Bloggare: Nisse Husberg

Damm, svett och svavel

Nu borde man ligga i skuggan och dricka något läskande (till exempel surmjölk) men torken skall lagas och det finns inget förbarmande. Det betyder damm, svett och svavel – fast nu är det så hett att man inte ens orkar osa svavel. Jag har en gammal anorak på mej eftersom den har en huva som man kan snöra åt och slippa få stora dammoln i nacken. Men gissa om det blir hett …

Skyddskläder är ett kapitel för sej. Förr använde ingen sådana men det blev lungsjukdomar och farsan hamnade också ett varv på Mjölbolsta sjukhus. Själv har jag försökt använda åtminstone dammskydd men allt verkar vara konstruerat för inspektörer som står och ser på då andra arbetar. Att arbeta i skydden är ofta en värre plåga än att vara utan. Det finns en enda modell av dammskydd som man kan använda – de andra är helt odugliga. Jag köpte ett par hjälmar med fläkt men de är så stora att man inte kan använda dem annat än på stora och öppna platser. Och sikten blir usel så då man skall göra nånting så måste man ta bort hjälmen. En skyddsoverall var så vid och sladdrig så den fastnade i allting. Och så undrar inspektörerna över att arbetarna inte använder skydd fastän det finns. Troligen är skydden köpta för att hänga i skåpet så man kan visa inspektörerna att det nog finns.

Badande i svett fick jag i alla fall fläkten flyttad från ändan på huvudkanalen till sidan och nu gäller det bara att förlänga huvudkanalen till den nya torken. Lördagen var fin – den enda dag i juli då man kunnat existera – men nu är det över 30 grader igen. Om sedan solen basar på plåttaket så blir man stekt under det.

Den här fläkten har en 11 kW motor och den kan ge 40000 kubikmeter luft i timmen. Den är tillverkad i grannbyn av Perssons kvarnverkstad för 35 år sedan men ännu i perfekt balans. Och det är viktigt för om det blir obalans så flyger fläktvingar omkring med fruktansvärd fart. Jag har tre fläktar i huvudkanalen så det blir en hel del luft som blåses genom säden (eller flisen).

26 juli, 2010 av

Regn och kallt – underbart !

Äntligen kallt ! Nu står alla dörrar och fönster på vid gavel för att släppa in litet svalka i huset. Nu är det bråttom att göra så mycket svettarbete som möjligt medan kylan varar. I dag betyder det att bygga ihop huvudkanalen på den gamla torken med den nya så man kan köra dem ihop. Helst borde man få det arbetet färdigt förrän solen börjar gassa på plåttaket igen men jag tvivlar på att det lyckas.

I dag är det 15 grader kallare än i går men så hotar de med att det skall bli över 30 grader i morgon igen … Men man får njuta så länge det varar. Och växterna gillar minsann regnet – till all tur kom det ingen åska.

24 juli, 2010 av

Nu skall hela rasket säljas, nu skall hela rasket bort …

För att travestera 34:an (som låg på Svensktoppen 39 veckor 1964-65) så skall vetet säljas nu. Därför sitter jag och surfar på alla möjliga och omöjliga börsnätsidor. Visserligen har vetet gått ned litet sedan förra torsdagen men Barclays Capital varnar för att det kan börja stiga igen – vilket det också gjorde i dag. Analytiker i all ära men inte vet de vad som kommer att hända – det är åtminstone bevisat många gånger.

Vanligen säljer jag skörden följande år i slutet på maj. Då kan jag torka ned de sista procenterna med riktigt torr och varm vårluft vilket sparar torkkostnader. Jag har ju bara kallufttorkar men då det är sol och torr luft så behöver man inte blåsa så länge. I år krånglade vädret riktigt ordentligt så jag börjar sälja först nu – två månader försenat. Det gör ju inte så mycket bara det finns rum i torkarna då den nya skörden kommer in. Tills vidare har jag bara vunnit på att sälja senare.

Den som är intresserad av vetepriser kan se på Avenas nätsidor, Handelsbankens råvarucertifikat eller Agrimoneys nätsidor. Och så kan man förstås se på börserna i Paris, London och Chicago eller googla …

Sedan gäller det att flytta vetet till lastningssilorna. Farsan byggde silor med lastningshöjd på närmare 3 meter vilket alla tyckte var onödigt på 60-talet men nu är det inte många bilar som kommer under dem. En del av vetet skall torkas ned den sista procenten och sedan skall allt blåsas upp i silorna.

Jag fick ett lass grovt grus att fylla under lastbilarna. Med släpvagn blir de så långa att de måste köra ut på åkern. I år gör det inget eftersom det är så torrt men vanligen börjar det regna just då vetet skall köras bort – och då slirar hjulen. Få nu se hur det går – yr.no hotar med regn till lördag och tisdag.

22 juli, 2010 av

Potatislandet

Nu då temperaturen i arbetsrummet sjunkit från närmare 30 grader till 23 grader så orkar man skriva igen. Ett mindre arbete – men ack så viktigt – är ”ti får poteetslaandi” (att fåra potatislandet). Eftersom ogräsen växer bättre än nyttoväxterna (allmän regel) så måste de bekämpas och i potatislandet går det bäst genom att dra upp dem med plog i fårorna. Plogen är ”tjööpis” (köpt) men ombyggd för omkring 40 år sedan av brorsan. Man kan skruva fast två rör med sitsar och sätta potatis – ställningen bakom plogen är för lådorna. Tyvärr fungerar inte mera den fina uppfinningen med ett gammalt cykelhjul och en koskälla som klingade var 30:e centimeter så man visste precis när nästa potatis skulle sättas i röret. Men idén var fin – och rolig.

Vi har potatislandet på ny plats i år mitt i en åker. Det lyckades ganska bra för man måste se till att där inte finns kvickrot som kan växa rakt igenom potatisen. Vi satte potatis ganska sent i år men vissa sorter blommar redan (där finns flera olika sorters potatis). Jag är ingen vän av nypotatis som jag bara får magsmärtor av utan jag äter enbart ”gaambel poteetär” (gammal potatis). I den här hettan har sill och potatis varit vår basföda – tillsammans med stora mängder surmjölk (och glass).

Bara man orkar odla potatis och hämta ved från skogen så klarar man sej oberoende av vad politikerna hittar på för besparingar. Det såg litet illa ut med regnandet i juli så vi måste börja bevattna potatislandet (jag har en pump från bäcken) men så kom det fina regnet med 22 mm. Nu finns det hopp om potatis på bordet nästa vinter … Kanske också nån sillbit i bästa fall.

21 juli, 2010 av

Vetepriserna stiger

I torsdags gick vetepriserna upp närmare 7 % och under juli har de stigit med 27 % i London. Nå, det berör inte oss direkt men vid leverans till Lovisa får man nu 112 euro/ton mot ca. 92 för inte så länge sedan. Det är ju inte mycket men Handelsbankens råvaruavdelning tror på möjlig stigning till 180 euro. Men man måste komma ihåg att vi på 80-talet fick omkring 400 euro/ton ! Så det är låååång väg kvar …

Priserna på förnödenheterna har stigit medan produktpriserna gått ned. Jordbruksverket i Sverige har räknat ut att bonden får en femtedel av vetepriset nu i jämförelse med 1930 (inflationen beaktad).

Intressant är att man ännu i början på juni pratade om att vetepriserna kan sjunka ännu mer. Men det var före den svåra torkan. I alla fall så är priserna milt sagt instabila och det börjar vara rena rama rouletten att odla nuförtiden. Jag tycker inte om det här systemet alls. Jordbruk är en trög sak och man borde ha minst två år och helst tio år för förändringar. Det bara inte går att ändra på odlingen snabbare.

Vi kan inte göra nånting åt priserna – annat än varna för att det kan gå illa om det inte finns några lager. Vädret kan vara nyckfullt och alla maskiner till trots så är vi ytterst beroende av vädret. Bevattning kan lyckas men bara på en mycket liten del av hela arealen.

I dag körde jag igång den nya (gamla) motorn till dubbelfläkten och satte tryck i den nya torken. Det fungerade bra så snart kan vi sälja det vete som finns i lager. Före skörden måste åtminstone hälften bort. Det blir gastkramande: Skall man sälja eller vänta litet ? För två år sedan fördubblades priset på ett par veckor i augusti – men det finns inte många veckor kvar innan den nya skörden kommer.

Fläktmotorn är annars en gammal brandbilsmotor från en Daimler-Benz. Den går att köra på så gott som allt som är flytande och brinner. Kanske jag börjar pressa egen rybsolja ifall brännoljepriserna stiger mycket. Å andra sidan stiger rybsen ganska ordentligt just nu också. Man blir ju stressad över alla beslut som måste fattas. Det vore en STOR fördel att få koncentrera sej på själva arbetet i stället. Jag har nån gång undrat hur mycket tid som går till spillo för att bönderna måste följa med ”marknaden”. Det är ju tid som inte används till att producera nånting alls (även om det kan vara lönsamt för den enskilde bonden).

19 juli, 2010 av

Det regnar …

Hurra, regn och kyla ! Det har inte regnat på nästan en månad här (förutom ett löjligt puttefnuttregn på 5 mm som torkade bort genast). Och nu är vi uppe i 852,1 mm ! Visserligen är det fel på den digitala regnmätaren men 20 mm visar den gammaldags mätare som brukar frysa sönder varje höst. Efter att ha varit halvdöd i en månads tid börjar man vakna till sej igen.

Men de olyckliga väderleksgubbarna hotar med hetta på nytt …

19 juli, 2010 av