Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Den minst roliga dagen på året

I morgon kommer den. Skattedeklarationen skall lämnas in. Så här sitter man och svettas och undrar vart den sista hopen kvitton försvunnit. Bokslutet gör en inte heller glad – bara minusresultat. Visst, det var vetet från det eländiga våta året som såldes i fjol och så investerade jag i nya (begagnade) maskiner en hel del. Men resultatet gör en inte glad i alla fall.

Så länge man har råd att köpa kaffe och en bit rökt fläsk så går väl vardagen an men sedan då årets inkomster och utgifter samlas ihop så ser man den dystra sanningen. Därför är den dagen fylld med dystra funderingar varför man alls ids bruka jorden. Blir det en bra skörd så sjunker priserna och blir skörden usel så har man inte mycket att sälja. Utgifterna däremot ökar hela tiden. Så varför bry sej ? Låt dem köpa sin mat på världsmarknaden så länge det går. Litet måste man odla åt sej själv och släkten ifall det blir problem. Alla tror det skall gå som förut men det vet man ju att förändringar blir det. Kommer nån ihåg ännu då brännoljan kostade 11 penni litern ?

Nåja, då deklarationen är skickad så börjar man se fram emot den nya växtperioden. Man glömmer lätt fjolårets bekymmer och hoppas åter på bra väder och goda växter. Det är det fina med att vara bonde att livet börjar på nytt varje vår.

Men tills vidare skulle det kunna vara kallt så skogsvägarna håller och vi får ut virket. Men nu tillbaka till bokslutet …

Vintern slog tillbaka

På torsdag morgon förra veckan var det alldeles vitt och 10 cm snö överallt. I Sverige alltså. Jag var på fibernätskonferens i Stockholm och bodde förstås i Medåker.

Men det var bara en dag. Annars var där plusgrader och rena våren.

Fibernätskonferensen var stor med flera tusen deltagare. Sverige är fortfarande bland de bästa i Europa med en andraplats (Litauen är etta intressant nog) och de nordiska länderna alla ganska bra – utom Finland som kom på tolfte plats efter Estland. Det syntes inte många finländare på konferensen utom en del österbottningar. Ulf Grindgärds ståtade med foto och allt i aulan. Och det är välförtjänt för österbottningarna är bäst på fibernät.

I Medåker krånglade det trådlösa nätet något obarmhärtigt men vi såg Mälarenergis bilar en kilometer från vårt hus. De gräver ned elkablar och fiberrör där. I värsta fall får jag gräva ned egen fiberkabel den sista kilometern med täckdikningsmaskin …

I Hindersby har det också varit plusgrader men till all tur är det litet minusgrader på nätterna så skogsvägarna håller än. Jag kör ut virke så fort jag hinner men just nu måste skattedeklarationen göras. Om det bara hålls litet minusgrader så är det utmärkt att köra nu för vi har nästan ingen snö alls och man hittar virket utan problem. Det har varit flera vintrar med en massa snö så i den meningen är det bättre i år.

Vi fäller nu friska granar för alla de torra är redan sågade. Men det är långa baddare. Man får fyra eller fem stockar från varje träd och 20 meters mått räcker inte till (de vanliga måtten är bara 15 meter vilket är riktigt ynkligt). Att fälla har inte varit problem för det blåser och det finns ingen annan möjlighet än att fälla med vädret. Blåsten har grym makt upp i toppen på en 30 meters gran.

Få nu se hur vädret blir framöver. Man är litet rädd att vi får ett kallt majväder för medeltalet skall bli detsamma varje år. Tiodygnsprognosen tittar jag på var och varannan timme men den bara visar plusgrader på dagarna.

Installationsdagar (snörvel)

Till all tur blev jag förkyld i förrgår. Innearbetet har nämligen blivit efter ordentligt då det varit så fint skogsväder – men det är det inte mera. Nu har jag installerat mätsystemet i växthuset så man kan se över nätet hur där ser ut. Visst är det vinter ännu men våren kan vara ganska besvärlig för växterna med alldeles för varma dagar och kalla nätter. Vid klart väder är det som värst med temperaturskillnaden. Problemet är att växterna tror att det blivit vår eftersom det är så varmt på dagarna. Och så kommer de kalla nätterna. Det är ännu en och en halv månad som det kan blir riktigt kallt.

Tillsvidare har vädret varit fint för växthuset med jämn temperatur men det fortsätter knappast så länge. För skogsarbetet är vädret uselt. Det borde var ett par minusgrader så det inte skulle väta så förskräckligt. Men jag har börjat köra ut virke eftersom det är ett torrare arbete. Ett problem har varit att traktorns fönster immar fast så jag måste förbättra fläkten så den blåser på de viktigaste rutorna. Ett värmebatteri borde också sättas in. Det är egentligen klart men slangarna borde installeras. Men det tar tid och om det bara går att köra utan så gäller det att få ut virket kvickt.

Det verkar bli en alldeles för varm vinter i år. Tiodygnsprognosen lovar ingen lindring i det varma vädret. Till all tur frös vägarna då det var kallt och om det hålls minusgrader åtminstone på nätterna så klarar de sej. Jag har redan ställt upp bottnar för virket så det är bara att köra.

Då vi tog bort A-stolpen förra våren så blev kabeln till varmvattenboilern inne i huset utan ström. Kabeln har jag nu plockat bort och satt i propparna till kabeln som matar inifrån huset. Den är inte så nödvändig nu då värmen kommer från flispannan men kan vara bra att ha som reserv. Samtidigt plockade jag bort en del gamla installationer. Bland annat en snabbtelefon till verkstaden som vi inte använt sedan 80-talet. Mobiltelefonen har ersatt snabbtelefonerna.

Och så gäller det att installera program på datamaskinerna. CAD-programmet behöver jag för ritningar och planering. Och det behövs redan nu så jag vet vilket virke vi behöver nästa sommar. Det är nu som stockarna kapas.

Jag kan inte klaga för jag har inte haft flunsa på nästan två år. Inte är den här så farlig heller även om jag snörvlar och hostar en del. Det har funnits sådana som tagit knäcken på en totalt så man bara legat och stönat i sängen. Men visst vill jag bli av med eländet. Om jag tar mediciner och äter alla sorters hälsosamma frukter så blir jag säkert frisk på en vecka – annars tar det sju dagar.

Och så blev det för varmt igen …

Det var perfekt skogsväder men på lördag blev det för varmt. Temperaturen hoppade 15 grader uppåt och sedan har det varit ett par plusgrader hela tiden. De torra granarna är fällda. kvistade och uppradade och vi började fälla de stora friska granarna. Det är förstås bra om det är varmt för då slår de inte sönder så mycket ungskog.

Men det blev problem med måttbanden. Jag använder specialbeställda 20 meters måttband – de vanliga är bara 15 meter. Men i alla fall räcker de inte till då stocklängden kan vara 24 meter. Det är inga små granar som växer i Tallmosan utan de större är närmare 70 cm i diameter vid roten. Till all tur har de tillsvidare varit friska. Dessa träd är alldeles för gamla och för stora och måste tas bort kvickt. Speciellt som det kommer ungskog under dem. Tallmosan har väldigt bördig mark men det kan bli problem med gräset just av den anledningen. Jag beställde nyss en Terracut – en markbehandlingsskiva för röjsågen. Vi får se hur den fungerar.

På söndagen var det rena folkvandringen till Tallmosan. Man kom knappt fram för alla bilar och traktorer som kom emot på den smala vägen. Sjön börjar snart ta form även om grävmaskinen rasade ned i gropen ett tag. Torvjorden är mycket mjuk där den inte är frusen.

Tallarna till vänster på bilden kommer att stå kvar på ena de två små öarna i sjön.

Måndag blev verkstadsdag. Jag spände kedjan till flismataren och körde ned 50 kubikmeter flis från torken till flislagret som nästan var tomt. Den här flisen torde räcka till sommaren och bli över. Speciellt om det fortsätter att vara så varmt. Tiodygnsprognosen ger temperaturer på noll grader eller litet över det. Till all tur blir det minusgrader på nätterna så skogsvägarna inte smälter.

I går morse hade jag tänkt fara till skogs men en blick ut genom verandafönstret fick mej att betala räkningar och hitta på annat. Det är inte roligt att få blid snö i nacken från trädens kvistar. Värmen gör i alla fall att snön rasar ned på eftermiddagen.

Det skall komma litet snö varje dag och litet mer på lördag men det hjälps inte. I dag måste jag till skogs för sommaren är inte långt borta. En tur runt hemskogen förra veckan visade att där finns omkring trettio vindfällen som borde köras bort. Det tar en massa tid eftersom de är utspridda över hela skogen men det är ofta stora träd som blåst omkull så de måste bort. Ganska många är avbrutna – inte rotvältor. Inte bra för sprickorna i stammen kan gå långt upp.

Språåk så täär ti kvardas

(Det här är skrivet på vårt vardagliga språk)

Ja las i Östra Nyland (tiinindjin) åmm Helena Palmén som dåktåreerar opa dialektär å hon meina att fålk troor att vi ha glöömd ti praat våårt te vaanli språåtji bara för att vi praatar höugsvenskå me stassbooana – för att tåm int förstaar te vaanli språåtji. Å så tenkt ja att tåm sääkärt troor att vi praatar såm vi skriivär i Bondblåddjin. Men he djär vi int. Så nu tenkt ja skriiv ein gangå opa te vaanli språåtji såm vi praatar så täär ti kvardas me kvaraadär.

Nu ee e ju så att fålk såm praatar te vaanli språåẗji haar svåårt ti les tetta fast he e täras eijji språåk. Men he biroor opa att tå man lesär så staveerar man int uutan siir kvar oord såm ein bild å tå siir til å me te eijji språåtji oovaanlitt uut för tåm ha läärd se ti les höugsvenskå. Men he jelpär åm man lesär me höugär röst så höör man kva he e fråågan åmm. Ja skriivär me NUS (Nisses Uuttaalsrikti Staveerand) å he e skrivi just så såm man praatar. Så ein vokaal e alti kårtär å tvåå vokaalär e alti lang. Å o e o å int å.

Int praatar vi någan svenskå jäär int ti kvardas. Vi praatar te gamal språåtji såm våår förfeedär praata tå näär dåm kåm hii å oodla opp tess ååkrana för tuusn åår sidan (pluss miinus triihundra för he va dåålitt me skriivandi opa te tiinn). Å tå findist he int någan svenskå enn – svenskån e bara sjuuhundra åår gamal. All praata ”dansk tungå” opa set eijji sett. Te täär me räättskriivning å slika he kåm först mang hundra åår seinari opa 1800-tali. Ennu opa 1700-tali så praata pråfessooren sett eijji språåk såm va liiti ooliika i ooliika deilar åå laandi. Ja haar ein book såm e skrivi åå Pehr Kalm 1753 såm va ein ”läärjunge” ti Linné å he e skrivi opa eitt språåk såm liiknar våårt te vaanli språåtji. Kalm va annårs heim ifråån Vasa men flytta ti Sverige undi Stoor oofridn.

Tå näär vi treffas å praatar jäär i byyin så e he noo te vaanli språåtji såm vi praatar. He passar liiksåm best så täär ti kvardas. Å så e he mang oord såm man int riktitt veit hur man ska sej opa svenskå. Nu näär vi e i Tallmosan å huggär så bliir he tal åmm vid å åm man ska sej att ”Bjärtjin bliir mootjigär åm han liggär yvi somarn” så hur gaar he opa svenskå ? Int bliir han rutigär (rutten) uutan bara så täär … mootjigär. Å så lammnar he leidri bara he liggär leng å opa vååren så måst man vent tills he sjtjinas innan man far uut opa ååkärn å börjar såå.

Ja ha sååga tårr grenar (å he e stoor träädär – int någa kvistar) å låmmana e yvi sexti sent. Tåm e så haard att man fåår kvess såågtjedn heila tiinn uutåm åm dåm ha liga opa backan för tå e dåm ruti. Skatana e nestan alti ruti så tåm bliir int ti ana en ratvid. Tii uut opa mosan så finns he bara småå tallar såm e så kviståga att dåm int dågär ti ana en vid. Men he e gooär vid för tåm e teetvext – tåm ha ju staandi dii i sjutti åår fast dåm e så småå.

Ja söökär ett kvastskaft för tåm såm man fåår tjööp e bara skrääp. Tåm e sleet å raak men tåm bristär djinast tå näär man taar ii liiti. Nää, he ska va teetvext grenar såm ha staandi i treti åår undi tåm aadär träädren å int just haar någa kvistar. Tåm haaldär. Fast ja fundeera just att ja sku proo me tallan fråån mosan. Tåm e sääkärt stark men tåm e å tung så elenditt. Grenana e mytji leetari.

Börstana e å eitt probleem. Tåm åå plast e bara skrääp men jag ha iblaand hitta rikti börstar såm e laga åå roottråådar. Ja soopar snöö me dåm å he kan blii ganska tungt. Men he e mytji betäri ti soop te snöönn för tå bliir he reinari en me sjyfflå såm alti lemmar liiti kvaar så att he vexär til heila vintärn. Så leng såm snöön e tårrär å leetär så gaar han best ti soop. Men he ska va årdentli börstar å skaft tå.

I daa ha ja sååga ypi meira ruum vidär veein. Just täär såm vånn skoog börjar taar te fylld biilveein sluut i ein kårsning så he e klaart att fålk lemmar siin biilar täär. Täför måst ja lag meira ruum så att virtji å ryyms. He e annårs hemst kva he finns mang träädär i skooin. Man såågar å såågar å int bliir he stoorär ypning. He e ju ungskoog täär – int finns he så mang träädär i gamal skoog täär såm dåm e stööri.

I mårån ska ja vääl fåå te laagre fäärditt å kan fell meir tårr grenar. Vi haar te stoor bitan fäärdi men ja såå att runt åmm finns he ganska mang tårr å fast man int siir dåm liika braa i teetär skoog. Täär opa steinbackan hadd dåm all tårka opa eitt stell. Men ti all tuura så ha he kåmi ungskoog undi så nu djellär he ti fåå bort tåm gaambel så foort såm he bara gaar. Annårs slåår dåm bara söndär ungskooin åm han hinnär vext opp meir innan man fellär tåm stoor.

Nu kansji man kan byyt tjed opa sååin. Ja ha havi eitt gamalt ettsåm rootveltåna opp i steinbackan ha kasta opp steinar å saand å he bara gniistrar tå man såågar. Men nu e tåm sååga så man kan vååg byyt ti eitt nyytt tjed. Å så ha ja tjööft nyyär sååg men meir åmm he ein anan gangå ..

Tallmosan som badort

Det sågas och körs och grävs i Tallmosan för brinnkära livet. Jag stiger upp sex och skyfflar flis och sätter på motorvärmaren till traktorn. Sedan dricker jag morgonkaffe och läser posten (serierna i tidningarna och eposten). Tyvärr så har det gått mången förmiddag till att sköta om flispannan. Ett järn hamnade under skruven eller fläkten tappade ställskruven och mycket annat. Var tredje dag måste jag också köra flis. I princip kunde jag fylla på för en hel vecka men ifall det händer något med skruven så är det inte så litet arbete att skyffla bort all flis så man kommer åt den.

Innan man kommer iväg så skall alla skogskläderna på och det tar sin tid. Mobiltelefon, Android (för att övervaka pannan) och GPS skall tas med. Och så måste man kolla att de är ordentligt uppladdade. Sågarna skall fyllas på och keden filas innan man åker iväg.Rätt ofta måste man också blanda bränsle. Jag köper 98 oktans bensin och blandar fyra liter i en gammal syltburk. Den passar bra för en deciliter tvåtaktsolja. Men innan man åker iväg måste man se till att allting är med. Det harmar om man måste åka tillbaka efter nånting man glömt.

Tillsvidare har jag sågat upp lagringsplats och kvistat och kapat omkullfallna torra träd. En hel stenbacke torkade plötsligt och det var inte granbarkborrar för då hade man sett gångarna de brukar gräva. Troligen var det en storre avverkning som tog bort den skyddande skogen så stenbacken torkade upp fullständigt efter det. Det är stora granar men inte dåligt virke. De storr granarna är stenhårda och man får ofta fila keden. Litet färska vindfällen finns det också.

Vi har bilväg ända fram till vår skog så jag kommer vanligen hem på kaffe mitt på dagen. På eftermiddagen tar jag med traktorn med lastare för att lyfta undan det jag kapat. Det mesta börjat vara uppstädat nu så snart blir det att fälla mer. Tyvärr hotar vädret att bli sämre med blåst och snö. Men det har varit ovanligt fint i flera veckar nu så man kan inte klaga.

För ett par dagar sedan kom beslutet att vi får finansiering till vår sjö. På själva mossen finns det bara förkrympta och kvistiga tallar och ännu värre är att ”Atomlinjen” från kraftverket i Lovisa går snett över en av våra skogsbitar så det bara blir två smala trianglar kvar. Därför kan det gärna bli en sjö där. Det är officiellt en ”viltsjö” men vi tänkte grunda en badort i Tallmosan så folk kan komma och ta sej ett torvbad där.

Just nu håller Bengt på att klippa av de små tallarna och sedan börjar han gräva sjön. Det är ju ett väldigt bra år för det eftersom det inte finns snö som isolerar och hindrar mossen från att frysa. Till sommaren har vi väl en ordentlig grop i mossen som hoppeligen liknar en sjö. Jag misstänker svagt att den kommer att vara full av torvsmörja.

Här skall det bli en sjö.

Sjön ligger alldeles intill en stenbacke så där kan vi bygga ett hotell för badorten. Soffliggarna kan sitta på hotellets balkong och titta på när de mera sportiga badar i torvsörjan. Den här backen är inte den kända Ratuöyn som ligger litet längre bort. Den var faktiskt en ö för inte alltför länge sedan (1800-talet) då Tallmosan var en våtmosse som bara kunde beträdas vintertid då den var frusen. Intressant nog finns det massor av vintervägar över de här mossarna på ryska kartor från 1800-talet. Eftersom det då inte fanns någon skog så var mossarna utmärkta vägar där man kunde transportera tunga lass med släde. Då de frusit ordentligt …

Ratu- betyder något som är ratat och i det här fallet avsågs troligen den dåliga skogen på ön. Ordet ”öy” är det urnordiska ordet för ”ö” och innehåller den gamla diftongen ”öy” (den ursprungliga var ”ey”).

Ratuöyn med atomlinjen.