2011 – Sida 42 – Bondbloggen

A day off…

En ledig dag… vad är det?

Jodå, dom finns nog. 😉 rätt så glest emellan bara. En ledig dag betyder inte att man inte ger fåren mat, ser över stängsel, kollar att alla fåren hemma mår bra osv, men man kan få en ledig eftermiddag ibland om det är någonting extra på gångs i knutarna som man vill göra, och det var det idag 🙂

Starten gick kl 10 på förmiddagen från Ytterholm, naturligtvis hade jag både Mats och Mathias med mej, Hondan styrdes mot Piikkiö, Tuorla, det ligger en liten bit utanför åbo och där väntade en av sommarens (för oss) roligaste händelser, nämligen en deltävlingen i finska mästerskapen i traktorpulling 🙂

Här går starten för ”Doris”

Och här sa det stop.

Traktopulling går ut på att ”traktorer” tävlar om vem som kan dra en speciell vagn längst, vagnen är konstruerad så att ju längre man kör desto tyngre blir vagnen att dra för det finns en vikt på vagnen som åker framåt så till slut är hela vikten i framänden och vagnen kanar på medar. Då brukar det bli stop, men orkar ”traktorn” med hela lasset kanandes på medar köra hela banan som är 100meter lång, då kallas det fullpull. Men det hinner hända mycket på 100meter, ibland säger det poff och hela motorn ryker, ibland smäller det nån slang så hela traktorn blir sprayad, eller så flyger det omkring delar, eller så kan det komma ett hjul rullandes för sej självt mot ”mål”, men för det mesta går det… i alla fall någorlunda bra.

”Traktorerna” tävlar i olika klasser, några av dem är Modifierad, i olika viktklasser tex, 2500kg, Mini 950kg, 4500kg, Farmstock viktklasser tex 2500kg, 3500kg, 6000kg 8000kg, Prostock viktklasser tex 3500kg. Somliga ser ut som vanliga jordbrukstraktorer, andra verkligen inte 🙂

Å vad är det som är så roligt med det? Ja, ibland undrar jag också 😉 men roligt är det! Solen steker, det dundrar och vibrerar i marken när dom kör, det ryker, dammar och luktar avgaser, svett och sololja, en blandning av bränd korv och ärtsoppa, och mitt i denna röra trivdes man riktigt bra bland ca 1700 andra rödbrända Finländare.

Finns det något mer effektivt sätt att bränna iväg 100-tals liter bränsle på lika kort tid? Nja, jag undrar det jag, någe miljölopp är det inte precis… så man kan ju undra om det är riktigt vettigt att hålla på med sånt här, men å andra sidan kan man ju också fråga sej om det är riktigt slugt att vuxna starka karlar, skenar omkring, på is, med järnskenor under fötterna och jagar en liten gummitrissa…

Tur att det finns någonting för alla 😉

Sommar, sommar, sommar

Sommar, sol, myggor och ensilage. Så ser dagarna ut för tillfället. Ja nå, jag och Kalle blandrar oss inte så hemskt mycket med ensilaget men de övriga tar vi nog del av. 🙂
Varmt har det minsann varit, t.o.m. här ”ute” har det varit +30. Vi svor ju över vintern för några månader sedan, så inte ska vi väl klaga nu…!

Ur vallarnas synpunkt har våren och försommaren varit näst intill perfekt, svalt och regnigt varvat med sol och värme. Detta har lätt till täta och välvuxna vallar som det nu är dags att skörda.
Speciellt nöjda är vi med de vallar där det växer blålusern. Lusernen har visat sig vara ytterst torktålig och bra på att övervintra. Man måste dock vara noggran med kalkning och gödsling då man har av blålusernen i växtbeståndet. Tumregeln tycks vara mycket kalk och lite gödsel.

Idag (lördag) ser det igen ut att bli en varm och solig dag. Då väderleksprognoserna utlovar regn och svalt till nästa vecka, betyder det att maskinerna är i full gång från morgon till kväll så att det skulle bli slått och balat så mycket som möjligt. Man ska ju inte ropa hej före man landat på andra sidan bäcken, men för tillfället ser det lovande ut vad gäller mängden och kvalitén på ensilaget.

Min tid börjar var över

Såhär i vårbrukets sista skälvande minuter medan husbonden vältar – utan mig förstås – så har jag hittat en dator att skriva av mig på. Det är nämligen så att jag inte får vara med längre. För inte så många år sedan var jag helt oumbärlig när någonting skulle göras. Faktum är att jag egentligen var viktigast av mina tre kolleger. Dom två lägre ner hade hjälp av varandra men jag fick göra mitt jobb ensam.

Egentligen började vägen utför för ca 10 år sedan. Det hade kommit en ny såmaskin till gården och lite konstigt tyckte jag väl det var, men när det skulle sås med den behövdes inte jag. Det gjorde nu inte så mycket för lite semester från all viktöverföring och hårt och inställsamt (!) jobb var egentligen bara skönt.

För några år sedan dök en ny stor harv upp. Jag betraktade den lite misstänksamt eftersom det var ett stort åbäke, jag vädrade ganska tunga arbetsdagar med dendär. Men vad hände, inte heller nu behövdes jag. Jag fick var med och titta på, lite som en turist bak på traktorn, men harvjäkeln gick bra utan mig. Nästan bättre än i mina glansdagar. Så småningom skulle det vältas och då, i det dammigaste jobbet dög jag fortfarande. Lite irriterande var det nog, för välten kräver inte så mycket av mig, men ändå fick jag känna mig lite behövd.

Hur gick det sen. Det kan var och en räkna ut eftersom jag har tid att sitta här och skriva. I år har jag inte fått vara med en enda gång på åkern och göra något. Nu kommer t.o.m vält-fan efter som en menlös vagn. Husbonden har i år tilt-jämnat, harvat, sått och vältat HELT utan min hjälp och det har nog aldrig hänt förr. Som tur är kan jag låta bli att ta detta personligt för jag har hört om kolleger som det gått ännu värre för.

Än är det dock inte dags för pension. Nu börjar sprutandet och där får jag vara med. Tyvärr luktar det lite illa men vädret är ju ofta fint då vi sprutar och Amazonen skulle inte ha en chans utan mig, och det känns ju bra. Sen får jag ju vara med när slåtterkrossen börjar jobba och i plöjningen, då kan jag ännu visa att gammal är äldst!

Försök plöj utan mig, den som kan. Synd bara att det oftast brukar vara så jäkla kallt då, och plöjningen är ett tungt jobb skall Ni veta, mycke viktöverföring att tänka på.

Med hopp om en glad och ledig sommar alla yrkesbröder

hälsar

Valtras Tryckstång

Mindre modiga män

är utmanare på Vega-listan den här veckan, men en mindre modig man figurerade också i min ladugård häromdagen.

Inför betessläppet lät jag korna komma ut i rasthagen som ligger i anslutning till ladugården. Där får de springa av sej den värsta våryran en dag eller två innan de släpps ut i den riktiga beteshagen. Flickorna verkade uppskatta den utökade rörelsefriheten, skuttade runt, stångades och bökade i marken som bara den. Även tjuren Znork hängde med och roade sig med att schasa de yngre kvigorna av och an i rastfållan.

När jag sedan stängslat klart beteshagen och stöpslat i elaggregatet var det dags för ”riktigt” betessläpp. Redan när jag började fibbla med grindlåset förstod vissa av korna vad som var på gång och rörde sig närmare. Man vill ju ha en bra position när starten går. När jag öppnade grinden var det bara att ta ett skutt åt sidan för att inte stå i vägen. Koflocken formligen vällde fram, först med några lätta, trevande löpsteg och efter ett par sekunder stormade de iväg mot hagen i full galopp så det dundrade i marken.

Ja, alla utom Znork då. Han blev formligen vettskrämd av de ivriga korna, vände på klacken och störtade som en oljad blixt rakt in i ladugården igen! Där gömde han sig nere vid vattenkopparna tillsammans med de yngre kalvarna, med nedböjt huvud som nötkreaturen har när de är rädda. Ett par gånger var han framme i dörröppningen och kikade ut, men återvände sedan kvickt till sitt gömställe. Det tog nästan en timme innan han samlat så mycket mod att han vågade förena sig med korna i hagen.

Troligen blev han skrämd av kornas iver, eftersom han inte visat några betänkligheter med att söka sig ut efter den inledande osäkerheten. Om korna retar honom för hans något tveksamma inledning kan jag inte bedöma, men de verkar rätt harmoniska så jag tror de tolerar att han inte alltid kan visa sig från sin modiga sida.

Felkod L256

Dagens traktorer…suck! Jo, visst är de fina och dyra, men de är inte trevliga då de meddelar felkoder i diplayen. De nya traktorerna är som moderna bilar. Det enda som kan göra under motorhuven är, kontrollera motorolja och fylla på spolarvätska. Redan att byta en glödlampa kan redan betyda större och väldigt krävande ingrepp.

I gårkväll efter dagens arbete skulle det vara dags att köra igång med besprutningen av ogräs. Starttar traktorn och ett märkbart knackande ljud hörs från motorn och i displayen blinkar det felkod L256. In och söka efter instruktionsboken var man kan söka upp alla eventuella felkoder. Svaret var ”Störning i motorns insprutningssystem. Effekten begränsas. Kan bero på luft i bränslesystemet eller fel på insprutningspumpen. Felet måste åtgärdas snarast.” Just så ! 🙁

Efter att vi plockat bort alla motorplåtar för att ännu kolla och fundera var felet ligger, så märker vi ganska snart att det är lönlöst. Enda möjligheten är att koppla bort sprutan och flytta den över till den andra traktorn med alla elkablar och displayer som hör till sprutan. Efter allt arbete kom vi äntligen iväg.

Idag har vi försökt lösa problemet men utan resultat. Efter att ringt en massa telefonsamtal till en efter annan serviceman och fått en hel del förslag på vad som kan vara sönder så får vi bara snällt vänta på vår serviceman som kommer tillbaka från sin semester nästa vecka.

Kaos i planeringen!

Måndag
Min fähus-dejour började. Det visade sig råda kaos i ladugården då jag kom dit. Det var bara en djurskötare som kunde närvara och det var endast första skiftet, det vill säga mjölkningen. Så istället min kompis Natalie, som går andra året på hästlinjen, inkallad att hjälpa till resten av veckan. Men problemen tog inte slut där. Dyngskrapans rep hade gått av, så det blev att ta upp spalten och fixa det. Och så var Avanten på reparation, så det blev att köra med trädgårdens Norcar, som är för stor för att rymmas in till ungdjuren då man kör in mat. Jag blandade lite mat så kossorna inte skulle bli utan, skrapade åt grisarna och dylikt som hör till.
Jag slutade lite tidigare då det inte fanns något jag kunde göra och for till jordbruket där Jim råkade vara. Jag följde med bara för skoj skull då han skulle och hämta ett jordlass till fladan. Niklas var också med med en traktor. Jag for med Niklas tillbaka till skolan och kippade av jordlasset på åkern där det ska fyllas. När vi skulle köra framåt hoppade kärran ur dragkroken och hydraulslangarna revs ur. Vi blev stående med en kärra som var upplyft nästan till max och en traktor. Vi märkte att det var en del på traktorn som hade gått sönder, vilket gjorde det möjligt för kärran att haka ur, speciellt när tyngden var baktill. Men vi kom därifrån med allting i behåll!

Som det såg ut när vi hade fixat med dyngskraporna och spalten.
Kärran som var ute på vift 🙂

Tisdag
Väckarklockan stod på 5.00, för klockan 6 skulle slaktbilen komma och hämta de 172 återstående grisarna. 5.30 träffades jag, Robin och Ulf utanför svinhuset och började förbereda lite. Slaktbilen kom precis kl 6, och 6.50 var alla grisar inne i släpet. Det gick undan och alla var nöjda. Kanske mest jag, som slapp grisarna 😉 Det som återstod av dagen ägnades åt att städa i svinhuset och fixa lite åt korna. Sen hjälpte jag Natalie att ta in hästarna från hagen innan vi slutade.

Några grisar på väg uppför rampen på väg på sin sista resa.
Jag och skolans shettis Peikko.

Onsdag
Idag har jag kört in foder åt korna och blandat mer foder. Vi har en Keenan(?)-vagn som blandar, så det är bara att tillföra alla ingredienser och blanda om så får man ut fodret. När vi väl blandade och tillsatte det sista av ensilaget, så hostade traktorn en gång och stannade. Det rök väldigt mycket från motorhuven på den när vi försökte starta den igen. Men så kom vår hjälte Eric och sade att vi hade för lite varv på, så att den inte orkade driva blandningsvagnen. Lite nervösa hann vi ju bli, Natalie och jag, då det bara bolmade rök från den – det såg ju så hemskt ut. Men vi fick skratta lite och det var ju tur att det inte var så farligt som det såg ut! Efter att allt var klart med korna var det bara att börja tvätta i svinhuset. Men innan tvättningen hade vi besök av en finsk skolgrupp som ville bli omkringvisade på området. Vi visade kossorna och hästarna åt dem, det tomma svinhuset och så fick de köra kärra med ponnyn Peikko. Riktigt intressant tyckte jag det var, trots att finska inte är mitt starkaste språk så förstår jag en hel del nog. Nå väl, åter till svinen. Personligen tyckte jag det var roligare att tvätta än att umgås med själva grisarna 😀
Nu är jag hemma då jag bytt om med Kim, som inte har möjlighet att vara då han ska vara. Så han tog mitt pass och jag ska ta hans. Och så råkade vi bli lediga torsdag och fredag då lärarna ska på kurs, om jag förstod saken rätt. Ikväll ska jag fara till Jim och Julia och åka och simma med dem – ta ”vinterklåddin” som vi kallar det här då man är och simmar för första gången på året. Få se då, om man vågar sig i! 🙂