Stjärnhimmel

I går kväll lyste stjärnorna klart. Det var riktigt trevligt som omväxling Det har varit mulet nästan hela “vintern”. Och så såg jag Orions bälte som är min favoritstjärnbild (tre stjärnor i en rad). Men det bästa var att en klar natt är kall och skogsvägarna fryser. Vi hade -7 grader förra natten och vägarna var genomfrusna på morgonen. Så jag kör fortfarande ut stora stockar. Men bara på morgonen. Idag körde jag tvärs över ett område som inte hade spår alls men det höll riktigt bra. Fastän det är varmt på dagen så är det inte många timmar men minusgrader hela natten ger bra vägar nu då det finns så litet snö.

På eftermiddagarna kör jag med processorn på den skogsväg som vi körde upp redan i början på vintern. Den är full av is som är stark efter nattens kyla. Dessutom är den i skuggan så eftermiddagssolen smälter den inte alls. Vägen håller på att växa fast så jag tar bort en rad granar och alla björkar som jag räcks till med lastaren.

DSCN4648

Fördelen med att köra på vägen är att jag kan lägga alla kvistar i hjulspåren. De bär bra och så hindrar de isen från att smälta. Det ser ut som om skogsarbetet kan fortsätta ännu en tid utan större problem. Gallring är ju perfekt nu då det inte finns snö så stubbarna blir korta. Jag har ännu en hel del stora granar som skall bort men det går också bra för värmen gör att alla kvistar är mjuka så fastän jag fäller en stor gran mitt i småskogen så ser man nästan inga spår av den …

Men inte är allt så bra. Nu då maskinerna och vädret är bra så blev gubben dålig. Jag sitter och hostar hela tiden och halsen är ganska raspig. Jag tar det litet lugnare så jag inte blir svettig för jag har inte tid att ligga till sängs nu. Hoppas Lotta blivit bättre. Det är inte roligt att vara sjuk då sysslorna i alla fall måste skötas. Det man inte gör blir ogjort – ingen annan tar itu med det.

Till sist en bild av Bos-Sestu skogsmaskinpark:

DSCN4642

Bilden blev inte så bra för den starka solen gjorde att skuggorna blev för mörka. Här har vi skogsvagnen och lilla lastaren på Zetorn. Belarusen har stora lastaren och processorn (Nokka från 80-talet bägge två). Mellan dessa finns gamla MF-165 som används för att köra upp spår och frakta motorsågar då man inte behöver vagnen. Men den har inte varit i bruk mycket den här vintern. Som sagt så kör jag på morgonen med vagnen och på eftermiddagen med processorn.

Men har jag litet tur så kommer brorsan och Henrik med till skogen på veckoslutet och dä finns det förare till alla traktorerna.

 

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

2 reaktioner till “Stjärnhimmel”

  1. Hmm, den borde skötas bättre än skogen. Skogsarbetet släpar efter ordentligt på grund av att vi med brorsan jobbade på annat håll i 35 år (han gör det än). Och man hinner inte göra så väldigt mycket under vintermånaderna. Man kan vara nöjd med att ha gallrat en bit och vad ser man tio år senare ? Jo, den har växt fast alldeles … Där jag nu gallrar fanns det bara småskog men nu är björkarna över 15 meter och skavar på granarna. Två riktigt snörika vintrar var till stort besvär också. Då kunde man bara inte gallra och det var så mycket snö att jag måste köra spår fram till stammen innan jag kunde fälla. Bara som man gick 50 meter i snön så var man helsvettig och alldeles slut.

    Så nu då det är ganska fint väder utan snö så vill jag inte ligga inne. Få se hur man känner sej i morgon

Kommentarer är stängda.