26 maj, 2010 av Nisse

Nu regnar vårsådden bort

Det här är inte roligt mera … Det har regnat nästan hela dagen – efter skyfallet på lördag kväll – och prognosen utlovar regn varenda dag i slutet av veckan ! Och snart är det juni ! Det måste bli en ovanligt varm och lång sommar för att vetet skall hinna bli färdigt.

Jag har visserligen vetet i jorden men det drunknar ju om det här fortsätter … Och alla arbeten blir försenade vilket är illa för vi har en så kort sommar. Troligen står man och bygger i snöyra i januari igen nästa vinter.

Gårdagen var en så kallad bortkastad dag. Allting krånglade. En datamaskin som jag måste lägga in i nätet för att styra trafiken fungerade inte och då jag äntligen hittade skruven för övertrycksventilen på paketbilens oljepump så var den placerad på det allra värsta stället mellan motorn och insprutningspumpen. Det var helt omöjligt att få bort den utan att skruva hela motorn i små bitar. Och det kan vara ett så litet fel som att man bara behöver byta fjäder i ventilen men … Ibland blir man nog riktigt SINNAD över det som ingenjörerna hittat på.

Den här dagen blev inte just bättre. Vi hade en trevlig pratstund med bloggargänget och redaktionen  mitt på dagen men sedan började problemen. Nätet krånglade så in i norden och jag körde hit och dit mellan centralerna. Tills jag nu på kvällen hittade felet. Nån hade efter åskan kopplat in sin router (brandmur) fel väg och det störde hela nätet riktigt ordentligt. Tyvärr är det inte första gången det händer. Problemet är att symptomen är så otydliga att man först inte vet vad det är frågan om.

Man känner sej som doktor House med alla besvärliga diagnoser.  Så är det: Då man hittat felet så är det en småsak att fixa det. Fast jag gillade House bättre i rollen av Bertie Wooster i Jeeves-serien. Den är en av våra stora favoriter både i bok- och filmform.

Men huvudsaken är att nätet – som synes – fungerar igen !

26 maj, 2010 av Sonja

3/4 facit i handen

Då vi nu har vårbruket nästan avklarat, så kan vi nog vara både nöjda och skatta oss lyckliga. Vi har varken i Kabböle eller på Heisala blivit utsatta för dom här grymma åskregnena, utan vi fick jämnt och fint regn, drygt 10 milli, över de nysådda åkrarna. Det gjorde minsann gott, eftersom ytan började bli riktigt krut torr.

Det är nog en obeskrivlig känsla, att sitta på våren i traktorn och få bruka jorden. Allt börjar från början och man har allt framför sig. Nu har vi kommit så långt att vi har endast NaturVårdsÅkrarna (NVÅ,viltåkrar) och lite vete kvar att så.
Den där veteåkern är föresten den som jag fastnade med harven på, så man kan lugnt konstatera att den är lite våt! 😛 Men kanske den också ger sig snart. Vi har ju tid att så till den sista juni, dock är det ingen större idé att så vete så sent men den möjligheten finns.

För viltåkrarnas del, går vi efter principen ”ingen panik”. Om man sår dem lite senare, har viltet något att äta också då som spannmålet mognar på de andra åkrarna. Så förhoppningsvis minskar vi lite på älgskadorna på det här sättet.

Allt som allt har vi drygt 30 hektar åker i Pernå. Jag skrev Pernå och inte Kabböle p.g.a. den enkla orsaken, att åkrarna är ganska spridda. Från gårdscentret tar det en knapp timme att köra till skiftet längst bort. Då kör vi inte direkt på några riksvägar, utan vägar hörande till kategorin ”missa en grop, så får du två på köpet”. 😛 Så man får ta det lugnt och njuta av omgivningen då man kör!

26 maj, 2010 av Mats

Barn på gården

Hannes och Ullan

Att växa upp som barn på ett lantbruk innebär till vissa delar ett lite annat liv än andra barn (precis som alla barns uppväxt påverkas av vad deras föräldrar gör). Det innebär möjligheter till andra upplevelser men också andra risker än kompisarna har.

Hannes brukar ibland vara med mej i ladugården, mest för att få kela med kalvar och kor men också för att få hänga med i traktorn (och tuta). Att busa med kalvarna är speciellt populärt. Vi har noga gått igenom förutsättningarna, bl.a. att han aldrig nånsin får gå in till djuren ensam. Han har också själv märkt att t.o.m. de minsta kalvarna kan knuffa omkull honom trots att de inte menar nåt illa och förstår därför att korna är ännu farligare för en sexåring. Likaså vet han att han aldrig får närma sig en traktor som är igång eftersom det inte är säkert att föraren ser honom. Självfallet blir alla de här sakerna lätt bortglömda när ivern blir stor, men om vi upprepar dem tillräckligt ofta borde de sitta i ryggmärgen. Och han kommer att växa upp med de här faromomenten kring sig, det är lika bra att vi vänjer oss.

En lite mer diffus fara för barn som växer upp på jordbruk är (den ibland outtalade) förväntningen att de skall ta över gården. Även om det aldrig sägs högt att det är barnets plikt och ansvar att driva gården vidare kan de rätt tidigt vara medvetna om att det ändå är vad som förväntas av dem. När pappa är bonde, farfar har varit bonde och farfars far före det fodras ett sällsynt obegåvat barn för att inte se mönstret.

Att få vara en länk i den långa kedjan kan vara givande och ge en känsla av kontinuitet och sammanhang men kedjan kan också bli nåt som fängslar och binder i negativ bemärkelse. Därför tror jag att det är viktigt för oss föräldrar att aktivt minska trycket på att barnen skall bli bönder. Det räcker inte med att vi inte kräver det av dem, för kravet finns ändå kvar från både omgivningen och släktled som gått även om vi inte aktivt skulle ställa upp det. Om vi inte aktivt lättar på trycket finns det där. Man skall bli jordbrukare för att man vill, inte för att man måste.

25 maj, 2010 av Mats

Efteranalys och försommar

Måndagens utlovade 25 mm blev dryga 20 och de kom dessutom som ett stilla regn utspritt över hela dagen, inte som ett skyfall. Nu lovas i huvudsak uppehåll resten av veckan, låt vara att det ser ut att bli lite svalt. Med facit i hand hade vi kunnat så hela Jonas havreareal i söndags, men det är lätt att säga i efterskott. Vi hade lika gärna kunnat gnissla tänder över att ha jobbat i onödan.

20 mm är hur som helst tillräckligt för att ändra veckoschemat de närmaste dagarna. Måndagens harvning blev självfallet inställd, likaså tisdagens gödselspridning. Det betyder att den plöjning och harvning jag tänkt ägna mej åt onsdag-torsdag inte heller blir av. Nu blir det istället lite småservande av maskiner och städning.

Bortsett från bakslaget med regnet måste jag säga att det är gott att leva just nu. Försommaren är enligt min mening vackrare än högsommaren, allt är på nåt sätt fräschare och friskare nu. Gräset växer så det knakar (man riktigt ser hur ensilagevallen runt vårt hus ändrar skepnad), häggarna blommar, liljekonvaljerna börjar knoppas och småfågelsången när man hämtar morgontidningen är en sammanhängande konsert helt utan pauser. De verkar turas om att dra efter andan, så att det är hela tiden skall vara någon som sjunger.

25 maj, 2010 av Nisse

Regnvädersdag

Gårdagen var en riktig regnvädersdag. Åtminstone var tanken att jag skulle göra allt som blivit ogjort inomhus. Men det hann jag inte med för telefonen ringde hela tiden och det blev att åka runt och fixa nätanslutningar som åskan tagit livet av. Nätet börjar bli en nödvändighet här nu liksom telefonen. Det gick bra utan Internet förr – men så gick det bra utan allt möjligt – förrän man blivit van vid det. Nu känns det mycket besvärligt att vara tvungen att hoppa i bilen och åka in till staden för att betala räkningar.

Och så kan man ju inte läsa Bondbloggen :-).

Eftermiddagen gick till Bondbloggen. Vi spelade in litet video för den ”gamla” TV:n. Alla har ju inte fibernät – eller ens nätanslutning ännu. Det går ju litet tid till det – inte till skrivandet men till allt annat. Men det kan det vara värt för Bondbloggen har varit ganska lyckad. Och det är riktigt roligt att jobba ihop men en trevlig och entusiastisk redaktion. Jag har hängt på nätet i omkring 30 år – allt sedan vi för första gången tog kontakt till Stockholms datorcentral med ett urlångsamt modem på hela 110 bit/s. Märk väl: Inte megabit eller ens kilobit utan 110 bitar per sekund. Men det upplevdes som helt bra för man hann ju inte skriva snabbare … Apparaten vi skrev på var en Teletype med elektromekaniska reläer som måste kedjas vid väggen för den hoppade över golvet då man skrev ut på den.

Bondbloggen är ett mellanting mellan TV och tidning och väldigt intressant. Den kanske är början på en ny mediaform. Även om inte redaktionen syns så mycket så har den i alla fall stor betydelse för stämningen. Genom att putta under litet här och litet där och fixa det ena och det andra och helt allmänt vara muminmammor åt oss så får den Bondbloggen att fungera. Och då man tycker att det är roligt så blir man också trevligare än man egentligen är (jag talar bara för egen del).

Ute duggar det och jag tycker synd om dem som fick 50 mm regn på en timme på sina åkrar – vi fick bara 20 mm på lördagskvällen. Vissa fick bara några ynka millimetrar men åskskurar är ju väldigt lokala.

24 maj, 2010 av Ingela

Potatisodlarens framtid

Potatisodlarna får för lite pengar för sina potatisar för att de ska klara sig. Redaktör Mischa Hietanen åkte till potatisvärlden i Sydösterbotten och talade med odlare i Kristinestad om lönsamheten med och framtiden för den inhemska potatisen.