litet äventyr med bil och kamera (den beställda bilen fanns i Karis och kameran var inlåst) kom vi i väg och kunde plocka upp Unni i Lojo och Sonja i Pikis.

Unni och Ingela

Sedan åkte vi bil i många timmar i regn och rusk. Men det var ett glatt gäng som sent omsider körde in på Kalles gårdsplan. Hos Kalle väntade Mats och förstås Kalle själv. Efter att ha stjälpt i oss en kopp kaffe gick vi en snabb rundtur kring Kalles domäner och sedan måste vi åka till Kristinestad. Kalle soffpratade som om han aldrig gjort annat (se Kalle i den gula soffan) och så gick vi allihopa för att äta.

Det är ett glatt gäng

Mats var tvungen att åka hem och titta till djuren (som ju klarat sej bra) och Kalle åkte förstås hem. Vi sydlänningar sov på det fina hotellet och sedan blev det igen en lång åktur. Typiskt nog så var det fullt prat nästan hela vägen ned där Antte väntade på Sonja. Resultatet av pratet får ni se så småningom här på Bondbloggen – mer säjer jag inte. I Lojo lämnade vi Unni som tar ledigt från Bondbloggen på grund av familjetillökning. Till sist kom jag hem ganska sent på eftermiddagen.

Det är egentligen ganska fantastiskt att nätet numera gör det möjligt för oss att “umgås” hemifrån varenda dag. Om man skulle vara tvungen att åka på sådana här resor varje gång man skall diskutera så skulle det bli väldigt sällan. Åtminstone då det gäller umgänget mellan nylänningar och österbottningar. Nätet binder ihop oss på ett helt annat sätt än förr. Visst var radio och TV också stora steg framåt men det nya med nätet är att var och en kan vara med i en diskussion. Så stort tack till Svenska radion och TV:n, Unni, Mårten och Ingela för Bondbloggen som blivit ett nytt “rum” där vi kan träffas (utan att göra så här långa resor – även om det förstås var roligt att se på Kalles “torp” i verkligheten). Radio och TV ersätts inte direkt av nätet utan snarare kompletteras de med nya möjligheterna.