Författare: Charlotta

De två duellerande i 65 kilos klassen ställer sej i varsitt hörn… Går lite från sida till sida… Stirrar varandra stint i ögonen… Spänningen stiger och hejjarklacken ställer sej på tryggt avstånd medan barnen till de fightande helst skulle hjälpa till, men blir undanfösta, det här är ingen situation för småbarn … eller smålamm 😉

I ena knuten står jag… i den andra en tacka, mor till tre lamm varav ett “duger” de andra två smäller hon in i väggen så man hisnar. Vi är inte överens om den saken! De små liven föddes mitt i natten och när jag kom på morgonen låg en av dem och tuttade så sött med tackan. Va bra tänkte jag, ända tills jag såg att Agneta mitt i allt hade fått två extralamm! Det låg nämligen 5 lamm i hennes kätte och sov, tre var hennes, de två andra var bonusbarn som hon gav lov att få sova med hennes lamm, hur dom kommit in dit krånglandes har jag ingen aning om, kanske blivit instångade, trillat in mellan spjälorna, eller så har de farit via foderbordet där grinden inte ligger 100%tätt till foderbordsspjälorna. Det händer sej typ en gång vartannat år att någon krånglar sej in till någon annan den vägen, men då oftast när de är lite äldre och ute på matjakt. Nåja, hur som helst så dög inte dessa två lamm för denna maduska, dom luktade främmant, så hon ansåg att bara för att man fött dem inte måste ta något som helst ansvar för dem, hon vill inte veta av dem. Jag visste inte om de fått ätit någonting alls, men jag var minsann fast besluten i att se till att de får i sej råmjölk av henne.

Rond ett! Där stod vi i varsin knut. Tog jag ett steg till höger, tog hon två till vänster. Hon visste precis vilket ärende jag var där i. Jag gick två steg rakt mot henne. Hon kom schvishandes förbi, jag försökte ta tag i henne men ramlade omkull och allt jag fick var lite ulltossar mellan fingrarna. Kätten är ca 3×1,5 meter = tillräckligt stor för att jag skall tjonga in i en knut och tackan skena över lammen så dom rullar runt, “upp via väggarna” till en annan knut. 1-0 till tackan. Lammen förflyttades till ett högt ämbar på utsidan av kätten…

Rond två! Jag beslutar mej för att ta det i hennes höjd, går ner på knä och med armarna ut åt sidorna går jag sakta mot henne. Tillika som jag tydligt känner att jag placerat knäet i en nysläppt hög av varma pärlor tar tackan ett språng mot mej, med siktet inställt på att smita under min högerarm. Där tog hon miste, i samma stund som tackan kommer med huvudet under min arm nappar jag till, tar tag med högerarmen runt hennes nacke och tar tag med handen om hennes högerframben. Jag ligger halvvägs över henne, trycker henne mot väggen och sätter upp knäet som spärr. Hennes fyrhjulsdrift är till ingen hjälp i det här läget, för nu är jag arg!!!

Tjudrar henne mellan knäna och lyfter in lammen. Hungriga men pigga börjar de söka di. Tackan hoppar och sprättar med alla ben hon har, lammen ramlar omkull och hon trampar på dem. Var jag arg förut, kan man beskriva mej som ursinnig nu!

Det fungerar tydligen inte så, då tar vi till nästa steg, för se äta ska dom, ALLA! Ställer mej brevid henne på knä,trycker hennes bak in i en knut så hon int kan backa, sätter upp höger knäet framför henne och tar tag med högerarmen framför halsen på henne i spjälorna, håller i hennes högerbakben med vänsterarmen och drar upp det bakåt mot spjälorna håller i en spjäla som stöd. Hon sparkar med benet som besatt, och det är svårt att hålla tag om ben och spjäla med bara en hand. Då jag inte har fler händer, ben eller armar att ta till får man ju använda huvudet 😉 så jag kör in huvudet framför hennes bakben och trycker henne mot väggen, drar bak benet och då står hon faktiskt stilla. Kanske inser hon att jag är snäppet envisare än hon.

Skulle inte det här fungera är följande att söka upp halsband och tåg och tjudra henne mot väggen för att lammen skall ha möjlighet att dia. Men hur gör man då när man har alla händer upptagna och skulle behöva få lammen att komma och äta?

Som tur var gillade hon ett av lammen, han hade fått äta och kom snart tassande för att söka sej mer mat, då följde de andra efter och började också söka åt sej 🙂 Småningom hade alla fått dia lite och jag kunde släppa hennes bakben. Lite bökade hon fram och tillbaka, men när jag placerade det lammet hon gillade framför näsan på henne och släppte ner hennes huvud så hon fick nosa på den så lugnade hon sej och de andra två fick äta en god stund.

När de ätit tillräckligt länge för att ha fått i sej ordentligt med råmjölk släppte jag henne. Hon skenade till knuten längst bort. Alla lammen följde efter men när de två hon inte vill veta av kom nära nosade hon på dem för att sedan smälla in dem i väggen igen. Jag lade dem under en värmelampa och där låg de rätt nöjda. Det är inte direkt roligt att böka med fåren såhär, men det är viktigt för lammen att få råmjölk. Med god tur kanske hon kan acceptera dem när de ätit av henne och på så vis börjar lukta mer som henne. Det är också viktigt att tackan får bort mjölk ur juvret att det inte blir så spänt, och så vidare…

Det har nu gått någon dag sedan vi drog våra ronder, tackan hatar mej, och jag är väl inte direkt överförtjust i henne heller. Men nu har hon vant sej med att när jag kommer och tar fast henne lönar det sej inte att sprätta runt och leka troll, utan stå stilla och låta lammen dia, hon har också slutat smälla in dem i väggen. Hon gillar dem inte, de får inte dia, men dom får i alla fall vara i samma kätte och sova med henne och det lammet hon godtar, alltid något. Jag kan ju inte stå där hela dagarna så de två utstötta lammens enda räddning är flaska och lammbar. Vi ligger i full träning med baren, knaggligt går det, så vi får se hur det går….

Morgon och fyrlingar. Jahaja. Framför mej ser jag en vår med ytterligare 4 flaskisar, att ge flaska åt en eller två är enligt mej idioti. Ger man, ger man åt alla! Så att alla får mjölk från tackan och tillägg. Det brukar bli så att de som är mindre blir undanskuffade av de som är större, men ger man tillägg åt alla brukar det kanske inte alltid gå bra, men eventuellt bättre. Om inte tackan har grym koll på sina små, och kollar och väcker de som inte ätit. Den här tackan är rätt ung, men otroligt duktig! Hon har koll!

Två bagglamm och två tacklamm. Tre är svarta och en är brun. Den minsta lilla knatten är brun, bagge. När jag började ge tillägg, (ett dygn efter att de föddes) var han inte så värst intresserad av flaskan, antagligen har han fått tillräckligt med mat, hittills. Det kändes bra att han inte var så hungrig eftersom han är minst och jag tänkte han skulle ha svårast att hinna få någonting med dom andra. Sen är det två ungefär lika stora svarta lamm, tackor. Dom var inte heller så jätte intresserade av flaskan, den ena var lite duktigare att äta ur flaska än den andra. Men inte sådär jätte glada i flaskan var nån av dem. Nåja, dom blir lite i totade mjölk i alla fall, för den dagen kommer nog när tackans mjölk inte räcker fullt åt alla och då är det bra om dom kan det där med flaska och småningom bar. Och så va de det största lammet, en bagge. Han slukade mjölk ur flaskan!!!

Hur kommer det sej? Varför får han som är störst inte åt sej tillräckligt med mat? Är tackan stygg med honom? Eller biter han att han inte får dricka? Eller kan han inte suga skapligt från tackan?

Jag lämnade dem ifred, och iakttog dem lite på håll. Den stora baggen, som fick namnet Hagbard, ( för att han ser så stor och hurrja ut fast han kanske inte är så kavat ändå… ) tassade till tackan och äta när hon stod och åt ensilage. Han drack och drack och drack! Jag fattade ingenting. Han drack tills han var proppis och sen gick han tvärt och lade sej under värmelampan och somnade. Men om han dricker så han är nöjd, och får dricka för tackan, varför är han då alltid som utsvulten när jag kommer med flaskan?

Som jag grubblat. På kvällen samma sak. Hagbard slukar mjölk ur flaskan och dom andra suger väl lite för sakens skull, men intresset för extramat är svagt. Än en gång, varför får inte Hagbard, som är störst tillräckligt med mat? Magen hans kändes rätt tom. Så ställer sej tackan att äta och då äter han så förskräckligt! Dom börjar ha fått lite stadga i sej dom små liven. Försöker sej på små hopp och lite knuff å stångs. Jag sätter mej inne hos dem i en knut. Hagbard åt färdigt hos tackan och sen stod han och tittade lite smågroggigt omkring sej. Eller, gjorde han det? Han vred och vände med huvudet, öronen vinklades hit som dit, men ser han?

Jag började småprata. Han vred huvudet hit och dit och kom tragglandes mot mej. Så törnade han in i mitt ben. Jaha, gullevännen, du ser inget, eller dåligt. Inte undra på att du inte hunnit med i svängarna när det vankats mat, men när tackan äter står hon stilla på exakt samma ställe en längre tid och han hinner med…

Mysteriet var kanske löst, men problemet återstår. Jag har aldrig haft lamm som inget sett, men läst om det. Dom lär ska klara sej rätt bra bara dom får lite extra ompyssling. En sak är i alla fall säker, han måste tutthinktränas snarast. Den står åtminstone stilla. Sen får man se hur det går…

Hagbard mitt i bild, han står och lyssnar intensivt på vad jag gör. Jag testade hans syn på kvällen när det lugnat sej lite. En 10cm hög, en meter bred låda på golvet såg han inte, ej heller en 5liters kanister, sen är ju frågan, vad luktar han sej till, känner sej sakta till och vad ser han eftersom han, när han går sakta tar sej förbi kontorsdörren som står på vidgavel, och förbi Mathias som ligger raklång som testhinder på golvet och fnissar. Att bli buren gillade han inte! Vanligtvis brukar lamm inte ha så stora problem när man lyfter dem, men Hagbard gillade det inte! För honom är ju enda beviset på var han är, klövarna i golvet, när de mitt i allt inte längre tar mark, så kan man ju tänka sej att det blir lite nervöst…

Att utfodra fåren som för bara några veckor sedan tog ca en halvtimme kan ibland nu ta 3-4 timmar. Man såsar på från ena änden till den andra, upp på vinden, ner tillbaka, flyttar tackor, väger tre dagars vikter och öronmärker, radar om häckar, vattnar och flaskmatar något gäng fyrlingar. Att vara tankspridd är inget att föredra… Men är det någonting jag är expert på, så är det just att vara tankspridd. I mitt huvud snurrar det som i en värre åkattraktion på ett nöjesfält.

“Jahaja! Gomorron! Sidduja, tack ska ni ha då ja, en två tre fyra fem… sku ni sen helst håll ordning på va som e mitt och grannkärringens å hon e int färdilamma ännu hondär… Nå, dom får bo sambos, gemensam vårdnad så får dom reid åpp de hur dom vill… kanske jag måst vänt att hondär ha fått tuta ur sej alla sina lamm… kvasten ha kommit ner som vanligt, nåja… Måst start tekokarn först, å den e ju tom. Kanske jag sku kuna flytt domdär in till hondär me fyrlingarna, dom äter ju redan bra ut baren, måst koll om de ha minska. Skönt när dom fått havren så hålls de lite tyst två minuter. Månne jag behöver sätta ner mer ensilage här, jag kan ju ge åt Viktoria och kompisen från dehär borde iställe. Ha hon fått lamma nudå? Eller kanske dom sku behöva få egen häck. Då sku jag kuna flytt hondär gråa me sina tvillingar till den tredje storkättan så sku jag få löst dendär längre grinden. Jaha nu kommer de ånga ur kontore, sku int dendär tekokarn kuna stäng av sej lite tidigare … Jamen varför stänger den int alls nudå??? Äsch, nåja jag får väl stäng själv. Jahaja, nu tänker hondär lamma också. Varför sku int du kunna håll tätt nu tills jag fått flytta domdär bonusana? Tekokarn! Vart hadd jag handdukarna? Du sku nog måst hinn tork upp ditt lamm själv du, men nu kan jag väl hjälp dej och tork näsan på han om jag hittar en ren handduk… Där! Bannes tekokarn, de blir allt så fuktigt. Nåja, nu har han näsan fram. Måst nog fara och ge ensilaget innan jag värmer tuttusn, den blir så het annars. Kanske jag sku flytta bonusana först, så hålls hon att äta sen medan jag bär lamm. Hadd jag dom bokförda på rätt nusen? Eller kanske jag sku sätta öronlapp på dom innan jag flyttar dom, där e ju vanjas småttår som e utan lapp i den kättan redan. Jaha, å ni ha laga ärtsoppa i ert vatten. Tack ska ni ha! Måst nog tömma hela den baljan ut me ämbar, kommer int att orka få den över kanten och mer vatten kring golvet vill jag int ha. Å hur drar ni ner allt ert ensilage i vattenämbare ni då? Tånttar, ni  vill ju int ha de sen! Jaha, Nu börjar domdär förstfödda dra kring, men hur sku jag göra me dom nusen då? Kanske int så smart att sätta dom me domdär fyrligarna, hon e så hispi hondär modern. Äsch. Sku måst spik mer grindar nån dag. Int sku de behöva ta så länge. Det blir en senare fråga. Tuttusn, va de ja… Nej, flytta först. Öronmärkena och boken. Förlåt förlåt lille vän, d e int min ide dehär nypase!!! Nåja slut gapa tassan, jag bara flyttar dom först, så får du komma sen! Skivan för foderbordet så hon int rallar iväg dit. Sådärja! Duktig gumma! Börjar dom va putsade nusen domdär 6? Men snälla lilla, int blir de bra om du kryper in bakom vattenbaljan, där e kallt där! Och du behöver int alls blanda dej i dehär du, du får nog egna småningom! Men, tack, helst int ida! Men no får hon nog tråma ihop sej hondär fyrlisdamen. De bara blir så nu. Sku bord laga en bar till sen när dom där trillisgängena kan flytta ihop. Men då sku jag behöva få grinden från andra sidan, den sku va bättre ti dehär den. Undrar hur många hon tänker få hondär? Kanske jag sku ha diska baren nu med en gång medan tekokarns vattnet är hett, fast egentligen sku jag kunna göra de efter att jag nappat, då kan jag diska nappisen på samma gång. Så sku jag behöv diska dedär vispämbare också. Gav jag ensilage åt viktoria och kompisen? Nejsiddu på jag. Int undra på att hon e arg, kanske jag sku kunna ta vattenslangen med på samma gång? Sku ju gå smidigt. Sku ju kunna se om Jonte startar medan jag fyller vatten åt dom där ute så sku den få stå och gå en stund, det räcker nog int för kvällen de ensilaget som finns kvar på vinden, men sen sku jag ha igen ett par veckor. Åhå, siddu, där ha jag lämna havreämbare…”

Innan jag går hem, går jag alltid en rond, upp på båda foderborden och kikar hur alla har det. Kollar lampor, vågen, havretornet, grindar, hakor, kontorsdörren, mjölkbarer, vattnet och så vidare. På kvällen är det dags för en liknande rumba igen, fast helt annorlunda 🙂

Så lika, 4 ben, 4 klövar, ull, 2 öron och så vidare… Men så olika, i storlek! Jag fick en fråga bland kommentarerna om lamm kan väga upp över 4 kg. Jo, det kan dom bra, men dom kan också väga under två kilo. Jag har haft lamm som vägt 1,5 – 1,7kg som tre dagars vikt. Det är inga stora bjässar det inte, men får dom rätt fortsättning i livet kan dom i alla fall bli så stora att dom klarar sej själv och hinner växa till sej till slakttider. Så mycket annat blir det just inte av dem, tyvärr. De är och förblir små, sådär överlag. Några fina avelsbaggar blir det inte heller av dem.

Åt den andra sidan finns det dom lammen som är grymt stora. Det är inget heller att föredra. De brukar kunna vara svåra lammningar, just på grund av storleken. Bara för att de föds stora betyder det dock inte att de är självklara fina avelsbaggar. För att bli avelsbagge måste tillväxten vara bra, ullkvaliteten och så vidare, det mesta måste stämma.

För att lite visa skillnaden i storlek på lamm sätter jag in en bild här nere på två lamm. Den ena har den högsta tredagars vikten jag haft 6+, den andra är bara 14 timmar yngre, och hade en tredagars vikt runt 2 kg. Den större var ensamt som bagglamm och äldre tacka medan den lille hade två syskon till, de var alltså tre och tackan är första lammare och inte så stor. Som synes har det större lammet redan fått sina öronlappar, medan den lille är utan. Jag bara inte nändes klämma fast de tunga lapparna i den lilles öron, han som e stor och har bättre stadga i sej fick lappar, men man kan tydligt se att de är alltför tunga även för hans öron. Bilden är inte så bra, det var lite svårt att få dem båda att stå stilla och titta in i kameran…

Så lika, så olika…