Hups…

Gödselkärran jag förevisade tidigare i vår verkar var otursförföljd den här odlingssäsongen. Mina små missöden med punktering och fastkörning kompletterades av bolagskumpanen Tomas som lyckades hitta en vägtrumma som blivit lite smalare under vintern. Vattnet hade gröpt ur vägbanken och försvagat den så pass att den gav vika för ett välfyllt gödsellass.  Vad kan man säga annat än att det sket sig? 🙂

Den här typen av missöden är faktiskt inte helt ofarliga. Kärran är mycket tyngre än traktorn och det är inte alls otänkbart att kärran drar omkull traktorn samtidigt som den välter. Denna gång gick det dock bra och efter lite uträtning av dragbom och diverse svetsande kommer vagnen att vara som ny. Eller nåja, kanske vi nöjer oss med att den åtminstone inte är så värst mycket fulare än den var före missödet.

O Du Heliga Enfald…..

När Maslow beskrev sin behovspyramid missade han ett element. Nämligen jordbrukarens behov att jordbruka. Det är en kraft som är svår att stå emot, även om man ibland tabbar rejält Det misstag som åtminstone jag oftast gör är att man inte har tålamod att vänta tillräckligt länge, man tror att alla dagar är den sista möjliga när det ändå oftast är bättre i morgon. Detta kommer allra bäst i dagen när ett skifte av någon anledning lämnar halvfärdigt. Det finns olika orsaker till att ett skifte kan bli halvfärdigt, oftast regn, kanske tidsbrist eller att mörkret gör att man måste sluta och så är det sämre väder dagen därpå.

I år har det varit ett ovanligt år såtillvida att regn stört bruket nästan alla dagar. En vanlig vår kommer det kanske ett regn under jobbperioden, men i år har jag nästan varje dag blivit tvungen att avbryta pga någon häftig åskskur som kommit från ingenstans. Åskskurar kan ju vara ganska lokala, eller låt oss sägs löjligt lokala, och om det handlar detta.

Fredag kväll sådde jag vete och höll på med det efter mörkrets inbrott. Det går i allmänhet bra men det allra sista varvet är bökigt att göra i mörker så det fick vänta till lördagen. På lördag förmiddag var det lite annat program och plötsligt kom åskskuren. Den var inte speciellt häftig uppe vid gården så några timmar senare bedömde jag att det gick att så. I början av skiftet var det helt OK men nu är skiftet nästan en km långt så det blev våtare efter ett tag, och våtare, och våtare. Ett par hundra meter från ändan var det så blött att vem som helst hade vänt och gett upp. Men icke, jag slet med Maslow och körde på. När jag kom ner till änden var det 10 cm jord på alla hjul och djupa spår i åkern. Såmaskinen såg ut som om det varit under jord och jag skämdes over min egen enfaldighet. 

Nåja, vetesådden gick i mål i år igen och nu är det bara att luta sig bakåt, ta några dagars paus innan rypsen skall i jorden. Då är den springande punkten värmen i marken och den borde ju komma i expresstågsfart nu om denna värme fortsätter.

Men, som sagt, när det år såtider skall det sås, och ibland faller hjärnan redan på första bocken när viljan och hjärnan löper 100 meter hinder i kapp!

Åskregn

Vi harvade och allt såg bra ut men så kom ett ordentligt åskregn. Slut för idag alltså. På kvällen måste jag ännu åka till Lindkoski och byta en UPS (reservström med acku)  i datanätsväxeln där. Nu satte jag in en bilacku och heimlaga strömförsörjning som är betydligt tuffare än de ynkliga UPSar som man kan köpa.  Nu borde växeln fungera i sex timmar efter strömavbrott. Och sällan är strömmen borta så länge. Och så borde växeln vara betydligt mer skyddad mot åska.

Min väderstation och mätsystemet måste jag också stänga av då det kom åska så det blev ett hack i kurvorna.

Få se om det kommer mer regn i natt …