Deklaration och semester.

Det blev bråttom med deklaration till sist. Så pass bråttom att jag nu märkt att ett par avdrag glömdes bort i farten. Nå till all lycka går det ju att komplettera anmälan efteråt. Det viktigaste var ju ändå att få momsdeklaration och momsen betald innan deadline. Till skillnad från åren efter branden då det av naturliga orsaker investerades kraftigt hade jag nu ett år med mindre investeringar och därmed mindre avdragbar moms. Dessutom har det som investerats anskaffats från utlandet så därmed blev det nu att betala en del moms. Men det hade jag ju räknat med så det var inte något större problem.

Årssemester.

Större problem var det däremot att bli klar i tid vilket delvis berodde på att jag kom igång lite sent med pappersarbetet då det var roligare att jobba i skogen än vid skrivbordet. En bidragande orsak till brådskan var att inlämningstiden sammanföll med min planerade årssemester eller skidresan till Polen med några skidåkande kompisar. Vi är ett gäng som nu under några års tid försökt avverka ett långlopp hörande till Worldloppserien per år. Att hänga med gruppen är enda chansen till att få lite motivation till träning och orsak att ta några dagars semester och fundera på något annat än jobbet här hemma. Några dagar ledigt per år borde man väl ändå kunna unna sig? Att hålla ledigt här hemma går inte för njutningen blir nog minimal om man skall sitta här och se på allt ogjort arbete.

Vissa saker som till exempel skattedeklaration går inte att skjuta på framtiden så det blev bråda dagar inför resan. Så pass att jag först vid tre-tiden på natten innan fick skidorna vallade och resväskorna packade. Tänkte ställa väckaren på klockan fem för att hinna duscha och äta lite morgongröt innan avfärd till flygfältet men somnade innan jag hann ändra tiden. Jag anade säkert oråd för jag vaknade till klockan fyra men tyckte att det var lite väl tidigt att stiga upp så jag somnade om. Som tur var hade jag kommit överens om samåkning till flygfältet så kompisen väckte mig när han anlände klockan halv sex. Det blev varken dusch eller gröt innan avfärd men jag fick med allt utom drickaflaskan och vi hann i god tid till flygfältet.

Bieg Piastov.

Årets Worldloppsresa gick till sydvästra Polen nära gränsen till Tjeckien så vi flög till Prag och övernattade på tjeckiska sidan i Harrachov som kanske är bäst känd som orten med den stora flygbacken men också är ett av Tjeckiens större skidcentra för både slalom och längdåkning. Vi anlände dit med hyrbil på fredag eftermiddag och åkte därefter över till startplatsen för Bieg Piastov-loppet på polska sidan för att bekanta oss med området och lösa ut våra startnumror. Starten för loppet på lördagen var först vid tiotiden och då väderförhållandena var lite osäkra beslöt vi valla skidorna först på morgonen innan loppet. Så på kvällen efter middagen satt vi i restaurangen på hotellet och småpratade över en öl. Nu då jag slappnade av gjorde de senaste dagarnas stressande sig påmind och jag som annars brukar ha lätt för att hålla igång började till sällskapets förvåning nicka till.

Vallningen på morgonen bestod endast i att sätta klister på skidorna då glidvallningen hade gjorts där hemma natten innan avfärd. Valet av klister var inte lätt då temperaturen rörde sig kring noll. Det hade utlovats mulet väder och därmed ganska små temperaturförändringar men det blev soligare och varmare än väntat så greppet försvann efter åkta 20 km. Loppet på 51 km och 750 höjdmetrar innehöll en hel del skidbara backar som hade krävt gott fäste då de var för branta att staka sig igenom. Nu då fästet försvann blev det ändå att staka så mycket man orkade och ”gå på skidor” när armstyrkan svek. Till all lycka gick det utför de sista kilometrarna med en fart på upp till 50 km/h i de långa utförslöporna så kraften hittades till slutspurt och en någorlunda anständig målgång kunde göras inför den talrika publiken  🙂

Jag hade väl hoppats på en tid kring 3:45 men med beaktande av vallningsmissen får jag vara nöjd med en sluttid på 3:55, det har ju inte blivit mycket tränat på grund av de dåliga skidförhållandena hemmavid denna vinter.

För söndagsförmiddagen inplanerades ett besök till Nove Mesto för ytterligare skidåkning men vi tog fel på kartan så det blev en rundtur på polska landsbygden i stället, intressant det med. Bergsområdet i södra Polen är inte direkt nåt jordbruksområde i stil med slätterna i svartmyllebältet och det syntes nog att det mesta låg för fäfot med en hel del halvt igenväxta åkrar. Ingen vacker syn och vi får nog hoppas att det inte går samma väg med jordbruket här hemma. Den uteblivna förmiddagsskidningen ersattes med en skidtur upp till toppen  på slalombacken (1022 m. ö. h.) i Harrachov under eftermiddagen.

Vi hann också med en skidtur i backen på motsatta sidan av dalen innan avfärd hemåt på måndagmorgon, det gäller ju för en plattlänning att passa på då tillfälle till backträning ges. Det är nog dylika backdrag på 5-6 km med konstant uppförsåkning och stigning på 600 till 700 meter som saknas i träningen. Samtidigt kunde vi beundra de ståtliga granskogarna som växte på sluttningarna, skiffermoränen verkar vara bördig då det ställvis uppskattades växa 500-600 fastkubikmeter virke per ha. Den tjeckiska skogsdöden som man läste om i skolan verkar inte längre relevant.

Om nu det var lite si och så med jordbruket i södra Polen så såg slätterna runt Prag desto bättre ut. Där hade vårbruket redan kommit igång och det plöjdes, harvades samt spreds gödsel och sväm på åkrarna. En hel del grönskande höstvete och höstraps odlades också där. Efter lite rundvandring i vårsolen i gamla stan i Prag kändes det plötsligt som om det var bråttom att komma hem och ställa till för vårbruket här hemma.

En fyradagars semester innebär inte endast brådska innan avfärd utan, även om våren inte är lika långt hunnen här hemma, en hel del som lämnat på slarv under tiden man varit bortrest att ta itu med när man kommer hem. Så nu har resten av veckan gått åt att försöka jobba sig ifatt, men det kan det väl ändå vara värt.

Ändå ställer man sig frågan hur de som håller 4 veckor semester klarar av att få allt gjort innan och kommer ikapp igen efter ledigheten?

Snöfritt på slätterna kring Prag.
Snöfritt på slätterna kring Prag.
Snörikt vid målet för resan.
Snörikt vid målet för resan.
Fina spår i bergen vid polska gränsen.
Fina spår i bergen vid polska gränsen.
Grönskande fält och nyharvade åkrar påminner om att våren är på väg också i år.
Grönskande fält och nyharvade åkrar påminner om att våren är på väg också i år.

 

Ur led är vädret

Återigen fåt man sucka och stöna över det underliga vädret. Jag var nyss och satte värme på traktorn för att köra ut stockar ur skogen då det hoppeligen skulle var nån minusgrad på morgonen. Men vädret håller sej otroligt envist på en plusgrad – både dag och natt. Vilket eländigt vinterväder …

Men årsmedeltemperaturen ändras mycket lite så det blir garanterat en kall vår eller sommar. Illa, mycket illa. I fjol var Johanni kallare än julen … Men man vet aldrig hur mars och april ser ut. Jag hoppas förstås på köld även om det ser illa ut. De senaste fyra veckorna ser ut så här. I början var temperaturen relativt normal  men sedan har den liksom stannat på +1 grader.

tempmonth6.feb-6mars2014

Nu har jag processorn på Belarusen men vete fåglarna om det blir mycket kört med den. I princip skulle det gå bra att gallra om vädret skulle bli kallare för vi har ganska litet snö nu. Helt optimistiskt skrev jag kontrakt med reviret på stock och massaved. Och jag borde absolut få ut de överstora granarna och gallringarna gjorda. Ännu håller vägarna som jag körde upp i vintras men man vågar sej inte utanför spåren med den tunga traktorn. Nu är vinschen värdefull även om det tar tid att dra ihop virket.

DSCN4614

Det var en tid sedan jag hade igång processorn. Vintrarna med djup snö var inte så lämpliga och så har stora lastarn varit sönder. I går på eftermiddagen gick det åt en hel del kaffe innan jag igen kom ihåg hur man kopplar på kraftuttaget till Belarusen. Det är en underlig spak bak en lucka under sitsen som kopplar in en mekanisk koppling till drivaxeln. Sedan finns det en stor och tydlig spak till höger som går till en koppling vid kraftuttaget. Men den lilla spaken under sitsen är en mystisk sak. Den var tydligen krånglig att koppla in så förre ägaren svetsade fast ett flatjärn utanpå spaken så det ser ut att vara fastskruvat.

Det tog mej en hel del tid och verkstadshandböcker och reservdelsförteckningar innan jag fattade vad det var frågan om – speciellt som spaken såg helt annorlunda ut i verkligheten. Nu då jag hittat den så kommer jag nog ihåg att jag också tidigare sökt efter eländet. Men det var för omkring 20 år sedan. Spaken behövs ju inte i vardagslag. Den kopplar om mellan drivhjulsberoende, fritt och direkt från motorn. Drivhjulsberoende har jag aldrig behövt men spaken var i friläge så ingenting rörde sej.

Och så fick jag då igång kraftuttaget varefter hydrauliken på processorn inte fungerade. Men det kom jag ihåg att bara gällde att vänta. Elventilerna fungerar uselt så länge oljan är kall. Man måste köra på tomgång i 20-30 minuter förrän alla ventiler orkar dra. Det är vanligen inget problem om man kommer ihåg att koppla på kraftuttaget genast då man startar. Då är oljan mjuk då man hunnit till skogen.

Visst borde jag gallra i Tallmosan men jag kör inte ut på de lägre delarna där det inte finns färdiga spår som frusit. En gång körde jag nämligen ned just Belarusen med processorn på. Så vi grävde för att få upp den igen … Man får hålla sej till de högre delarna där det är känning av stenbackarna och betydligt stadigare underlag. Och så dikeslinjarna där man kan köra på vallen.

Men tiodygnsprognosen ser illa ut. Bara varmare väder Fy katten säjer jag !

Tillbaka till skogen

Och så var äntligen deklarationen ivägskickad. Det är ju inte så svårt men jag tycker inte om att rada kvitton utan vill hellre göra något RIKTIGT arbete. Speciellt som kvitton som man nyss satt in försvinner spårlöst i röran hela tiden. De värsta är de små kvittona som dessutom tappar färgen och blir oläsbara. Datumen skrivs på tio olika sätt och sätts på olika platser. Alla kvitton borde standardiseras och mångfalden utrotas.

Det värsta var att jag lyckades tappa bort en hel kamera i röran (den som jag hade i traktorn). Jag sökte en hel vecka och sedan tänkte jag att den måste ha tappats i skogen och beställde en ny från England. Men i går hittade jag den i en mapp … Jag hade slagit ihop mappen och stoppat in den i hyllan med kameran inuti. Det börjar redan vara rekord i slarvighet.

Men jag kunde inte hållas bort ifrån skogen helt utan körde ut ett par lass stock då jag inte mera orkade med pappersarbetet. Och så klippte jag ihop en liten videosnutt av Strömsömodell, dvs. jag klippte bort 99 % av allt och lämnade bara kvar de snyggaste bitarna. Dessutom övade jag mej att sätta in text. Det blev inte helt lyckat men all vår början bliver svår.

 

Nu väntar jag bara på en liten minusgrad på natten så jag inte kör sönder vägarna. Det ser inte bra ut men till torsdag skall det bli litet minus så jag kanske sysslar med verkstadsarbete i ett par dagar. Det finns det ingen brist på.

 

Före och efter

Jag har sågat ned 100-åriga granar som håller på att bli alldeles för stora. Det är inte så dåligt med tillväxten om man ser på årsringarna men ungskogen borde få komma fram. Och snart räcker inte sågsvärdet till mera. Speciellt vid det stora diket i Tallmosan har de växt alldeles förskräckligt. Men nu har jag fått omkull de största. Så här såg det ut före:

DSCN4601

och efter:

DSCN4605

Den fina ungskogen mitt i bilden måste tyvärr delvis bort för jag skall flytta vägen dit så den kommer på dikesvallen i stället för i sankmarken bakom den. På andra sidan diket finns redan ”autostradan” och det har fungerat bra att ha vägen på dikesvallen.

Blåsten hjälpte till vid fällandet. För årets monstergran så räckte svärdet inte till men det fattades bara en liten centimeter så blåsten stjälpte granen i alla fall.

DSCN4602

Ganska snyggt fälld utanpå dikesvallen …

DSCN4603

Det blev över en kubik stock från den här granen. Jag försöker få fem kubik per dag men det lyckas bara där granarna är riktigt stora. Det tar nästan lika lång tid att kvista och kapa en mindre gran men det blir betydligt mindre kubik stock av en liten. Till all tur har det inte (ännu) varit någon röta i de här stora granarna. Bara två tremeters längder har jag varit tvungen att ta bort och de var alldeles tydligt körskador eftersom röta fanns på ena sidan.

Vädret har varit fint den senaste tiden. Vi hade ett par riktigt kalla nätter så ett par plusgrader på eftermiddagen gör inte så mycket. Och så har vi ingen snö uppe i träden mera. På marken är det mycket ojämnt. Vissa ställen är det litet snö men i gläntorna kan det vara ganska mycket kvar ännu.  Men vädret blir sämre vilket betyder varmt och snö. Det här februari lär ha varit det varmaste sedan 1859 och det kan man tro. Då blir det väl smällkallt i mars så att årsmedeltalet blir ”normalt”.

 

Snö- & tjälläget 1 februari.

Mitt uppdrag som rapportör av snö- och tjälläget fortsätter även i vinter. I söndags var jag ute på ny runda vilket egentligen var en dag för sent då den egentliga mätdagen är den sista januari. Den dagen var jag dock upptagen med att funktionera på den lokala idrottsklubbens skidtävling eller Solf Parklopp som det officiellt heter. Ibland hör man dock, speciellt de yngre, deltagarna kalla loppet för ”morotsloppet” då varje deltagare som kommer i mål brukar erhålla en påse morötter. Två av barnbarnen deltog så det föll på morfars lott att också se till att skidorna löpte väl.

Det hann börja snöa och skymma innan jag hade ätit så jag beslöt att skjuta upp rundan till följande dag. Snöfallet under natten var stundtals ymnigt så det medförde lite mera arbete under mätrundan än om jag skulle gått dagen innan då det ännu eventuellt skulle ha funnits partier som varit så gott som snöfria.

Som sagt skulle ha mätningen utförts rätt dag hade det inte funnits mycket att notera. Men på söndagen varierade snödjupet mellan 6 och 35 cm i skogen och mellan 12 och 27 cm på åkermark. Snön vägs också för att reda ut dess vattenhalt men eftersom det mest var frågan om nysnö vägde den inte så mycket, det är alltså inte aktuellt med snöskottning av tak ännu åtminstone. Som väntat fanns det inte heller mycket tjäle att notera, i skogen fanns ännu ofrusna partier och som mest noterades 12 cm djup tjäle. Ingen vidare bärighet för tunga skogsmaskiner ännu med andra ord. På åkermark varierade tjäldjupet mellan 12 och 18 cm.

Terrängen förändras betydligt då träd och sly pryds med snö och det kan stundtals vara besvärligt att orientera sig samt finna de fasta mätpunkterna i skogen. Ibland har jag snitslat rutten på de besvärligaste partierna för att undvika alltför mycket yrande. Följande bilder som är de sista jag tog innan telefon gav upp får illustrera söndagens övningar.

Det är väl bara att bege sig in i snölandskapet :)
Det är väl bara att bege sig in i snölandskapet 🙂
Mätpunkt #5 hittades lätt men hur går det med nästa?
Mätpunkt #5 hittades lätt men hur går det med nästa? Rätt riktningen är hursomhelst rakt fram 🙂
Här har jag tydligen gått förut.... vilse? Nää men inte så lätt att hitta en vitmålad käpp som är en meter hög!
Här har jag tydligen gått förut…. vilse? Nää men inte så lätt att hitta en vitmålad käpp som är en meter hög!
Där är du ju! Missade dig tydligen med 3-4 meter vid första försöket. Noterar 22 cm och så vidare till nästa som ligger 40 meter bort.....
Där är du ju! Missade dig tydligen med 3-4 meter vid första försöket. Noterar 22 cm och så vidare till nästa som ligger 40 meter bort…..

De som vill jämföra med mätningarna från våren 2013 finner dem här. Ifjol var det som bekant inte mycket till snö och tjäle, vi får väl se hur situation utvecklas under återstående vinter.

 

Nej se, det snöar …

Men andra raden (”det var väl roligt, hurra”) håller jag sedan inte med om för det är inte alls roligt i skogen just nu. Vi hade länge ganska litet snö men nu är det eländigt. Och det finns en massa snö uppe i träden – som man får i nacken då man börjar fälla.

DSCN4584

Här går alltså vår skogsväg. Björkarna är förstörda för de reser inte sej mera. Den senaste blidsnön gjorde stor skada. Det blir förstås fina spår där man kör och det packar bra under hjulen men någon bra gallringsvinter blev det alltså inte. På vindfällena ligger det tjockt med fastfrusen snö som måste sågas loss. Jag har skogslastaren med och skakar bort så mycket jag får innan jag börjar kvista och kapa.

DSCN4583

Det har varit för varmt den senaste tiden. Under snön är det ställvis inte alls fruset. Men i Tallmosan är återväxten fin. Det är riktigt synd att behöva såga upp en väg genom den fina småskogen. Allt naturlig föryngring.

DSCN4577

Men det börjar bli för tätt och så småningom skall det gallras så träden inte blir för spinkiga. Och björkarna måste bort för de filar snart sönder granarna. Förutom snön  är det fantastiskt att få vara ute i skogen …