Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

He va he !

I lördags sådde jag sista vallen (skyddszon + grönträda) och i går satte vi potatis så nu börjar den här ”våren” vara förbi – och det är snart midsommar. Det var perfekt planering för potatisen. Det var uppehåll och sol både före och efter sättandet och regnade och åskade bara precis då vi satte den i jorden …

Gamla 35:an (lånad) är den trevligaste traktor som någonsin konstruerats. Tyvärr orkar den inte dra någon Rapid så det behövs litet nyare traktorer men annars är den vad man kan kalla den perfekta traktorn. Enkel och pålitlig. Det här är en 35X med Perkinsdiesel som håller i evigheternas evighet. Nån gång måste man byta ackumulator men annars bara går den.

Potatisplogen är köpis men sättrören (med sitsar) är egen konstruktion. Tyvärr finns inte sättklockan med. Det var ett gammalt cykelhjul med en koskälla som skulle plinga då det var dags att sätta en potatis. Det var brorsans konstruktion och hänger säkert på någon spik ännu :-).

Nu kommer direktbrodden upp. Det är första året jag direktsår på lerjord och det ser litet underligt ut då det kommer upp brodd ur djupa fåror i leran. I år var den så seg att välthjulen inte lyckades stänga fåran men det tycks växa i alla fall.

Det är också första året jag sprutar före sådd. Tydligen fungerade det åtminstone i år alldeles utmärkt fastän jag använde minimal dos. Vanligen hinner man inte spruta eftersom lerjordarna är alldeles för våta tills de helt plötsligt är alldeles för torra men i år tog det lång tid innan regnskvättandet slutade så man kunde börja så. Kvickroten skall vara i god tillväxt då man sprutar och i år var den minsann det.

Jag punktbesprutade mest bara kvickrotstuvor och baldersbrå. Här ser man tydligt skillnaden mellan besprutade och obesprutade ogräs. Där det fanns kvickrotstuvor skulle vetet inte ha haft en chans att konkurrera för kvickroten var tät och över 20 cm lång redan. Men besprutningen hade mycket god effekt i år. Nu blir det intressant att se om effekten håller i sej för jag tänkte lämna en del obesprutat vid den normala ogräsbesprutningen (där jag använder ganska låga doser). Men det finns en del tistlar på ett par åkrar och där måste jag spruta sent.

Och så en bild från vallfrösådden (timotej och klöver). Nog undrar man om det kan växa nånting här … Men kanske de 2 mm regn som kom i går samlas i skårorna och får de små fröna att gro i alla fall ?

Egentligen tänkte jag vänta tills brodden var så lång att den täcker eländet men det kan vara bra med en bild redan nu så man kan jämföra senare. Här är en direktsådd åker innan brodden skymmer såbottnen. De svarta prickarna är lera som fastnat vid välthjulen och skrapats bort. Det var nämligen alldeles för vått i svackorna vid sådden men vi ville inte vänta för det höll på att bli juni.

Även om jag är bekymrad över tillpackningen av den våta jorden så verkar årets sådd inte vara så katastrofal. Men allt beror på sommarens väder. Det får inte regna för litet och inte för mycket på våra känsliga lerjordar.

Nu gäller det att rengöra och olja in såmaskinen och sedan börja bygga.

Brodd

Jag måste sätta in bilden av den första brodden. Det är något alldeles speciellt då den sticker upp ett par centimeter ur den svarta myllan. Den representerar det nya hoppet som tänds varje vår hur besvärligt föregående år än varit.

(Märk väl att det inte är en av våra åkrar – vi har allt direktsått i år och det ser betydligt mera skräpigt ut …)

Nu ska hela rasket bort

År 1964 spelades 34:an med Per Myrberg till lust och leda. I hela 39 veckor fanns den på Svensktoppen. Och efter det spelades den också – spelas ännu.

Ja nu är det slut på gamla tider
nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.

Två år tidigare, 1962, byggde vi en kalluftstork på bodvinden och det är den jag nu har rivit. Den användes för att torka säden fram till 1983 och blev därefter flistork. Numera torkas flisen i den nya stora torken så det var dags att riva den gamla torken för att få rum för allt skräp som samlats i ladan, i ladugården och i stallet. Sedan 1975 har jag bara burit ut skräpet för att ”senare” sorteras. Och senare börjar vara nu i år (40 år senare).

Då jag tog bort plåtarna så fick jag en mindre chock. Visst hade flisen torkat litet dåligt under de sista åren men alla luftkanaler var ju fullständigt tilltäppta !

De fanns tillpackade sågspån och damm ända upp till plåten. Närmast huvudkanalen (till vänster fanns det ännu litet luftutrymme men längre bort inget alls … Man undrar över att flisen torkat över huvud taget.

På baksidan av en skiva hittade jag ”ritningen” till den gamla torken. Inte speciellt invecklad …

Bodvinden torde vara ett bra ställe för förvaring eftersom den är torr. Under årens lopp har lagret med elmaterial, rördelar och annat växt ordentligt så det behövs mera utrymme. För att inte tala om gamla datamaskiner och annan elektronik. Vi bor så långt borta från staden att det inte går att köra efter varenda liten pryl. Förstås få man hemleverans för handel på nätet men det tar en hel del tid och kostar också. Och varför kasta bort en mängd material som går alldeles utmärkt att återanvända.

Lättare virke och skivbitar skall också förvaras på bodvinden. De lager som jag har är överfulla och då hittar man inte nånting. Egentligen börjar bodvinden åter användas för sitt ursprungliga ändamål. Då jag var liten så fanns där virke och annat material. Under torken finns den gamla ladugården som användes före 1945 då den nya tegelladugården byggdes. Men där är så lågt till tak att inte ens den gamla traktorn ryms under så det går inte att använda för maskiner. Det får bli skrotlager och den stora ladan som till och med stora Zetorn och tröskan ryms in i skall tömmas på smått skräp.

Flistorken har hindrat upprensningen av de andra utrymmena men nu kan dessa också städas upp. Inget litet jobb men det skall väl gå så småningom bara man får en början.

Härmed inleder vi Städåret 2015 !

Plantera i skogen ?

För att fortsätta på skogstemat så är det planteringssäsong men jag fick nyss Skogsland och där ifrågasätter professor Urban Bergsten från SLU den nuvarande föryngringsmetoden med att plantera förädlade plantor. Ett forskarteam har analyserat 14 föryngringsförsök med cirka 25 års växttid. Resultatet visar att redan efter några år är många av de planterade plantorna borta. Efter 25 år är en stor del av de producerande träden i stället naturligt föryngrade.

Det är ju ganska förkrossande resultat för den nuvarande dogmatiska planteringsfilosofin. Och jag tycker förstås att Vavadejasa ! Den som planterar kastar bort pengarna. Jag har inte i mitt liv planterat nånting och nu verkar det som om forskarna börjar hålla med mej. Naturlig föryngring är inte bara den billigaste metoden utan också den bästa. Bergsten är inte nådig till den i lag stödda förhärskande metoden: ”Vi har i princip samma föryngringsmodell som vi trodde var bra på 60-talet. Resultatet visar att vi i viss mån gått vilse”.

Nu är förstås en forskare inte så dogmatisk och enkelspårig som byråkraterna och politikerna vanligen är. Bergsten är inte emot plantering i alla sammanhang utan anser att man bör kombinera stöd för naturlig föryngring med färre plantor per hektar som man sedan försöker sköta bättre så de faktiskt överlever.

Artikeln finns på nätet (på engelska från tidskriften Forestry)

Plantering i Sverige

De analyserade försöken är till största delen från mellersta och norra Sverige (10 st. norr, 4 st. söder om Gävle) så de kan jämföras med Finlands skogar ganska bra.

Jag har nu inget emot plantering men jag har väldigt mycket emot den stelbenta inställningen hos en stor del av ”skogsexperterna” att skogen bör skötas på ett visst sätt överallt. Förhållandena varierar ju mycket mellan olika skogsområden så man borde i stället använda huvudet att tänka med och förnya på olika sätt på olika marker.

Också i planterade skogar är omkring hälften av alla träd vid 25 års ålder naturligt föryngrade. Även om de intensivt omskötta skogarna har omkring 22-25 % högre produktion så täcker det knappast kostnaderna. Så vi slöfockar som sysslar med annat och låter skogen förnya sej själv klarar oss lika bra som de som sätter pengar och arbete på plantering.

Kveithasi

I går stack jag till Lovisa och firade 50-årsjubel med studentklassen 1965 från Lovisa svenska samlyceum. Vi har varit en väldigt sammansvetsad klass och alla som inte var döda var på plats utom Ethel som kan få förlåtelse för hon bor i Kalifornien. Det var som vanligt väldigt kul även om jag var litet frånvarande eftersom vi den gångna veckan äntligen kommit igång med sådden och det var svårt att slita tankarna från den.

Henrik (primärodlare) var i alla fall hemma och körde det sista skiftet med vete. På kvällen fick jag ett textmeddelande: ”Kveithasi” varvid jag utropade ”Hasi !” mitt i Folkes tal. Han trodde att jag tyckte talet var för långt och slutade tvärt så jag fick förklara att ”hasi” betyder att ett arbete är färdigt (se Hasi för vårsådden). Nå, Folke har humor så ingen skada skedd …

För 50 år sedan täckdikade vi sista skiftet och efter studentexamen fick jag kvickt byta till arbetskläder och börja köra ut rör och sand. Jag var bland de första studenterna från byn och då ansågs ännu studenter vara fina herrar så gummorna beskärmade sej: ”Tii staar te nyyblivi studentn opa ååkärn å teckdiikar …” (Där står den nyblivna studenten på åkern och täckdikar).

I stället för en bild från vårsådden sätter jag nu in den officiella 50-årsjubelbilden:

Gubben i hatten är undertecknad.

Direktsådd: Hur gick det sen ?

Det är för tidigt att dra slutsatser än men det är åtminstone klart att halmproblem har det inte alls varit i år. Det har varit ett ovanligt blött år så man vet inte hur det hade gått med torrare åkrar. Det har i alla fall gått att så både på mull- och lerjordar. Där det fanns spår av vinterns virkeskörning måste jag i alla fall köra ett par varv med tallriksharven för att få sönder den torkade leran.

Hittills har det gått bra men man vet ju inte ännu hur det växer. Åtminstone sparar direktsådd både tid och pengar. Vi har aldrig satt så här litet tid på vårsådden. Inte fullt två tankar bränsle gick det för hela sådden (ca. 200 liter). Vi skulle ha kunnat så ännu fortare men måste vänta litet på att endel skiften skulle torka upp.

Åkrarna var för våta men i år fanns det inte tid att vänta mer. Och lerjordarna började torka för mycket på ytan – samtidigt som de var för våta under. Om vi inte hade börjat så dem nu så skulle det ha varit nödvändigt att bryta skorpan med tallriksharven. Våra lerjordar är riktigt krångliga. Ibland faller leran sönder i små bitar då den torkat, ibland blir den rena cementen (som i år).

Så här blev en åker med mycket halm att se ut.

Här har vi kört över en svacka där skorpan ännu inte hunnit bli så tjock.

Tillsvidare kan jag inte se någon orsak att gå tillbaka till bearbetning före sådd (men det kan ju komma ifall inget växer på åkrarna :-). Tvärtom tänker jag fortsätta med direktsådden även om den ger litet lägre skörd. Det är en ganska stor sak att slippa all jordbearbetning. Litet mera besprutning lär det i alla fall bli.

Nu räcker inte ett års erfarenhet utan först om några år börjar man få en hyfsad bild av hur direktsådd fungerar. På våra åkrar. Det är stor skillnad mellan jordarna och också mellan åren.