21 maj, 2014 av Nisse

Från katastrof till normal panik

Pust. Det har varit en bråd tid. Efter branden blev det att städa och riva från sju på morgonen till ett på natten. Till all ”tur” var det regnväder så vi kunde inte så ändå. Då det värsta var städat och utrivet så blev det solsken och vi kunde äntligen få vårsådden gjord – utom ett par små skogsskiften. Nu har jag sovit en hel natt och det värsta börjar vara över.  Det har varit en ganska händelserik vår i år. Först krånglade maskinerna just lämpligt till vårsådden och så kom det 60 mm regn just då vi kommit igång. Branden i köket spädde på med mera katastrofer så våren 2014 kommer att bli kvar i minnet en längre tid.

Det såg inte så farligt ut efter branden då den värsta röken blivit utvädrad. Men så kom reparationerna och allting slängdes ut och revs. I stuvun är det knappt golv och väggar kvar och synen som möter en är ganska sorglig. Det var förstås unga husbonden som ännu har energi som bar ut allting och rev upp golvet eftersom det farit vatten under plastmattan. Den gamle gubben hade nog dragit litet ny färg ovanpå sotet och låtit resten vara :-).

DSCN3685

Intressant är att förra gången som allt var upprivet var för 34 år sedan då unga husbonden föddes och då var jag 34 år gammal. Farsan stod och suckade och undrade om det någonsin skulle bli nånting av huset mera. Då tog vi bort de gamla mullbänkarna och isolerade golvet. Fast ”mullbänkarna” bestod av kolstybb och kolet spreds i hela huset trots att dörrarna var fasttejpade. Det knastrade mellan tänderna då man åt.

Det är inte slutrivet ännu. Tapeterna är sotiga och skall tas bort förrän vi limmar upp nya tapeter och spånskivorna på golvet måste också bort. Fast vi tänkte måla taket först. Troligen sätter vi inte in nytt golv utan målar bara om det gamla trägolvet som verka vara i bra skick. Nedre delen av väggarna kommer att få bröstpanel av pärlspont som redan är sågad i lämpliga längder. Den skall bara målas och spikas upp. Så stuvun kommer att återfå myckat av sitt gamla utseende före ombyggnaderna som farsan började med på 50-talet då centralvärme installerades. Då var han 30-åring (plus litet till eftersom kriget tog fem år av hans aktiva tid). Det var inte första gången som det byggdes om. Huset flyttades från den täta bebyggelsen vid åbron hit år 1908 och 1930 byggdes det om med en andra våning.

Så nu äter vi på verandan och har flyttat ut allting till stora ladan. Det är otroligt så mycket saker som det har samlats på 34 år …En del åker iväg till lopptorget men mycket har känslovärde så det blir säkert en hel del kvar. Vi är inte direkt kända för slit-och-släng precis. Tvärtom så avskyr jag att kasta bort fungerande prylar. Jag är definitivt inte en ”bra” medborgare som konsumerar vilt så hjulen hålls rullande. Det måste gå att bygga upp ett system som bygger på annat än förstörelse helt i onödan. Det finns mängder av arbete som inte kräver slit och släng. Här återanvänds allting tills det bara är rena råmaterialet kvar.

Resten av vårsådden gick bra då det torkat upp efter regnveckan. På måndagen hade vi +28 grader i skuggan och mot bakväggen på huset +37 grader på eftermiddagen. Litet panik blev det då stora Zetorn stannade mitt på åkern men det visade sej att filtret i bränsleglaset var helt fullsatt med brun smörja. Vi hade nämligen tankat från den tunna som jag i vintras satte all gammal sommarbrännolja i från alla traktorerna – och tydligen också all smörja som fanns i bottnen på tankarna.

I går skulle jag ha fått allting klart men så kom det åska och då jag inte såg grannhuset för spöregnet så körde jag hemåt följd av en vägg av regn. Sist och slutligen kom det inte så många millimetrar för det var ett mycket smalt regnväder men nu blir det att vänta på upptorkning igen. Jag måste i alla fall sätta in en vårsåddsbild från våren 2014.

DSCN3679

Så nu har katastroferna gått över i normal panik. Allt som absolut borde ha gjorts i maj är ogjort och vi har en hel del arbete med att få köket i skick på nytt. En Belarus där motorn borde skruvas i små bitar står ännu i verkstaden och en mängd byggarbeten står och väntar. Men det är ju ganska normalt för livet på landet.Fritidsproblemen har minskat och man har ett stort val av arbeten som man borde ta itu med. Fast det brukar vara så att de små katastroferna avlöser varandra i jämn takt så man inte hinner fundera på annat än det som just nu absolut måste fixas.

 

14 maj, 2014 av Nisse

Regntunga skyar

Snart börjar svenska schlagers med regntema ta slut för mej men jag hade ännu kvar Alice Babs med ”Regntunga skyar”.

Regntunga skyar

En mycket ung Alice från 1940. En av de mest fantastiska svenska artister som slutgiltigt slutade sjunga i februari i år. Lyssna med andakt.

Och regntunga skyar har vi verkligen här. På en vecka ungefär har det kommit 60 mm regn. Förutom att traktorn gick sönder och huset började brinna så står nu vårsådden stilla. Såmaskinen har litet gödsel kvar i väntan på fortsättningen som aldrig blev av och luftfukten har nu gjort att det blivit geggamoja som måste spolas bort med trycktvätten förrän vi kan fortsätta. Och det kan ta tid …

DSCN3640

Det tar tid innan åkrarna torkat upp igen och tiodygnsprognosen är inte så bra. Det skall visserligen bli sol men det tar en vecka innan det här torkat upp och i början på nästa vecka kommer det regn igen. En olycka kommer sällan ensam så nu undrar man vad nästa krångel blir.

Klimatet har blivit mera extremt. Då det snöar så slutar det aldrig och blir det torrt så ser man inte röken av något regn. April var torrt så nu blir maj jätteplaskigt. Men jag är ännu inte säker på att det hade varit så bra att så i april för brodden hade absolut inte gillat att leka ris i sjöarna på åkern. Fast ingen vet förrän sommaren är slut om det var bra att så tidigt eller inte.

Det är det spännande livet på bondlandet – man vet aldrig hur det ser ut på hösten. Inget år är ett annat likt. Möjligen kan något år vara mera olikt än andra.

På tal om sjöar så hade vi sådana inne i huset också. Då vi i går tog upp golvet bakom spiskåpan (där det rann ned vatten från det spruckna plaströret) så hittade vi sjöar där också. Det var på sätt och vis bra för då hade vi inte tagit upp golvet i onödan.

DSCN3625

Tre fulla ämbar med vatten fanns där. Underligt nog var plasten hel. Men längs väggen hade det runnit vatten under isoleringen som var blöt i alla fall. Nu är allting utslängt och torkmaskinerna igång. Inte för att det är så farligt vått mera. Golvbjälkarna var helt torra.

Om man vill se nånting positivt i eländet (och det vill man) så är det ju bra att det regnat så vi i lugn och ro kunde riva upp golvet utan att behöva vara stressade av vårsådden. Jag försökte faktiskt köra med harven på åkern men vände efter tio meter.  Sedan blir köket förnyat av nödtvång för allting måste ut och alla ytor måste målas om. Helst borde den gamla målningen skrapas bort för det luktar rök något obarmhärtigt. Vattnet vill man inte klaga över – det räddade huset. Nästa tisdag kommer torkgubbarna och mäter fukten och sedan kan vi troligen börja bygga upp allting igen. Tur är det också att vi är i början på sommaren för det här kommer att ta tid.

Sotiga och regniga hälsningar från Bos-Sestu i Hindersby …

9 maj, 2014 av Nisse

Åh, regniga natt …

I morse var stämningen ungefär som nedan

Anna-Lena Löfgren: Regniga natt

även om det kanske är litet överdrift som låten fortsätter ” … aldrig mera ska livet bli glatt”. Det är snyftarnas snyftare från 1961 och var Anna-Lenas genombrott samt största schlagern på Svensktoppen 1962 och 1963. Fast då gick jag på femman i Lovisa svenska samlyceum och hade nyss upptäckt Beatles med Love Me Do. Så på den tiden ansåg jag att svensk schlager kunde gå och gräva ned sej. Resten är historia som man säjer.

Därifrån började mitt intresse för rock och pop ”Liverpool sound”. Varje vårsådd lyssnar jag på alla de gamla bitarna. Förr hade jag en liten kassettbandspelare men numera är hela samlingen på flera hundra CD-skivor överförda till ett litet minneskort som jag har i mobiltelefonen. Det har varit svårt att hitta lämpliga hörlurar som passar i hörselskydden och till mina brillor men det senaste försöket har fungerat tillsvidare med Bluetooth. Utom att öronen blir ganska hårt pressade efter många timmar i traktorn.

Jag har faktiskt fått igång vårsådden efter de sju sorgerna och åtta bedrövelserna. De  två största åkrarna är (nästan) klara och viktigast är att de eländiga svackorna för första gången på många år är sådda riktigt torra och fina. I hektarer är det nästan hälften men de små åkrarna tar mera tid. Men vädret – ja, det vädret … Tiodygnsprognoserna lovar inga större regn men litet varje dag. Just så mycket att ytan blir våt och det fastnar på hjulen. Men man kan alltid lita på att prognoserna har fel – även om man inte vet om det kommer mer eller mindre regn än vad de lovat.

Gubben var litet slö i går efter att ha kört nästan i ett sedan jag fick igång systemet. Man är inte lika vild som förr. Unge husbonden skulle ha kunnat ta ledigt i går – men då regnade det. Vädret väntar inte på att det passar för alla andra så det är svårt med arbetstider och andra tider.

Men systemet fungerar. Den stora Zetorn var inköpt för att dra Rapiden och det går bra. Med ganska liten marginal:

DSCN3586

Såmaskinen är till all tur 20 cm smalare. Om det är trångt på sidorna så är det bara en ynka centimeter på höjden. Nå, det går att lyfta mellantaket nu då det är löstaget. Problemet är bara att då minskar utrymmet ovanför där jag skall kippa vagnen vid skörden. Påfyllningen fungerar också lättare än förut då jag hade en stor silobotten för gödseln. Det var nödvändigt då man inte fick en hel storsäck i den lilla Simulta-såmaskinen. Ni har jag bara en liten tratt i mellantaket och släpper ned gödeln från storsäcken direkt i maskinen.

DSCN3588

Jag har i många år använt tygrör eftersom de går mycket bättre att styra än stela plåtrör. Tjockt markistyg syr man kvickt ihop till ett lämpligt rör och det behövs flera för längden är mycket viktig för funktionen. Jag måste anpassa nedtappningsrören då jag bytte såmaskin. Och så är det lätt att hänga undan dem då man skall köra in och ut.

DSCN3589

Sådden går bra utom på mulljorden där den torra och lätta halmen samlas framför maskinen så jag helt enkelt måste lyfta den och lämna en ruta osådd. Inte bra. Troligen var det ett misstag att alls harva på mulljorden. Harvandet bara drog loss halmen och förde upp den till ytan. Förut om åren har det inte varit något problem så det är den ovanligt torra våren som ställer till det. På lerjorden är det inga problem.

Nu ser man att det finns fukt i jorden ännu. Men också att höstbearbetningen måste bli jämnare. Den billiga Ransome tallriksharven bearbetar alldeles tillräckligt bra men lämnar ojämna spår. Det går inte att jämna ut på våren för då drar man bara ned torr ytjord i svackorna och det blir inte heller bra.

DSCN3591

På bilden ser man tydligt att fukten är mycket ojämnt fördelad. Två rader med tallrikar på såmaskinen bearbetar jorden ganska bra men kan inte jämna ut fukten. Förharven på såmaskinen kan jag inte använda alls i år för den samlar bara massor av torr halm som till slut drar upp en massa jord. Tidigare år har förharven jämnat ut riktigt bra på styvare lerjordar. Men den jämnar inte heller ut fukten så det är höstbearbetningen som det skall göras nånting åt.

Väder, harvning och sådd är allt man har i huvudet just nu. Allt annat får vänta till senare. Och så kommer Mors dag som vi traditionellt firar ute på åkern. Mor får vara glad om hon slipper harvandet och nu då barnen är stora så blir det de som är ute och kör medan gubben dricker kaffe. Söndagen verkar bli enda dagen utan regn så då är det sådden som gäller.

 

15 juni, 2013 av Nisse

Fjolåret kastar långa skuggor

Det syns ännu spår av fjolårets elände. Markytan är så tät att den knappt alls släpper igenom vatten så åskregnet efter sådden fick till stånd sjöar och nu ser man att brodden drunknade i dessa.

groopar_DSCN2562

För övrigt ser brodden ganska bra ut även om det finns alldeles för gröna tuvor på vissa ställen. Bekämpningen av kvickrot misslyckades nämligen totalt i fjol. För regnigt, för kallt och för sent – det var bortkastade pengar och arbete,

kvickroot_DSCN2561

Men Zebran bildade i alla fall litet brodd trots usel grobarhet så något utsäde får jag väl i höst – om det nu blir en hyfsad höst.

Nu återstår det sorgliga arbetet med att köra den mögliga delen av vetet till skogs för att komposteras. Det har ett energivärde som är värt mer än brödvetets pris men det finns ingen marknad för energivete. Och en stor del av vetet är så lätt att det bara duger till foder. Fjolåret kastar ännu långa skuggor.

Vi åkte på lördagen till Malung och hämtade takplåtar för uthusen (pannplåtar av den gamla modellen). Jag är numera så misstänksam mot byggmaterial att jag inte köper nånting i vanliga affärer. Kvaliteten är urusel. De takplåtar jag satte på den nya torken är så svaga att man måste ligga på taket och rulla sej fram. Försöker man gå på dem så blir det stora bucklor. Likaså är all vanlig målfärg bara skräp. Byggandet har gått fullständigt åt pipsvängen numera.

I Medåker var broddarna ganska fina även om de i Sörmland var ojämna. Men det fanns osådda fläckar där det i april var sjöar på åkrarna så de hade också problem.

Bilderna är över en vecka gamla. Jag började skriva inlägget förrän vi åkte till Sverige men det krånglade och texten bara försvann ett antal gånger. Få se om det publiceras nu …

 

18 maj, 2013 av Nisse

Tuff tofsvipa

Nu har jag hasi (=hare) med vårsådden. Jämfört med 2011 är det sent (år 2012 talar vi inte alls om …) men hyfsat i alla fall. Det mesta var klart redan för ett par dagar sedan men i dag sådde jag Zebran på en liten plätt. Det var eländigt för gödseln som låg i maskinen medan det regnade hade blivit klibbig och i vissa fall ren smet. Så det var svårt att få ut den ur maskinen.

Vi har massor av tofsvipor men aldrig har jag sett en så tuff vipa som i dag. Jag såg den redan då jag harvade för den flög inte upp ur boet. Vanligen ser man inte deras bon för de är så väl kamouflerade. Och då jag kom med såmaskinen rakt emot den och svängde undan på bara en meters håll så låg den kvar i boet hela tiden ! Jag körde flera gånger riktigt nära men den flög inte upp en enda gång.

Tofsviporna är trevliga fåglar och det ger en speciell stämning då man på vårkvällarna hör deras gälla rop. Vi försöker akta deras bon och på allt sätt skydda dem. De tycks gilla stora släta täckdikade åkrar så de ökar hela tiden. Vi har närmare tio par på våra åkrar redan.

17 maj, 2013 av Nisse

Regn

Sällan har man varit med om att det varit torrväder under vårsådden och sedan kommer det regn precis då man fått den klar. Nåja, en halv hektar med Zebra som bara har 20 % grobarhet är ännu kvar men det är närmast ett experiment. Visst skulle jag ha hunnit men prognosen lovade solsken för hela dagen. Och så måste jag fästa takplåtar som blåst loss, syssla med flismatningen, tömma maskinen (före byte till ny sort), rengöra sorteraren och flytta rören med mera, med mera … Och så kom det en överraskande åskskur på förmiddagen.

Det harmar litet att dem lilla plätten är osådd även om det inte har någon betydelse. Bäst att inte vara alltför glad över regnet – nån kan ha kvar att så ännu. Kanske det håller upp i morgon så mycket att man får den sista halva hektaren sådd. Tiodygnsprognosen ser ganska regnig ut.

Men det är fint väder att såga bräder. Litet regn bara fräschar upp och svalkar. Jag fick nyss den nya bandslipmaskinen (för bandsågen). Men om ni beställer nånting från Sverige så se till att det inte skickas med Posten. De använder en firma i Finland som är otroligt slö. Mina paket kom till Vanda redan 3 maj och så lämnades de att ligga där utan meddelande till mej eller någon annan. Först när jag började fråga avsändaren om de skickat nånting så började det hända saker. Man skall alls inte tro att Posten i Sverige skickar via posten i Finland. Man vet aldrig vart paketena far nuförtiden. Och det är inte första gången. Ett paket från Sverige tog en tur via Tyskland innan det började komma norrut igen. Snart får vi gå tilbaka till att skicka brev och paket med bekanta som reser. Eller hämta allting själv …