Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

Högsommarhetta

Ur led är vädret. Från vinterkyla till extrem hetta på några dagar. Här börjar termometern gå upp mot 30 grader ! Det är ganska ovanligt före sådden och jag fasar för hur man skall överleva i glashytten för jag har inga kylaggregat i mina traktorer. En ynklig fläkt ändrar inte på mycket.

Väderleksprognosen lovar fortsatt hetta i tio dygn och den viktigaste raden är inte mer regnmängden utan molnigheten. I stekhettan är varje litet moln som för en stund skymmer solen en verklig lisa för både kropp och själ. Någon ynka millimeter regn torkar bort direkt och hinner knappt väta ned ytan.

Det är inte bra att ytan torkar för snabbt för då gror utsädet dåligt. Helst vill jag ha en litet svalare vår – men ifråga om vädret så hjälper det inte att vilja. Prognosen lovar litet regn men jag tror inte det blir nånting av det – utom ifall det kommer mer åska och det är inte alls bra det heller.

Om det här fortsätter så kommer man att livligt kunna föreställa sej hur det känns att rida på kamel under Saharas obarmhärtigt brännande sol.

Åska

Åska har aldrig varit trevligt men med dagens elektronik är det ofta en halv katastrof. Ju snabbare elektroniken blir desto lättare går den sönder. De “åskskydd” som man sätter i en kontakt är mest strunt. För att man skall få ordentligt åskskydd måste man ha ett grovskydd i elstolpen, ett mellanskydd i elcentralen och finskydd för varje apparat. Och de skall vara ordentligt jordade. Att sätta ett åskskydd i en ojordad kontakt är helt bortkastat.

Försäkringarna är ett annat problem. Även om man har “åskförsäkring” så bör man läsa det finstilta. Om det står att det måste synas att åskan bränt apparaten så är försäkringen helt värdelös för vanligen går elektroniken sönder utan att nånting syns utanpå. Ganska sällan slår åskan ned så att den direkt bränner sönder elektroniken.

I natt klockan halv ett söndrade åskan vårt datanät så hela förmiddagen gick till att reparera det. Hoppeligen blev det inte större skador men jag måste byta en växel.

Växeln är den svarta lådan längst uppe. De vita panelerna är där kablarna kopplas.

Tur i oturen var att åskvädret kom före sådden och inte mitt i den (men det kan ju komma fler åskväder …).

Vårbrasa

I dag (klockan var halv två på natten) tog jag en bild av årets vårbrasa då vi brände kvistar från träd som vi fällde i vintras. En stor björk och en ännu större asp hotade falla över den gamla bastun så jag var tvungen att fälla dem. Det var inte små mängder kvistar det blev men nu är de uppbrända.

Soligt – men tomt på åkern

Solen skiner och trastarna skränar men det är tyst i byn och åkrarna är tomma. Nu gäller det att hålla i sej och inte börja köra för det är vått ännu:

Nog har vi plattland här också. Vi är i sista utlöparen av den stora Pockar-slätten på bägge sidor om riksväg 6. Men visst finns det en hel del stenbackar.

Korta prognosen hotar med litet regn i natt men avdunstningsprognosen är negativ enbart för söndagen. Med sol och blåst så torkar det nog.

Int nu å int nu …

Efter en regnig och kall vecka som mer liknade mars än maj så börjar det äntligen bli litet vår här. I slutet på veckan skall det enligt prognosen bli långt över 20 grader. Men det ligger ännu vatten i hjulspåren på leråkrarna så det är bara att hålla i sej och göra nånting annat. I dag skall jag svetsa fiberkabel.

Det värsta är att vänta då solen skiner och ytan börjar torka. Men man får inte köra på leran än ! Så nu gäller det att hitta på någon annan sysselsättning. Det är ingen brist på sådant som borde göras men det går inte att börja med något större projekt. Nånting måste man i alla fall göra – det går inte att bara vanka omkring och vänta.

Först borde jag köra med schaktbladet och jämna ut vägen men den måste också torka upp litet till. Vanligen kör jag också med schaktbladet och jämnar ut tomfår och ryggar på plöjda åkrar men då måste det vara riktigt torrt på åkern. Vi harvar på våren närmast för att jämna ut fuktigheten. Vanligen blir det att köra lerkullarna först så de inte torkar ut fullständigt. En grund fjäderharvning på ytan vid rätt tidpunkt hindrar att det bildas stora kokor. På mulljordarna kan däremot en harvning få det att torka upp snabbare.

Tiodygnsprognosen hotar visserligen med 20 mm regn nästa vecka men vi får hoppas att de – som vanligt – har fel för här regnar sällan på försommaren. Nu är det bara att vänta enligt det gamla talesättet:

“Int nu å int nu – men NU !”

Slutodlat

Bondens liv är inte ett ändlöst slitande – det har ett slut. I dag följde vi en grannbonde på sista färden. Här har vi ännu kvar traditionen att grannar och släktingar tar farväl i stora skaror. Vi var väl ett hundratal. Vi har bott här hela vårt liv (även om somliga arbetat tillfälligt i staden) och dessutom har våra förfäder varit grannar i många släktled. Sådant binder ihop.

Han var två år yngre än jag så det var för tidigt som han gick bort men han hade haft dammlunga i många år. Förr insåg man inte hur farligt mögel i fodret egentligen var – dammskydd fanns det inte heller. Och han sparade minsann inte sej själv. I sin krafts dagar hade han inte traktorn stående många timmar på natten.

Det var en dag av gemensam eftertanke och medkänsla kanske mest för den duktiga dottern som just nu måste ta huvudansvaret för hela gården – med två små barn. Den unga familjen har fullt upp – med ett stort växthusprojekt på gång tillika – men jag tror de klarar det.