Jag kan inte låta bli att lägga in ett par bilder jag tog av korna i går kväll. Nu när det har varit så hett har korna varit ut både morgon och kväll. I går efter kvällsmjölkningen gjorde de nog ett nytt rekord i hur många kor som samtidigt var i vattnet; av 43 kor var 41 i havet tilllika. Givetvis hände det här före jag hann ner med kameran, men rätt så många var nog i vattnet ännu då jag kom på plats 🙂 :
Den sista morotssådden har tack vare det rekordvarma vädret grott på 8 dagar. Det tidigare rekordet löd på 9 dagar och sattes ifjol med morötter sådda den 10 maj. Även då hade vi efter morsdag en ovanligt varm vecka och jag trodde nog att det rekordet skulle bli svårslaget.
Fjolårets rekord sattes med ”Primed” (förgrott) frö medan årets rekord sattes med normalt frö.
Under min karriär som arbetslärare på Korsholms trädgårdskola vill jag minnas att jag hävdade att morötterna under normala förhållanden gror på 12-20 dagar. Tror nog att det gäller fortfarande för den tidiga värmen som vi nu haft 2 år i rad hör nog till undantagen. ”Undantaget” ser dock ut att ta sin ända på måndag då rapporten utlovar regn och endast ca 12 grader. Få se om det då blir aktuellt att leta fram långkalsongerna igen?
Kollade också ikväll hur årets första morotssådd har utvecklats, sätter med en bild av den också så ser Ni hur långt morötterna hinner på en dryg månad.
En ledig dag… vad är det?
Jodå, dom finns nog. 😉 rätt så glest emellan bara. En ledig dag betyder inte att man inte ger fåren mat, ser över stängsel, kollar att alla fåren hemma mår bra osv, men man kan få en ledig eftermiddag ibland om det är någonting extra på gångs i knutarna som man vill göra, och det var det idag 🙂
Starten gick kl 10 på förmiddagen från Ytterholm, naturligtvis hade jag både Mats och Mathias med mej, Hondan styrdes mot Piikkiö, Tuorla, det ligger en liten bit utanför åbo och där väntade en av sommarens (för oss) roligaste händelser, nämligen en deltävlingen i finska mästerskapen i traktorpulling 🙂
Här går starten för ”Doris”
Och här sa det stop.
Traktopulling går ut på att ”traktorer” tävlar om vem som kan dra en speciell vagn längst, vagnen är konstruerad så att ju längre man kör desto tyngre blir vagnen att dra för det finns en vikt på vagnen som åker framåt så till slut är hela vikten i framänden och vagnen kanar på medar. Då brukar det bli stop, men orkar ”traktorn” med hela lasset kanandes på medar köra hela banan som är 100meter lång, då kallas det fullpull. Men det hinner hända mycket på 100meter, ibland säger det poff och hela motorn ryker, ibland smäller det nån slang så hela traktorn blir sprayad, eller så flyger det omkring delar, eller så kan det komma ett hjul rullandes för sej självt mot ”mål”, men för det mesta går det… i alla fall någorlunda bra.
”Traktorerna” tävlar i olika klasser, några av dem är Modifierad, i olika viktklasser tex, 2500kg, Mini 950kg, 4500kg, Farmstock viktklasser tex 2500kg, 3500kg, 6000kg 8000kg, Prostock viktklasser tex 3500kg. Somliga ser ut som vanliga jordbrukstraktorer, andra verkligen inte 🙂
Å vad är det som är så roligt med det? Ja, ibland undrar jag också 😉 men roligt är det! Solen steker, det dundrar och vibrerar i marken när dom kör, det ryker, dammar och luktar avgaser, svett och sololja, en blandning av bränd korv och ärtsoppa, och mitt i denna röra trivdes man riktigt bra bland ca 1700 andra rödbrända Finländare.
Finns det något mer effektivt sätt att bränna iväg 100-tals liter bränsle på lika kort tid? Nja, jag undrar det jag, någe miljölopp är det inte precis… så man kan ju undra om det är riktigt vettigt att hålla på med sånt här, men å andra sidan kan man ju också fråga sej om det är riktigt slugt att vuxna starka karlar, skenar omkring, på is, med järnskenor under fötterna och jagar en liten gummitrissa…
Tur att det finns någonting för alla 😉
Sommar, sol, myggor och ensilage. Så ser dagarna ut för tillfället. Ja nå, jag och Kalle blandrar oss inte så hemskt mycket med ensilaget men de övriga tar vi nog del av. 🙂
Varmt har det minsann varit, t.o.m. här ”ute” har det varit +30. Vi svor ju över vintern för några månader sedan, så inte ska vi väl klaga nu…!
Ur vallarnas synpunkt har våren och försommaren varit näst intill perfekt, svalt och regnigt varvat med sol och värme. Detta har lätt till täta och välvuxna vallar som det nu är dags att skörda.
Speciellt nöjda är vi med de vallar där det växer blålusern. Lusernen har visat sig vara ytterst torktålig och bra på att övervintra. Man måste dock vara noggran med kalkning och gödsling då man har av blålusernen i växtbeståndet. Tumregeln tycks vara mycket kalk och lite gödsel.
Idag (lördag) ser det igen ut att bli en varm och solig dag. Då väderleksprognoserna utlovar regn och svalt till nästa vecka, betyder det att maskinerna är i full gång från morgon till kväll så att det skulle bli slått och balat så mycket som möjligt. Man ska ju inte ropa hej före man landat på andra sidan bäcken, men för tillfället ser det lovande ut vad gäller mängden och kvalitén på ensilaget.
Såhär i vårbrukets sista skälvande minuter medan husbonden vältar – utan mig förstås – så har jag hittat en dator att skriva av mig på. Det är nämligen så att jag inte får vara med längre. För inte så många år sedan var jag helt oumbärlig när någonting skulle göras. Faktum är att jag egentligen var viktigast av mina tre kolleger. Dom två lägre ner hade hjälp av varandra men jag fick göra mitt jobb ensam.
Egentligen började vägen utför för ca 10 år sedan. Det hade kommit en ny såmaskin till gården och lite konstigt tyckte jag väl det var, men när det skulle sås med den behövdes inte jag. Det gjorde nu inte så mycket för lite semester från all viktöverföring och hårt och inställsamt (!) jobb var egentligen bara skönt.
För några år sedan dök en ny stor harv upp. Jag betraktade den lite misstänksamt eftersom det var ett stort åbäke, jag vädrade ganska tunga arbetsdagar med dendär. Men vad hände, inte heller nu behövdes jag. Jag fick var med och titta på, lite som en turist bak på traktorn, men harvjäkeln gick bra utan mig. Nästan bättre än i mina glansdagar. Så småningom skulle det vältas och då, i det dammigaste jobbet dög jag fortfarande. Lite irriterande var det nog, för välten kräver inte så mycket av mig, men ändå fick jag känna mig lite behövd.
Hur gick det sen. Det kan var och en räkna ut eftersom jag har tid att sitta här och skriva. I år har jag inte fått vara med en enda gång på åkern och göra något. Nu kommer t.o.m vält-fan efter som en menlös vagn. Husbonden har i år tilt-jämnat, harvat, sått och vältat HELT utan min hjälp och det har nog aldrig hänt förr. Som tur är kan jag låta bli att ta detta personligt för jag har hört om kolleger som det gått ännu värre för.
Än är det dock inte dags för pension. Nu börjar sprutandet och där får jag vara med. Tyvärr luktar det lite illa men vädret är ju ofta fint då vi sprutar och Amazonen skulle inte ha en chans utan mig, och det känns ju bra. Sen får jag ju vara med när slåtterkrossen börjar jobba och i plöjningen, då kan jag ännu visa att gammal är äldst!
Försök plöj utan mig, den som kan. Synd bara att det oftast brukar vara så jäkla kallt då, och plöjningen är ett tungt jobb skall Ni veta, mycke viktöverföring att tänka på.
Med hopp om en glad och ledig sommar alla yrkesbröder
hälsar
Valtras Tryckstång
är utmanare på Vega-listan den här veckan, men en mindre modig man figurerade också i min ladugård häromdagen.
Inför betessläppet lät jag korna komma ut i rasthagen som ligger i anslutning till ladugården. Där får de springa av sej den värsta våryran en dag eller två innan de släpps ut i den riktiga beteshagen. Flickorna verkade uppskatta den utökade rörelsefriheten, skuttade runt, stångades och bökade i marken som bara den. Även tjuren Znork hängde med och roade sig med att schasa de yngre kvigorna av och an i rastfållan.
När jag sedan stängslat klart beteshagen och stöpslat i elaggregatet var det dags för ”riktigt” betessläpp. Redan när jag började fibbla med grindlåset förstod vissa av korna vad som var på gång och rörde sig närmare. Man vill ju ha en bra position när starten går. När jag öppnade grinden var det bara att ta ett skutt åt sidan för att inte stå i vägen. Koflocken formligen vällde fram, först med några lätta, trevande löpsteg och efter ett par sekunder stormade de iväg mot hagen i full galopp så det dundrade i marken.
Ja, alla utom Znork då. Han blev formligen vettskrämd av de ivriga korna, vände på klacken och störtade som en oljad blixt rakt in i ladugården igen! Där gömde han sig nere vid vattenkopparna tillsammans med de yngre kalvarna, med nedböjt huvud som nötkreaturen har när de är rädda. Ett par gånger var han framme i dörröppningen och kikade ut, men återvände sedan kvickt till sitt gömställe. Det tog nästan en timme innan han samlat så mycket mod att han vågade förena sig med korna i hagen.
Troligen blev han skrämd av kornas iver, eftersom han inte visat några betänkligheter med att söka sig ut efter den inledande osäkerheten. Om korna retar honom för hans något tveksamma inledning kan jag inte bedöma, men de verkar rätt harmoniska så jag tror de tolerar att han inte alltid kan visa sig från sin modiga sida.
