13 april, 2010 av Mats

Trisse

Med jämna mellanrum ställer jag in en halmbal åt korna så att de som inte ännu vant sej med att sova i bås skall få en torr sovplats. Trisse brukar ta hand om sönderdelningen av balen och det kan ibland se rätt kul ut. Den här gången råkade jag dels väcka honom i middagsvilan, dels förstod han sig inte riktigt på varför jag filmade så han var lite trög i starten. Först på tredje uppmaningen började han jobba lite. Men gammal man blir fort trött, vilket också märks i slutet av klippet.

På bilderna ser man också att han är mörkare på bakkroppen än på framdelen. Det handlar inte om nån naturlig färgvariation, utan om att han håller på att tappa vinterpälsen som är tätare, längre och även lite mörkare än sommarskruden. Baktill har han ännu vinterpäls, medan framdelen är redo för Beach 2010.

Se när Trisse stångar höbalen på YLE Arenan

12 april, 2010 av Nisse

Skogsvintern är slut

I går började vägen bli så dålig att det är slut på körandet. Största delen är ännu i tjäle men det börjar bli obehagliga gropar som verkar vara bottenlösa. Så nu förklarar jag officiellt skogssäsongen för avslutad.

Det var en besvärlig vinter. Massor av snö som visserligen var lätt men djup. Kölden tog också bort flera dagar från skogsarbetet liksom snöröjandet. Och så kom jag åt att börja fälla först den 24 januari för fram till dess jobbade jag med traktorerna i verkstaden.

Januari 2010

Skogen i januari

April 2010

Skogen i april - hygget till vänster.

Egentligen vara planerna att såga ned dubbelt så många träd men på grund av ovan nämnda orsaker så blev det betydligt mindre. Märk väl att det var STORA träd – de flesta var överåriga och borde ha avverkats för länge sedan. Det normala var att få fyra korta stockar (430 cm) eller tre långa (520 cm) plus litet massaved. Då de skulle fällas inne i en alltför stor småskog så var det besvärligt och krävde ofta att man skuffade omkull dem med lastaren eller drog med vajer för att få dem att slå sönder så litet ungskog som möjligt. Och det tar tid.

Dåligt samvete har jag för att ha svikit alla som trodde jag skulle ha sågat ned över tusen träd. Så effektiv är jag nog inte. Om jag hade börjat redan i november och det hade varit perfekt väder och bara raka tallar utan grova kvistar och vinden alltid hade blåst år rätt håll så hade jag kanske hunnit med 600 men tusen behövs det nog en processor för.  Men jag skall försöka skärpa mej till nästa vinter …

Gitta hade gissat nästan exakt rätt. Gratulerar ! Själv visste jag inte hur många träd jag hade fällt förrän i går kväll då jag räknade dem riktigt noggrant. Nu blir det inressant att se hur många kubik det är men eftersom det är fabriksmätning så måste jag vänta flera månader. I fjol kom sista mätbeskedet först i december.

Sista lasset 11 april 2010 sista lasset  Årets virke årets virke  Aaltjärrs veein de sorgliga spåren …

12 april, 2010 av Ingela

Och vinnaren heter…

Det är dags att berätta vem som vann tävlingen där det gällde att gissa hur många stockträd Nisse sågat ner ur skogen i vinter. Men vi tar statistiken först:

Nisse har totalt avverkat 212 träd – 91 tallar, 82 granar, 16 aspar och 23 björkar.

Den som kom närmast var Gitta med en svårslagbar vinsttippning på 213 träd.

Grattis Gitta! 🙂 Bondbloggen-kepsen kommer med posten till dig!

11 april, 2010 av Mats

Räkna groddar

I lördags var det dags att räkna groddarna i grobarhetsprovet. Jag fuktade kaffefiltren, rullade upp dem och sen var det bara att börja räkna hur många frön som hade börjat gro (lat som jag är räknade jag förstås de som inte grott, eftersom de var färre). Eftersom 188 av mina 200 frön hade grott borde grobarheten vara 94%, vilket faktiskt är rätt bra. Visserligen är resultatet helt rimligt eftersom det var en ypperlig sommar för spannmålens del i fjol, men jag kommer ändå att fega och räkna med lite lägre grobarhetsprocent när det blir dags för sådd. I ekoodling är ett lite för tätt bestånd att föredra framom ett lite för glest, eftersom det täta konkurrerar bättre med ogräs. Dessutom kommer det här kornutsädet till stor del att bli grönfoder (alltså slåttas och balas till ensilage) och där är ett tätt bestånd absolut ingen nackdel.

Under den gångna veckan beställde jag rybsutsäde tillsammans med ett par andra odlare och vallfrö beställde jag redan i vintras. Så nu börjar jag ha utsädessidan klar för vårbruk.

På fredagen hade jag igen lite lektioner åt vuxenstuderande, denna gång och såbäddsberedning. Efter att ha pratat om harvar och vältar en hel eftermiddag började jag få riktig vårbruksstämning. Snart, snart…. 🙂

11 april, 2010 av Sonja

Fotbad

Vi har sedan torsdag morgon haft en klövbassäng åt korna. I bassängen finns desinficerings medel, som rengör klövarna och förebygger klövsjukdomar, förutsatt att den sköts rätt.

Fotbad för korna

Korna är ju dock inte så jätte förtjusta i en sådan här grej. Problemet är inte hur det känns, utan det att deras rutiner är störda! Där ska ju inte finnas en sådan här sak i gången på väg ut från stationen! Nå, nu går nog största delen helt bra igenom bassängen, men några enstaka, bångstyrda individer finns där nog ännu (söndag morgon).

10 april, 2010 av Nisse

Man får skörda vad man sått

Nu börjar skogsbruket gå över i jordbruk – odlingsplanen skall göras upp. Vad skall jag så ? Som vanligt har jag köpt gödsel redan förra hösten och vanligen använder jag eget utsäde. Vi har haft veteodling och tidigare också rybsodling. Men nu är vetepriserna nästan på nollnivå (under 10 cent per kg) och rybsen har haft för mycket sjukdomar – mest har bomullsmöglet sänkt skördarna radikalt.

Jag hörde på lantbrukssällskapets information och den bekräftade vad jag redan kommit fram till: Odling är inte lönsam. Jag har nästan två års veteskörd i lager och jag tänker inte ge bort den till inget pris alls.

Så det lutar åt att det blir 50 % gröngödsling, 15 % naturvårdsåker och sedan 35 % vete  (på de bästa åkrarna). För att veteodling skall kunna ge nånting måste man med dessa priser få skördar på 5500 kg/ha och det lyckas inte på våra bevärliga  leråkrar – om man inte har en ovanlig tur med vädret. Och det har man sällan här. Vi har tyvärr torra försomrar och våta höstar och det borde vara tvärtom.

Så nu skall jag hjälpa till att minska på överskottet och samtidigt passa på att fixa diken och våta lägder och få litet bättre skick på åkrarna med gröngödslingen. Och kanske experimentera litet med nya sorter – man förlorar ju inte mycket då priserna är dåliga.

Att spruta och gödsla vilt skulle kanske ge någon tia till per hektar men då är det närmast firmorna som förtjänar hundratals euro per hektar. Och det blir ännu mera överproduktion och priserna sjunker ännu mera. Det verkar inte riktigt klokt.

I fjol odlade jag vete på hela arealen men det blir nog en drastiskt omsvängning i år. Men så är det med marknaden. Man är tvungen att reagera snabbt och radikalt. Ingen vet vad man får för vetet på hösten så det är liksom hasardspel.

Bonden har blivit brandman (liksom Kalle) – han sitter och väntar på att det skall behövas mat (börja brinna). Och då gäller det att ha åkrarna (brandbilen) i skick. Nån påstår att det blir brist på åkermark år 2020 – om bara tio år. Så det lönar sej inte att kasta yxan i sjön än. Bättre att hålla den slipad och klar …