Etikett: vårsådd

Nu har vi sått det första skiftet för i år. Det gick mycket bra och det är ännu ingen brådska. Det finns en hel del fukt i jorden trots att det inte regnat just alls den här våren. Vi sådde den kanske värsta leråkern, Brennendjin (Brännängen), som ofta varit full av stenhårda stora lerklimpar. Jag kommer bra ihåg hur jag som skolelev fick slåss med 10-15 cm lerkokor som den tidens mjuka S-pinnharvar inte fick sönder på något sätt hur många gånger man än körde över åkern. Den åkern fick mej att köpa en fräs för 30 år sedan och vi gick över till frässådd. Fräsen var mycket bra (Pegoraro) och är en av de få maskiner som jag aldrig behövt reparera – inte ens en pinne är bytt trots att jag kört den i sten så att hela traktorn hoppat. Men den kräver en stark traktor och är ganska långsam på styva lerjordar – på mulljordar kan man köra ganska fort. Och åkern måste harvas ordentligt för fräsen jämnar inte ut alls. Då jag hittade en billig Väderstad Rapid så gick vi över till direktsådd.

I år var Brennendjin riktigt mör och hade torkat upp väldigt jämnt så vi kunde så också de svackor där det ofta ligger vatten ännu vid vårsådden. Leran hade börjat torka i sprickor på sina ställen men det torra lagret var ännu tunt och bildade inga kokor alls. En ovanligt lätt och snygg vårsådd för den åkern.

Nytt för i år var markörerna som krånglat förr om åren. Jag hade gamla S-harvtinnar men de höll inte utan brast efter 20 hektar. Dessutom var det svårt att se spåret inne i halmen. Nu satte jag de starkaste och styvaste harvtinnar jag hittade och nu kan man minsann se markörens spår. Harvtinnarna rev upp ett ordentligt dike som syntes bra i halmen (se bilden ovan). Det var absolut nödvändigt just på Brennendjin som har en mycket oregelbundet form med en mängd trianglar.

Utsädet kom ned i fuktig jord och välterhjulen pressade ihop skåran efter tallrikarna alldels utmärkt. Man kunde knappt se var den fanns. Så nu borde det minsann gro bra. Fast man vet aldrig med vädret …

Vi har ingen brådska med sådden men det lär bli +24 grader till lördag så då är det bra att ha säden i jorden. Värmen gör att brodden kommer upp snabbt. Att så i kall jord gör bara att ogräset hinner växa snabbare än vetebrodden.

Nu hoppas jag på en torr försommar. Vi har testat direktsådd för våta försomrar och i fjol kom det så mycket regn att brodden drunknade. Det vore intressant att se hur direktsådden klarar av torka.

Ett nytt år med nytt hopp som ännu inte grusats.

Här körde man glad och förnöjd runt sista åkern men hann bara tre varv så började det regna. Det var en grym harm för nu var svackorna torra och jag hade bara behövt en timme till eller kanske bara en halv för att få dem sådda. Troligen går de inte att så mera i år.

Väderprognosen hade lovat en halv millimeter regn till klockan sex men det kom ganska ordentligt redan klockan fyra. Igen kan man konstatera att det inte går att lita på prognoser och att man alltid har bråttom hur bra vädret än är. Om jag hade börjat så klockan halv fem i morse så hade allt varit klart nu. Men man har blivit så slö, slapp, lat, loj och likgiltig och det blir värre då man börjar se slutet på vårsådden.

Någon katastrof är det knappast – bara en evinnerlig harm …

Det är alltid spännande att se hur det skall gå med vårsådden. Vädret är nyckfullt och man vet inte hur tjälen har arbetat förrän man sätter såmaskinen i jorden. De som harvar ser ju ganska snabbt hur det blir med såbädden men med direktsådd så är det svårare. I år gick det utmärkt. Åkrarna har torkat upp jämnt och till och med svackorna var jämntorra.

Största delen av våra åkrar var helt obearbetade men en halv åker körde jag med hacken för att se vilken skillnad det är. Vi diskuterade saken i höstas (se Att hacke eller icke hacka … ) och litet som förväntat så höll den hackade delen fukten betydligt längre. Det var till och med litet för fuktigt och man kunde ha väntat nån dag på den delen. Men egentligen gick det alldeles utmärkt att så alltihop. Man kan säja att det var bästa möjliga förhållanden för direktsådd..

De helt obearbetade delarna hade som enda problem att det var svårt att se var markören gick. Utan den harvtinne vi satt fast i stället för den smala markören hade det varit omöjligt att så. Nu rev harvtinnen upp en ordentlig fåra i jorden men i stubben så syntes den nätt och jämnt.

Så här ser det ut från hytten. Körmarkörens spår syns litet till vänster om mitten på motorhuven. Längre fram går det in i den orörda stubben och där får man anstränga sej att se det. Man ser nog i stora drag var man kört med såmaskinen eftersom den trycker med halmen men där det finns spår efter tröskhjulen ser man inte skillnad fastän man stiger ut ur traktorn och sätter näsan i jorden. I motsats till i fjol så trycker nämligen välthjulen ihop tallrikarnas skåror så att man inte ser dem alls. Så man är helt beroende av körmarkören.

Det gick bra att byta ut de klena pinnarna på körmarkören (som bara passar för finharvad jord) till S-pinnar från den gamla harven. Jag behövde bara fila upp hålet i pinnen litet så gick den att skruva fast med den ursprungliga klammern.  Men två S-pinnar har redan brustit för belastningen är hård på dem och de gick litet snett. Den tredje skruvade jag fast så den kunde svänga sej och den går mera rakt så få nu se om den håller.

Till all tur så blev det litet svalare i förrgår då vi började så. Jag hade inte klarat hettan från måndagen och tisdagen. Visst finns det luftkonditionering i traktorn men det fungerar givetvis inte. Jag har luftkonditionering i tröskan också men där gav jag upp då jag insåg att den måste repareras varje höst. I förrgår var vi två förare och sådde då nästan 14 hektar. I går körde jag bara ett par skiften och idag har vi ett par bitar kvar så troligen blir vi klara med sådden innan det kommer ett litet regn i kväll.

Det här är vad jag föreställde mej då jag läste om direktsådd på 90-talet.  Men vi hade inte råd att köpa en ny Rapid då utan jag fick vänta tills jag fick en begagnad billigt från Uppsala för sex år sedan (se Vikingatåg i västerled).  Nu har jag kört med äkta direktsådd i två år och det tänker jag fortsätta med – speciellt som det verkar vara bättre att inte hacka stubben på hösten. Så jag använder enbart omkring 10 liter brännolja per hektar för att få utsädet i jorden. Ingen bearbetning alls och mycket litet tid går det att köra. Då man jämför med hur man förr plöjde och harvade i veckor. Och de styva lerorna bildade ibland kokor som var helt omöjliga att få sönder. Utsädet låg mest på ytan med gamla Simulta.

Det sådda ser inte så illa ut även om en harvad och sådd åker är vackrare. Nu får vi ser hur det växer men det skall nog bli ren missväxt innan jag byter tillbaka till plöjning och harvning. Speciellt nu då priserna är i botten och det är överproduktion.

Bekämpning av ogräs lär bli besvärligare vid direktsådd. I år fanns det ganska litet kvickrot på åkrarna. Höstens glyfosatbesprutning lyckades tydligen riktigt bra. Det gäller i alla fall att fundera grundligt på valet av preparat. Jag kan tänka mej att det blir ändringar på den punkten.

Men tillsvidare är jag enbart nöjd (mycket ovanligt för en bonde :-).