Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

Tvåtaktsabstinens.

Har känt mig lite olustig på sistone i takt med att det blivit mindre utomhusarbete och speciellt påtaglig har känslan blivit nu när det tack vare snön blivit ljusare ute.

Till skogs.

Mätt och belåten efter all julmaten kom jag mig så småningom till skogs efter att ha sökt reda på skogsutrustningen som återfanns en här och en där. Bränslekanistern eller ”bensinporrin” som det heter härstedes var ju naturligtvis också tom, det finns både vattenpumpar och gräsklippare som törstar efter bensin sommartid så innan allt var tankat och klart hade de hunnit bli eftermiddag. Nåväl bättre sent än aldrig och det kan vara bra att första dagen i skogen inte blir alltför lång då kroppen är ovan,

Efter att första motorsågstanken körts tom och man blivit så där lagom svettig kändes plötsligt allt så bra, och då gick det upp för mig vad som felats. Det är doften av färskt spån och tvåtaktsbensin som jag saknat. Efter att under trettiotalet år använt motorsågen i skogen har det blivit ett måste att få känna dessa dofter när det blir snö och minusgrader. Någon kanske tror att det redan i mopedåldern uppstod ett livslångt förhållande till tvåtaktsdoft men så är det inte i mitt fall för jag var så pass ekologisk på den tiden att jag höll mig till cykel driven av människokraft men ändå i mopedfart, åtminstone så länge det rörde sig om otrimmade mopeder. Nää, till min association vad gäller tvåtaktsdoft hör motor- och röjsåg.

Förutom sågens brummande var det lugnt och fint i skogen, så pass fint att det också lockade till lite extra rundvandring för att kolla in läget. Man konstaterar att tillväxten är bra och att det kommit någon längdmeter och kubikmeter tillväxt till sen senaste besök. Så pass bra är det ändå inte att jag som förra ägaren till hemmanet går och pratar högt för mig själv i skogen. Minns att jag förundrades över det när förra ägaren något år efter att jag köpte gården kom på besök och han gick omkring i skogsbacken här bakom kommenterande för sig själv ”oj vad du växt och vad du har blivit grov”. Men man vet aldrig, kanske kommer den dagen också 🙂

Det är ändå väldigt emotionellt att röra sig där jag just idag höll till för det är i skog som tillhör dödsboet efter min son. Han planerade att avverka där då det annars råkade vara lugnt på skogsfronten och skogsmaskin var ledig. Jag tyckte ändå att han kanske hellre hjälper till med reparation av ladutaket till först, och jag kan inte undgå att tänka tanken att kanske Erik funnits kvar om jag låtit honom ta hand om sitt skogskifte istället. Kanske tyckte han att jag styrde och ställde för mycket?

Eriks före detta skogslärare råkade köra förbi idag och stannade till då jag var på väg till bilen efter mera bensin. Vi kunde tillsammans konstatera att kronorna håller på att ”köras opp” på grund av att det är något för tätt mellan träden och en gallring är högaktuell (finns bild på objektet i mitt förra inlägg). Jag sa att det antagligen hade varit en optimal tidpunkt för gallring då för fem år sen…….. och tänkte för mig själv -bara jag låtit Erik göra det-.

Jag hoppas på en fin skogsvinter så att jag får sätta åtminstone en del av ”heimane i skick” om inte för egen del så för Eriks. <3

 

Skogsarbetesförberedelser.

-10°C och klart fint väder, som gjort för att köra upp spår i skogen! 🙂
Efter att ha närapå drivits till vansinne av ”Driven” för att få in min julhälsningsvideo var det bäst att göra något som man förhoppningsvis behärskar bättre nämligen praktisk skogsarbete.

Vi har inte nämnvärt med snö, bara några få centimeter. Det oaktat är det bra att packa till snön, ris och mossa för att få en effektivare tillfrysning av marken och bättre bärighet för virkestransporterna. Så juldagen till trots tog jag mig en tur till skogen, körde runt lite på mossen och vandrade runt i skogen. Lugnt och fint väder och skogen ger en alltid ro även om man ser arbete överallt. Lite lämpligt lätt motion efter gårdagens julmat är inte heller att förakta 🙂

En fem centimeter tjock is på diken och pölar är inte tillräckligt för att bära tomma traktorn men det utlovade kalla vädret de närmaste dagarna kanske fixar lite bättre bärighet.
En fem centimeter tjock is på diken och pölar var inte tillräckligt för att bära tomma traktorn men det utlovade kalla vädret de närmaste dagarna kanske fixar lite bättre bärighet.
Ett vackert ljus som förebådar en ny vår silar genom skogen. Visst är det vackert även om bilden även påtalar att det börjar bli dags att starta motorsågen.
Ett vackert ljus, förebådande en ny vår, silar genom skogen. Visst är det vackert även om bilden även påtalar att det börjar bli dags att starta motorsågen.

Fjolårets dikeslinjeröjning blev lite på hälft på grund av den milda korta vintern, flisvedslagret börjar också sina, så jag ser fram emot en fin skogsvinter. Jag borde kanske redan i morgon ta itu med de återstående dikeslinjerna eftersom grävmaskinen lär vara i antågande efter nyår. År vädret lika vackert och sågen går att återuppväcka från sommarvilan blir det nog så.

Underhåll.

Så här på slutrakan av odlingssäsongen tar underhållsperioden vid. Det viktigaste underhållet måste man ju naturligtvis ta hand om an efter att det uppenbarar sig men en del lappas med ståltråd och silvertejp för att senare repareras grundligare. Det är sen tacksamt om hösten är lång och varm så att det finns tid att ta hand om problemen innan maskinerna stuvas in för vintern. Blir det bråttom med instuvandet är risken stor att reparationerna är ogjorda när maskin skall tas i bruk nästa säsong. Nu har det varit tacksamt varmt men ack så mörkt men det finns ju tack och lov pannlampa att ta till. Vet inte hur man klarade sig utan tidigare men drar mig till minnes att man nog höll i lampan med munnen så att man blev öm i käften och fick kräkningsreflexer.

Oljebyten hör till de underhållsåtgärder som görs enligt antalet driftstimmar.
Oljebyten hör till de underhållsåtgärder som görs enligt antalet driftstimmar.

Slangen till bevattningsmaskin skadades av snöskotermedar vintern 2010 då jag i brådskan med återuppbyggnaden av hallen inte hann få bort den innan vintern. Den har nu börjat läcka men tro det eller ej så håller den tätt med hjälp av silver tejp. Helt klart borde väl en grundligare reparation göras även här men vet inte hur det bäst ska gå till, eventuellt blir det att byta hela slangen på 300 meter.

Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.
Allt går tydligen att åtminstone för stunden fixa med silvertejp må så vara att det sen som i det här fallet går åt en halv rulle.

 

Personligt underhåll.

Det är inte bara maskinerna som behöver underhållas. Det uppstår ett och annat slitage och haveri på kroppen också. Lyckligtvis i år inga stora saker men jag råkade sätta foten på en rörbit i garaget när jag hämtade verktygsbacken för att underhålla morotsupptagaren. För att inte ramla omkull tog jag stöd med verktygsbacken mot golvet men råkade få pekfingret i kläm mellan backens handtag. Då jag lade hela kroppstyngden på handen så blev belastningen så stor att nånting gick sönder, vet inte om det är leden eller om fingret gick av. Det här skedde för ett par månader sen men då det var bråttom med skörden tog jag mig inte tid att uppsöka läkare. Det brukar ju gå om av sig själv så småningom. Det här verkar nu bli lite långvarigare krämpa än jag först väntat och fast det inte längre smärtar så värst så är det lite besvärligt då kraften i fingerändan inte är vad den varit. Nu är det ju lite bättre om tid så jag slog faktiskt upp numret till hälsostation för att se om de kan göra något. Samtidigt som jag sökte telefonnumret satt jag och såg på fingret, kanske ser det inte så farligt ut längre kanske jag väntar lite till för att se om det går om av sig själv. Känns ju lite löjligt att uppta en läkares dyrbara tid om det ändå inte är något sönder. Beslöt hur som helst att vänta lite till. Det är ju inte längre så svullet men visst är fingerändan fortfarande lite lös?

Maskindrömmar.

Så här års vill tankarna ofta gå till nya tekniska lösningar som kunde underlätta arbetet. Under tiden som jag slötittat på självständighetsbalen har tankarna kring ett eventuellt möjligt såekipagekoncept malt i bakhuvudet. Vill nu testa bloggläsarnas idéer kring följande som jag hastigt klippte och klistrade ihop (man har ju inte tillgång till fina CAD-program).

Såekipagekoncept
Såekipagekoncept

Jag behöver så småningom få en ersättande lösning till att låna in såmaskin och har då funderat på om man genom att ha skild gödsel- och såenhet kunde kombinera gödselenheten med bäddfräsen och precisionssåmaskinen för grönsaker i stället för att köpa en kombisåmaskin. I och för sig medför väl inte en kombisåmaskin så stor merkostnad men då jag kunde använda gödselenheten till andra ändamål så känns det liksom lite dumt att köpa den dubbelt.

Sen blir ju såmaskinen lite lättare och smäckrare också om den inte innehåller gödseldelen. Jag behöver inte heller större utsädesbehållare än att jag kan så en ca 3 hektar per fyllning. Däremot skulle jag önska 4,2 meters arbetsbredd för att få 5 kördrag att motsvara 21 meter som är växtskyddssprutans  arbetsbredd. Och jag vill också helst ha såenheterna bakom såmaskinens bärhjul / packningshjul samt att såbillarna (tallriksbillar) har enskild djupreglering.

Eventuellt kunde frölådan bäras i trepunktslyften bak och vikten delas mellan traktorn och bärhjulen / packningshjulen med så- och gödselbillsenheten men kanske blir då vikten till den för liten. Och det kan också bli lite knepigt att få leden mellan fröbehållaren och såenhetskombinationen att fungera. Att ha fröbehållaren fast monterad i trepunktslyften skulle minska behovet av lång dragbom för att klara vändningarna. Kanske blir det också lite väl stor påfrestning på lyftens sidobegränsare med denna lösning?

För att minska på transportbredden bör såenhetsdelen vara tredelad så att de yttre sektionerna fälls in. Under transport skulle så fröbehållaren belasta både traktor och mittsektionen av såenhetskombinationen. Är det nån som fortfarande hänger med i mina tankar?

Drömmer vidare men tar tacksamt emot förslag till lösningar. Speciellt såna som innehåller befintliga (färdiga eller nästan färdiga) maskiner. Jag vill ju inte helst börja bygga maskiner från grunden.

Bonden dagens rockstjärna?

Nu då det blivit lite lugnare på hemmaplan (gården) har jag haft möjlighet att delta i några möten, föreläsningar och seminarier för att uppdatera mig lite om dagsläget.

Det började med SLC fullmäktigemöte för ett par veckor sen där vi bland annat fick en analys av ekonomiska läget inom landet och jordbruket gjord av PTT och det var ingen munter historia precis. Läget inom landet verkar om möjligt sämre än inom jordbruket just nu, kanske ligger det nåt i det som jag tidigare fått höra att ”när det går dåligt för jordbruket går det dåligt för landet”. Kanske finns det här bland bloggläsarna någon med mera under hatten som kan reda ut om så faktiskt är fallet?

Produktion sjunker och handelsbalansen blir alltmer negativ verkar det som. Skördarna inom jordbruket var väl överlag hyffsade trots torr sommar men det hjälper föga för såväl den enskilda bonden som landet i övrigt då världsmarknadspriserna är låga. Dessutom störs handeln i österled av Rysslandsembargot.

Perttu Pyykkönen försökte i alla fall ingjuta lite hopp hos åhörarna med att mena att det ser ut som om framtiden för jordbruket blir ljusare. Å andra sidan har väl stor del av bönderna alltid menat eller hoppats att det nog blir bättre nästa år 🙂 Lite mera om PTT’s analys av utsikterna finns att läsa på LF.

Härom dagen deltog jag i ett seminarium i Närpes om Österbottnisk mat och hantverk och fick då höra att bonden är dagens rockstjärna åtminstone i det stora landet i väster. Och trenderna brukar ju så småningom leta sig hitåt eller hur? Jag hoppas att trendskiftet sker snabbt för efter höstens rubriker där bonden utmålats som miljöns fiende nummer ett och hotats med utebliven kompensation för konsumentstödda marknadspriser till nästa höst så är det nog många som hänger med huvudet. Rockstjärnestatusen  känns tyvärr väldigt avlägsen.

Eller kanske blir det lite rock’n roll i alla fall?

Nu senast igår hörsammade jag en inbjudan till ett ”releaseparty” där ett av landets äldsta familjeföretag presenterade sitt senaste affärskoncept och visst var det mycket ”go” över tillställningen. Tyckte bestämt att det fick en och annan att lite räta på ryggen. För visst känns det bra att notera att företag med lång erfarenhet inom branschen ser så pass goda framtidsutsikter inom jordbruket att de bygger upp en ny organisation och nyrekryterar medhjälpare för att på bästa sätt bistå oss bönder. Låt så vara att dom säkert också vill tjäna en hacka på kuppen men ser dom möjligheterna borde vi väl också försöka se dem.

Så rät på ryggen bönder och låtom oss i morgon tacka dem som under senaste krig bistått till att vårt land förblev självständigt!