Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Regnstaven

Jag måste ännu ta upp Sonjas inlägg om Regndansen. För ungefär tio år sedan fick jag en regnstav av barnen som hittat den i någon u-landsshop. Det är en kaktus som svängts ut och in med piggarna inåt. Den är fylld med grov sand eller något liknande (frön säjer den bättre hälften) och då man svänger på den så låter det precis som då tunga regndroppar faller på ett plåttak.

Under de våta somrarna gömdes staven undan så att inte någon i misstag skulle svänga på den men nu tog vi fram den igen då sprickorna i leran började bli allt större. Jag svängde den allt jag orkade i går och si : I dag på morgonen kom det 3,6 mm regn ! Kanske det kommer ännu mer om jag går och svänger på den hela dagen i dag …

Flyghavre – stöön ….

Och så är det den tid på året då flyghavren skall plockas. Man står i stekhettan och blir uppäten av mygg, knott och bromsar då man försöker hitta alla flyghavrestrån. Och det är bara att plocka – det är LAG på det …Varför i all världen sätts det så mycket möda på ett enda ogräs ?

På 1970-talet så förstod man ännu inte faran och det importerades utsäde som var fullt av flyghavre. Jag kommer ihåg första gången jag såg en underlig fläck på åkern som såg annorlunda ut än den omgivande säden. Men då var det redan för sent. Flyghavren hade drösat i några år och det fanns frön i jorden – och de kan gro ännu efter tio år …

I över 30 år har vi varje sommar plockat flyghavre – ibland massvis. Visst går det att spruta och det har jag gjort ett år då plockandet började bli övermäktigt. Men medlen är så dyra att hela inkomsten från den åkern försvinner. Då kan man lika väl låta bli att odla. Vall är ganska bra eftersom man slår den ett par gånger per sommar så att flyghavren inte hinner bilda frön.

Ibland kan ett enda frö bilda en stor buske med upp till tio strån och några hundra frön. Om de drösar så har man flyghavre på den fläcken i tio år framåt. Men de stora stråna kan man lätt hitta eftersom de är längre än säden. Så om en massa bönder hukar sej i åkrarna beror det inte på att de gömmer sej för EU-inspektörerna utan försöker hitta flyghavre – den syns bäst mot bakgrund av skog eller himmel. De värsta är de små strån som finns inne i säden och som man ser enbart om man direkt går förbi dem. Helt hopplösa.

Flyghavren skall plockas riktigt ordentligt med rot och allt. En kvarbliven rot hinner ännu skjuta nya strån som producerar groende kärnot. De plockade stråna skall placeras i täta plastsäckar som sedan måste brännas. Visst är kvickroten besvärlig men den kan man i praktiken spruta bort medan flyghavren kräver en massa arbete. I den här hettan kan man bara plocka på morgonen och aftonen. Vi steg upp klockan fem men så kom det -. under över alla under – ett regn  så det blev inget plockande den här morgonen. Det var bara tre millimeter så då solen börjar steka så försvinner det med en fräsning och i kväll går det att plocka igen.

Siesta

Det blir bara värre – nu hotar SMHI med över +30 grader varje dag i tiodygnprognosen ! Inte en regndroppe – om det inte blir åska förstås.

Förstås visste man att det skulle bli en het sommar eftersom vintern var så kall. Årsmedeltemperaturen ändras sällan så mycket. Men nu är det nog ett ganska extremt klimat för Norden. Man börjar fundera på luftkonditionering och att övergå till siesta mitt på dagen och jobba på nätterna. Vi måste kanske flytta till källaren i det andra huset där det ännu är en mänsklig temperatur. Eller så blir det att flytta till potatiskällaren …

Men myggorna de klarar hettan fastän man önskar att de fick värmeslag allihopa …

Nu vågar man kanske önska regn …

Så länge höbärgningen håller på så vågar man inte ens andas om regn men nu kanske det går för sej … Min vallsådd blev sen men lyckades bra eftersom det kom regn direkt efter sådden (sprickanveetå). Både timotej och klöver har grott utmärkt men nu börjar det bli brist på fukt. På lerjordarna öppnar sej sprickor och om det inte regnar snart så dör de små plantorna som inte ännu hunnit få så djupa rötter.

Om ni ser riktigt noga så syns också de tunna timotejstråna. Det ser hopplöst ut men gräs är tuffa  och det blir nog riktigt fint – om det snart kommer regn. Annars kan det gå illa.

Hettan är förfärlig – nästan 30 grader varje dag. Eftersom närmaste större vattensamling är 25 kilometer härifrån så blir det en verkligt tung hetta. Alla ser oroligt på de moln som nån gång dyker upp och undrar om det blir åska. Det känns som om det här leder till en riktigt ordentlig urladdning.

Vi har arbetat med Liljenets växlar och satt in ackumulatorer så datanätet klarar strömavbrott – och så skyddar de litet vid åska också. Det är utomhusväxlar så det jobbet borde helst göras på sommaren. I vårt eget nät har jag trimmat in Gigabits brandmuren och det gick inte så bra. Natten mellan söndag och måndag var det “storm” i nätet. Omkring 20 miljarder paket tvinnade omkring och ställde till elände. På måndagen fick jag stormen att ta slut men orsaken är inte helt klar.

Det har varit omöjligt att jobba utomhus. Jag försökte med våld köra ett lass ved men fick värmeslag och feber på kvällen så nu har jag dragit nätkabel till Ribackhusets källare (enda stället utom ladugården som man kan existera i) så får jag sitta där och planera kylmaskineri … Det var diskussion tidigare om luftkonditionering är lyx i traktorn och nu kan jag meddela att NEJ, det är helt nödvändigt om man vill överleva och få nånting gjort. Vi skall se om det fungerar med en kylväska, en massa kylklampar och två datamaskinsfläktar (de är billiga och bra och dra väldigt litet ström vid 12 Volt). Idén är inte min egen utan knyckt från Arizonas öknar – de har en stark tradition av “heimlaga” där också.

Ett stilla regn är nu högst på önskelistan men SMHI hotar med värre hetta (+33 grader) tio dagar framåt så man får vara glad för varje litet moln som ens för några minuter skymmer den brännande solen.

Sommarstiltje

Det känns riktigt nostalgiskt att läsa om höarbetet. Här i vår bydel har ju alla kossor försvunnit (men inte från hela byn) och höbärgningen som förr var sommarens viktigaste arbete börjar bli sällsynt.

Och jag sysslar mest med att försöka överleva hettan. Det är nästan +30 grader utomhus och närmare +40 i traktorhytten så nu sitter jag inomhus och planerar kylmaskineri. Jag körde ett par lass ved men kände på mej att det blir värmeslag om jag fortsätter så nu kör jag bara tidigt på morgonen eller på natten. Man kanske borde sova i tegelladugården på dagen och helt gå in för nattarbete – det är inte många timmar mörkt.

Men så har nätet krånglat. Underligt nog är det sällan strömavbrott på vintern men då sommaren kommer så börjar avbrotten. Vanligen riktigt korta men vi har haft ett par på upp till en timme. Då blir det att åka omkring och återställa nätets centraler. Och så bygger jag om ett par för att klara likadana vintrar som den förgångna.

Dessutom skall den gamla bybutiken säljas. Byabolaget Hindersby-Bäckby Service AB (med 59 aktieägare) har ägt butiken som byggdes 1939 och som bäst hade närmare 10 anställda. Man kunde köpa allt som behövdes i den. Och fanns det inte så beställde man och paketet kom med nästa buss och kunde hämtas från bussbordet. Då gick bussarna här nästan varje timme ! Inte har utveckligen gått mot det bättre egentligen. Till all tur har vi en hindersbygg som är intresserad av fastigheten – en duktig företagare som man kan lita på att inte börjar med skumma affärer. I en del byar har fastigheter sålts till mer eller mindre underliga företag.

Nu går det inga bussar utom skolbussarna. Folk har bil men det tar i alla fall en massa tid att åka till nån stad för att köpa en skruv. Jag har slutat med det och köper i stället det mesta på nätet – från Sverige eller Tyskland. Men visst tar det längre tid än då man köpte från den egna bybutiken. Så man måste ha ett eget lager. Skruvar och liknande har ju blivit mycket billigare och mitt lager är betydligt större än butikens förr. Men det blir mera jobb med lagerhållningen och jag måste snart köpa ett hundratal lådor till. Mest använder jag gamla avskurna mjölkbyttor som placeras i trälådor (ca. 7 cm höga). Det blir fin förvaring för småskruvar och lika bra finns inte ens att köpa. Men för litet större delar är mjölkburkarna för små. Att hitta bra förvaringssystem är inte lätt. De man kan köpa är ganska usla och de flesta är helt underkända på det här stället.

Det skulle finnas en hel del utomhusarbete men jag känner mej som ett korvskinn som man pressat korven ur och lämnat att ligga i solen en dag – så det blir inomhusjobb tills aftonsvalkan börjar … Vissa gillar solen men jag hör inte till dem. Norra Grönland skulle vara lämpligare semesterort för mej.

Skrot-Nisses triumf

Det är många som slänger allting som gått sönder (och ibland fastän det är i prima skick) och tycker jag är fånig som samlar skrot. Men idag kan jag triumfera litet. Startanordningen till en torkfläkt hade gått sönder (troligen på grund av åska) och en kondensator hade exploderat. Problemet var att hitta en motsvarande typ. Jag har ett lager med nya komponenter men mest för lågspänning eftersom all elektronik använder 5 och 12 Volt och nu behövdes minst 60 Volt. Så det blev att söka igenom skrotlagret och visst hittade jag i en nätdel en kondensator för 220 Volt som passade utmärkt.

I stället för att beställa en ny och vänta en vecka eller åka till H:fors (det hade blivit en dyr kondensator) så hade jag fixat problemet på en kvart. Ibland kan det lyckas. ..

(Skrot-Nisse är en svensk karaktär skapad av Jan Lööf som finns i både tecknad serie och som TV-serie)