Inget torrhö :)

Ibland blir det inte som man tänkt sej, det blev inget torrhö i år.

Varje år brukar jag vilja ha in lite torrhö i småbalar upp på hövinden i mitt fårhus. Anledningarna är flera, det är behändigt käk att utfodra, det fungerar bra som magmedicin åt fåren om de har problem med magen och så är det bra i förebyggande syfte om man har fått in en halvslaskig ensilagebal, och många flera orsaker. Men i år blev det inget torrhö, jag har lite kvar, och första ensilaget blev torrt och bra, så ingen katastrof även om torrhöet uteblir i år.

Anledningarna till att det inte blev torrhö var att jag befarade att det skulle komma att bli mycket gräs på höåkrarna här hemma och när jag slog det kunde jag bara konstatera att jo, rätt hyggligt, och det är ju bra. Men att få det ordentligt torrt med den väderlek som utlovats skulle, i fallet att ta det som torrhö, kunna bli knepigt, mögligt och brunt hö har jag haft, och det vet jag, att det vill jag inte ha igen. Så vädrets makter, som man inte kan lita på, var en orsak. En annan orsak var att vi förut om åren ofta varit bara Pappa och jag som kört in höet, då har mängden inte varit så stor, men, i år var det annat.. Visst finns det folk i knutarna att fråga, men att noisa med folk att stå på hövinden och rada hundratals höbalar i +30 grader en stekhet dag är ingen höjdare.

Allt pekade mot att rulla ihop gräset till ensilage, har man plast runt vet man nästan vad man har. Hellre lite förväxt gräs i ensilagebalar än tunga fuktiga småbalar som möglar och dammar. Gladeligen sa det pang i bordet och balmaskin och plastare hämtades från Anisor. Balmaskinen är en Claas 46, med efterföljande Elho inliner. Det betyder att när den skall backas ombord på pråmen blir det lite trickit, med traktor, balmaskin och plastare i ett ekipage blir det 10 hjul som skall prickas rätt ombord på ramperna upp på pråmen, och dessutom med två leder… Det är i sådana situationer jag är lycklig som kan ropa på pappa och veta att jag får hjälp.

Väl hemma i vackert ( läs, grymt hett ) väder balades det sedan ihop 52 ensilagebalar på ca 3ha. De senaste åren har vi för smidighetens skull kört ihop småbalarna med fyrhjuling och en hemlagad vagn. Det brukar gå fort och bra. Man kan ta ca 50-70 balar med sej åt gången, men i år fick även fyrhjulingen ledigt, vilket också var helt bra med tanke på bensinåtgången. Omvandlar man mängden 52 ensilagebalar till antalet små höbalar skulle det ha blivit ca 52 resor till och från åkern med fyrhjulingen.

Så att sätta gräset i plast sparar på mina väder-nerver, det sparar på både min och pappas rygg, jag slipper bli sönderbränd av solen alla de dagar och timmar jag annars skulle ha suttit och svängt på höet och så sparar det många liter svett som annars skulle ha gått åt.

Extreme Tractor Makeover

De senaste två veckorna har min traktorpark fått en synnerligen påtaglig ansiktslyftning. Vi anställde nämligen en sommarjobbare för två veckor med uppdraget att måla över den värsta rosten på Forden och Case 845:an. Alexander kom, såg och målade och resultatet skäms inte för sig.

Lantbruksarbete går hårt åt ytfinishen på maskinerna. Speciellt på en djurgård som har fastgödsel utsätts traktorerna för en hel del (gödseln innehåller bl.a. ammoniak) och följaktligen blir patinan med tiden lite väl påtaglig . Alexander slipade bort rost och gammal färg och drog på ett par lager nytt. Mellan varven hann han också måla en lekstuga och göra lite harvservice, låt vara att traktormålandet nog hade första prioritet.

Nån regelrätt museirenoveringen handlar det inte om. Motorerna har inte målats alls och vissa delar av hytt och skärmar målades med pensel vilket ju inte  ger nån yta man direkt vinner utställningspriser med. Syftet var dock inte nån tvättäkta orginalrenovering utan bara att lite fräscha upp looken och hindra förfallet att sprida sig ytterligare.  Motorhuvarna är rätt enkla att ta bort så de monterades loss och målades ordentligt. Och effekterna av målprojektet är märkbar, speciellt på Forden. Enda nackdelen nu är att de små skavanker på lastare och mindre oljeläckage som inte alls störde ögat tidigare nu syns betydligt bättre när motorhuv och skärmar blivit uppfräschade. Få se om det bli att planera in en fortsättning. 🙂

Ogräshackning

Avslutade dagen med att hacka och övergödsla kålen. Huvudkålen har vuxit bra de senaste dagarna så det började vara sista chansen att köra med traktorhackan. Kopplade gödselaggregatet till frontlyften för att sprida lite gödsel samtidigt. Två flugor i en smäll liksom :), dessutom myllar hackan efter traktorn ner gödseln som på så vis får bättre effekt. Ytterligare ett plus med samtida gödsling är att hackan ruskar om kålplantorna så att gödselgranulaten inte lämnar att ligga kvar på kålbladen och förorsaka brännskador.

Kålväxtligheten håller på att sluta sig.

Ogräshackning borde egentligen ske på förmiddagen en solig och torr dag för att få bästa effekt och minska risken att ogräsen rotar sig igen, men jag hade annat program då och utlovat regn till lördag var orsaken till att jag ville få hackningen utförd idag. Efter regnet är det troligen för sent att köra i kålodlingen utan att skada plantorna.

Gödslings & hacknings kombination sparar en körning.

Spannmålsförsök uppdatering

Vid mina besiktningar av kornåkrarna har jag nog fått konstatera att gamla konster det vill säga plöjning nog verkar vara det mest lämpliga på mina åkrar. Spannmålsförsök
Utvecklingen på plöjda åkrar ligger ett par dar före de lättbearbetade och direktsådda åkrarna, dessutom är bestånden jämnare. Men stösta skillnaden ser jag nog i förekomsten av svampsjukdomar.

Sent flaggbladsstadium på den plöjda åkern.

På de plöjda åkrarna finns endast små angrepp ställvis, på de lättbearbetade finns bladfläck- och sköldfläcksjuka allmänt på de nedre bladen medan de direktsådda har bladfläcksjuka ända upp på flaggbladet.
I och med att den kornsort (Edel) som jag odlar har relativt svagt strå så kör jag stråstärkare i ett sent skede (flaggbladsstadiet) för att strået skall orka bära de tunga axen även om tröskningen inte sker vid optimalt tillfälle. Har nu så också tillsatt svampmedel för att begränsa sjukdomarnas skadeverkningar. Även det har en stråstärkande effekt i och med att strået hålls friskare.

Ovälkomna grödor på åkern!

Då var det tidpunkten på sommaren som de ovälkomna grödorna står och skjuter upp över den övriga grödan så stolt -Flyghavren.

Man kan bespruta mot flyghavren, men det gör inte vi. Så det betyder att vi spanar och går över alla fält och plockar den. Något stort nöje är det minsann inte och hör säkert till ett av de arbetskedena som jag minst gillar. Flyghavren med sin vippa skall man vara ytterst försiktig med. Frön som faller eller flyger med vinden och ramlar på marken kan överleva i jorden många år.

I dagens Maaseudun Tulevaisuus berättas det att granskningen av flyghavren har påbörjats, Evira, kommunernas landsbygds-, samt Ely-centralens tjänstemän utför granskningen. Flyghavrens förekomst har ökat under de senaste åren och nu uppskattar man att upp till 16% av Finlands åkerareal har flyghavre förekomst i någon grad.

På stödblanketten är lantbrukaren skylldig att meddela ”graden” av förekomsten av flyghavre i grödan och jag antar att det är grunden till granskning. Myndigheterna kan följa med förekomsten av flyghavre år efter år på ett skifte. Om inte ett skifte med flyghavre sköts och mängden med minskar så kan det bli sanktioner i stöden.

Visst är det ju OK att kolla efter grödor som inte borde finnas på åkern och försöka till högsta grad eliminera dem, för att myndigheterna så säger. Men jag bara förundrar mig över mellaneuropas åkrar där grödorna finns i ”två våningar”, på takvåningen växer det flyghavre och i bottenvånigen växer den grödan som odlas och det verkar som om ingen tar notis över det.

Alla hör vi med i gemensamma EU, var vilkoren borde vara de samma, eller hur var det ……?

Grillfest!

Igår kväll var jag med Michaelas familj till Karperö på Atria/Österbottens kött’s grillfest. Detta är tydligen något dom gör alla år, men jag har varken varit på eller för den delen hört om detta fenomen innan. Riktigt roligt hade vi! Maten bestod av grillkorv och olika grillbiffar med bröd samt potatissallad. Till efterrätt erbjöds kaffe och wienerbröd. Åt barnen fanns tramptraktorer, karusell och sockervadd och liknande. På plats var även en trollkarl, gruppen KAJ och en trubadur. En riktigt lyckad grillfest var det! 🙂