Om någonting kan ha smaken av ”sea salt” ska de ha det. Man hittar allt möjligt ätbart med smaken sea salt. Nästan så att om de sen är pastiller eller leverlåda kvittar, sea salt ”is thö juttu” vad det verkar. Men, vistas man lite på sjön med öppen båt behöver man inte extra sea salt smaksatt det ena eller det andra, det räcker att man slickar sej om mun lite emellanåt så får man smaken sea salt automatiskt bara sekundmetrarna varit lagom när man vistats på sjön.
Jag va ut till en holme och tittade till stängslena där, och de blåste lite mer än de nödvändigtvis skulle behöva, men de gick ändå bra. Mathias var också med. Han satt i fören och njöt av sol, vind och vatten. Ju värre vågor, desto roligare när båten skuttade och krängde. Vi hade rediga kläder på oss, så fast de duschade riktiga skurar emellanåt var vi alldeles rätt torra, förutom min mössa… Jag tuggade tuggummi på vägen hem, och lite nu och då fick menthol-smaken ge vika när det kom en skur över suden så de rann vatten i hela ansiktet.
Man kan ju fråga sej om det inte skulle gå att fara och se efter staketen en dag med vackrare väder och inte i blåsten, men nu är de så trevligt att fjolårets torka gör sej påmind, och fodret håller verkligen på att sina. Fåren håller på att äta mej ur huset. Så, vad göra, det blir att strunta i bekvämligheter som vackert väder och bara få jobben gjorda som ska göras, för att få fåren ut på bete. För ute börjar det finnas mat. Ingen nöd på torpet, bara lite obekvämt emellanåt.
Det går åt många Husisar att byta olja i traktorn – speciellt om man har för liten bytta så det rinner över. Så gick det för mej då jag bytte olja i stora Zetorn som snart skall dra såmaskinen. Den vanliga oljemängden på 6-10 liter går bra i våra vanliga byttor men den 6-cylindriga Zetorn har över 20 liter olja i motorn (och den 6-cylindriga Valmetmotorn på tröskan har hela 27 liter). En 200 liters tunna räcker inte långt för många traktorer och bilar.
Oljebyte
Det är harm då det kommer olja på verkstadsgolvet för det blir betydligt smutsigare att arbeta även om man suger upp det mesta av oljan med sågspån och tidningar. Det går inte att ligga direkt på golvet mera efter det. Nå, annars också brukar jag använda gamla papplådor som liggunderlag. Cellpappen är varm och betydligt bekvämare än alla montörsvagnar som är eländiga eftersom de vippar och hjulen aldrig fungerar som de borde.
Men vad gör vi den dag då det inte kommer papperstidningar mera ? Oljebytet blir besvärligare och såttågari (klottigare). Sågspån suger nog upp oljan men är otrevligt att arbeta i. Det blev redan sämre då tidningarna bytte till mindre format. Och tidningar i digital form är inte alls bra för oljebyte …
Oljebyte och annat underhåll är numera en stor del av bondens vardag. Även om man kan så på två dagar i bästa fall så tar det flera veckor att sätta maskinerna i skick. Det är alltid något som borde repareras också – i dag försökte jag byta röret mellan turbon och avgasröret där en fästvinkel brustit. Ingen dyr del men allt är så fastrostat att jag fick jobba länge att få bort röret och till sist måste jag ge upp och spruta en massa rostlösning som får verka över natten.
Allt fastrostat går att ta bort om man sprutar på rostlösare och knackar och väntar och sprutar på rostlösare och knackar och väntar – i ett par veckor. Men det är inte alltid man har tid att vänta så länge så det blir då att plocka fram gassvetsen och värma tills delarna glöder röda. Då lossnar den värsta rost. Men det gäller att vara försiktig med gjutjärn för ojämn uppvärmning kan få delen att spricka.
Underhåll är en besvärlig sak många gånger. På stora Zetorn skulle man komma åt oljefiltren riktigt bra – om inte frontlastarens fästen skulle vara mitt i vägen. Nu önskar man att man hade haft ett par leder till på armarna så man skulle komma åt. Det finns två oljefilter och de är placerade med mynningen nedåt. Det är omöjligt att få bort dem utan att en massa olja rinner ut. Bästa är att lyfta bort dem snabbt så det inte hinner rinna ut så mycket olja. Så snabbt det nu går eftersom de är bakom frontlastarfästet.
Dubbla oljefilter upp och nedvända …… bakom frontlastarens fäste
Den här gången blåste jag ren traktorn med tryckluft innan jag började så det var lättare att komma åt allting. Och så ser man bättre om nånting är sönder. Läckor finns det alltid på en traktor men oljan hade inte minskat i motor, styrservo och hydraulik (som använder samma olja som växellådan). I fjol bytte jag en bromscylinder så nu behöver man inte ens fylla på bromsvätska.
Här har varit kallt med en nordan som blåser rakt genom märg och ben men det är inte många snöflingor som vi sett. Regn har det kommit men inte så många millimeter. Fjolårets vete verkar gro riktigt bra så vi kan troligen snart börja så.
Vi hade sommarvärme för några dagar, men nu har vintern kommit tillbaka.
4.5.2019. Snödjupet 3cm.
24.4.2019 Södra vägåkern på 10cm djup.
29.4.2019 Trots över 20 graders värme värms jorden långsamt upp.
2.5.2019 Temperaturen sjunker igen då det …..
2.5.2019 …är kallare i luften än i jorden
4.5.2019. På 10cm djup finns ännu lite värme kvar…..
….medan det på 3cm djup frusit ihop.
Under de varma dagarna hände det ju en hel del och jorden torkade snabbt. Försöker här dela ett par livevideor som jag lade ut på facebook under arbetet så får vi se hur det lyckas.
Den kalla jorden, väderprognosen och en titt i almanackan fick mig att ta paus med sådden. Löken och dillen är sådda i alla fall om och när de sen gror återstår att se.
När nu dubbelhjulen satt på så passade det att köra bort lite jordvall under tiden man inväntar varmare väder. Det var ändå lättare sagt än gjort för trots de varma dagarna så var vallen frusen. Grannen som körde sväm undrade om det faktiskt går att få nåt lastat, han hade med grävmaskin försökt för ett par veckor sen men konstaterat att det nog fordras en 30 tonnare om det ska bli till nåt. Nå det visade sig att bara man kom in under vallen så var det möjligt att bryta loss frusna block och också få dem lastade om de inte blev för stora. Det gick inte så snabbt som tänkt men slutresultatet blev hyffsat. Nu behöver man inte beakta den vallen i årets stödansökan i alla fall 🙂
2.5.2019. I väntan på att jordtemperaturen ska stiga kör man bort lite jordvallar.
T-skjortan har bytts ut mot täckjacka och stickaluva.
Skam den som ger sig för lite frusen vall, slutresultatet blev gott.
Jag har för mig att när det gäller kläder brukar man tala om att man skaffat det senaste från Paris. Men om det omfattar traktorer vet jag inte och det är egentligen inte heller intressant för det stämmer inte ens.
Hur som helst. Ibland går saker inte riktigt som man tänkt sig, trots att man nog försökt. Den bloggläsare som har bra minne kanske kommer ihåg att jag i fjol vid denna tiden blev snuvad på en begagnad Maxxum som jag hade för avsikt att handla. Efter det har jag hela året letat med ljus och lykta efter något lämpligt fynd, men svårt har det varit. Ingenting har egentligen lyckats uppfylla mina önskemål.
Men kanske vi tar hela storyn i sin trista helhet. Jag har ju många gånger skrivit om min princip att varje maskin jag köper skall kunna betalas på åtta år och sedan bytas bort efter tio år. Det har kännts lämpligt och hittills (läs fram till ca 2014) har det gått bra. Efter det började kräftgången. Min Valtra köpte jag ju ny 2002 och den skulle således bytas bort 2012, eller åtminstone ersättas med en ny traktor då. Så var planen. Så gick det inte.
Lönsamheten har ju inte precis givit upphov till några dur-toner på många år, och redan 2012 syntes det vart det var på väg. Så något traktorbyte blev inte av då. Nu har jag hankat mig fram med gam-zetorn på 60 hästar och Valtran med 105 i snart 20 år. Zetorn är ohjälpligen för liten och med två chaufförer i huset blir logistiken lidande med bara en traktor. Älsta dottern får sitt traktorkort om någon månad och blir ju då fullvärdig förare. (Herregud, vart har tiden gått – hon var ju fem år när första Bondblogginlägget skrevs)
Detta gör att nån form av ”ny” traktor behövdes. Att fundera på en fabriksny är inte att tänka på, 80-90.000 euro amorterar man inte på 8 år, dessutom är jag inte helt tänd på dessa nya CanBus baserade digitala underverken utan håller mig gärna mer i varmansklassen.
Begagnad traktor är svår att hitta. Kriterierna var ändå inte speciellt hopplösa:
Det skulle vara en Valtra, JD, MF eller möjligen en Zetor, cirka 120 hk, under 5000 timmar och priset under 30.000 euro. Sånt finns inte. Dom som kostar passligt är körda närmare eller över 10000 timmar och om timmarna är låga och priset bra kommer dom aldrig ut på nätet, utan man borde tälta utanför traktoraffären för att hitta dom.
Sen gick det som det gick, nämligen som det absolut inte skulle gå. Varsågod, säg hej till gårdens nya häst:
Det blev precis just det det inte skulle bli – Case
Det blev en Case 845XL av årgång 1990. Lite patetiskt att denna traktor var 12 år när den nyare köptes men ibland blir man offer för omständigheterna. Känd historia och känt säljare (förra ägaren) lite timmar (4100) samt hyfsat pris gjorde sammantaget sitt och nu har vi då oss en Case – trots alla löften om att inget sånt vidunder skulle komma in mellan grindstolparna efter två synnerligen plågsamma traktorförsök på nittiotalet. Dock charmar jag mig själv med att säga att denna är tysk, dom två jag hade var engelska. Få se sedan om det spelar nån roll. Dessutom är det möjligt att närma sig denna med ett verktyg i handen utan att datorn väser hotfullt, något som är nog så värdefullt i dessa tider. Det är ju faktiskt helt möjligt att öppna huven på denna och förstå vad man ser. Bara en sån sak.
Tyvärr har den ju ohjälpligt en sak mot sig – här finns inga 120 hk utan dryga 80 och det betyder ju nog att även denna ohjälpligen är för liten, men såmaskinen borde den kunna dra och det torde vara tillräcklig hjälp i vårbruket. Så nu då med två dragare och två chaufförer hoppas jag att logistiken skall löpa så vi får så i ro.
Sådär i övrigt sliter gården med tekniska problem på andra fronter, men det lär väl bli en egen blogg vad det lider. Nu skall vi vänta på värme i jorden och förhoppningsvis lite vatten (eller snö – bättre än ingenting)
Maj börjar otroligt bra, med vatten! Vatten från skyn! Ett nätt vackert regn har fallit här nu, igår och idag. Helt otroligt! Vi här på holmarna i sydväst är verkligen inte bortskämda med regn den här årstiden. Minns att min Moffa sade ”-He kan inga kom för myki regn före missomar” och ju äldre jag blir, ju mer inser jag hur rätt han hade. Det regnar helt enkelt int här den här årstiden, men nu har det kommit ett vackert välbehövligt regn. Bra så långt. Nu skulle det vara fint med 12-15 grader värme och så lite vatten igen om en vecka om man skulle få lägga in beställning…
Bilden tagen från mitt köksfönster. Vitsipporna och påskliljorna blommar allt vad dom orkar
Vi är ute och slarvar fastän det börjar bli såningstid. Men vi har köpt ny traktor (begagnad förstås). Den första traktorn var en hög Fordson Major med pigghjul som köptes nån gång på 1940-talet – jag har inte hittat exakt årtal. Den gick på petroleum men startades på bensin – och man vevade igång den. Sedan slog man kvickt om till petroleum medan den gick. Större och större traktorer har det sedan blivit men nu gick vi åt andra hållet och köpte en minitraktor för de gamla traktorerna passar inte i trädgård och växthus.
Det började med att jag tänkte köpa en motoriserad skottkärra (eldriven) åt trädgårdsmästaren i familjen. Men det är i alla fall att traska bakom kärran och hon har dåliga fötter så jag började fundera på ett åkfordon. Åkgräsklippare ratades direkt som odugliga för riktigt arbete (de är bara för släta gräsmattor i städerna) liksom fyrhjulingar som är stabilare men saknar kraftuttag, hydraulik och trepunktslyft.
Till slut blev det en Kubota diesel som är en riktig traktor om än i miniformat. Sökning på nätet visade att det finns massor med modeller. I torsdags åkte vi till Dalarna för att titta på en tvåcylindrig modell. Den var 40 år gammal men i gott skick. Och med tanke på hur bra våra MF-traktorer fungerar med 60 och 50 år på nacken så var det ingen ålder att tala om …
Dalaresan blev i alla fall mera minnesvärd än vi förväntat oss. Efter att ha kört i fyra timmar norrut (där det fortfarande fanns snö i norrläge) så fick den sjufalt förbenade navigatorn oss in på en skogsväg. Den har en förkärlek för riktigt dåliga småvägar. Sedan tappade vi bort oss helt i en stor skog med enbart skogsbilvägar. Där körde vi omkring i två timmar – navigatorn var till ingen hjälp – innan vi kom ut långt bortom målet. Därefter kom vi med hjälp av gammaldags vägskyltar fram efter en timme till.
Då var vi ganska utmattade men det var en av dessa dagar. Banken krånglade och det gick inte att betala på grund av att mitt bank-ID var för nytt (!) – man måste vänta i sju dagar. Säkerhet i all ära men ibland blir systemen så säkra att de inte går att använda alls. Inte bara med det utan så påstod databasen att mitt momsnummer inte var giltigt. Så det blev ingenting av affären (fast följande morgon meddelade databasen att mitt momsnummer nog var giltigt). Klockan tio på kvällen var vi tillbaka efter en rätt så bortkastad dag. Men vi hade ju sett en hel del av skogarna i Dalarna som minsann är stora. Jag rekommenderar verkligen en tripp till Dalarna som är ett fantastiskt ställe bara man inte kör in på skogsbilvägarna.
Dagen därpå åkte vi till Köping alldeles i grannskapet och hittade en bra Kubota B7100HST som var mycket bättre än den i Dalarna. Den här har hydrostatisk fyrhjulsdrift, servostyrning, massor av hydraulik och till och med hytt. Inget är så illa att det inte för något gott med sej. Nu står minitraktorn i vedlidret. Hytten måste jag skära bort så jag får in traktorn i Ducaton. Vi hade inte alls tänkt skaffa traktor med hytt för den tar mycket utrymme. Jag skär av alla sex balkarna men så att hytten kan sättas tillbaka rätt enkelt. Även om hytten mest är i vägen i trädgård och växthus så kan den vara bra om man kör snö på vintern (man kan inte komma in på gårdsplanen med den stora ZTS på 6 ton).
Med Kubotan kom en skopa med hydraulisk lyft och tipp som är precis det som behövs i trädgård och växthus. Det skall köras mull och annat hela tiden och en skopa som kan läggas ned på marken är mycket bättre än en vagn då man lastar. Nu behövs ännu klippare eller slaghack som klarar av långt gräs och torvor. Det börjar finnas en hel del äppelträd och man kan inte köra där med de stora traktorerna.
Träsgårdsmästaren med sin traktor
Det hade varit bättre med jordbrukshjul men ringarna är av god kvalitet så de får sitta kvar. Men jag märkte redan att de passar bättre för gator för de slirar lätt och man måste ta till fyrhjulsdriften. Breda är de åtminstone så det borde inte bli tillpackade spår i trädgården.
Kubotan är körd 8700 timmar (från 1989) så den är inte ny men verkar fungera bra. Kvaliteten är ju fin på Kubota och deras motorer används i en massa olika fordon. I alla fall så kollade jag reservdelar för Kubota och en sats för fullständig motorrenovering kostar omkring 600 euro så det går an. Och så vanlig som den här motorn är så torde det finnas reservdelar.
Det verkar inte finnas något behov av reparationer just nu annat än litet elektriska ledningar och lampor. De senaste åren har jag bytt ut gamla lampor till LED överallt så de finns i lager. Den här Kubotan är ombyggd i Sverige av Belos som satt in en massa elektriska funktioner vilket gör det lättare att byta ut det elektriska eftersom man inte behöver bygga nya centraler. Den här modellen hade redan som ny värme, många lampor och radio även om de nu är bortplockade. Det är i alla fall lättare att reparera än att bygga nytt.
En dag senare har jag lyckats plocka bort en hel del från Kubotan
Det blir bråttom både på åkern och i trädgården då vi kommer hem men jag brukar vara nån vecka efter alla andra med direktsådden så det är ännu inte panik. Det blir litet svalare (vi har haft +24 grader här) men hoppeligen inget regn. Regnet får gärna vänta till efter sådd. Och så behöver jag inte bearbeta alls utan det är bara att köra ut Rapiden direkt på åkern.
