Författare: Nisse

En av de saker jag mest saknade i staden var natten – utan störande ljus:

(Klicka på bilden för att få den större !)

Inte en enda stock har jag kört ut än och nyss då jag började laga virkesupplaget i ordning så tog gripen upp helt ofrusen lera. Det finns ingen tjäle alls i år ! Detta gäller förstås bara där snön legat orörd. Under vägarna har det frusit djupt.

Tiodygnsprognosen hotar med varmt väder så nu börjar man bli nervös. Ännu förra veckan var det ganska kallt och fint väder. Det blir riktigt bråttom att köra ut virket. Till all tur har jag goda vägar alldeles bredvid hygget. Men håller maskinerna ihop ? Det vore katastrof att vara tvungen att reparera just nu.

Jag ber alla som väntar på våren om ursäkt men jag vill absolut att vintern kommer tillbaka med en ordentlig köld – åtminstone nån vecka framåt. Det är tur att ingen kan styra vädret för vilket bråk det skulle bli … Det går en gammal historia (säkert över hundra år gammal för det var tiden före storskiftet) om en bondmora som sa att “nu fåår he bör regn för vi ha fåått inn våårt höö” varvid grannen (som inte fått in höet) blev så arg att de inte pratade med varandra till dödedagar.

Bli nu inte SÅ arga – jag kan ändå inte ändra på vädret …

Gnistrande solsken förbyttes snabbt i regn och mulet. Men det har jag inget emot. Jag har länge haft dåligt samvete för att pappers- och verkstadsarbetet släpat efter så nu passar det fint. Nåja, papper och papper – det är datamaskinen som jag jobbar med.

Det positiva är att det nya flissystemet fungerar fint och det är varmt ute så jag kan öppna verkstadsdörrarna och svetsa ett rör som börjat läcka olja på skogslastaren. Fast då jag såg närmare på eländet så börjar det vara nödvändigt att bygga om den. Det är en av de första modellerna från 80-talet så slangar och rör är alltför oskyddade. Och det händer (ganska ofta) att man drämmer dem i ett stort träd eller så sticker en grov kvist in och river loss dem. Skogsarbetet är tufft för både folk och maskiner.

Så nu surfar jag på nätet och söker komponenter för att bygga om slang- och rörsystemet. Det är en hel del funderande att få allting att passa och det skall vara STARKT ! Tjocka stålskydd som man kan slå emot en tall utan att det gör nånting.Men först måste det gamla röret svetsas – jag hinner inte bygga om just nu.

Att betala räkningar är ganska enkelt numera. Förr var man tvungen att åka till banken och det tog en halv dag. Men man kunde ju prata litet med bankfröken och bybor som satt och väntade på sin tur.  Banken har flyttat och “kontoret” finns på nätet nånstans. Mina banker finns till en del i Sverige och Danmark. Liksom “butikerna”. Avstånd har ju ingen betydelse på nätet men vanligen håller jag mej inom EU eftersom det är bevärligare med tullar då man går utanför. En eurobetalning är numera gratis inom EU.

Innedagen används också för att installera nya program  och lappa ihop gamla system som slutat fungera – det händer allt emellanåt. Och så skall jag gå på CTIA-mässan i Las Vegas (trådlösa prylar)  – via nätet.  Själva mässan är slut men jag hann inte titta på den eftersom det var så fint skogsväder tidigare i veckan. Då hade man kunnat följa med den on-line som det heter på modern svenska. Varför åka dit då man kan sitta hemma lika bra ?

Men nu skall – suck och stön – räkningarna betalas först …

Då mobiltelefonerna kom så kallades de “yuppienallar” på grund av priset. Yuppies var den tidens jetsettar. Men i skogsarbetet är den helt enkelt livsviktig.

Min första mobiltelefon var en släpbar Ericsson NMT – stor som en mindre kappsäck. Jag köpte den begagnad i början på 90-talet. Den hade en skild lur och själva telefonen vägde fyra kg. Jag byggde en hållare och kopplade den till traktorn eftersom ackumulatorn inte höll så många timmar.  Det var minsann ingen ficktelefon och kallades egentligen “biltelefon” eller “radiotelefon”.

Jag hade nytta av den nästan genast. Då jag fick en fläktvinge genom kylaren långt inne i skogen många kilometer hemifrån så kunde jag ringa hem och farsan kom med vatten så jag fick hem traktorn medan den var varm. Annars hade jag varit tvungen att först gå hem.

Numera har jag en hel låda med gamla mobiltelefoner som hållit kortare eller längre tid. Citytelefoner är inget inom jordbruket. Under årens lopp har mobilerna blivit mindre och behöver inte laddas så ofta. De små knapparna är bara till elände och jag köper helst en stor telefon men att laddningen håller flera dagar är mycket viktigt.

De nya systemen med GSM och 3G är i många fall sämre än gamla NMT. Speciellt räckvidden blev usel då man började använda högre frekvenser. Och vi har en av södra Finlands största skogar just här så alla master är på långt avstånd. Men så kom jag på den lysande iden att skaffa abonnemang från Ålands Mobil. Det är nämligen så att de andra operatörerna har sina egna master med Åland använder flera olika operatörer på fastlandet. Därför har jag tillgång till flera master än med någon annan operatör och alltid bra fältstyrka. Det kostar nån cent mera per minut men det är det värt i skogen.

Problemet  är att man inte hör om nån ringer då traktorn eller motorsågen för oljud. Men nu har jag köpt Blåtandöronproppar som jag placerat under hörselskydden och som har trådlös kontakt till mobiltelefonen. Det fungerar riktigt bra – och så kan jag lyssna på musik tillika …

Skogsblusen har en skild mobilficka högt uppe och det behövs – händer det nånting så kan mobilen avgöra i fråga om liv eller död.