10 januari, 2011 av Nisse

Det vädret, det vädret …

Bonden är aldrig nöjd med vädret – är det inte för kallt så är det för varmt. Eller regnar för mycket eller för litet. Och verkar det annars bra så blåser det för mycket …

Inte så underligt egentligen för vi är så beroende av vädret – men vädret bryr sej inte. Här stönade man över den fina pudersnön och i går blev det varmt och vattnet började droppa från takena. Och då blev det rena paniken att få bort den blida snön innan den fryser för då får man vänta på johanni innan den försvinner.  Speciellt framför dörrar gäller det nu att sopa rent  så man inte behöver stå och hacka is där då det blir kallare igen. Kom ihåg att det först är början på januari.

Jag hade kört upp de viktigaste vägarna men då började det snöa igen så idag är det bara att elda upp 165:an och köra snö med schaktbladet igen. Till all tur har jag nu nya bakringar och lappade ihop kättingarna i förrgår. I alla fall är det trevligare att köra snö i det här vädret än att vara i skogen. Där skulle man kvickt bli genomblöt och skogskläder skulle ligga på tork i långa rader. Men det är åtminstone bra att snön nu rasat ned från träden.

Om det bara kunde bli kallt utan att det kommer mera snö så skulle skogsarbetet gå an. Men tiodygnsprognosen hotar med snö på onsdag och man får bara hoppas att den har fel. Annars så blir det -10 grader i slutet på veckan och det låter ju fint. Men vädret blir vad det blir oberoende av hur vi suckar och stönar och gormar …

6 januari, 2011 av Mats

Klädkod

På onsdagen sprack årets köldrekord i Östensö när kvicksilvret kröp ner till -28. När man vintertid jobbar utomhus i såna temperaturer lär man sig (av nödtvång) att klä sig ordentligt. Nån köldgräns för djurskötsel finns inte, så krampaktiga manlighetsbevis i stil med att vägra använda långkalsonger rensas bort rätt snabbt. Klädkoden innehåller endast två kriterier; ekiperingen bör vara tillräckligt varm och ändå inte alltför otymplig. Man måste ju kunna ta sig in i traktorn, klättra över grindar och jobba i utstyrseln. Faktorer som matchande färger och trendriktigt snitt ingår vanligen inte i urvalskriterierna.

Sanningen att många tunna lager värmer mer än ett tjockt är fortsättningsvis fullt gångbar. Egentligen använder jag till stora delar samma kläder vintertid som sommartid, men i markant flera lager. Häromåret då vi som lägst var nere i -35 räknade jag som mest till sju lager tyg på överkroppen, och då gick det fortfarande upprätthålla rörligheten någotsånär.

Termokläder, alltså såna som släpper igenom fukt men håller värmen, är finemang då det blir riktigt kallt. Ett annat knep är dubbla undertröjor. Att ha två t-skjortor närmast kroppen påverkar nästan inte alls rörligheten, man kan jobba på helt som vanligt, men de värmer anmärkningsvärt bra. Ett gravt underskattat plagg då det gäller att värma utan att minska rörligheten är västen. Den fungerar ungefär som dubbla underskjortor, värmer överkroppen men håller armarna rörliga. Dessutom är västarna ett bra mellansteg när man känner att klädseln är nästan bra men lite på tunnare sidan. Då kan en väst ovanpå arbetshalaren vara lagom medan en tröja till hade varit för mycket.

För varmt får man väl aldrig, men man kan ju åtminstone undvika att frysa. Och för att citera en bekant, vi kan ju glädja oss åt att varken bromsar eller åska är nåt problem på många månader ännu. 🙂

4 januari, 2011 av Nisse

Maskinflyttarrumba

Efter att ha övat bakhjulen bort – bakhjulen på med MF165 så tänkte jag ställa in skogsvagnen i verkstaden för den måste repareras. I fjol lyckades jag köra mot ett träd så ena styrcylinderns fäste slets loss från ramen. Styrning på skogsvagnen är väldigt bra – om man inte glömmer den i ena ytterläget och det finns stora stabila träd kvar i skogen.

Men för att få in skogsvagnen måste jag först flytta en massa skräp som samlats i verkstaden (det skulle vara bättre att inte syssla så mycket där så skulle det hållas mera städigt). Och då jag nu en gång började flytta på saker och ting så blev det undan för undan nödvändigt att flytta en hel massa. Den ena flytten kräver att nånting annat först skall flyttas som kräver att något tredje först skall flyttas som kräver … Och så vidare.

I en perfekt värld har varje sak en egen plats och man kan komma åt den utan att flytta en massa andra saker. I verkligheten ökar antalet maskiner och saker hela tiden och allt radas in där det finns en ledig plats. Förstås borde man städa bort en massa onödiga saker men tiden, den tiden.

Nå, till sist hade jag vagnen in och tanken var att köra in Belarusen för service och småreparationer. Men där var också utrymmet fullt med saker som borde repareras först. Bland annat kättingarna till MF165. De går snabbt att ta bort men det tar tid att sätta på dem igen – speciellt som sex tvärlänkar hade brustit i det hårda snökörandet. De gamla kättingarna borde inte alls sättas på mera men jag har inte tid att åka och köpa nya just nu.

Med flispåfyllning och mat och kaffe så var den här dagen slut. Sådär indirekt är vädret – speciellt snön – orsaken till det mesta eländet. Hela gårdagen gick till att skotta snö från taket. Den började nämligen smälta nerifrån och rinna in i huset eftersom det blev en isvall vid takkanten liksom i fjol. Aj-aj, nu då jag läser det inlägget så gissa om det blev insatt någon värmekabel på sommaren …  Den här bloggen är ganska eländig eftersom allting blir kvar – som till exempel alla löften man slänger ur sej. Det är inte bara barn och ungdomar som borde tänka sej för vad de skriver på nätet.

30 december, 2010 av Sonja

Israpport

I takt med att vintern håller sitt grepp om oss, växer också nervositeten. Tills vidare har förbindelsebåten klarat av isen, men vi måste vara förberedda på att den kan sluta trafikera i princip när som helst. En del saker kan vi själv åtgärda, det gäller t.ex. att se till att vi har tillräckligt med foder tillhanda och att all utrustning som behövs för ev. mjölktransport över isen är i skick.

Men isen är igen det största problemet. I fjol kortade förbindelsebåten av rutten, men trafikerade till Heisala hela vintern. Det var vår räddning, för då var isen så ojämn och tunn att vi inte hade fått mjölken transporterad på något sätt.
I år är läget lite bättre. Visserligen finns det ett isolerande snötäcke på isen i år också, men vattnet var i år mera nedkylt än i fjol då isen lade sig. Detta har medfört det, att trots att isen är tunnare där som drivorna ligger så är den ändå överlag jämnare än ifjol.

Igår var vi (Antte mätte och jag körde ”mönkijän”) ute och mätte tjockleken och resultatet varierade från 12 cm – 20 cm. I praktiken bär denna is inte tyngre fordon än snöskoter och ”mönkijä”.

Nu har det utlovats ganska kallt väder för de kommande dagarna. Därför var en familjebekant från grannholmen och plogade upp en inofficiell ”väg” på isen. Idén med detta är att om det blir så kallt som de har lovat, så skulle isen på ”vägen” växa då där inte ligger något isolerande snötäcke på den. På så sätt blir isen kanske tillräckligt tjock för att klara av en traktor med mjölklass, om det skulle behövas.

”Vägen” är alltså ingen bilväg som fritt kan användas, utan den är till för att försäkra våra mjölktransporter vid ett ev. uppehåll av förbindelsebåtstrafiken. Nu är det bara att hoppas att isen växer och framför allt att vi inte kommer att behöva använda oss av ”vägen”.

29 december, 2010 av Mats

Vinter och växtodling

Vintern är inget passivt mellanskede mellan odlingssäsongerna. I viss mån skapar den faktiskt grundförutsättningarna för nästa års odling.

Kölden som knäpper i knutarna är egentligen finemang för växterna. Det finns en hel del skadegörare och sjukdomar som helt enkelt inte når upp till våra breddgrader p.g.a. de stränga vintrarna. En rejäl köldknäpp är alltså tämligen välkommen.

Snön fungerar som ett isoleringsmedel vilket kan vara till både för- och nackdel, beroende på omständigheterna. En svinkall vinter med lite snö kan tjälen tränga djupt ner i marken vilket försenar vårbruket. Ett rejält snötäcke hindrar tjälen från att gå på djupet. Å andra sidan är tjäle i viss mån önskvärd, eftersom den spränger sönder marken och faktiskt luckrar en aning, åtminstone på vissa jordarter.

Att få ett tjockt snötäcke på otjälad mark kan vara till skada för de grödor som skall övervintra, t.ex. fodervallar och råg. Marken är fortfarande varm och snön bildar ett isolerande täcke ovanpå den, vilket gör att det mellan markytan och snön bildas ett tunt luftskikt där klimatet är varmt och väldigt fuktigt. Resultatet blir att att svamp och mögel frodas och det kan i värsta fall totalt förstöra en hel åker. Om det här är nåt problem beror förstås på gårdens verksamhet. Odlar man endast vårsådda växter som korn, havre eller rybs spelar det ingen roll alls, det är endast fleråriga grödor som kan drabbas.

Ur Pedersöre-perspektiv ser årets vinter hygglig ut. Snön kom tidigt, men marken har hunnit frysa så mögelrisken är rätt liten och snömängden är så här långt tillräcklig för att hålla tjälen på en normal nivå. Exempelvis i södra Sverige är man mer bekymrade, enligt en artikel i ATL.

Hursomhelst är det här ju inget man kan göra något åt, vädret rår vi trots allt inte på. Egentligen är just det här väderberoendet en del av det intressanta med jordbruket. Det handlar om att göra det bästa av de rådande förutsättningar och anpassa sitt spel till de kort man råkat få på handen.

26 december, 2010 av Nisse

Pust – vardagsvilan börjar

Visst är det roligt med julfirande och ätande men med tre julaftnar började det bli litet för mycket av det goda. Och precis som för Kalle och Mats så passade ju allting på att krångla – mest värmen. Men det var inget farligt i år – nog har man stått i pannrummet och försökt lappa ihop flismataren på julaftonsdagen både en och annan gång. Det är precis som om den visste att det började bli jul och en massa lediga dagar då man inte får reservdelar någonstans ifrån. Men i år var ju julhelgen kort – bara lördag och söndag – så den tyckte väl att den inte ids krångla på allvar. I år skrämdes den bara …

Snöeländet däremot börjar bli allvarligt här i söder. Fin snö som hittar varenda millimeters springa och lägger sej i drivor just utanför garaget. I dag gick nästan hela dagen till att köra snö. Eller mest att reparera snökättingarna som verkligen har kommit till slutet på sin bana. Nu går de sönder var tionde minut så jag har mera lappat än kört. Jag tittar på nya kättingar men vill inte ha vassa nabbar för de förstör golvet i verkstaden. Och vid -20 grader så bör helst traktorn vara inomhus även om man får den att starta med motorvärmare. Allting som är -20 grader slits och far illa.

Och så vet jag inte vart man skall köra allt snön. Jag fastnade på åkern då jag skulle backa tillbaka. Det fina snön fäster inte utan hjulen mal igenom den ända ned till marken – och den är alls inte frusen så man gräver snabbt en ordentlig grop med kättingarna. Så det var bara att ta skyffeln i vacker hand och gräva fram traktorn …

Det är vackert med vit snö men nu börjar jag tycka det kunde bli blidväder och litet regn så man kunde få nånting gjort. Skogsarbetet borde snart börja också. Få se om det blir samma plumsande i djup snö som i fjol vintras.