Vetepriset stiger !?

För en veteodlare är dagens priser just nu det allra mest intressanta. Man sitter och kollar Matif (Paris) lika ofta som vädret. Dessutom ändras börsen snabbare än vädret som bara slår nya värmerekord …

Till och med i Finland börjar priserna stiga. Det vete jag sålde för 107 euro/ton ligger ännu kvar i silona men priset har stigit över 120 … Men det priset får jag inte. Det är spännande nu med den ena rapporten om värre torka än den andra. Inte bara Ryssland utan också Argentina har torka. Skall det bli lika vild prisökning som för två år sedan då priset fördubblades på ett par veckor i augusti ?

Matif i Paris har nu gått över 180 euro (inte för att vi får det priset) så vad är nästa ”motstånd” ?  Men också här i Finland betalades det över 230 euro/ton för två år sedan … Men det är ännu bara hälften av vad vi fick på 80-talet.

Börsen är dock oförutsägbar så vi sitter med fingret på försäljningsknappen …

Liemannen

Eftersom jag är ekoodlare sysslar jag inte med kemisk bekämpning, däremot hör olika former av mekanisk bekämpning till rutinerna. Mekanisk bekämpning kan göras med en massa olika redskap; trädeskrossar, kultivatorer, olika skärare, hackor o.s.v. I sin enklaste form görs den med en helt traditionell lie.

Flyghavre och kvickrot är jag rätt så förskonad ifrån, men mjölktisteln är ett ogräs som ger mej ordentligt huvudbry. Den har ett enormt djupt rotsystem och frodas oavsett om sommaren är torr eller våt. Dessutom sprider den sig både via rotskott och frön vilket gör att vallen inte tar kål på den (vilket är fallet med många andra ogräs). På skiftet Alinabba håller mjölktisteln på att etablera sig och det är där lien kommer till användning. Tisteln finns inte på hela åkern utan i tydliga ruggar på ett par ställen och då går det att slåtta de fläckarna för hand. Det hindrar inte rötterna att sprida sig, men förhindrar åtminstone fröspridningen.

Att slå med lie i 30 graders värme tar verkligen loss svetten, jag är glad att det några stora områden det rörde sig om. Förstås hade det gått att köra med traktor och slåttermaskin också, men det hade inneburit att jag trampat ner mer areal än tisteln egentligen förkom på. Lien är mer av ett precisionredskap, jag behöver inte offra mer kornväxt än nödvändigt.

I våras stubbharvade jag grannskiftet Kronans Alinabba där mjölktisteln var ett ännu större problem och där är förekomsten nu obefintlig. Med facit i hand borde jag ha harvat alla tistelåkrar, men det gjorde jag inte eftersom jag inte visste om det skulle ha nån effekt. Nästa vår blir det att stubbharva Alinabba också. Lyckligtvis är det främst på de här två skiftena som tisteln känns problematisk.

Liten medhjälpare med favorit i repris

Anttes systers flicka var med oss i ladugården i går kväll. Saga ska börja på tvåan i höst och har alltid varit intresserad av djur. Hon är en duktig liten medhjälpare. 🙂
Igår hjälpte hon till med att dela ut lite foder åt kvigor och så var hon med och putsade rent åt korna.
Den tidigare omnämnda Sötis, är Sagas ”egna” kalv. Hon har gått med Sötis i grimma ända sedan Sötis var riktigt liten. Det samarbetet fungerar fortfarande, fastän en äldre förstås måste vara med och kolla att ingenting händer eftersom Sötis har blivit stor och stark.

Idag var de båda, Sagas mor och bror samt Antte ut på en liten promenad. Sötis blev tvättad och sedan kom de upp till oss och hälsade på.

Efter det var det dags att gå och hälsa på ”fammo o faffa”. Även där hittade Sötis lite blommor. Hon var samarbetsvillig ända tills hon insåg att hon måste gå tillbaka till hagen. 😀

I´m on…

Så är då semestern avklarad och jag står återigen i producentledet redo för nya utmaningar. Tittade till växtligheten när jag kom hem i går kväll och den verkar ha klarat sig bra utan mig. Det samma gäller frassarna som varit i farmors vård. Ordningen återställd alltså!

Semestern i år var en resa till bekanta i Sundsvall. Där flög dagarna iväg i trevligt sällskap, men ändå är det skönt att vara hemma. Trots att vi sett många vackra platser och hus både vid stränder och berg så är det nog allra vackrast utanför fönstret hemma. Alla delar inte min åsikt, men för mig räcker det bra.

Nu är så den första faciten för året skriven, nämligen den om hur besprutningarna lyckats i år. Jag har inte på många år besprutat så lite som i år, och det verkar ha varit ett lyckat drag. Det för mig nya medlet ArianeS som jag tistelbekämpade med verkar ha varit fantastiskt bra just mot tistlar. Det faktum att jag helt hoppade över sjukdomsbekämpningen i vete i år verkar också ha varit ett bra beslut så här långt. Vi har ju haft en rätt torr och i början kall sommar och det är bra vad gäller sjukdomar på stråsäd.

Det är bara att konstatera att det nu är försiktigt, mycket försiktigt positivt angående framtiden, som Nisse skrivit finns det utsikter för ett stigande vetepris, och mitt vete ser oförskämt bra ut just nu. Den som hoppas får se!