Våren är här. Stängsel ska repareras, vatugårdar stiklas upp, gödel spridas, de ska harvas, sättas potatis, fåren ska klippas, lamm ska matas och mycket mer därtill… Stegräknaren far hastigt över 10t och knäet är som en boll endel kvällar. Varmt är de också och jag som fortfarande klär på mej som för en utflykt till sibirien svettas och fryser omvartannat vilket sedvanligen leder till flunssa, och varför skulle detta år vara ett undantag? Lite småkallt om halsen när vinden drar, och lite kallt om baken på båtbitan, har kompletterat de hela så, halsen är som ett rivjärn och näsan tror den är kran.
Nå, de får gå ändå. Påsken, som brukar vara lite av ett startskott kom och gick, men ändå känns de som att jag sku stå lite småsömnig kvar i startblocken och fundera vad som small…
Nå, man väljer sej väl, men som vanligt springer dagarna iväg på ett annat sätt denhär årstiden än i januari. Precis som vanligt, inget nytt under solen, så allt är väl som de brukar vara 😊
Det soliga torra vädret har torkat upp åkrarna riktigt bra så idag kunde jag inte hålla mig längre utan lämnade skogen därhen för att förbereda och köra igång med lite åkerarbete.
Som vanligt på våren så är inte allt vad man planerat utföra under den långa vintern gjort. Så det blev att börja med att montera navreduktion på Samen för att få den på fyra hjul igen. Den monterade jag egentligen redan igår kväll men den var så blank och fin att jag ansåg mig nödgad att måla den svart innan rosten färgar den röd.
Navreduktion på plats…..
….och traktorn på fyra hjul igen. 🙂
En traktor som stått oanvänd sen november behöver också i övrigt lite omvårdnad så dit for ytterligare några timmar innan det blev dags att söka fram den gamla rotorfräsen som också fick sig en översyn.
Sparris.
Sen på eftermiddagen blev det lite mjukstart på åkern med att fräsa ned resterna av fjolårets sparrisbestånd. Jag brukar oftast bränna av de torra växtresterna men nu har räddningsväsendet uppmanat till att låta uppgörandet av eld vara ogjort då faran för gräsbrand är stor. Här är det ändå ingen risk att elden skulle ha rymt men jag tänkte att det är bäst att vara laglydig för att undvika onödiga utryckningar. Bränner man får man högst antagligen bort en del sjukdomar men huvudorsaken är nog att få marken svart så att den bättre tar åt sig av värmen och försnabbar sparrisens tillväxt.
23.04.2019. Åkerbruket kördes igång med nedfräsning av fjolårsrester av sparrisen.De är nåt speciellt med den mustiga doften från bearbetad jord.
Vi hade kupat upp lite jord som stöd åt stånden i höstas så det passade bra att fräsa ned och jämna ut den uppkupade jordsträngen. Man kunde ju inte gå så djupt med fräsen för man vill ju inte störa eventuella spirande skott även om sparrisen är djupt planterad.
Nu borde man snabbt komma igång med skörden för handeln och media har ju kört kampanj för sparris i en månad redan så det vore ju bra att ha nåt att sälja. Vet inte varför dom prompt ska tjuvstarta varje år, till och med vår egen tidning Landsbygdens folk delade sparrisrecept före påsk en tid då det enbart finns importvara att tillgå. Den finländska sparrissäsongen sträcker sig ungefär från morsdag till midsommar om nu någon undrar. Och i dessa klimat och miljötider borde man ju gynna inhemskt.
De är ju lagom muntert då folk efter att ha läst tidningarna tror att vi börjat skörda och undrar var dom hittar vår sparris och man som odlare får meddela att det är till att ge sig till tåls några veckor till.
….på de flesta mätpunkter jag har längs snö-/tjälmätningslinjen.
Så här års intresserar tjäldjupet speciellt på åkermark och jag har fått några förfrågningar om tjälsituation så jag gör en hastig redovisning här från båda mätpunkterna på åker.
Tjäldjupet på åker i medlet av april
Som synes kan det variera mycket, de år som tjälen redan gått är det markerat med ett streck. Nu får var och en dra sina slutsatser men det ser ut att bli ett tidigt vårbruk härstädes. Skulle inte förvåna mig om någon brukar harven innan valborg.
En Glad Påsk tillönskas läsarna och bloggkollegorna.
Nu är vintern verkligen slut. Vi var tvungna att såga omkull några tallar ännu idag eftersom vi annars inte kom upp till minimimängden 15 kubikmeter. Det gick ganska bra i en backe i hemskogen som var stabil fastän vi inte kört väg där. Vägarna har också torkat upp ganska bra och det är bara på vissa ställen som de är mjuka. Och i skuggan i skogen finns det ännu tjock is på vägarna.
Problemet är vid virkesupplaget. Det ligger i en sydskogslagg och där blir det djupa spår ganska tidigt på våren. Nu måste jag lasta av stockarna från vägsidan och det är besvärligt med den lilla lastaren som har för kort räckvidd och är för svag. Man måste byta tag om stocken tre-fyra gånger för att få upp den på hopen. Virkesupplaget borde dräneras och fyllas upp med grovt grus så att det håller att köra på också på våren.
Det blev en alldeles för kort skogsvinter så vi fick inte ut så mycket virke. Mest blev det svarvstock.
Årets svarvstockar
En del granstock blev det också och de är verkligen fina – raka och nästan kvistfria. Tallstockarna där hemifrån Ribackan var inte så bra. Tallarna var tjocka men hade en mängd torra kvistar och det godkänns inte. De tallar som vi sågade ned idag inne från skogen var betydligt bättre. De hade mycket litet kvistar och var raka så det blev oftast fyra stockar från ett träd. 19 meter stock från en tall är inte illa.
GranstockarnaTallstockarna
Jag brukar ta bilder av de färdiga hoparna så man har litet koll på mätningen. Den sker ju i fabriken och det är frågan hur mycket man kan lita på den … Frestelsen att dra hemåt kan vara ganska stor.
I morgon måste jag ringa reviret och meddela att stockarna är klara att köras bort. Priserna ändras nämligen från första maj och jag såg i Skogsbruket att de knappast går upp.
Nu börjar också sågandet av virke för det nya taket och verandan. Det går ganska bra med Logosolen då stockarna är korta och små men långa stockar är ett problem. Det är bara två meter mellan hållarna och ändan vill hänga ned då stockarna blir över 4 meter. Man kan använda stockhållare under ändarna men de är besvärliga eftersom de skall ställas in på nytt för varje gång man sågar bort en bräda.
Sågning av takvirke
Nu har vi mest små stockar för vi behöver stora mängder battingar 5×10 cm ungefär. Man får bra två battingar ur en 12 cm stock (som ju inte duger till salustock där minsta diametern är 16 cm). Som takunderlag behöver de inte heller vara kantade.
Mitt på dagen vill man inte stå där och såga för det är söderläge och solen är redan riktigt het. Men på morgonen och kvällen är där skugga. Det börjar igen vara dags att hålla siesta mitt på dagen eller åtminstone syssla med inomhusarbete. I traktorhytten blir det över +30 grader om traktorn står i solen.
Det var mulet nästan hela tiden i mars men nu har det varit en hel del solsken. Bäst är det i alla fall på morgonen då jag går ut och sätter värme på traktorn så man inte behöver pina igång den. Aftnarna har också varit fina men en aprilmorgon är nog det bästa.
Aprilvädret är ombytligt som vi vet. Förra veckan var det så varmt att jag började fundera på att stänga av värmen men nu är det kallt och snö igen.
Vintern kom tillbaka.
Ifråga om arbetena så är det i april man går över från skogsarbetet till vårarbetena. Efter det jag körde ned traktorn i Tallmosan så har jag bara hämtat två lass ved från en åkerholme. Virket som jag körde ut i mars skall ännu sorteras för man ser inte alltid vilka som är ruttna då man kör ut. Eget sågvirke skall också väljas ut och sågas så fort som möjligt för i sommar skall verandan förnyas och nytt tak läggas på.
Men just nu har jag fullt upp med verkstadsarbete (verkstaden är huset bakom garaget på bilden ovan). Volvon har jag bytt olja i men sommarringar byter jag ännu inte. Nu skall Ducaton få nya framhjulslager för de gamla börjar föra oljud.
Ducatons arbeten ledde sedan till en större omändring av datamaskinerna. I fjol kraschade hårdskivan på min enda Windowsmaskin som jag enbart använder för verkstadshandböckerna. Man kan köpa fullständiga reparationshandböcker på nätet för en billig penning men de fungerar bara på Windows. Fast i går hittade jag en verkstadsbok i formatet PDF som man kan se på i vilken maskin som helst.
Det var enkelt att byta hårdskivan till en SSD (halvledarminne) som dessutom gör maskinen mycket snabbare. Priserna på SSD börjar också gå ned. Genom att byta den mekaniska hårdskivan till halvledarminne kan en gammal maskin få nytt liv. Problemet var förstås Windows.
Jag har licensetikett på maskinen men då jag skulle ladda ned ett nytt Windows och satte in licenskoden så meddelade Microsoft helt kallt att jag måste ta kontakt med maskinens tillverkare. Nå, det gick förstås inte för det är en äldre maskin och de struntar i dem. Så det blev att söka på nätet där det nog fanns hundratals goda råd för många har ju råkat ut för samma elände. Men de fungerade inte.
Vissa påstår att Linux är besvärligt att installera men de har inte sett de nya systemen. Man laddar bara ned Linux på en USB-sticka och så startar man upp maskinen varefter allt installeras automatiskt (man måste välja språk och en del andra saker). Och man kan komma åt allting i Linux – till och med skriva om programmen om man vill ändra nånting.
Så jag startade maskinen med Linux och började för hand plocka in delarna till Windows. Linux har nämligen fina verktyg som man kan göra vad som helst med. Windows har installationsprogram som antingen fungerar eller så inte. Mest inte och då sitter man där med skägget i brevluckan. Köpa ny maskin är ofta enda utvägen.
Alla maskiner går sönder förr eller senare. Jag måste också köpa ny hårdskiva till trädgårdsmästarens maskin där hon har sin äppelbok lagrad. Den gamla hårdskivan började nämligen tappa sektorer och det tyder på att den snart är slut. Jag sätter också ny SSD i den och dessutom skaffade jag (en blå) USB-skiva som man kan använda till säkerhetskopiering. Det är ganska käckt att bara stoppa in kabeln i en USB-port och sedan kopiera det man vill spara. USB-skivan kan man med fördel sätta i ett annat hus så man har sina kopior på flera olika platser.
Att använda nån sorts ”molntjänster” rekommenderar jag inte. De är alldeles för osäkra fastän de naturligtvis pratar en massa goja om hur säkra system de har. En egen USB-skiva är enklare och säkrare. De gamla CD- och DVD-skivorna som användes för säkerhetskopiering var alldeles för små och dessutom vissa av usel kvalitet. En USB-skiva kan vara på 4 Terabyte (4000 Gigabyte) så där ryms allt jag producerat sedan år 1970.
Verkstadsarbete består numera av en hel del surfande på nätet och som jag skrev så är handböckerna numera också i datamaskinen. Men för att inte olja ned tangentbordet fullständigt så brukar jag skriva ut de sidor jag behöver på papper som jag kan ta till verkstaden och olja ned i lugn och ro. Nu var det också problem med skrivaren. De har lyckats göra varenda skrivarmodell olika och det är ett rent helvete att installera dem så att de fungerar. Efter flera års krångel hittade jag i alla fall ett bra installationssystem för min Canon färglaser. Och det fungerade ! Helt oväntat.
Nu skall jag dricka kaffe, mata ut verkstadspappren och sedan börja byta framhjulslagren på Ducaton. Då det är klart så lär det redan vara bättre väder. Snart blir det varmt igen och påsken lär bli riktigt varm och solig i år – om man får tro på prognoserna.
Jag har åter försummat ett par skogsdagar med att delta i olika möten. Igår stod skogsvårdsföreningens fullmäktigemöte på programmet och i dag ÖSP´s förbundsmöte.
Gårdagens fullmäktigemöte föregicks så här inför riksdagsvalet av ett par timmars valdebatt med skogligt tema och visst höll kandidaterna en välvillig inställning till skogen om än åsikterna om hur den bäst sköts skilde sig lite. Med tanke på publiken som till stor del bestod av skogsfullmäktigemedlemmar så hade säkert de olika partiernas kandidater handplockats för att passa in i miljön. Därför undveks också de största meningsskiljaktigheterna. Så långt om partipolitik i detta forum men en uppmaning om att gå och rösta är säkert på sin plats och det kan löna sig, åtminstone visar utgången på fusionsfunderingarna här i trakten att så är fallet. Bra så.
Valdebatt med skogligt tema.
Före skogsfullmäktigemötet hann jag köra ut lite av det som jag högg under söndagen. Vintern gjorde efter några dagars varmt vårväder ett återfall med nordan och snöbyar och stormvindarna gynnade inte fällning av träd så jag var glad över att jag tog en maratondag i skogen på söndag som ledde till att jag hade tre lass att köra ut. Egentligen borde man nu då skogsföret håller på att rinna ut koncentrera sig på de återstående vindfallen efter Alfrida-stormen men det är svårt att låta bli att ta bort lite kvistvargar och urgallringsmogna träd i bestånden då man ändå kör förbi under insamlandet av det stormfällda.
Fortfarande finns vindfällen att tas omhand…… ….men det är nog roligare att gallra och själv fälla träden i dylika bestånd.
Idag stod så ÖSP´s förbundsmöte på agendan, egentligen skulle jag inte haft tid att delta men det är alltid intressanta diskussioner och anföranden på programmet så jag for ändå om än lite försenat då jag först hade att instruera hemfolket om dagens göromål. Frugan är fortfarande sjukskriven så jag vill inte belasta henne med de praktiska bekymren nu då ytterligare en tumör på hjärnan har upptäckts. Det är också en orsak till att det varit lite tyst härifrån den sista tiden.
Ett av de intressanta anförandena hölls av Michaela Ramm-Schmidt från Baltic sea action group om Carbon action programmet och om hur bönderna kan stå för lösningen visavi kolbindningen i klimatförändringsfrågan. Oberoende av vad man anser om klimatfunderingarna så är kolbindning i form av högre humushalt i jorden inte att förakta då det ger grödorna bättre tålighet mot varierande väderförhållanden. Och dylika har vi ju fått erfara de senaste åren. Jag har under vintern också tänkt i lite motsvarande banor så jag kommer säkert att återkomma till saken då tankarna klarnat lite. Kolets kretslopp är bekant men hur man kan påverka de olika skedena i kretsloppet tåls säkert funderas på lite mera.
Beaktansvärda synpunkter.
Kolbonde ville man påstå att var ett nytt begrepp men jag menade ändå att kålbonde har jag redan varit i flera decennier. Kanske blir man ännu både kol- och kålbonde? Vi får se vad framtiden för med sig.
