Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Kallt men livat

I morse var det -30 grader (på vissa håll i Hindersby -34) så jag försökte inte ens fara till skogs. Både slangar och metall är sköra i en sådan kyla och man bara kör sönder nånting. Zetorn och lastaren är ännu inne i verkstaden och det är lika så bra. I princip kan jag skruva ihop den och börja köra men då den en gång är uppvärmd så började jag fixa en del som blivit ogjort.

Nedre bakrutan måste jag skruva bort för att få in hydraulbordet men det är kallt så jag köpte en plastskiva för att täcka hålet. Det är en hel vetenskap att välja rätt plast. Den borde vara genomskinlig, UV-tålig, skraptålig, reflexfri och böjlig. Jag kollade upp Etolas alla plaster och tittade på nätet på egenskaperna hos olika sorterna tills jag kom fram till att jag skaffar en polykarbonatskiva för övre delen och 0,5 mm PVC-folie för nedre delen (där hydraularmarna tar emot).

Sedan skaffade jag lysdiodarbetsljus (LED) från IKH vid Ring III och byggde ny central för hytten med säkringar och strömbrytare. Fördelen med lysdioder är att de dra mycket litet ström. Jag köpte 10 W minilampor att sätta ovanför vindrutan framåt och de drar bara 0,75 A ström. I skogen behöver man en mängd lampor åt olika håll och då börjar strömmen redan vara betydande med gammaldags glödlampor. Om de visar sej vara bra så tänkte jag installera en under bommen också som lyser direkt mot gripen. Men då måste jag bygga riktigt starka skydd av 8-10 mm bandjärn för ibland dänger man i misstag bommen mot ett träd. Då håller inte ens tjock plåt.

Samtidigt installerade jag ordentliga uttag för lastarens elektriska ventiler och för radiostyrningen till vinschen. Tidigare hade jag bara en mycket osäker provisorisk förlängningssladd.

Alla kvällar har de senaste dagarna gått till Hindersby teater som ger ”Fritt fram på 60-talet”. Jag förevigar nämligen teatern för framtiden på video. Halva byn har lagt hela hösten på att repetera och bygga upp scenen för pjäsen som är skriven av vår egen teaterchef Isa från Mosabackan (en byadel i Hindersby). Hon har förresten varit riktig teaterchef i Sverige förrän hon blev pensionerad. Och så har vi Robert Jordas som är utbildad skådespelare och som har regisserat pjäsen. Så mycket av byns resurser har satts på pjäsen att den absolut måste sättas i minne (digitalt nuförtiden). Då vi började med byapjäserna så köpte jag en fin HD-videokamera bara för teatern.

Det har varit fullt hus och flera föreställningar är redan utsålda. Och det är fint för vi behöver pengarna från föreställningarna för att reparera taket på den stora lokalen (byggd 1930).

60-talet var en brytningstid som syntes inom musiken (Beatles och Liverpool sound kom), inom jordbruket som mekaniserades och i arbetsfördelningen. I pjäsen förs det fram i gubbarnas matlagningskurs och Damklubbens resa till Stockholm med Bore III.

Nå, kursen slutade nu inte riktigt som det var tänkt men Rom byggdes inte heller på en dag :-). 60-talet var ju ”mitt” årtionde eftersom det hände under min känsligaste ungdomstid. Mopedknuttarna som körde genom byn utan ljuddämpare kändes bekant och pratet på Posten som vid sidan av handelslaget och banken var byns träffpunkt var också äkta sextiotal.

Pjäsen avslutas med Brandkårsfesten som tillsammans med Johannifesten var sommarens höjdpunkter. Halva byn stod på scenen och det märktes i slutet då det började bli trångt där när alla slulle sjunga slutklämmen. Det är hårda bud i Hindersby nu i flera veckor framåt tills föreställningarna är förbi och folk kan pusta ut.

Morr och grrr

Skogsarbetet har börjat på allvar och det går ganska bra nu då det frusit på litet. Men inte blir man glad då två tredjedelar av de stora granarna är ruttna. I dag kapade jag de som vi fällde på lördagen och på vissa måste jag kapa tre sulfatpropsar först. Det är 9 meter bort av den tjockaste delen och kvar blir bara en eller två små stockar. Så det här är nånting man alls inte vill se:

Då jag skruvade sönder lastaren så verkade kuggarna i vridmekanismen vara i skick men oljebadet var fullt av vatten ! Och vatten är inte något bra smörjmedel. Det är helt otroligt. Vilken idiot till konstruktör bygger en skogslastare som inte tål regn ? Eller var den konstruerad att användas enbart inomhus ?

Det var en riktigt lömsk sak och det var tur att jag skruvade sönder den. Det finns en propp där man kan kontrollera oljenivån och det hade jag gjort men vatten är tyngre än olja så det fanns bara en liten mängd olja utanpå vattnet – fast det såg man inte genom kontrollhålet. Man kunde ju inte ens föreställa sej att vatten kunde rinna in i oljebadet. Inte vet jag hur man skall kunna täta uppifrån heller. Troligen får jag bara byta olja väldigt ofta i oljebadet så att det inte hinner komma in så mycket vatten. Det är ju en billig lastare men annars verkar den inte vara så dålig. Som gammal ingenjör blir man i alla fall upprörd över en sådan konstruktionsmiss.

Nåja, nu gäller det att såga omkull träd för brinnkära livet. Snart kommer våren och dåligt före och så blir det vårsådd. Många väntar på vår, sol och värme men jag hoppas att det är kallt länge än så man hinner få ut en massa virke ur skogen.

Kårtår

Så har det äntligen blivit skogsväder. Vi körde spår i flera dagar och nu har kölden gjort dem hårda. Trädena (mest stora granar) skall fällas, kvistas och kapas. Men vilka mängder kottar det finns på granarna i år !

Det är ju mums för oss som sysslar med naturlig föryngring. Förstås beror det också på sommaren men jag har sett områden som ser ut som en grön matta med massor av små granplantor. Nu finns det förutsättningar för sådana mattor nästa sommar.

Annars var det en dålig dag i dag. Två tredjedelar av granarna var ruttna och hade den bruna rötan som går långt upp i stammen så det bara blir en stock av ett stort träd där det för ett friskt blir fyra 5,5 meters stockar. Sur blir man då man måste kapa tjocka fina träd till sulfat eller energivirke. Men bort måste de. Det är ingen idé att ha ruttna granar att stå kvar. Jag tror vi lämnar tallar som fröträd för att bli av med granrötan.

Och i går gick den nya lastaren sönder så den står i verkstaden för att repareras. Tur att man har en varm verkstad. Med en 100 kW radiator med fläkt så får man snabbt upp värmen i verkstaden även om man kör in en kall maskin. Det är minsann inte roligt att reparera maskiner utomhus i smällkalla vintern. Vi har nu -21 grader och kallare ser det ut att bli. Tydligen hör vi till östra Finland den här gången.

Och så dagens språkfråga: Vad är ”kårtår” ? Vinnaren får evig berömmelse och titeln Äkta Östnylänning. Jag kan tipsa att det har med skog att göra.

Lervälling i januari

I går kväll så körde jag ned gamla Zetorn i en grop i skogen och där satt den. Det var ren lervälling och lös gyttja. Inte vad man förväntar sej i januari precis. Det var ingen idé att bråka utan jag fick vänta tills pojken kom hem och så drog vi upp den med stora Zetorn – med nöd och näppe.

Det är besvärligt men man måste köra spår för att det alls skall frysa. Nu skall det vara ett par dagar litet kallare men sedan blir det igen noll grader. Egentlig avverkning har jag inte hunnit med än. Hela december gick till snöarbete och folk kör med slungor och schaktblad till skogen var och varannan dag. Och så finns det en hel del vindfällen tvärs över vägarna. Inte direkt katastrofalt men utspridda över hela skogen så det tar tid att få bort dem.

Snön blir inte blid utan det blev rena sjöar efter jul. Blida är bra för då packas snön under hjulen men den senaste värmeböljan gjorde snön så lös att hjulen går tvärs igenom. Och under finns det ingen tjäle alls. Vi hade ett tjockt snölager före jul men nu ser man svarta ryggar både på åkern och i skogen.

Men det finns hopp för nästa veckoslut skall det bli -20 grader igen. Om det nu blir – väderprognoserna ändras ganska ofta. Vi ligger mitt emellan högtryck och lågtryck så vädret kan ändras mycket snabbt.

Det är svårt att göra leveranskontrakt då vädret är så instabilt. Man måste köra ut det man huggit samma dag för man vet aldrig om det går följande dag. Maskiner i all ära men då de ligger i en gyttjegrop så inser man att det bara är att följa vädrets nycker och inte inbilla sej att man kan planera vad man skall göra längre än någon dag framåt. Människan spår men vädret rår.

Rockjul

Och då avser jag inte ett klädesplagg. Inför julen skall det alltid städas och i år var det lådorna med CD-skivor som skulle ut. Redan länge har jag lyssnat på musik enbart i digital form (mp3 och ogg). Det passar bra för jag måste ha Blåtandhörlurar för att höra då mobilen ringer i skogen och i traktorn och de har numera plats för minneskort och inbyggd spelare.

Det blev ett större jobb. Då jag gått igenom allting så blev det över 400 CD-skivor och över 5000 låtar (en del dubletter förstås). Under årens lopp har jag samlat ihop dem från hela världen på den tiden jag åkte omkring på konferenser i teoretisk datateknik. Jag brukade skriva in datum och plats där jag köpt dem och där finns allting från Tokyo över Paris och London till La Jolla i Kalifornien.

Men nu märkte jag att det är helt onödigt att åka omkring. På nätet finns egentligen allting. Man kan provlyssna delar och sedan ladda ner mp3-låtar för ett hyfsat pris (10 kronor per låt). Helt lagligt alltså. Tidigare har jag köpt CD-skivor och genast kört över dem till mp3-format. Det finns fina program som automatiskt ”rippar” CD-skivan (”rip” betyder riva) och sätter den i digital form i maskinen och samtidigt över nätet laddar ned alla uppgifter om låtarna och gör upp en databas. Jag kör k3b som är gratis på Linux (och väldigt bra).

Till och med jag blir ju imponerad då man hittar Searchers låtar från Star-Club i Hamburg år 1963 på nätet. För landsbygden kan betydelsen av Internet knappast överskattas. Vi får tillgång till allt som tidigare bara rika knösar som åkte runt världen fick tag på (eller fattiga forskare för den delen). Och så finns ju Youtube. Kvaliteten kan där vara usel men mina bandningar från 1962 är minsann inte så fina de heller. Då fick jag nämligen en bandspelare till födelsedagen och därefter har jag bandat det mesta inom rock and roll.

Hösten 1962 hörde jag låten Love Me Do av en okänd grupp som hette Beatles och resten är – som det heter – historia. I vänskapligt gnabb med min klasskamrat som var Rolling Stones-fan (numera professor i Vasa men musikintresset finns kvar) började vi utforska rocken. Det var en ganska våldsam förändring eftersom det tidigare bara fanns tango och schlager som var helt tandlöst gnäll. Men rocken den SVÄNGDE …

Redan tidigare skrev jag om Liverpool Sound så jag skall inte upprepa samma saker. Nu kunde jag i alla fall återskapa de gamla banden från 1962-65 med bättre kvalitet. Många av de gamla låtarna är digitalt förbättrade. Det är ganska fantastiskt hur man kan få bort brus och till och med få stereo av mono men en del är alltför hårt behandlade och själva stämningen har försvunnit. Då föredrar jag ett gammalt skrapigt band från 60-talet. Med audacity-programmet (gratis för Linux) digitaliserar jag de gamla banden och med youtube-dl laddar jag ned från Youtube till mp3. Alltihop (alla 5000 låtarna) få ledigt plats på ett 32 Gigas minneskort som jag lägger in i mobiltelefonen.

Det är ingen idé med en skild mp3-spelare utan det bästa är att använda mobilen. Då stängs nämligen musiken av automatiskt då nån ringer. Och jag har inte tid att lyssna på musik annat än då jag kör traktor eller sågar i skogen. Arbetet går mycket lättare då man lyssnar på Hippy Hippy Shake med Swinging Blue Jeans – och så går det fortare då man försöker hinna med i takten :-).

Först nu 50 år senare läser jag om bakgrunden till musiken på nätet – då struntade man i musikskvallret. Jag hade aldrig grammofon och köpte aldrig poptidningar. Man bara lyssnade på bra musik och struntade också i de (vanligen) fåniga orden.

År 1962 var året då twisten kom så det blev en hel del Chubby Checker med Let’s Twist Again. Då kom också Do You Love Me men jag föredrar versionen med Dave Clark Five (den här versionen ger en bra bild av den tidens konserter :-). Ser man på listorna så är det annars mest gnällmusik men visst kan man lyssna på Shadows med Wonderful Land. Snart är det 50 år sedan en grupp vid namn Rolling Stones kom ut med sin första single Come On som förstås finns med på mitt första band med rockmusik. Beatles hade ganska lugna låtar men Twist and Shout inspelad 11 februari 1963 svänger ordentligt. (OBS ! För att lyssna kan det vara nödvändigt att högerklicka och välja Öppna länken i nytt fönster – Open Link in New Window)

Så nu har jag laddat upp inför vinterns skogsarbete. Sju stora lådor med CD är utburna till arkivet i stallet och alla låtarna finns på ett minneskort i mobiltelefonen. Kättingarna är på gamla Zetorn och lastarn är klar bara jag svetsat fast skydd för kylarn (gripen fästes framför kylarn vid transportkörning).

Nu behövs det bara köld. Vi har ingen tjäle alls och det blir katastrof för skogsarbetet om det inte fryser på snart. Tillsvidare regnar det mest även om snön är djup. Suck – igen en eländig vinter.

Varför sov jag i somras ?

Då man står här och gräver fram halvfärdiga konstruktioner och spikar med stela fingrar så undrar man varför i all världen man sov i somras. De långa ljusa sommarnätterna hade man hellre kunnat jobba så man skulle ha undvikit vinterbyggandet. Där ser man hur kort människans minne är och hur svårt det är att tänka längre än näsan är lång. Det är minsann inte första gången man står och spikar mitt i smällkalla vintern.

De senaste dagarna har jag också sysslat med ”vinterrockad”. Rockad är en term från schackspel och betyder att man låter tornet och kungen byta plats. Det är det enda drag där två pjäser får flyttas tillika. Men mina vinterrockader är betydligt mera invecklade. Man flyttar traktor A till ladan och maskin B till torken, traktor C till traktorgaraget och paketbilen D till verkstaden (från ladan). Därefter finns det plats för traktor E under taket där traktor C stod. Sedan måste man tillfälligt låta paketbil D byta plats med traktor C för att sätta på kättingarna varefter de åter byter plats tillbaka. Då paketbil D är klar så skall den tillbaka till ladan. Pust.

Nu är det inte att bara starta sådär utan först sätter man på motorvärmen och sedan gräver man fram den traktor som stod utomhus då det började snöa och blåsa på allvar. Sedan märker man att motorvärmen på traktor C inte fungerade eftersom klockan var sönder så det blir att koppla sladden direkt och gå in och dricka kaffe medan den varmnar. Därefter går det inte att öppna dörren till ladan för kölden har lyft cementplattan så den sitter fast. Till all tur går det att skruva upp dörren nån centimeter så man får den att löpa. Men sådant tar tid.

MF165_21.dec.2012.DSCN1338 — MF165 i snö med fibersvetsningshönshus

Och var man än rör sej så skall snötraktorn fram för allting är insnöat och man måste köra bort en massa snö för att komma fram. Visserligen var man glad då det frös på och leran stelnade men en fördel var det i alla fall med regnet: Det rann bort av sej självt. Men man skall inte klaga – man kunde ha bott i staden och då hade det varit värre att få bort snön.

I går kväll sysslade jag med att gräva mej fram till vedlidret. Blåsten hade lagt en stor snödriva över gången och inne i trädgården ryms traktorn inte. Men det gällde att få ved till baket av jullimpa och då var det inte läge att spara på krafterna. Nu sprakar elden i den stora bakugnen och doften av äkta hemlagad jullimpa börjar snart sprida sej i huset. Ute är det -18 grader men nu har vi ved inne så nog blir det jul i år också …

Glad Jul allihopa !