Här en bild som beskriver den här sommarens väder – åtminstone tillsvidare.
Det har inte kommit så stora mängder regn men det har varit ganska mulet och en hel del skurar.
Författare: Nisse
Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden.
Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.
Tillbaka till vardagen
Det var som vanligt riktigt trevligt att träffa bondbloggarna. Efter rundturen i Lappträsk kyrkoby (Tjörkbyyin) så körde vi genom Brennskooin till Bos-Sestu som är alldeles i andra ändan på byn. Jag berättade förstås om alla sevärdheterna och Christer tyckte jag lät som en sportredaktör som snubblar över orden för att hinna berätta allting.
Sedan gick vi genom alla husen med pannrum, flislager, verkstad och kalluftstorkarna. Samt stallet (numera arbetsrum men fullproppat med utburna saker efter branden) och elektronikverkstaden. Lotta tyckte det fanns små elektroniklådor överallt och det kan hon ha rätt i. Jag började redan som elvaåring att bygga radiomottagare (små kristallmottagare i tvålaskar). Och så måste vi se på växthuset och de 1100 äppelträden (fast alla fanns inte mera här).
En liten del syns på bilden.
Här Lotta med trädgårdsmästaren.
Sedan drog jag dem ned till gamla folkskolan där vi i biografen såg på en snutt från teatern (vrakplundrarna) och naturligtvis besåg fibernätets huvudcentral.
Den är inhyst i en liten skrubb och ser inte mycket ut för världen. Men ju enklare desto bättre – inte så många saker som kan gå sönder.
En tur till Tallmosan hann vi med också men vägen till vår ”badort” med egen strand var så usel att vi åkte hem för att dricka kaffe i stället. Sedan gick hela kvällen till ett hejdlöst pratande. Vi har alla olika inriktning men det finns en mängd saker som förenar och diskussionsämnena samt historierna tycks aldrig ta slut. Men vi måste låta Lotta sova litet eftersom hon stigit upp klockan sex så det blev att fortsätta på morgonen.
Inte heller på morgonen blev det slut på pratet men mina gäster hade lång väg hem så vi fick lämna fortsättningen till en senare tidpunkt. Och det blev dags att återgå till vardagen även om Lotta tog en sväng för att se och höra på KAJ.
Så var en mycket trevlig träff slut och vardagen återvände. För mej blev det att sätta in de sista dörrarna på skåpen i baakstuvun och en del lister. Så är köksremonten förbi. Förstås finns det ännu lister som skall skruvas upp men det brukar ta 10-20 år …
På måndagen spelade vi in Dialektskolan för Radio Östnyland i Borgå och jag köpte mera tråd till elstängslet som blev på hälft då tråden tog slut. Städandet fortsätter också så småningom.
Bondbloggarträffen i Lördax
I dag (lördagen den 11 juli 2015) kom en intervju om Bondbloggarträffen 2015. Det kan vara litet svårt att hitta programmet på Arenan så här kommer länken:
Lördax om Bondbloggarträffen 2015
Inlägget finns alldeles i slutet.
Bondbloggarträffen – Hindersby
Här är bildbevis på att Lotta och Christer är i Hindersby.
Lägg speciellt märke till skylten med Bos-Sestu ovanför dörren. Den anger att stället hör till Bosas numrån och är en del av det gamla Bosas rusthåll. Sestu betyder att boningshuset är uppbyggt kring den gamla sängstugan – alltså den del av den gamla parstugan som sängarna fanns i. Tegelladugården i bakgrunden är byggd 1945 och farstun på 1980-talet. Dörren är den gamla stalldörren. Stallet som fanns just här är numera arbetsrum och innehåller massor av bocker och papper och datamaskiner samt elektronikverkstad. Här finns bland annat mät- och styrsystemet som är kopplat till Internet. Med det kan man övervaka och styra pannan och kallufstorkarna samt växthuset.
Christer steg upp fem i förrgår och kom via Fältdagarna i Västankvarn och en hel del andra anhalter på torsdag kväll medan Lotta var i farten från sex i går morse och hann precis till lunchen på Monicas kafé.
Här gör vi oss klara att vräka i oss köttbullar. På bordet ligger världens nyaste finlandssvenska tidning: Nya Östis. Vi är på väg till Kycklings tvärsöver vägen som är hembygdsföreningens hus men där träffar Christer genast på en gammal bekant.
Ett litet regn upphörde då vi gick till Kycklings som Sara Hastig skänkte åt hembygdsföreningen efter sin död 1977.
Och sedan åkte vi till Hindersby via Lindkoski så vi fick se den stora slätten. Då man kommer till Hindersby direkt från rikssexan så kör man längs åsen och ser bara den smala skogremsan längs den.
I Lördax kommer ett inslag om Bondbloggarträffen – möjligen kring klockan elva.
(forts. följer som i alla finare följetonger)
Bondbloggarträff i Hindersby
Bondbloggen startade i februari 2010. Unni Malmgren var den drivande kraften och tillsammans med Ingela West och Mårten Seiplax gav hon Bondbloggen den riktning som den fortsatt i allt sedan dess. Det var en fin redaktion som med entusiasm och humor var oss bondbloggare till stor hjälp. Det var ett livskraftigt koncept som ännu fungerar bra. För det är inte en lätt sak för bönder att ta sej tid att skriva om livet på landet. Speciellt på sommaren då arbetsdagen tar slut elva på kvällen och börjar tidigt nästa morgon. Vädret kan också göra att det bara inte finns tid att skriva.
Bondbloggen slog igenom direkt. Bara Buu-klubben var mera populär. Vi fick också Svenska rundradions pris (jo, jag använder det gamla namnet) den 2 juni 2010 då bondbloggarna träffades för första gången (se Bondbloggen firar). I september samma år åkte hela gänget upp till Österbotten där Kalle satt i Bettinas soffa i Kristinestad. Då hälsade vi på hemma hos Kalle men det blev mycket kort.
Senare träffades bondbloggarna i Åboland hos Sonja och Lotta och i fjol träffades vi hos Christer och Kalle (då vi äntligen hade litet mera tid). I år har turen kommit till Hindersby.
Det har alltid varit svårt att komma loss på sommaren och speciellt för alla tillika. Jag hittade på en bra orsak att åka upp till Christer och Kalle i fjol då jag körde en brännoljetank för renovering. I år vet jag inte hur många som kan komma men vi får se. Dörrarna är öppna här i Hindersby från torsdag till söndag i alla fall.
Jag tycker det är långt till Österbotten och jag kan förstå att österbottningarna tycker detsamma ifråga om Hindersby. Ur deras synvinkel är vi ungefär halvvägs till Ural :-). Även om vi förstås tycker att Hindersby är världens centrum.
Något finare program kan jag inte erbjuda men det finns möjlighet att se på direktsådden och våra tremeters tistlar längs vägen till Tallmosan. Och så har vi byns pärla Lokaaln med nytt glänsande plåttak (som nu är betalt !). Gamla folkskolan med fibernätets huvudcentral , slöjdsalen med fönster och Beprövat Byggande, samt vår nya biograf där man kan se på Hindersby teaters pjäser eller nånting direkt från Internet. I kyrkobyn har vi Kycklings hembygdsgård med trädgård som ordförande kan förevisa (hon bor här i samma hus som jag :-). Hemma har vi också växthuset som är fullt av arbete och verkstaden med skrotlager. 40-årsstädandet är ännu på hälft men man kan se teckan på uppsnyggning – de första hyllorna på bodvinden är klara.
Ingen skall behöva svälta. Med byns egna krafter kan vi fixa lunch på Monicas kafé och kaffe med tilltugg. På Hurtigs torp kan vi dricka röd limonad och äta bulla med tocka oost (kallas ibland bondost) som är en festspecialitet för Hindersby.
Och så prata med varandra förstås. Brorsans nya bastu kan eldas och hans hus står till förfogande (Ribackahuset är under reparation).
För dem som inte kan komma sätter jag in ett par bilder. På rikssexan mot Kouvola då man kört förbi Liljendal och ser Teboil-stationen till vänster så skall man snart svänga åt höger (prickarna kommer från vindrutan på Ducaton).
Här tar man av till höger och svänger sedan höger mot Lovisa.
Och genast därefter till vänster mot Hindersby.
Sedan kör man genom skogen till man ser Klinkas nya stora ladugård till höger. Här börjar Hindersby.
Fortsätt rakt fram genom byn och sväng till vänster först då ni ser skylten Hopenbacken på höger sida och ett busskåppi på vänster sida.
Sedan är det bara att följa asfaltvägen fram till åbron och ta skarpt till vänster genast efter den.
Och efter en kilometer syns en röd tegelladugård till vänster och en förvuxen granhäck till höger. Det är Bos-Sestu.
Efter avtaget till vänster mot Hopenbackan kommer på vänster sida den stora Lokaaln med sitt nya plåttak. Ta en titt på den.
Om ni kör förbi Hopenback vägskäl så har ni kommit för långt då ni ser gamla folkskolan på höger sida.
Sväng och kör tillbaka till Hopenbackskylten. En navigator skall ha adressen Hopenbackvägen 299, Lappträsk. Om den har Nokias kartor. De som har Teleatlas kartor har inga adresser på svenska (såsom Tomtom – köp aldrig sådana).
Nu skall jag inte avslöja mera. Med bönder vet man aldrig hur det går med en träff. Det händer alltsom oftast nånting och då går alla planer om intet. Speciellt på sommaren. Men vi får hoppas på det bästa.
Jag klippte ihop en liten video från min bilkamera då jag körde hem från rikssexan. En stor del är bortklippt för att få ned storleken men man kan se ungefär hur vägen ser ut.
Odlandets mysterier
Trots 60 års odlande (nåja …) så blir man ännu bara överraskad. Jag körde i natt och i morse flyghavremedel. Det är bättre att inte sätta det i tankblandning. Trots att det bara är ett par dagar sedan jag körde över samma åkrar med ogräsmedel så är skillnaden stor. De senaste dagarnas värme (hetta – vi hade över 30 grader) fick det svagt lidande vetet att grönska och växa till snabbt. Då var det svagt gult men nu är det mörkgrönt med breda blad. Visst vet man att det behövs vatten och värme men ändå blev jag förvånad över förändringen. Zebran som såg usel ut på torsdagen ser nu ganska hyfsad ut.
Men allt är inte lika bra. På en åker tog gödseln slut och då jag bara hade en liten triangel kvar så brydde jag mej inte om att åka tillbaka och bättra på. Men för att visa hur det ser ut på ogödslad åker så sätter jag in den här bilden. Nånting att tänka på för dem som ivrar för minskad gödsling (eller ingen gödsling alls). Det skulle åtminstone lösa alla överproduktionsproblem.
Fast om gödselpriserna stiger och vetepriserna går ned ännu mer så kan det gå så att våra åkrar ser ut som i triangeln. Förstås kan man ha gröngödslingsvall men det betyder att vartannat eller vart tredje år så kommer det inget vete alls från åkern.
Nu är de bara att vänta på hösten. Byggsäsongen går snart på högvarv men jag har faktiskt varit inomhus där det är litet svalare – bara + 26 grader i det svalaste rummet.Nu är – under över alla under – köket snart i skick i sin helhet. I dag tapetserade vi baakstuvun (grovköket) och snart kan vi bära in de sista skåpen och arbetsbänken. Och så flyttar vi kvarnen dit för den för en massa oljud. Men ännu värre är vattenkokaren som underligt nog är så högljudd att man inte kan prata med varandra då den är påkopplad …
Det blev paus i byggandet för det blev litet bråttom med sprutandet eftersom det skall komma regn i morgon. Det blir svalare vilket jag personligen gillar men vetet behöver bara mera värme för att hinna mogna i tid.
”Hittills har det gått bra”, sa förra pojken som föll från elfte våningen då han kom till andra …