Trots att vi redan har alltför många produkter på odlingsschemat så finns alltid intresse för att prova på något nytt. Nu när sparrissäsongen är över kunde det kanske finnas intresse för en snarlik produkt funderade jag idag när vi skördade broccolin. Vissa broccolisorter skjuter nämligen sidoskott som påminner om sparrisskott och annars också är tunna och mjälla till konsistensen. Ser också lite lyxig ut, eller vad tycker Ni? Kunde väl kanske kallas Broccolisparris?
Igår hade vi besök av kossornas egna pedikyrist. Det vill säga klövvårdaren. 😉 Så då fick jag vara i fähuset och hjälpa till. Riktigt intressant trots att jag varit med en gång tidigare. Alla vet väl hur viktigt det är att ha fötterna i skick, annars kommer man ingen vart. Så igår fick nio kossor sina klövar omsedda. Den ena har haltat till och från, så klövvårdaren undersökte kövarna lite mer noggrant. Vi kom fram till att kon haft en böld i en av bakklövarna och detta var orsaken. Detta ledde till att kon fick en sko fastlimmad, så att den infekterade klövhalvan skulle tillfriskna. Jag hade ingen aning om att man kunde ’sko’ kor, men det underlättar säkert för den sjuka klöven. 🙂
Idag har jag plogat hela långa dagen! Avslappnande att få sitta i traktorn och bara lyssna på musik. Senare på dagen gjorde Michaela mig sällskap. Vi är fortfarande på ’täckdikningsåkern’ och plöjer. Det är som ett pussel att få det bra mellan alla pinnar som hör till täckdikningen. Men bara man försöker sitt bästa går väl allting 🙂
Jo, bokstavligen. Min nacke går mej på nerverna. Med bokstavligt så menar jag som så att jag har något slags brock i disken mellan två kotor i nacken, och det klämmer på en nerv som går ut i armen. Alltså, nacken promenerar (trycker) mej på nerverna!
Jag började känna av det på lördagen, och på söndag var det planerat att jag skulle fara till Geta. Jag övervägde länge om jag skulle fara eller inte. Att ha diskbrock i nacken är inte någon trevlig juttu och bör komma under behandling av fysioterapeuter snarast möjligt. Men, jag tänkte som så, att fysio, det går det ju att hitta på Åland också. Och jodå, det finns det, problemet är bara att hälften av dem har semester nu, och dom som jobbar är överbelastade med jobb… … suck. Nåja, vad göra? Jomppa!!!
Det är andra gången som jag har diskbrock så jag vet vad det går ut på och så vet jag hur jag skall göra. Förra gången som jag hade, det var för ca 9 månader sedan, så visste jag inte alls varför jag hade så ont i nacken och varför som det sedan började stråla ner i armen.. Nå, efter besök hos läkare och fysiotjänst så fick jag nog minsann veta vad jag hade i nacken, och det var inte direkt någon rolig vetskap. Det tog mej typ 15 besök hos fysio och en himla massa jompande av nacken hemma innan jag blev någorlunda. Nu när jag i lördags kände att det drog lite i armen, precis ungefär som det gjorde då för några månader sedan, så ryste det i hela kroppen. Tanken på att gå igenom hela proceduren igen gjorde inte att humöret höjdes. Ont i nacken 5 månader, inte en cent på försäkringen, och en massa kilometrar känns inte heller lockande. Men nu var jag ändå glad att jag medesamma visste vad jag skulle göra och på det viset kunde undvika att det blev lika illa som det var då. Idag (tisdag) kändes det redan lite bättre, mindre strålning i armen och det onda verkar fara mer upp i nacken, ett positivt tecken. Det onda som promenerat ut i nacken skall tillbaka därifrån det kommit, alltså tillbaka till nacken. Har fått veta att när jag har ont i nacken så det nästan vindar i huvudet skall jag vara glad, då är det på rätt väg 🙂
Men vad kommer det här sej av? Förra gången fattade jag ingenting, men så småningom har det klarnat. Alla jobb, där jag står och tittar neråt i en position, utan att titta uppåt emellanåt verkar vara rena rama receptet för mej på diskbrock i nacken, och sen på det en knyck i nacken, så det ”knäcker” ut en bula i disken mellan kotorna. Dessa jobb har kanske på senaste tid varit bär och svampplockande en del dagar i ända och sen lite mattvätt och fiskfileande på det så har jag grunden för en uttänjd nacke, lite knyckar kan man få när som helst, så där var det.
Att sitta stilla är ingen bra ide, man skall nog röras, men försiktigt och med tanke på var man har huvudet. Att skumpa traktor med det här är ingen bra ide, så jag får se när jag får ordnat ensilageskörden som borde tas nu. Men för tillfället är jag på Dånö och gräset ser ut att få vatten lite nu och då, så risken att det torkar bort är liten, överväxt gör det inte heller så mycket om det blir, bollar har jag vad jag behöver, men slås och rullas skall det, förr eller senare, dock hellre lite före det blir alltför sent.
Men, nu finns det inte mycket jag kan göra. En sort som går att göra är att plocka vinbär, då får jag sitta rak i ryggen, och jag känner mej inte helt värdelös. Egentligen var det meningen att jag skulle vara med och plantera kinakål imorgon, men det går inte, var man då hittar någon att sitta på maskinen istället för mej är inte jättelätt. Nu blev det så att Mats granne ställer upp, på maskinen kommer också mats mamma och mats mormor att sitta. När jag kan skall jag sätta in lite bilder, men för tillfället har jag ingen sladd som kan förena min kamera med datorn, så det får bli i ett senare skede. Skall även ta en bild på min mycket obekväma och varma krage som jag går med kring nacken för att hålla ”huvudet rätt”, har hört att jag med ett par orange glasögon skulle se ut som grannen i Beck 😉
…..försöker vi resa oss igen. Som förlängning av inlägget om branden lägger jag in en kort notis om läget idag och motsvarande utsikt från stugverandan.
Den nya byggnaden är ganska lik den som tidigare fanns, den är ju till huvuddelen byggd på samma grund och med samma planlösning. Och visst känns det bra att kunna återskapa det som tidigare fanns även om det förvisso är som Nisse noterade att en brand tar med sig så mycket och förstör så totalt. Många hemgjorda finesser och detaljer som underlättar jobbet kommer jag knappast att få tillbaka ty dom finns inte att köpas.
Likadant är de med min allra största förlust här i livet….Erik skulle idag ha fyllt 24 år.
I samband med diskussionen om målfärg så tänkte jag sätta in en bild av hur en alltför tät plastfärg fungerar. En linoljefärg ”kritar”, dvs. blir tunnare och tappar linolja och kan delvis återställas bara genom att man oljar in den med ren linolja utan pigment. Den blir inte att se ut som de täta plastoljefärgerna (alkyd) som på bilden nedan. Jag har nu slutat helt med alkyd och akrylat.
Det är tvärtom så att en ”svag” färg är lättare att underhålla än en stark (tät) färg. Enklast och billigast är rödmylla (slamfärg på rågmjöl och Falu rödfärg) men på hyvlat virke är linoljefärg bättre. Ren rödmyllefärg möglar sällan om man använt bra rågmjöl som i jämförelse med vetemjöl inte innehåller så mycket gluten och protein vilka är grogrund för mögel regniga somrar. Förstås kan man använda annat pigment också i en slamfärg – till exempel gul järnoxid.
En liten ordbok för reklamsnacket är dessutom:
Underhållsfri = går inte att underhålla
Förstärkt = försvagad
Förbättrad = försämrad
Modern, ny = obeprövad (du är testkaninen)
Det är inte bara skämt för då man skrapat väggar på flera hundra kvadratmeter där färgen delvis lossnat som på bilden och delvis sitter som sten (målar man över blir det fläckigt) så kan man sannerligen hålla sej för skratt.
Äntligen har jag börjat ’i skolan’ igen! Känns så skönt att få göra lite fysiskt jobb och bli smutsig. Idag började jag och Christoffer med att köra några balar till fähuset. När det var gjort for vi till fladan och plogade skiftet som täckdikats. Vi hann ploga ungefär en timme innan det var dags för matpaus. Vi fick avnjuta nypotatisar med gräddfilssås tillsammans med fiskpinnar, riktigt somrigt med andra ord 🙂
Efteråt blev det att jaga flyghavre, hela shacket: jag, Kim, Tony och Christoffer. Fanns knappt någon flyghavre alls på just den åkern, fastän vi granskade den noggrant. Efteråt blev det en snabb paus vid vägkanten. Alla behöver väl lite siesta 😉 Egentliegn blev det siesta på siesta, för det blev kaffepaus efteråt. Resten av dagen spenderade jag och Toffe med att fortsätta ploga. Ganska krångligt att få det bra plogat vid alla rör och dylikt som markerade täckdikningen, men det gick bra. I alla fall körde vi inte omkull något 😉
