Köra från åkern och svänga upp till fårhuset med traktor och vagn. Ut långt till höger för att vagnen inte skall fara ner i diket då jag skall svänga till vänster, och så är dom där… Trafikdelarna.
Ploga snö på vintern, man vill ju gärna ta ut lite till sidan så man inte lämnar snön mitt på vägen, kommer det mycket snö fyller det hastigt upp inåt, och så är dom där igen… Trafikdelarna…
Köra med traktor och vagn längs vägen österut. Då ska jag svänga höger när jag kommer från fårhuset. Det blir att köra långt ut till vänster, lyfta frontlastaren upp ovanför stengården och så är dom där då igen, trafikdelarna…
Det känns ibland, som att vad man än skall göra i den knuten av holmen så är dom i vägen dom där trafikdelarna, som egentligen heter stenar. Men dom befinner sej mitt i en korsning, som egentligen inte är en korsning för vägar har vi ju inte alls här på holmen, vi har i princip bara stigar man eventuellt kommer fram på med traktor om man kan använda ratten, och vet på centimetern var man har sina metrar. Nåja, i vägen är dom… Har dom varit, skall jag egentligen skriva, för nu är dom flyttade 🙂 Hipp hurra för grävmaskin. Den är liten, men även smått kan åstadkomma stort!
Pappa kom med den för att gräva gropar där jag skall gjuta fast grindstolpar, men när han ändå var här med den passade jag på att be honom flytta stenarna, och så grävde vi ner ett rör under vägen, så jag kanske skulle slippa lervällingen i den korsningen i fortsättningen. Det rinner konstant vatten ner från backen ovanför och eftersom jag ofta kör och rörs i den korsningen, som är rakt nedanför fårhuset, så brukar det förvandlas till lerbad istället för väg om höstarna ända tills det fryser.
När stenarna kom bort förvandlades korsningen till ett stort torg istället för en korsning. I alla fall i Ytterholm-mått. Allt är litet här. Holmen är liten, vägarna små, maskinerna små, korsningarna små, husen förhållandevis små, och själv mäter jag inte mer än 160cm. 🙂
Ja, de hänger helt enkelt ihop som så att jag sitter inomhus och mår pyton. Med nöd och näppe orkar jag i alla fall surfa på nätet och planera förbättring av hydrauliken till tröskan. Bordet och speciellt haspeln har krånglat i flera år men i fjol började det mot slutet bli så att man kunde köra ett par timmar och sedan slutade hydrauliken att fungera och man måste låta oljan svalna i ett par timmar. Så nu tänkte jag kolla in vad det allvetande Internet har att säja om krånglande hydraulventiler och planera för ett nytt system.
Nå, det är antingen själva ventilen som backar fast (på grund av skäp i oljan och hög temperatur) eller solenoiden som blir kraftlös vid hög temperatur. Jag har förstås kollat att spänningen vid solenoiderna är OK. Det är inte så lätt att byta solenoid eller ventiler för vår tröska är en testtröska från Björneborg och en hel del är absolut inte standard reservdelar.
Men det finns numera billiga ventilbord på nätet och ett dubbelverkande med tre ventiler kostar kring 350 euro. Inte så illa med tanke på att bara sliden till skogslastarens ventil kostade närmare 500 euro i tiderna !!?? Reservdelar skall man bara inte köpa. Nu är ju tröskans cylindrar enkelverkande men det borde fixa sej med att koppla B till T, dvs. det andra uttaget direkt till tanken.
Det här finns inte på standardtröskor. Det är heimlaga liksom mycket annat på vår tröska. Men det är ett ganska enkelt system med tre sektioner (bara två inkopplade) och en fjärde som öppnar till tanken då de andra ventilerna är stängda. Där hade jag litet huvudbry i början men det är ju lätt som en plätt då man kommer på det. den fyrkantiga grunkan är en övertrycksventil som släpper tillbaka oljan till tanken ifall trycket stiger för mycket – och tro mej: Det vill man inte ! Ett hydraulrör med het olja som spricker är inget roligt alls …
Egentligen borde jag skilja åt hela ventilbordet men det går inte nu i tröskantider. Jag hade planerat fixa tröskan i god tid men eldsvådan i köket gjorde att precis alla planer för sommaren gick i putten. Nu är frågan om man borde köpa ett ventilbord i reserv att koppla in om det gamla ger upp helt. Sedan är det alltid problemt men kopplingarna inom hydrauliken. Det finns stora mängder olika ”standarder” och Rosenlew har valt den eländiga JIC-typen. Så det skall skaffas adaptrar av all de sorter …
Mellan verserna hann jag också koppla in styrningen till pannrummet. Det är fråga om en enkel 1-trådskrets som över nätet kan styras så den kopplar på eller av ett relä. Det är den lilla grunkan på det bruna kretskortet. Men det är inga leksaker utan sparar mycket tid och pengar. En större relägrunka är redan på väg och skall styra torkfläktarna. Så jag kan sitta i Sverige och kolla in temperaturen i lårarna och då säden inte mera torkar så stänger jag fläktarna. Det kan Henrik göra också från Helsingfors. I stället för att köra tvåhundra kilometer …
I lådan på bilden finns alarmsystemet för flismatningen. Fyra givare är fästa kring matningsröret och då nån av dessa visar för hög temperatur så börjar flisövervakningen skicka små mängder vatten till röret genom två ventiler. Om temperaturen sjunker så återgår systemet till nolläge men om temperaturen bara stiger så stängs hela flismataren av och ett alarm skickas ut. Grunkan på det bruna kortet har också en ingång som övervakar larmutgången och ifall den ser ett larm så skickar den epost till alla mina maskiner och telefoner.
Vi tänkte också sätta in en kamera i pannrummet. Numera får man en HD-nätkamera för omkring 35 euro … Det är bra med mätgivare men bättre med videobild (och ljud) så man kan se vad som händer. Priserna har verkligen gått ned. Min första kamera var betydligt sämre men kostade nästan 500 euro. Nu finns det också ”appar”, dvs. program som skickar video och audio till telefonen.
Dags att lägga sej och hoppas att förkylningen gått förbi värsta stadiet i morgon …
De som tror att det bara är att starta tröskan och tröska ett par dagar per år har aldrig haft en gammal tröska. Mest går det åt tid inne i verkstaden. Jag borde förstås ha börjat skruva på den för en månad sedan men då stod ännu hela köksmöblemanget under och bakom tröskan. Visst gick det bra då huset inte brann upp men den här sommaren har gått alldeles till spillo.
Det gäller förstås mellanaxeln vars fäste i plåten sprack. Vi lappade provisoriskt så vi lyckades tröska i fjol men nu såg jag att lagret vridit sej och övre kanten åkt ut en hel del. Inte vågar man börja tröska med det – det blir att köra tillbaka till verkstaden ganska snabbt. Och då kan plåtarna vara helt söndervridna.
Första problemet var att komma åt att se hur det såg ut. Var jag än försökte sticka huvudet så var det nånting i vägen. Till sist tog jag fram den lilla kameran och stack in den i tröskan och började fotografera. Det gav åtminstone nån sorts bild av hur det såg ut.
Här ser man lagret (en liten del) bakom axelskyddet och under det järnet som vi satte dit som förstärkning i fjol. Gängstången använde vi för att dra ihop tröskans plåtar. Man ser att plåten börjar rämna ovanför lagret men utifrån syns det ännu tydligare.
Här ser man att plåten spruckit och att det finns en centimeters springa. Med tröskans skakningar växer lätt den här springan och kan leda till allvarliga skador. Märk väl att motorn är fäst i den övre plåten. Det är en grymt svag konstruktion för två så viktiga delar som mellanaxeln (som driver hela tröskverket) och motorn.
Så -suck – det blir att bygga nånting att ligga på utanpå de vassa taggarna i halmskakarna. Intressant nog måste man ligga med huvudet nedåt. Om man nu alls lyckas kravla sej dit. Inifrån måste nämligen en tjock plåtvinkel fästas ovanför lagret till mellanaxeln. Trevliga framtidsutsikter …
Det är såna här trevliga arbeten som glöms bort av dem som pratar om att man sår en vecka på våren och tröskar en vecka på hösten. Ibland har man reparerat tröskan i en månads tid.
Ute regnar det men det kan göra detsamma för jag kommer i alla fall inte ut på åkern de närmaste dagarna. Oberoende av om prognosen lovat regn eller sol så har det varit blött på marken hela tiden. Det normala tröskanvädret med andra ord.
Köpa ny tröska ? Jo, jag har titta på billiga begagnade tröskor hela tiden men den skall vara verkligt billig och betydligt bättre än den här för annars är det ju dumt att betala nånting för den. Med jordbrukets usla inkomster lönar det sej knappt att ens att reparera den gamla tröskan. Så länge det går med små materialkostnader och mycket arbete så … Ett vinkeljärn kan jag väl satsa i alla fall.
Om tröskandet försenas och vetet blir fodersäd så gör det också detsamma. Brödvetet har inte varit mycket högre i pris. I all synnerhet vet man inte hur det ser ut nästa sommar då jag säljer årets skörd. Endel påstår att det blir brist på fodersäd.
Bäst att gå och lägga sej så man orkar krypa in i tröskan i morgon.
Temperaturen damp från bikini-varmt till vant-kallt på bara någon vecka. Alltså är det höst och hamstern inom mej vaknar. Nu ska det saftas, mosas, kokas och frysas. Men, vilket recept på det ena som det andra skall man välja, och skall man våga chansa på ett helt nytt recept eller köra på det gamla vanliga som blir lite sisådär? Ja, det är inte gott att veta. Börjar man söka i kokböcker hittar man hundratals versioner på inlagda rödbetor, eller gurkor, eller vad det sen än må handla om. Jag tänkte försöka mej på ett nytt rödbetsrecept, men, vilket? Jag har ett som det blir hyggligt goda rödbetor med, men, jag skulle vilja pröva något annat, med någon lite annorlunda smak i, eller ingen smak alls, men vad och vilket? Jag sökte igenom mommos receptböcker och hittade ett recept det stod ”bra” skrivet bredvid. Det kanske man kunde pröva, tycker mommo dom rödbetorna är bra så måste de väl bli ätliga i alla fall 🙂
Inlagda rödbetor
Vidare så ska jag även i år försöka mej på att laga gurksallad med vitlök. I receptet på gurksallad som jag använder mej av så står det inget om någon vitlök, och alla gillar ju inte den smaken heller, men jag skall laga lite med vitlök i alla fall. Frågan är ju hur mycket vitlök man kan sätta i en 10 liters sats. Det lagas inte några små mängder när det lagas, utan det är 10 liters kastruller och 15 liters ämbar som gäller. Då förslår det en liten stund. Men, ska man månne ha en hel vitlök, eller kanske rent av 2? Det kommer att bli att pröva sej fram med tiden. Men, finns det månne någonting annat man kan smaksätta med? Hackad dill är ett måste i en gurksallad, likaså senapsmjöl, men, ombyte förnöjer 🙂
Svamp ska det läggas in också. Jag har ett recept som mamma hittade en gång för länge sedan. Det använder jag friskt varje år. Mathias älskar inlagda kantareller. Knixen och knepet för att dom ska bli extra goda, är att man skall laga dubbelsats lag till enkel sats mängd kantareller, och låta lagen koka ihop riktigt ordentligt så den blir alldeles simmig och kletig, söt och ändå ättiksstark. Svårt att förklara, men bra blir dom 🙂
Och mer? Ja, massor mer…
Bor man med mat överallt gäller det att ta vara på! Äpplen, rönnbär, nypon, bönor, squash, svamp och kanske det blir lite lingon i år? Blåbären behövde man inte bekymra sej över. Det fanns nästan inga. Några plockade jag, men det var kanske en liter eller så. Så utrymme för blåbär behövde man inte, men allt det andra, var förvara det? Kylskåpet är stort, och i frysboxarna ryms en hel del, men det finns massor som skall i svalt.
Källare! Ja, källare… Finurliga svala källaren är bra. Men ska man gå ut och bända upp källardörren varje gång man skall ha en burk lingon blir det tradigt i snöstormen och -15 grader. Man måste också passa upp så källaren inte fryser. Nu är jag så lyckligt lottad att jag bor i ett hus med ett ”undi golve”. En källare under köksgolvet, och så lucka mitt i köksgolvet så man kommer dit utan att behöva gå ut. SÅÅ behändigt! Det är någonting jag önskar alla. Lite svårt kan det vara att förverkliga om man bor i höghus, men bygger man ett hus, se till att där byggs ett undi golve! Temperaturen hålls rätt bra här under, just lite varmare än i utekällaren, så potatis går det bara att förvara några månader, men alla rödbetsburkar, saftflaskor och gurksallader trivs helt bra där.
Golvluckan till undi golvet
I år har det blivit lite fördröjning på instuvandet under golvet. I inflyttningen sattes och baxades det in ett som annat under golvet, direkt på det gjutna golvet. Tanken var att man skulle kakla utrymmet, men det blev inte gjort då för 6-7 år sedan, men nu! Nu fick jag för mej, att nu skall det kaklas! Så då kaklade jag! Inte vet jag om det blev särdeles fint, eller det ena som det andra. Systemet är att man tager vad man haver och så blir det som det blir. Lite mina överblivna badrumskakel, lite utav Alices överblivna badrumskakel, och simsalabim. Kaklat.
Putsar fogar
Direkt jättehögt till tak är det inte därunder, 3 lecablock till tak, så lite bengymnastik blev det när man skulle krella omkring därunder och bara stiga på kaklena och inte på de halvtorra fogarna när de skulle putsas. Lite svett och sjuka knän blev det också, och ännu fattas det en hel del. Väggkakel som ett exempel… Att börja med golvet är ju lite bakvänt, bäst är ju att rådda och klotta längs väggarna innan man lagar golvet, men till kråksången hör det faktum att jag antagligen inte hinner laga väggkaklen nu. Det viktigaste först. Golvet. Nästan varje dag kommer det någon burk till som skulle vilja förvaras svalt. Kylskåpet är fullt, och jag har burit in ett extrakylskåp för att få rum med undigolvegrejset tills jag har golvet kaklat, men, nu börjar även det vara fullt och på söndag skall jag hålla möte här hemma. Då skulle jag gärna ha alla lådor, burkar, flaskor och annat nerburet tillbaka. Lite rum i kylskåpet skulle inte heller skada. Nu får man klämma in yoghurtburkarna med skosked.
Så läser jag innehållsförteckningen på två olika frukostflingor. Den ena med bär, den andra med frukt. Den ena tillverkad i Finland, den andra tillverkad i Tyskland. Vilken ska jag välja?
1. Ingredienser: Havregryn (Havre: EU), rostade flingor av ris och fullkornsvete (ris, fullkornsvete, socker, vetegluten, kornmaltextrakt, vetemjöl, skummjölkspulver, salt, vetegroddar), socker, linfrö, frukostflingor (vetemjöl, majsstärkelse, vetemaltmjöl, rismjöl, korn- och vetemaltmjöl) solrosolja (antioxidant (e 306)), rostade speltflingor ( spelt, socker, salt, kornmaltextrakt), rostade hasselnötter, frystorkade bär 2 % (svarta vinbär, röda vinbär, björnbär, hallon), kokosmjöl, vetegroddar, honung. Kan innehålla spår av jordnötter, andra nötter, soja och sesamfrön.
Eller
2. Ingredienser: Havreflingor, veteflingor, rostade majsflingor, rostat ris, med honung, russin, torkar papaya, ananas, äpplen, bananer, rostad kokos. På den här förpackningen står det också att vete-och havreflingorna är finländska.
Egentligen vill jag inte skriva detta. Närmast för att jag tycker att diskussionen är en omöjlighet i sig, dels för att jag inte riktigt gillar det här med att ha åsikter om hur andra har det och vem som har det bättre hit och dit, det är väl och förblir en smaksak där inget är en absolut sanning. Jag kan bara ta mig själv som exempel. Ge mig ett jobb i Helsingfors, en lägenhet i city och en månadslön på typ 6000 e och jag skulle inte ens komma på tanken att överväga att ta emot det. Pengar skulle man säkert ha då, men alla de värden som jag håller högt skulle försvinna, och dit skulle den livsglädjen åka iväg. Andra människor tänker uppenbarligen annorlunda, vi sätter värde på så olika saker.
Varför skriver jag nu detta då i alla fall fast jag inte vill? Jo jag har suttit och läst inläggen som kom som en följd av att det på YLEs sida fanns ett reportage om de dåliga utsikterna för böndernas lönsamhet i år. Naturligtvis kom det mothugg i form av att det var det bästa som hänt på länge, det gör det alltid. Kommentarerna varierade från sakliga till fullständigt huvudlösa om man bara beaktar ”motståndssidan”
Det finns två saker som i många år har snurrat i mitt huvud. Det ena är varför just böndernas inkomster och ekonomi är så oerhört intressant för gemene man, och det andra hur man överhuvudtaget kan ha åsikter om andras plånböcker som man ju aldrig vet något om. Det senare gäller naturligtvis även från jordbrukarnas sida.
Vi tar en sak i taget.
”Våra dyra matpriser beror på att bönderna har för hög inkomst”
Utan att vara ens i närheten av en nationalekonomexamen så är det lätt att förkasta det angreppet. En bageriföretagare sa till mig för några år sedan att fast han skulle få sitt mjöl gratis så skulle han inte kunna sänka priset på rågbröd. Om man ännu tvivlar så kan man ställa sig och jämföra priset på ett paket vetemjöl i affären och jämföra det med vad veteodlaren får så ser man nog precis hur det ligger till. Dessutom glöms det ofta bort att idag så köper de flesta producenter största delen av sin mat i matvaruaffären och drabbas precis som alla andra av de höga matpriserna. För att matpriserna är svinaktigt höga i Finland, det är jag den första att hålla med om.
”Bönderna lever ett gott liv jämfört med oss stackars löntagare”
Hur kan någon som aldrig prövat den andra sidan ha en åsikt om detta? Själv har jag i snart 30 år stått med foten i båda lägren och ännu idag har jag ingen aning om vad som är ”bättre” Båda har sina för och nackdelar och även inkomstmässigt är det omöjligt att jämföra eftersom bla arbetstiderna är så olika. Om jag bara går till mig själv så är det helt klart att lönearbetet ger ett betydligt bättre netto i börsen, men jordbruket och företagandet ger så många värden som inte är mätbara i pengar.
”Bönderna lever på skattepengar (som dom inte gör sig förtjänt av)
Att bönderna till en viss del lever på skattepengar är väl ingen ide att att förneka, vi får ju stöd för vår verksamhet och det känner nog varenda finländare mycket väl till. Även alla de som inte har en aning om hur en jordbrukares vardag ser ut. Nu är detta bara fullbordat faktum. och det är nog ingenting som vi jordbrukare varken tycker speciellt mycket om, eller ens varit med om att införa. Jag vet att jag talar för 95% av bönderna när jag säger att vi nog hellre skulle vilja ha ett vettigt pris för våra produkter än stöd från samhället. Men nu är det bara så att Bryssel gått in för detta system och då får både producenterna och konsumenterna acceptera det. Dessutom finns det nog många andra branscher som får samhällsstöd – men det anses bara positivt.
”Bönderna får äntligen känna på företagarens vardag”
Jotack, det där argumentet dyker upp nu som då. Jag har faktiskt en viss förståelse för att det användes i början på nittiotalet för som så många andra levde bönderna och djurfarmarna sin guldålder på 80-talet, då det kanske gick ekonomiskt lite bättre än vad som kanske var rimligt. Men å andra sidan gällde det många andra yrkesgrupper på åttiotalet i samma utsträckning. Den jordbrukare som inte hela 2000-talet har insett att han är en företagare precis som alla andra har nog sovit någonstans där det varit väldigt liten trafik. Idag är nog varenda jordbrukare företagare fullt ut, med bättre och sämre framgång precis som i alla branscher.
”Bönderna måste bada i pengar när man tittar på deras maskiner”
Detta går hand i hand med det ovanstående. Eftersom jordbruket idag är ett företag så måste också jordbrukaren vara effektiv och tänka marknadsmässigt. Jag finner det oerhört märkligt att många människor grubblar över detta med böndernas maskiner, medan det aldrig talas om att en långtradartrafikant eller en taxibilsist ”har råd med så dyra arbetsredskap” Ej heller funderar någon över hur en affärsinnehavare i Något Stort City kan har råd att betala massor för en affärslokal. Det som ofta glöms bort är att marknadsekonomin (som sagt – jordbruket är ett företag) har tvingat fram större enheter och för att dessa större enheter skall kunna skötas behövs större maskiner. Jag tänker inte förneka att det finns jordbrukare som har större och finare maskiner än nöden kräver ( strängt taget kan jag höra till den gruppen själv) men då har de inköpen förmodligen skett på bekostnad av nån södernresa eller kanske en sommarstuga. Inom marknadsekonomin kan man fortfarande prioritera som man vill.
Det jag egentligen vill ha sagt med detta är att ingendera parten egentligen har en aning om hur den andra parten faktiskt har det. Vi vet hur vi har det själva och där upphör möjligheten till jämförelse. Inte ens jag som har 25 års erfarenhet av både löndejobb och bonderi kan påstå att jag vet hur det är att vara jordbrukare, eller löntagare på heltid, för jag har aldrig varit det. Varken eller. Därför är jag inte heller beredd att gå in i nån desto häftigare debatt om vem som egentligen har det bättre. En sån debatt är egentligen ingenting annat än dödfödd. Varför diskuterar vi inte i pressen hejvilt om huruvida varvsarbetarna eller taxiägarna ”har det bättre” Det har jag funderat länge på
PS Varvsarbetare och taxibilister var bara två exempel, jag hade lika gärna kunnat skriva bagare eller hårfrisörer. Eller något annat
