Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Traktorköp

Det var ganska livlig diskussion om traktorköp tidigare i år. I går gjorde jag slag i saken och körde upp till Lieksa och köpte en stor Zetor 14245 från 1998. Den stora Rapid såmaskinen gjorde förstås sitt till att det blev köp men också den kalla och snörika vintern hjälpte till (där jag satt i en 51 år gammal MF-65 utan väggar på hytten med en gammal James frontlastare).

Den stora frontlastaren gjorde att jag köpte just den här traktorn. Det är en Quicke 695 med en lyfthöjd på 4 meter och en lyftkraft på 2550 kg i markplanet. En liten och svag frontlastare har jag redan och jag behövde inte en till. Gamla 65:an och James är mest en motoriserad skottkärra.

Det blev Zetor eftersom jag har har en mindre modell (Crystal 8011) sedan 1975 och är ganska förtjust i den. Men den gamla har bara bakhjulsdrift och fungerar som bastu i vårbruket (14245:an har luftkonditionering). Det är en enkel och beprövad konstruktion och den hemska styrservon på 50 kg (nästan) i 8011 har bytts ut mot en modernare. Med sex cylindrar och turbo ger 14245:an omkring 140 hästar så den skall väl orka dra Rapiden.

Någon liten traktor är det inte så jag måste höja taket i tröskhuset – men det måste jag göra annars också så att sädbilarna kommer under det.

Det är i allmänhet inte värt att sätta pengar på maskiner som rostar sönder men en traktor klarar sej ledigt i 50 år om man bara får reservdelar. Och jag kollade noga med Bengt-Erik i Närpes att Zetor verkar vara någorlunda stabilt. Man måste nästan köpa traktor enligt reservdelstillgången.

Först efter påsk får jag hem traktorn så nu blir det spännande att se om den hinner till vårbruket i år. Det torkar fort nu – men kommer litet regn på nätterna så man vet aldrig.

Ett speciellt tack till Mats som aktivt hjälpt mej att söka traktor under våren. Vi har gått igenom en väldig massa begagnade traktorer som är till salu. Ingen liten sak – den här skall arbeta i 40 år ännu …

Hasi i skogen

Så kördes sista lasset ur skogen för den här vintern. Vägen har hållit ganska bra – inga spår som i fjol (se Skogsvintern är slut). Då var det 12 april och vägarna var riktigt mjuka men i år fanns det gott om is som höll. På åkern syns inga spår alls där vintervägen gick.

Bara på ett par dagar har vintern slagit om till vår. I dag såg jag första citronfjärilen och två svanar höll mej sällskap en stund. ”Våra” hjortar betar på gröngödslingsvallen som är alldeles grön eftersom det inte varit någon tjäle i år. Snötäcket kom så tidigt och har varit väldigt luftigt och tjockt så det isolerade bra fastän det var – 30 grader.

Nu skall skogsmaskinerna ställas undan och vårbruksmaskinerna skall servas – speciellt Rapiden måste gås igenom. Åtminstone så man lär sej hur den är konstruerad.

(Om någon undrar vad ”hasi” betyder så finns förklaringen här)

Klagomål

I går fick jag klagomål från Sverige, Ryssland och Australien (det var mycket på en dag) för att jag inte skriver så mycket i Bondbloggen mera. Det var närmast hindersbyggar i förskingringen som klagade. Men de kan försöka trösta sej med att titta på

Hindriks by (Byyin.Hindersby.net)

över nätet. Det är den gamla byasidan men med litet nyare utseende – vi använder numera WordPress dvs. samma system som här på Bondbloggen.

Uutbyyssari (eller ”uurbyyssari” som en del säjer) varnas för att en del är skrivet på hemligt språk, dvs. hindersbyyiskå. Språkbegåvade kan i alla fall förstå det mesta – speciellt österbottningar som talar det gamla språket.

Intressant annars hur viktig den lokala anknytningen – rötterna – är även för dem som flyttat bort för 40-50 år sedan. Ein gangå hindersbygg – alti hindersbygg (en gång hindersbygg – alltid hindersbygg) ! Det är säkert likadant för andra byar. Egentligen borde vi ha en från varje by här på Bondbloggen men det kunde bli trångt om saligheten.

Här ser vi att Internet inte alls förstör det lokala utan tvärtom återupplivar det. Geografin försvinner och vi är grannar med hela världen. Byn är kvar men mest inom oss.

Viporna har kommit

Liksom Kalle gillar jag tofsviporna och i går härjade de vilt på åkrarna. Jag lyckades tappa gripen på lastaren varvid slangarna gick av och jag fick gå hem. Då flög det massor av vipor runt mej och var oroliga. Annars så är det vinter här ännu – även om snön smälter (och vintervägarna förstörs – GRRR).

Bilden är från i förrgår – i går såg det litet våraktigare ut mest för att solen sken.Vi var i Tammerfors på söndagen och utmed vägarna såg man ganska mycket bara åkrar. Vi har tydligen mest snö här.

Men viporna har i alla fall kommit.

Klimpsoppa och vårblommor

I går hade vi den traditionella klimpsoppsmiddagen på Hemborg i Hindersby (vanligen kallad Lokaaln). Om nån inte vet vad det är så handlar det om köttsoppa med klimpar (vetemjöl och russin tror jag). En gammal traditionell rätt.

Här samlas folk från när och fjärran – nuvarande och tidigare hindersbyggar och folk från grannbyarna. Och ungdomsföreningen som sköter om Hemborg får ett välbehövligt tillskott i kassan i dessa dyrelektricitetstider. Man träffar folk och diskuterar viktiga och mindre viktiga saker.

Och så har de förutom klimpsoppan också god ”bussoppå” (plommomkräm med vispgrädde). Men till slut blir man tvungen att åka hem i alla fall – annars får man gå då familjen tar bilen. En promenad på tre kilometer är ju inget men just nu är vägarna isbanor och benbrott är inget roligt. Våren har försiktigt börjat men snödrivorna är ännu tjocka och det är rått och kallt. Det står en massa ämbar med fina blommor på verandan men de är för tidigt ute och ser lite dystra och slokande ut.

Vintervägen smälter

I går fick jag de sista asparna fällda men nu smälter vintervägen så det kan bli bekymmer. I morse körde jag ut ett lass men det började slå igenom och det var med nöd och näppe jag kom bort. Det skulle behövas ett par kalla nätter men det ser illa ut – bara plusgrader nästa vecka.

Tallar har jag inte alls fällt den här vintern men de har inte så stora kronor så det gör inget. Asparna däremot var både tjocka och breda. Jag hade bråttom eftersom det bara i två dagar var sydostlig vind. Den sista aspen jag fällde i går kväll höll redan på att stjälpa åt fel håll eftersom vinden kantrade mot sydväst men jag lyckades dra den med vinschen åt rätt håll.

Vinschen har varit till stor hjälp eftersom det blir mycket säkrare att fälla. Med den får man alltid trädet åt rätt håll – utom om det blåser alldeles fel. Radiostyrning är absolut nödvändig. Man kan inte börja springa till traktorn för att dra utan måste stanna vid roten av trädet för att såga det sista.

Men gå för allt i världen aldrig för att ”titta på” då någon fäller träd. Det är rent livsfarligt. Den som fäller har inget problem eftersom han står vid roten som egentligen rör sej ganska långsamt men toppen slår ner med våldsam fart.

Våren kommer men visst är det rått och eländigt just nu.