Livet på landet i Solf, Ytterholm, Yttermark, Heisala och Hindersby
Författare: Christer
Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.
Efter dagens åskskurar kombinerat med hårda vindbyar så har en del av spannmålen lagt sig.
Jag har inte hunnit inventera alla åkrar så hur omfattande liggsäd jag har är lite oklart men jag har konstaterat att ca en hektar av åkern där det odlades grönsaker i fjol har lagt sig. Det är ju lite svårt att avgöra hur stor efterverkan av grönsakerna blir följande år och därmed hur mycket man skall gödsla efterföljande gröda. I och för sig så går det att mäta kvävenivån i jorden på våren och jag har utrustning för dylik mätning. Tyvärr är det svårt att hinna mäta alla fält eller som här delar av fält för att dosera gödseln rätt då åkern i fjol var sådd och planterad med ett tiotal olika grödor. Nu verkar det som om det är där palsternackor och sen broccoli växte ifjol är de delar med mest liggväxt. Det är nu inte så stora arealer ifråga men just där noterade jag tidigare några flyghavrevippor som jag tänkte utnyttja som skolningsexemplar för våran praktikant. Tyvärr fick hon flunsa de sista dagarna av praktiktiden så plockandet uteblev, nu kan det bli svårt att hitta dem. När jag beklagade saken för frugan menade hon om jag inte hade använt stråstärkare. Det har jag förvisso men det är ju ingen garanti för att det hålls stående.
Intressant att notera på bilden nedan är att i närheten av sprutspåren står säden, antagligen på grund av att stråstärkningseffekten blir bättre då växtligheten rörs om i samband med besprutningen. Kanske borde man utrusta sprutan med någon form av förbom som skulle åstadkomma samma effekt?
03.08.2016. Liggväxt orsakad av åskbyar och regn.
De senaste dagarnas åskväder har fått folk och media att undra över hur vädret påverkar grönsakskörden så det lär ska bli livesändning i radion från grönsaksbondens åkrar i morgon bitti. Ratta således in Radio Vega Österbotten om ni vill höra lite om väder och annat aktuellt i odlandet.
För ett par veckor sen närde jag lite förhoppningar om att kanske ta ett eller ett par dygn ledigt och ni kanske undrar hur det gick? Joo det gick som det brukar nämligen att dagen är slut innan den börjat.
Jag satte ju R6:ans trafikförsäkring i kraft och hade kanske tänkt mig någon tur åtminstone utanför landskapet för att se mig omkring lite och kanske svänga in för att våldgästa nån kollega en stund. Men jag har inte tillsvidare kommit så långt som jag tänkt eller rättare sagt har jag knappt kommit ur kommunen. Förrförra veckoslutet kom jag mig i alla fall till grannkommunen i söder det vill säga Malax, dit är det inte speciellt långt men en 10km enkel väg blev det ändå och jag hann besöka veterantraktordagen som arrangerades för hur mångte gången vet jag faktiskt inte trots att jag till och med är medlem i den arrangerande föreningen. Jag har ju familjens första traktor som till och med är ett par år äldre än mig själv i bruk här på gården. Jag har tänkt åka dit mest varje år men först nu blev det premiär för min del och visst gav det mersmak, tillställningen var välbesökt enligt arrangörernas facebooksida besökte 1700 personer evenemanget.
Veterantraktordag i Malax 16.07.2016
Där fanns enligt föreningens uppgifter 122 traktorer, 32 mopeder, 7 Mc, 3 lastbilar utställda. Förutom många både mer och mindre restaurerade traktorer och maskiner träffade man också en massa känt folk att utbyta lite funderingar med. Nu är det ju så att många vet vad jag håller på med vilket förstås är bondbloggens förtjänst och förvånansvärt många verkar fortfarande läsa om våra bravader. Men det är ju roligt att höra vad andra sysslar med också 🙂
Lite arbetsdemonstrationer hölls också under dagen, vid min korta visit höll man på att hyvla pärtor.
Förra helgen kom jag mig inte heller utanför kommunen men i torsdags kom jag mig loss ett par timmar och då tog R6:an mig till Ylistaro för ett besök till fältdagen som arrangerades på försöksstation därstädes. Så pass sent kom jag ändå dit att jag inte hann bekanta mig med allt innan utställarna började plocka ihop och packa för hemfärd. Men väl värt ett besök ändå. Över tusen besökare lär ha bevistat den tillställningen också. Så det verkar som om intresse och tid till besök av det ena och det andra finns…… även om jag har svårt att hinna slita mig loss.
I morse när jag efter att ha diskuterat bland annat vädret med en sallatsodlande kollega utanför huvudstaden intog förmiddagskaffet mulnade det till och himlen öppnade sig. Jag hade då just berättat att vi har det ganska bra här, fuktigt joo men inte för vått. Skulle mitt ”kaverande” straffa sig genast?
Spannmålen är nu inne i ett kritiskt skede vad gäller att hålla sig upprätt vid blåst och hårda regn så det är det sista man vill ha. Strået är bladigt, vätskefyllt och ganska mjukt samtidigt som axet börjar svälla till och få tyngd. Om ett par veckor börjar strået torka upp och blir både lättare och styvare samtidigt som bladmassan minskar så därefter tål det regnskurar bättre. För att få strået att bättre tåla oväder brukar man behandla stråsvaga frodiga bestånd med stråförstärkningsmedel. Så har jag också gjort på de flesta åkrar och dagens regnskur satte nu behandlingen på prov.
Liggsäd försämrar inte bara kvaliteten utan försvårar också tröskningen samt för att nu inte tala om hur svårt det är att göra den nu aktuella flyghavregranskningen i spannmål som lagt sig. Så det var med stor spänning som jag efter att regnet och blåsten bedarrat gränslade cykeln för att granska odlingarna.
17.07.2016. 8mm regn med åskbyar under en kvart timmes tid.
Väl framme vid spannmålsåkrarna kunde jag pusta ut, det stod fortfarande. Endast lite tillstymmelse till liggsäd på en av de åkrar jag kontrollerade.
Här var det nära att foderkornet lagt sig.
Till och med den manshöga rågen som jag inte hann stråförkorta i våras då värmen fick den att utvecklas så snabbt stod upprätt. Grannen till rågåkern ringde och berättade att den lutade betänkligt och skulle det regnat en liten stund till hade den nog lagt sig, tursamt nog slutade regnet i tid. Rågen har nu nått det stadium då strået styvnar till så förhoppningsvis hålls den upprätt fram till tröskningen. Om vi nu bara klarar oss undan väderfenomen likt dagens.
Hybridrågen 17.07.2016
Ibland är vi bönder utelämnade åt vädrets nycker men det är nu bara så det är. Det enda man kan göra är att odlingstekniskt bjuda till för att hålla grödorna friska och växande fram till mognad och skörd. För spannmålens del går det nu efter axgång inte mera att göra något åt stråstyvheten i alla fall det är bara att hoppas på tur med vädret.
18.07.2016 kl6:00. Visst är det vackert så här i morgonljuset. 🙂
…..allt tidigare om kvällarna och en titt i almanackan meddelar att halva månaden redan gått. Bygden andas semestertider och det är tyst och lugnt i grönsaksbondens omgivning. En och annan flyghavregranskande jordbrukare har jag ändå sett. Känns lite som om sommaren börjar vara slut och alla väntar på hösten.
Lite vemodigt känns det allt och hur blir det med alla projekt som man tänkt utföra i sommar? Dessutom har man inte någon bloggarträff att se fram emot eller annat avbrott i vardagen det brukar ibland bli nån utställning eller nåt mässbesök men inte ens det har man hunnit med. Det här fick mig att sätta till några kol i spisen för skulle man nu ens få ”heimane” i någorlunda anständigt skick kunde man kanske ändå ta sig ett ledigt veckoslut nu innan skörden tar vid på allvar. Kanske kunde man till och med hinna damma av plastraketen och ta sig nån tur i landskapet ? Vi får se vad morgondagen för med sig………
Hur som……. så har jag nu framåt småtimmarna radhackat igenom de flesta grödor och det var då som jag märkte att tusan också att det börjar bli mörkt. Det gick an ännu medan jag körde igenom palsternackorna men när jag kom till morötterna fick man koncentrera sig för att hålla sig i raden.
Meeeen man får glädja sig åt att det nu i år växer bättre än i fjol, eller vad tycks?
Isbergssallaten har varit och är fortfarande en viktig gröda här på gården. Vi har odlat den sen starten 1988 och innan dess på 70-talet fanns den också med i mitt 4H-land. Då för 30 år sen var den ganska ny som odlingsväxt åtminstone i kommersiell bemärkelse, en del partiaffärer undrade vad det nu var för ett litet kålhuvud jag kom dragandes med. Och det var närmast några större hamburgerrestauranger som använde isbergssallaten i någon större omfattning. Isbergssallatsarealen i landet låg då på knappa 100ha och jag stod för i runda tal en procent av den arealen. Under 90-talet ökade populariteten på bekostnad av kinakålen och arealen tredubblades, det gjorde den även här på gården. Under 2000-talet har arealen hållits ganska konstant lite på 300ha för att nu på de senaste åren minska något.
Det här har fått mig att undra om isbergssallatens livscykel nu är på nedåtgående liksom för kinakålen då på 90-talet. Och vad kommer i stället?
Isbergssallaten är ingen lättodlad växt och omsättningen är snabb, när det är varmt har man bara några dagars respit vad gäller skörd av fräsch och lagom stor sallat. Fungerar inte marknaden då när skörden är klar är det inte mycket att göra åt saken då det här inte är någon lagergrönsak. Därför odlas sallaten i flera omgångar för att minska på riskerna och för att ha jämnt utbud. Om nu odlandet är utmanande så är handeln i ännu större grad knepig. I år till exempel fanns det rikligt med importsallat i butikerna när den inhemska skörden kom i gång på allvar innan midsommar, dessutom passade handeln på att hålla kampanj på växthusodlad kruksallat för att på allt sätt slå fötterna undan frilandsodlad sallat med låga priser som följd. Den tidiga produktionen är dyrbar då det fordras mera insatser i form av täckväv och arbetskraft.
Just den växthusodlade kruksallaten är kanske frilandsodlad isbergssallats största konkurrent och för att få isbergssallaten att stå sig i konkurrensen gäller det att producera för konsumenten begärlig vara. Hur sen en sådan skall se ut är frågan.
Här skall jag med hjälp av lite bilder försöka ge min syn på saken och det skulle vara trevligt om grönsaksätande bloggläsare också ger sin syn genom lite kommentarer.
Fräsch isbergssallat av lämplig storlek?
Storlek och pris.
Hushållen är inte stora numera och för att sallaten skall hålla sig fräsch borde den förbrukas på en eller ett par måltider. En dylik ca 400 grams sallat för 2,49 i butiken skulle med andra ord betinga ett pris på en euro styck. Det borde väl kunna anses gångbart? Och skulle med måttliga påslag av mellanhänderna även ge ett netto åt odlaren som det borde gå att leva med. Motsvarande kruksallat kostar väl normalt nästan det samma men är 3 till 3½ gånger lättare så frågan är om det är för mycket sallat för pengarna vad gäller isbergssallaten?
En dylik storlek skulle innebära att det gick 12 stycken i en 5 kg’s låda. Själv tycker jag att det ser snyggt ut så 🙂
Påsad sallat klar för vakuumkylning.
Hållbarheten.
Jag skrev inledningsvis att det inte är frågan om någon lagergrönsak och så är nog fallet vad gäller hanteringen via butiksledet. Här på gården har vi ändå oftast haft egen sallat skördad i oktober till julbordet men då skall det till att sallaten är frisk, lagom utvecklad och lagrad i konstant temperatur lämpligt skyddad för uttorkning. Men är isbergssallaten varsamt skördad i rätt stadium en tidig fuktig sval julimorgon och snabbt förpackad samt nerkyld i vakuumkyl så borde den hålla närmare 2 veckor också via butiksledet om den hanteras rätt även där. Och det borde väl kunna anses som acceptabel hållbarhet?
Här på gården har vi nu sen införskaffandet av vakuumkylen möjlighet att leverera dagsfärsk sallat skördad på morgonen och leveransklar efter förmiddagskaffet. I bästa fall finns den i butiken samma dags eftermiddag, där klår vi importsallaten med hästlängder. Men hur står vi oss i övrigt?
En pall vakuumkyld isbergssallat klar för partileverans.
Men som sagt för att nå dit skall allt klaffa, även vädret.
Om det nu är så att tiden sprungit ifrån isbergssallaten och att det inte går att med odlingstekniska och marknadsföringsmässiga konster och knep förlänga livscykeln så är det bara att konstatera faktum och försöka hitta någon ny sallatsgröda. Jag ha försökt mig på olika specialsallater och dom är populära i storköken samt vid direkthandel men väldigt svåra att få ut via matbutikerna trots att även de prismässigt står sig väl gentemot till exempel kruksallaten. Är det på grund av att frilandssallaten är årstidsberoende?
…….. bra nu. Och skulle det inte göra det så fick man nog börja undra vad som gått snett. Under veckan som gått har det regnat 22 mm och nu vid midnatt blåser varma fönvindar och termometern visar +20°C. Det här är läget i Vasa-trakten och jag har förstått att det ser bra ut neråt Kalles domäner också. Däremot verkar det ha regnat lite i överkant norr om Vörå det kunde jag med egna ögon konstatera i samband med SLC-fullmäktigemötet i Jakobstad i början av veckan. Gula fläckar likt det som Nisse rapporterade om här tidigare och till och med vattensamlingar på åkrarna meddelar att möjligheten till goda skördar har gott förlorad för denna säsong.
Här har grannarnas korn gått i ax och även vetet är på god väg att göra detsamma samt havren att riskas. Grönsaksbondens sent sådda kornfält är däremot i stråskjutningsskedet. Jag valde i år att prioritera grönsakssådd och -plantering och kunde ha sått kornet dagarna efter den 20:e maj men då hotades det med rikliga regn varför jag väntade ytterligare några dagar för att inte riskera skorpbildning just efter sådd. Kornet såddes därför de sista dagarna i maj då vi hade varmt väder och jorden var fuktig efter regnet. Det här möjliggjorde rekordsnabb groning, det sist sådda kornet grodde rent av på 4 dagar vilket är till och med snabbare än vad det grodde inomhus i samband med grobarhetstestet.
Vi hade sen efter skolavslutningen lite kallare och torrare väder samt ett par riktigt blåsiga dagar så bestockningen blev hyffsad trots den sena sådden. Nu är som sagt stråskjutningen i full fart och fortsätter vädret så här så är inte flaggbladet långt borta även på mina fält. Det ser som sagt bra ut men ännu kan mycket hända innan skörden är bärgad. Några bilder får avslutningsvis visa läget kring månadsskiftet.
26.06.2016 Planterad rödlök.28.06.2016 Friskt? foderkorn på Nylandsåkern.28.06.2016 Broccolin ”fem före” färdig att skördas.02.07.2016. Också morötterna växer bra i år.
