Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Det brinner !

Här står man i godan ro i vårbruksbrådskan i verkstaden för att försöka lappa ihop en traktor och så kommer dottern inrusande och ropar: ”Pappa, det brinner i köket ! ”. Och det brann ordentligt. Inte för att man kunde se nånting annat är tjock svart rök. Med kolfiltermask som jag använder vid sprutandet kunde man i alla fall andas så mycket att man kunde se att köksfläkten hade tagit eld. Eller egentligen filtret i spiskåpan framstod det senare. Till all tur var unga husbonden utanför huset och kunde rusa in och slänga en brandfilt över kåpan.

Men det som räddade huset var ett plaströr med vatten som låg emot ventilationsröret från kåpan. Då aluminiumet i röret smalt i det heta elden så smalt plaströret och vatten sprutade med tryck ut över spiskåpan. Annars hade hela huset med säkerhet brunnit upp. Vi hade inte kunnat göra nånting.

Så, bästa vänner: Lyssna på Kalle och hans kolleger NU och organisera släckningsredskapen så ALLA hittar dem ! Då det händer så är det för sent. Brandfilten var tillräckligt stor och bra men den var instoppad ovanför kylskåpet och Henrik hade aldrig hittat den (inte jag heller) om inte Mor hade vetat var den fanns och varit närvarande. Vi hade två stora brandsläckare i huset men Henrik hittade inte dem heller utan sprang till tröskan efter den lilla brandsläckaren där.

Då det händer så fungerar nämligen inte alls någon eftertänksamhet. Då är det bara minnesbilder och direkta synintryck som gäller. Det fanns också tre stora pulversläckare vid pannrummet och i verkstaden men dem kom han inte ihåg. Inne i huset såg man ingenting i röken. Så placera brandfilt och släckare vid ingångarna mycket tydligt synliga för alla. Inte bakom en dörr som i vårt fall. Sätt inte heller för nära spisen eller annat potentiellt farligt ställe för då kommer man inte åt dem.

Brandkåren kom då allting var släckt och vi vädrade ut röken. De hade inte heller kunnat göra nånting om vattnet från röret till diskbordet inte släckt elden. De var riktigt professionella och skötte eftersläckningen och övervakningen mycket bra. Och de kom så fort de kunde med tanke på avståndet.

Men nödcentralen kan man inte säja nånting positivt om. De hittade inte Hopenbackvägen – antagligen för att de stavade den Hupenbackvägen. Det är en totalt värdelös organisation med helt värdelösa kartor och personal. Min navigator hittar ju en väg fastän jag stavar namnet fel. De politiker och tjänstemän som organiserat de nya nödcentralerna borde förflyttas till annat ställe – helst nära Antarktis. För mej får de gärna spara bort de sista sorgliga resterna av hela skräpet som inte har någon som helst lokalkännedom mera. Och inga språkkunskaper. Och usla kartor. Lika gärna kan vi ringa till SOS alarm i Sverige.

Vilket vi också gjorde. Ännu en lärdom. Våra IP-telefoner är alltså registrerade hos en svensk operatör så samtalet gick till Sverige automatiskt. Jovisst kan man programmera in rätt land men det hade jag alltså inte kommit ihåg att göra även om operatören uttryckligen varnat för att man bör sätta in riktiga uppgifter. De hittade helt riktigt vårt hus i Arboga men först då insåg vi vilken nödcentral vi talade med. Efteråt kan man ju säja att det var väl klart eftersom man här inte kan svenska på nödcentralerna.

Då det händer så är alla så skärrade att man absolut inte kan förvänta sej något som helst förnuftigt beteende. Inte heller att folk kan tala något annat språk än modersmålet. Även om man i vanliga fall kan tala finska hur bra som helst så är huvudet tomt och allting bortglömt i en sådan situation. Vi får bygga upp nya egna nödcentraler nedifrån med frivilliga krafter och lokalt för det här fungerar bara inte.

Huvudsaken är i alla fall att se till att det aldrig börjar brinna. Det var enbart en otrolig tur att huset inte är nedbrunnet. Därför är det förebyggande arbetet det viktigaste. Då man håller på att kvävas av tjock, svart rök så är det inte läge att riva upp mellantak för att släcka. Förrän det händer så inbillar man sej att man hinner göra det ena och det andra men det fungerar inte alls i verkligheten.

Det blir rökluktande firande i dag men vi firar att vi har vårt hus kvar.

Glad Mors Dag !

Åh, regniga natt …

I morse var stämningen ungefär som nedan

Anna-Lena Löfgren: Regniga natt

även om det kanske är litet överdrift som låten fortsätter ” … aldrig mera ska livet bli glatt”. Det är snyftarnas snyftare från 1961 och var Anna-Lenas genombrott samt största schlagern på Svensktoppen 1962 och 1963. Fast då gick jag på femman i Lovisa svenska samlyceum och hade nyss upptäckt Beatles med Love Me Do. Så på den tiden ansåg jag att svensk schlager kunde gå och gräva ned sej. Resten är historia som man säjer.

Därifrån började mitt intresse för rock och pop ”Liverpool sound”. Varje vårsådd lyssnar jag på alla de gamla bitarna. Förr hade jag en liten kassettbandspelare men numera är hela samlingen på flera hundra CD-skivor överförda till ett litet minneskort som jag har i mobiltelefonen. Det har varit svårt att hitta lämpliga hörlurar som passar i hörselskydden och till mina brillor men det senaste försöket har fungerat tillsvidare med Bluetooth. Utom att öronen blir ganska hårt pressade efter många timmar i traktorn.

Jag har faktiskt fått igång vårsådden efter de sju sorgerna och åtta bedrövelserna. De två största åkrarna är (nästan) klara och viktigast är att de eländiga svackorna för första gången på många år är sådda riktigt torra och fina. I hektarer är det nästan hälften men de små åkrarna tar mera tid. Men vädret – ja, det vädret … Tiodygnsprognoserna lovar inga större regn men litet varje dag. Just så mycket att ytan blir våt och det fastnar på hjulen. Men man kan alltid lita på att prognoserna har fel – även om man inte vet om det kommer mer eller mindre regn än vad de lovat.

Gubben var litet slö i går efter att ha kört nästan i ett sedan jag fick igång systemet. Man är inte lika vild som förr. Unge husbonden skulle ha kunnat ta ledigt i går – men då regnade det. Vädret väntar inte på att det passar för alla andra så det är svårt med arbetstider och andra tider.

Men systemet fungerar. Den stora Zetorn var inköpt för att dra Rapiden och det går bra. Med ganska liten marginal:

Såmaskinen är till all tur 20 cm smalare. Om det är trångt på sidorna så är det bara en ynka centimeter på höjden. Nå, det går att lyfta mellantaket nu då det är löstaget. Problemet är bara att då minskar utrymmet ovanför där jag skall kippa vagnen vid skörden. Påfyllningen fungerar också lättare än förut då jag hade en stor silobotten för gödseln. Det var nödvändigt då man inte fick en hel storsäck i den lilla Simulta-såmaskinen. Ni har jag bara en liten tratt i mellantaket och släpper ned gödeln från storsäcken direkt i maskinen.

Jag har i många år använt tygrör eftersom de går mycket bättre att styra än stela plåtrör. Tjockt markistyg syr man kvickt ihop till ett lämpligt rör och det behövs flera för längden är mycket viktig för funktionen. Jag måste anpassa nedtappningsrören då jag bytte såmaskin. Och så är det lätt att hänga undan dem då man skall köra in och ut.

Sådden går bra utom på mulljorden där den torra och lätta halmen samlas framför maskinen så jag helt enkelt måste lyfta den och lämna en ruta osådd. Inte bra. Troligen var det ett misstag att alls harva på mulljorden. Harvandet bara drog loss halmen och förde upp den till ytan. Förut om åren har det inte varit något problem så det är den ovanligt torra våren som ställer till det. På lerjorden är det inga problem.

Nu ser man att det finns fukt i jorden ännu. Men också att höstbearbetningen måste bli jämnare. Den billiga Ransome tallriksharven bearbetar alldeles tillräckligt bra men lämnar ojämna spår. Det går inte att jämna ut på våren för då drar man bara ned torr ytjord i svackorna och det blir inte heller bra.

På bilden ser man tydligt att fukten är mycket ojämnt fördelad. Två rader med tallrikar på såmaskinen bearbetar jorden ganska bra men kan inte jämna ut fukten. Förharven på såmaskinen kan jag inte använda alls i år för den samlar bara massor av torr halm som till slut drar upp en massa jord. Tidigare år har förharven jämnat ut riktigt bra på styvare lerjordar. Men den jämnar inte heller ut fukten så det är höstbearbetningen som det skall göras nånting åt.

Väder, harvning och sådd är allt man har i huvudet just nu. Allt annat får vänta till senare. Och så kommer Mors dag som vi traditionellt firar ute på åkern. Mor får vara glad om hon slipper harvandet och nu då barnen är stora så blir det de som är ute och kör medan gubben dricker kaffe. Söndagen verkar bli enda dagen utan regn så då är det sådden som gäller.

Långkalsongernas återkomst

Här började man bli rädd för värmeslag då det var +20 grader förra veckan men det behöver man inte vara nu mera. Det är svinkallt med nordlig blåst genom tröskhuset så man fryser värre än i vintras. Jag tänkte inte ta på langkaliisjen (långkalsongerna) mera före nästa vinter men jag fick ge upp. Och plocka fram vintermössan och stickasjoortån (tröjan) på nytt.

Annars har det gått riktigt dåligt med vårsådden. Harvandet gick bra och den ordentligt frusna leran blev till en bra såbädd men såningstraktorn (Belarus) hade vatten i oljan då jag skulle byta. Sedan gjorde jag ett dumt beslut. Jag trodde det skulle gå fortare att byta topplockspackning på Belarus än att börja göra i ordning stora Zetorn för vårsådden. Det är ju inte så stor sak att plocka bort topplocket och sätta in en ny packning på en traktor. Speciellt som man får topplockspackning för 8 euro från Estland … Så jag beställde fullständig sats med packningar för Belarusmotorn D-240. Det kostade bara 23 euro (51 euro med transport). Packningarna kom också snabbt på Valborgsmässoaftonen.

Med en fattigmanslyftkran lyfte jag bort topplocket – och konstaterade att packningen var hel. Tillbaka till Internet och Machinery Lubrication ( www.machinerylubrication.com rekommenderas varmt !). Topplockspackningen är det första man tittar på då det kommer vatten i oljan men sedan blir det att titta på cylinderfodrets nedre tätning eftersom Belarusmotorn har våta cylinderfoder och vattnet far rakt ned i oljetråget om dessa tätningar läcker. Men det är ett större arbete för då skall kolvarna bort från motorn och alltså måste allting skruvas bort både uppifrån och nedifrån.

Så nu började vi fundera på att använda stora Zetorn i stället för sådden. Problemet var att dubbelhjulen inte varit fast i den och måste anpassas (de som jag köpte i Mariestad för 1000 kronor). Dessutom gick stora Zetorn inte under mellantaket i tröskhuset vilket är nödvändigt för påfyllningen.

Nu visade det sej att mellantaket redan var höjt en gång (1975 då jag byggde kippgropen i ladugårdsvinden) och att det kunde gå att lyfta hela alltihop med domkrafter. Det var bara två stolpar och två plankor som måste sågas av. Så vi satte domkraften under och det var lätt som en plätt att lyfta.

Nå, litet tid tog det att kila upp tjugo stockändar men nu är det klart. Jag har i flera år funderat på att höja mellantaket för lastbilarnas släp ryms inte heller under det – utom ett enda. Då det blir absolut nödvändigt att fixa saker så är det ibland inte alls så svårt.

Sedan gällde det att få dubbelhjulen monterade och det behövdes förlängning på alla fästjärnen. Vi slog pinnhållarna från en gammal Kongskilde S-pinnharv (som inte mera har pinnar kvar) raka med gassvets och smideshammar och svetsade fast dem på fästjärnen. Det gick också relativt snabbt och nu har Zetorn dubbelhjul.

Bredden är hela 320 cm så man får vara glad att vi har våra åkrar så man sällan behöver köra på landsvägen. Traktorn är också tung så det är inte roligt att köra på blöta åkrar med den men det är ju torrt i år.

Och väderprognoserna ändras hela tiden. Man kan inte lita på dem mer än ett par dagar på sin höjd. Ett par snöflingor såg jag i dag men kallt skall det vara i tre dagar till och därefter skall det komma regnigt väder. Om det nu stämmer …

Det är inte speciellt sent med vårsådden än men för oss blev det inte någon tidig sådd, Grannarna har sådden undan för länge sedan men jag har bara stått i verkstaden och skruvat på mina skrotmaskiner. Dyrt blir det inte. Packningarna till cylinderfodren kostar 20 cent stycket ! Och arbetet är ju rena nöjet – he,he. Kölden har gjort att brodden knappt vågar visa sej ovanför jorden. Fast då det blir varmt i slutet på veckan så borde man ha utsädet i jorden. Få se hur det går …

Kära Skatteförvaltning,

Jag vill inte störa er i ert viktiga arbete men jag sitter här och försöker hitta rätt blankett. Jag borde vara ute på åkern och harva för att odla mat åt er men jag fick ett brev där ni hotade med 1000 euro skatt ifall jag inte omedelbums skickar in blanketten. Jag måste erkänna att brevet mycket effektivt väckte min uppmärksamhet så harvandet får nu vänta.

Jag förstår inte det nya språket byråkratiska som används i alla anvisningar. Jag har kommit så långt att jag inser att jag på byråkratiska alls inte är bonde eller ens jordbrukare utan ”primärproducent”. Och att moms inte alls är moms på byråkratiska utan ”periodskatt”. Man borde ha en jurist som pappa och en skattebyråkrat som mamma för att få riktiga gener så man klarar av blankettifyllandet. Och från liten lär sej byråkratiska. Tänk bara hur mammas glada utrop: ”Nisse, fyll i blankett 3567r.pdf så får du din tuttflaska” och pappas jovialiska ”Nu tar vi blankett 7834-upp.pdf för att ta ut hammaren från verkstaden” skulle vänja en vid ett liv i det moderna samhället.

Men just nu skulle jag behöva en blankett som avslutar alla periodskatteanmälningar för min pappas dödsbo. Där finns bara litet skog som mest består av små träd som skall röjas och gallras de närmaste 50 åren så där blir inga inkomster eller utgifter (vi gör jobbet själva). Men periodskatteanmälan måste göras ändå för annars smäller ni till med 1000 euro skatt. Var finns blanketten som avslutar allting ?

Jag talade med en riktigt vänlig tant på skatteförvaltningen och fick rådet att skriva ut en blankett från skatt.fi nätsida. Men jag hittar inte blanketten för jag vet inte vad den heter på byråkratiska. Och att söka fram den bland en massa blanketter som ”Anmälan om omorganiseringar i en koncern” och ”Ansökan om tonnageskattskyldighet” övergår mina krafter.

Jag är övertygad om att det bara är att fylla i blankett xyz2345r.pdf men hur hittar jag den ? Snälla, kunde ni inte skilja åt blanketterna för jättestora firmor med en hord av jurister och kontorspersonal som söker blanketter på heltid från blanketterna för oss enkla bondlurkar (som borde vara ute på åkern och så) ? Skriv gärna flera olika brevmodeller för olika grupper. Det brev jag fick var helt tydligt menat som universalpåminnelse för alla från småbrukare till koncernchefer och det var faktiskt svårt att hitta den information som var av betydelse för mej.

Tänk på att det är vi som betalar er lön. Så ni kan sitta och skriva brev åt oss som hindrar oss i vårt arbete och i värsta fall förorsakar blodstörtning, hjärtattacker och sjukhusvistelse på samhällets bekostnad – ifall personen inte avlider direkt. Ni kanske borde gå på kurs och lära er skriva på svenska (eller finska) så folk förstår vad ni menar.

Jag betalar gärna mina skatter med ett leende på läpparna (om än litet ansträngt ibland) ifall jag får brev och anvisningar som är läsliga. Det är förstås inte så lätt att vara skatteindrivare och visst är folk slarviga och slöa. Men det skulle kanske hjälpa ifall de förstod vad det är frågan om ?

Men snälla ni, starta inte ett ”projekt för att minska byråkratin” ! Då EU skulle minska byråkratin inom jordbruket så blev det etter värre …

Nisse

primärproducent

P.S. Jag skickade faktiskt in periodskatte… (vad-det-nu-heter) redan för två månader sedan men den tycks ha försvunnit nånstans. Där stod det att det inte fanns momspliktiga inkomster eller utgifter alls. Som förut i tio års tid redan.

P.P.S. Tala med dem som sköter on jordbrukets stödansökningar – den elektroniska ansökan är faktiskt enkel och bra.

(Nu måste jag gå och dricka kaffe och lugna ner mej 🙂

Kan en bonde leva ett ”normalt” liv ?

Visst försöker många arbeta för att också bönderna skall ha likadana förmåner som alla andra och till och med litet semester ibland. Men så kommer då verkligheten emot – det vill säja vädret – och alla fina planer går i putten.Vi har försökt ta ledigt en vecka på våren efter skogsarbetet men i år gick det åt skogen mer än vanligt. Och det var det varma vädret som förorsakade det.

Vanligen har jag bråttom att köra ut virket ur skogen och hinner inte åka nånstans före mitten på april. Men för det mesta hinner man ändå (nästan) få i ordning maskinerna före vårbruket. Så icke i år. Vi borde ha stannat hemma och förberett vårbruket den veckan vi var i Sverige. Nu tömde jag oljan ur Belarusen som skall dra såmaskinen och först kom det vatten. Sedan grå vattenblandad olja och till sist litet svart dieselolja också. Troligen har topplockspackningen gått hädan. Det är inte så farligt – en hel sats packningar till Belarus får man från Estland för 23 euro. Men nu står traktorn mitt i sådden och snart skall det regna en vecka …

Man får bittert ångra att man tog ledigt och svär att det aldrig skall hända mer. Inga semestrar och lediga dagar – det blir bara dubbelt upp med elände då man kommer tillbaka. Jordbruket är nu bara till sin natur sådant att man är helt beroende av vädret. Att planera på lång sikt (längre än en dag) är visserligen möjligt men värdelöst. Som den här våren visar. Vi måste boka resan redan i februari för att få med paketbilen (en personbil kan man boka senare) och så hade vi beslutat hålla byns årsmöten i god tid före vårsådden – alltså i lördags och söndags. Då vara redan alla ute på åkrarna.

Man kan som bonde inte binda sej till några som helst möten mellan 15 april och 10 juni och mellan 15 augusti och 1 november. Helst inte däremellan heller. Det värsta är att alla andra hittar på en massa i maj och sedan med nya krafter i september då de återvänder från semestern. Medan bönderna är utpumpade efter sommarens vedermödor och möjligen ligger på rygg i leran och försöker reparera tröskan.

Jag tycker man inte alls passar ihop med andra människor. Bondelivet har så annorlunda krav och tider att det är ganska sällan som de passar ihop med det övriga samhället. Visst har vi stor frihet att ordna med vårt arbete – så länge vi ser till att det passar ihop med vädret. Och vädret är obevekligt och oförutsägbart. Prognoserna fungerar på sin höjd ett par dagar framåt.

Det finns stor risk att man sätter sej i skogen och vägrar att ha nånting med andra människor att göra. De bara ställer till krångel med arbetet.Men nu behöver människan träning i att umgås socialt. Det är som att läsa och skriva. Man glömmer bort förmågan om man inte använder den på länge. Så det finns en risk att man som bonde blir först folkskygg och sedan folkilsken :-).

Därför är det bra med alla föreningar vi har i byn även om de tar tid och krafter. Det är bra att träffa andra och pyssla med nånting gemensamt och redan att dricka kaffe och prata. Så föreningar som Gamla folkskolans vänner (vi hade årsmöte i lördags) inte bara tar utan ger en också mycket. Så jag tänker inte lämna föreningen fastän lördagen var litet stressande då solen gassade på åkrarna och det torkade upp snabbt.

Det är litet nervöst nu (som alla andra år …) men månne vi inte får utsädet i jorden i år också. Jag får vara glad att det bara är topplockspackningen som strukit med. I söndags hörde jag att en växellåda gått i kras – och det är värre det. Jag ber att få uttrycka mitt djupa deltagande med växellådans ägare.

He e spitjitt !

Vi kom hem från Sverige i morse och jag var förstås tvungen att ta en tur med traktor och harv runt åkrarna. Lustigt nog hade vårbruket inte börjat i Medåker före påsk men så hade det regnat där medan det bara torkat upp hemma i Hindersby. Och visst var det torrt på duntana (kullarna) på leråkrarna men det gick bra att harva och blev inga kokor. Däremot var det spitjitt (fuktigt ocgh segt) på leran i lägderna. Så det är ännu ingen panik. Där skogen skuggat låg det tjock is i dikena.

Sommarvärme har det varit. Men då vi åkte iväg före påsk så var det alls inte varmt utan värmen kom först under påsken. Lite nervöst var det nog då vi hörde hur varmt och torrt det var i Hindersby men sällan kan vi fara ut på åkrarna ännu den här tiden. Men vissa skiften går att så väldigt tidigt.

Vi har haft en fin vinter i år. Ingen snö och ordentlig tjäle som sprängt sönder lerkokorna så att vi får en bra såbädd. Nu gäller det att harva de torraste ställena och småningom alltihop i den mån det torkar upp. Vissa fuktiga ställen kan man harva också men då måste man låta det sjtjinas (torka upp) förrän man sår.

Vi var som sagt i Sverige en vecka men det berättar man inte om på nätet på förhand. Fast vi hade förstås unga husbondfolket här på påsken. I Medåker lyste gårdsplanen vit och blå av vitsippor och scyllor – speciellt sedan det blev soligt. Jag installerade vattenrenaren så vi fick kaffevatten och byggde vedlidret färdigt medan den bättre hälften målade fönster. Sedan var vi ute och riktigt turistade en hel dag (mycket ovanligt för oss). Vi drack kaffe vid Hjälmare docka. Hjälmare kanal är den äldsta grävda kanalen i Sverige från början på 1600-talet och så köpte vi en gammal Allers från Kvarnfallets antik med Kurt Ards pärm. De som läste Allers på 60-talet minns hans fantastiska pärmar. Och vi hittade alla Tarzanböckerna ! De skall barnbarnen få läsa (och kanske vi själva tillika …). Därefter tittade vi på Kung Karls kyrka i Kungsör och i alla synnerhet mistlarna på lindarna runt kyrkan.

Efter att navigatorskrället kört oss runt alla tunnlar det finns i Stockholm så hann vi faktiskt med färjan till Åbo eftersom den var en kvart försenad. Nu blir det att söka ny navigator.

Till sist litet stämningsbilder från korpral Nornbergs hemman i Sör-Garlinge i Medåkers gamla socken med ett nytt vedlider och ett gammalt hus (från 1856).