En liten inblick i inplastningens mysterier.
Vissa plastare ställer automatiskt balarna stående, men Pea sköter den delen manuellt. Att lagra balarna stående gör dels att de behåller formen bättre (de kan annars sjunka ihop och bli ovala), dels håller de bättre stånd mot hackande fåglar. Plastlagret är mycket tjockare på gavlarna och därför är det bäst att ha den sidan uppåt.
Det är många som slänger allting som gått sönder (och ibland fastän det är i prima skick) och tycker jag är fånig som samlar skrot. Men idag kan jag triumfera litet. Startanordningen till en torkfläkt hade gått sönder (troligen på grund av åska) och en kondensator hade exploderat. Problemet var att hitta en motsvarande typ. Jag har ett lager med nya komponenter men mest för lågspänning eftersom all elektronik använder 5 och 12 Volt och nu behövdes minst 60 Volt. Så det blev att söka igenom skrotlagret och visst hittade jag i en nätdel en kondensator för 220 Volt som passade utmärkt.
I stället för att beställa en ny och vänta en vecka eller åka till H:fors (det hade blivit en dyr kondensator) så hade jag fixat problemet på en kvart. Ibland kan det lyckas. ..
(Skrot-Nisse är en svensk karaktär skapad av Jan Lööf som finns i både tecknad serie och som TV-serie)
10.6 såddes korn och rybs kring hemknutarna. Nu har det gått c. tre veckor och det är lite intressant att ta en runda och kolla hur de artar sig. Tyvärr har min moped inte varit igång på flera år så det blev att ta till apostlahästarna. Kalles inlägg gjorde mej dock så pass nostalgisk att jag tror jag måste försöka åtgärda mopedbristen ännu i sommar.
Kornet räknar jag med att borde klara sig bra, det är redan ganska tätt och ännu har ogräset inte hunnit bli nåt allvarligt problem. Ju större spannmålsplantorna blir desto bättre konkurrerar och skuggar de, så varje dag som går utan att ogräsen hunnit i kapp är positivt. En ekologisk odling helt utan ogräs är en utopi, man får vara glad om ogräset inte tar överhanden och stör den egentliga grödan.
Rybsen är lite osäkrare än kornet, eftersom den kräver varmt väder för att växa bra och följaktligen växer den förtvivlat långsamt när det är svalt . Därför innebär en kall försommar större risk för att ogräset hinner växa förbi rybsen, eftersom ogräsen till skillnad från rybsen inte låter sig störas av låga temperaturer. Men så här långt ser det ändå rätt lovande ut. I rybsen ser man inga sårader, eftersom vi bredsådde den, alltså spred utsädet jämnt över hela åkerytan istället för att så den i rader. På pappret skall det hämma ogräsen. När man sår i rader blir det stora, öppna mellanrum mellan såraderna där ogräsen får fritt fram och det slipper man ju när man bredsår. Men i ärlighetens namn har jag svårt att se några enorma skillnader.
Jag lägger ut en del bilder på bestånden. De såddes alltså 10.6 och bilderna är från 17-18.6 och 30.6.
Nu går det inte att skjuta upp årets värsta arbete mera: Att sälja säden. Det kan låta konstigt men först måste den flyttas till lastningssilo från kallufttorken. Det är i och för sej mekaniserat: Jag blåser säden upp i silon. Och tömmer torken med luft. I bottnen på kallufttorken finns det små hål där plåten tryckts ned så att luften kommer igenom men inte så att säden ryms genom hålen. Det är alltså inte runda hål som borrats rakt genom plåten utan bara ena sidan av plåten är nedtryckt och då blir hålen som fiskfjäll och luften blåser bara åt ett enda håll. På det sättet kan man blåsa säden mot uttaget i låren – om man har ordentligt tryck under plåten.
I våra kallufttorkar (den fjärde håller på att bli färdig) så hade vi först träfiberskivor med hål, sedan tunn plåt med runda hål och i de två senaste torkarna just den golvsveperplåt som jag beskrev ovan. Förr var man tvungen att skyffla ut säden för hand men med golvsveperplåten blåser vi ut den. Till det krävs som sagt tryck och stor luftmängd men det har jag med tre stora fläktar i samma huvudkanal som klarar av 100 000 kubikmeter luft per timme vid mottryck på över 50 mm vattenpelare (trycket lyfter alltså en vattenpelare 50 mm). Det är det minsta tryck man kan ha för att få säden att röra sej. Helst bör man ha mera.
Allt det här är bra men sedan kommer verkligheten och den består av damm, damm och åter damm ! Det är som en dammstorm inne i torken. Jag byggde in hela torken i plast (och fick solvärme på köpet) så det går bra om man inte behöver gå in där då man tömmer. I princip behöver man inte göra det MEN allt som oftast är det något krångel så man måste gå in i dammstormen. Och jag kan intyga att det inte är roligt. Visst har jag dammskydd och allting men man får bada bastu i en vecka efter tömmandet och ändå finns det damm överallt.
Och så måste torken repareras ibland – och då man slår med hammaren så faller det damm från alla håll och kanter. Inget roligt det heller. Jag använder förstås min stora dammsugare (=tömningsfläkten på 11 kW) men det är inget litet jobb att dammsuga en tork på 170 kvadratmeter. Otroligt nog fastnar dammet stenhårt på skivor och plast och i taket – överallt. Det måste skrapas bort – tvätta vill man helst inte inomhus även om trycktvätten nog skulle ta bort det.
Men nu hjälper ingenting mera – det är bara att börja med eländet. Förra veckan fick jag nu datamaskin (den gamla var redan nio år gammal vilket är mycket) så härtills har jag ”varit tvungen” att installera den men det börjar vara klart. Så ut i dammet bara !
Den gamla slagdängan kan få stå som dagens rubrik. Det är nämligen så att jag har blivit 15 igen. Det syns inte utanpå men det känns inuti. I fjol grävde jag fram min gamla moppe (det är ju så att dom fordon som kommer hit till gården oftast stannar på gården) och efter endel vedermödor startade den faktiskt för ett par veckor sedan. Nu har jag återupplivat en av pappas gamla hobbyn, nämligen att köra runt med sagda moppe och titta på brodden. Till det passar den ypperligt, tror inte jag haft så bra koll på växtligheten någonsin, dessutom är det jätteroligt.
Vad kan man då se när man kör omkring? Jo, man kan titta efter hur jämn växten är, i början på säsongen kan man mäta antalet plantor både per kvadratmeter (ca 650) och per meter sårad. På så sätt ser man om såmaskinen sått ojämt. Sedan skall det börja hållas koll på ogräs och artbestämma dom för att kunna optimera bekämpningen av dessa. Man vill ju absolut inte spruta något onödigt. Detsamma gäller sedan eventuella växtsjukdomar eller bekämpning av liggsäd.
Som tumregel kan man säga att ju ljusare grön åkern är, desto sämre mår den, och ju mörkare, desto större risk för liggsäd. I år har jag slutat gissa det och istället skaffat denhär kamraten.
Det är en sk SPADmätare, eller på svenska bladgröntmätare. Den mäter klorofyllhalten i bladen och därav kan man direkt läsa ut vad växten behöver för eventuell hjälp. Jag kör in mig på mätaren i år så jag är inte riktigt säker på alla diagnoser, men jag vet i alla fall att kvarnvete borde ha en klorofyllhalt på över 50 strax innan axgång, och som synes, jag är nästan där.
Den nytta jag tänker få ut av nämnda investering är att kunna dra ner på kvävemängden i vårsådden och sedan ge det som tilläggsgödsel under växtperioden OM det behövs. Kan man dra ner på kvävemängden med ca 10-30 kg/ha och ändå ha bra skörd har mätaren betalt sig själv på några år.
För övrigt börjar det bli i mera laget av natur runt mig nu. I förrgår hittade jag en huggorm på portgolvet och nu har getingar barrikaderat sig på vår terass. Det resulterade i två getinghugg i dag. Jag är inte speciellt rädd för getingar, men jag är tvungen att ha lite respekt för dom efter en tråkig historia 2004. Jag gick med röjsågen när jag trampade ner i, och fastnade i ett jordgetingbo. Detta resulterade i 30-35 stick i halsregionen, och 7 km skogsbilväg hem. Jag var rejält berusad när jag kom hem och ännu fullare innan vi tog oss till akuten. Efter detta har jag börjat reagera på vanliga getingstick också, senast i fjol hade jag en liten anafylaktisk chock, idag gick det dock bättre.
Dessutom tror jag att dessa getingar har något att göra med Anna Skipper, för dom har barikaderat min korvgrill, dom små terroristerna!
Dessutom är vädret mot mig igen, jag menade bekämpa flyghavre i kväll, men det blåser för mycket. Det blir att ställa klockan på fem och se om det är bättre förhållanden då.
Hoppas det…..
Första ensilageskörden för sommaren förklarades avslutad idag. Jag hade siktat på mellan 150 och 200 balar i första omgången och idag blev de 197. Det är ungefär halva mitt årsbehov och det känns skönt att fått ihop det redan nu. Dessutom är balarna förhållandevis torra vilket är en bonus.
Gräset slåttas med slåtterkross och får sedan torka. Torkningstiden varierar från sex timmar till två-tre dagar beroende på vilka metoder och tillvägagångssätt gården valt att gå in för. Ju torrare fodret är desto mindre problem har man med att det fryser under vintern och desto mindre vatten lagrar man. Nackdelen med torrt ensilage är att det är svårare att pressa ut luften ur det och fodret blir därför mindre lagringsstabilt. Ett hål på plasten för större konsekvenser ju torrare fodret är, eftersom syret lättare kan tränga in och förorsaka feljäsningar. Jag låter mitt foder bli rätt torrt, eftersom jag prioriterar att inte kuska vatten och slippa ha fruset ensilage till vintern. Men det är snarast en smaksak.
Nu återstår ännu fyra hektar som skall skördas som riktigt hederligt, gammaldags torrhö men det väntar jag med tills vädret ser bättre ut. Jag skulle vilja ha minst 4-5 dagar uppehåll innan vi börjar prata höbärgning.
