Bondbloggen – Sida 133

+ Grader!

Så det räcker till och förslår…

När jag står med pärongräftån och hackar upp 40-50 kg potatis nån dag i full solsken kan jag inte låta bli att tänka på spådomen som nån kläckte, efter en skitvinter kommer en skitsommar… Men… Skitvinter hade vi, men det där med skitsommaren vill jag inte riktigt hålla med om, nog räcker sommaren till åt mej i alla fall! Fast, egentligen så är det lite av en skitsommar, för nu är det för varmt. Ja, det är det samma gamla vanliga – aldrig nöjd, aldrig är det bra. Men nu är det så att när temperaturmätaren går över +30, då är det inte (!) roligt att jobba ute! Men man måste ju. Det mesta man ska göra vad gäller jobbet, är ute. Nå, solskyddsfaktor 50 på, några omgångar per dag, så reder man solbrännan, men svettigt är det. Att ta siesta på dagen kan man också göra. Eller siesta och siesta, jag har försökt ta lite längre lunch, och fixat med papper och mail mitt på dagen när solen är som aggressivast, och så jobbar man lite längre på kvällen istället och går direkt i säng efter att man duschat. Duscha alla dagar är nästan ett måste. När man fullkletad med solkräm gräftar potatis får man ett extra skyddande dammlager på sej. På kvällen när man kommer in tycker man att oj va solen har gjort en fin solbrun färg åt mej idag, men så ställer man sej under kranen, och kan konstatera när man kommer därifrån, att dit for den bruna färgen och så har man istället ännu en dag samma blekbrun-rosa nyans.

Nå, inget är evigt, inte heller denna sommarhetta. Tack och lov för det. 🙂

Jag lämnar endel jobb med flit. Jag har några stängseldragningar som har stått på lut länge, och endel dagar skulle jag ha tid med de, men att i full solsken, +30 grader, slå gräs, dunka ner stolpar med järnstång, dra fårnät, där det skall dras är det sankmark, och röjvass, så bromsarna trivs alldeles ypperligt …. nej, det är inte värt det! Det får va hur det vill, jag gör det bara inte nu. Istället försöker jag tänka framåt och försöka vara lite före min tid med annat, så kanske jag får tid för stängslet längre in mot hösten. Kanske, annars står jag där igen nästa vår och funderar varför det inte blev gjort förra hösten…

Nåja, nu verkar i alla fall värsta värmeböljan lite avta, och vid 22 grader står man nu nästan och fryser. Värmen är en sak, den kan man ta sej genom. Det som värre är, är denna torka. Ingenting växer. Allt vill ha vatten. Potatislandet kan man vattna, och som jag tidigare konstaterat så tänker jag inte ta mer ensilage. Men gräset på betena växer inte heller. Så får se om jag måste ta hem fåren och hålla dem alla hemma, eller om det går att ta hem de som skall gå med bagge, och sen köra lammen och slaktfåren ut tillbaka som jag ibland brukar. Hmm.. Återstår att se. Nå, det spås om lite vatten till inkommande vecka. Det skulle vara väldigt tacksamt om det skulle kunna ramla ner lite vatten. Utan åska tack. Önska får man, men ändå gör den som den vill. Den förargliga, obehagliga åskan. Jag är inte direkt rädd för åskan, men jag tycker den är fruktansvärt obehaglig. I asatron pratas det om att det är Tor som kör omkring med sin vagn, dragen av bockar. Med sin hammare strider han och det är så åska uppstår. Kan mycket väl tro att det är så man trodde, för ibland låter det precis som om någon skulle braka omkull med vagn, bockar och hela patrasket där uppe när det åskar. Nå, det är en sådan sort som man får ta vad det kommer. Så länge Tor själv hålls där uppe är det väl någorlunda ok.

Kumurin II.

För en halvannan månad sen presenterade jag kummin som är en av de grödor jag odlar och ni kanske minns att jag då oroade mig över hur det blommande fältet skulle klara frostnätterna som då besvärade oss. Vädret slog ju sen om radikalt och vi har fått dras med en värmebölja som i kombination med torkan har pinat både odlingar och odlare. Det i sin tur ledde till att mognaden påskyndades och skördandet kunde inledas ungefär vid normal tidpunkt trots att den kalla försommaren förorsakade en lång och utdragen blomning.

Jag sitter nu med förstadiet till facit i hand eftersom kumminet tröskades i varmt väder i onsdags och några spår av frostskador kunde jag inte notera. De slutliga skördesiffrorna får jag i oktober då det är dags för leverans. Om nu mitt senaste inlägg beskrev en något dyster bild av odlandets vedermödor så går detta inlägg i betydligt positivare anda. Jag hade nämligen redan förberett mig på att måndagens åskoväder skulle ha tröskat ur en hel del av skörden men det visade sig att det hade inte just drösat något alls. Det förvånade mig storligen för mina erfarenheter från tidigare års kumminodling har nog varit att hårda vindar och kraftiga regn orsakat bortfall på upp till 500 kg/ha. Visserligen är nu sortvalet på fältet i kyrkbyn som var mest utsatt för åskovädret ett annat närmare bestämt sorten Prochan som påstås vara drösningssäkrare än sorten Sylvia som jag också tidigare odlat. Den senare sorten odlar jag på kumminfältet här i Långmossen men inte kunde jag nu notera någon nämnvärd drösning här heller, dock var ovädret inte lika kraftigt här och läget är mera skyddat än nere i byn. Som sagt så blev skördeutfallet om ~20m³ Prochan /4,5ha och ~25m³ Sylvia /6ha bättre än vad jag förväntat mig efter åskoväder och långvarig torka. Fukthalten som jag inte riktigt har koll på är inte heller så hög så det borde inte torka ihop nämnvärt. Min förra fukthaltsmätare brann upp och någon ny har jag inte kommit mig för att skaffa då behovet inte varit så stort eftersom det mesta sålts på strå. I veckan får jag nog se mig om efter en ny mätare för att få bättre grepp om läget, kanske är en malande mätare att föredra framom en som mäter hela kärnor?

Kärran så gott som fylld och halva åkern återstår att tröska :) — Kärran så gott som fylld och halva åkern med Prochan-kummin återstår att tröska 🙂

Sylvia-kumminet i Långmossen gav också bra skörd även om torkan fläckvis lett till att växtligheten så gott som helt torkat bort.

Kumminmalen behövde jag inte bekämpa i år men lite löss borde jag ha sprutat bort för det fanns, speciellt i Långmossen, en hel del bladlöss i blomställningarna. Det är ändå svårt att bedöma hur pass mycket de beskattade skörden, en besprutning skulle också lett till at en del av kumminbeståndet trampats ner av traktorn så kanske det tog ut varannat.

Sen då?

Jag hade hoppats på så pass med nya plantor att ytterligare en skörd kunnat bärgas för att på så vis ge en bättre helhetsekonomi. Nu ser det ut som om åtminstone åkern nere i byn skulle ha så få nya plantor att det blir att bryta odlingen efter endast en skörd. Eventuellt kunde en i höst direktsådd gröda vara det bästa alternativet, kanske kunde råg vara något? Åkern i byn lider ställvis av strukturproblem så det vore ur markvårdande perspektiv bäst att lämna åkern oplöjd och låta kumminets pålrot dränera en efterföljande gröda. Minimerad bearbetning skulle också spara en hel del kostnader men eftersom jag inte har utrustning för att ta hand om en rågskörd så hänger det hela på om jag finner en kompanjon för projektet.

Dåligt med nya plantor i botten fick mig att fundera över om inte en höstsådd gröda skulle vara ett alternativ.

Kumminet kalluftstorkas i golvtorken. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen :) — Kumminet kalluftstorkas i golvtorken och här återstår nu att jämna ut de tömda vagnslassen. Den starka aromen rensade nog tårkanalerna även om jag inte räknar mig höra till den mest gråtmilda typen 🙂

Rysk Roulette

Jag när ett ganska omfattande utbud av saker som jag inte det minsta intresserad av. Sport är ett, olika typer av vadslagning och tävlingar är ett annat. Därför är det både ointressant och irriterande att jag nu helt plötsligt mot min vilja blivit deltagare i nån slags rysk väderroulette.

Vi tar det från början. Något av det värsta en spannmådsodlare kan råka ut för är liggsäd. Liggsäd är värre än bibliska historiens förgiftade gräshoppor som jagade Moses eller hur det nu var. Liggsäd brukar uppstå i mitten av juli oftast som en följd av storm och slagregn samtidigt. I år var det ju inte aktuellt med den vädertypen överhuvudtaget, så man trodde väl att man skulle vara förskonad från eländet i år.

Ända tills målrakan nu då. Nu har det ena ovädret efter det andra slagit till här och var. Vi såg i senaste inlägget hur mycket illa åskvädret gjorde åt Christers grödor och då har jag förstått att det längre norrut var ännu värre. Här på det egna hemmanet har det inte varit mycket till vare sig åska eller regn. Ännu. Åskat har det lite på avstånd och regn har det egentligen inte kommit alls.

Efter ovädret förra veckan trodde man väl att man var förskonad från dylika okvädelser, men icke. Idag slog det till igen, med full styrka – nästan överallt, utom här hos oss.

Redan på morgonen på jobbet började vi mobilisera för åska och störtregn och jag började tro att jag sett min upprättstående spannmål för sista gången. Mot eftermiddagen kom också ovädret. Det kom till Kristinestad, till Vasa, till Malax och tom så nära som i Pörtom kom ett slagregn och stormbyar som inte bara välte spannmålen – utan även träd.

Under bilfärden hem från jobbet var det lite nervöst, för mina odlingar ligger ju 14 km mot Pörtom från jobbet sett, och eftersom jag inte fått nån rapport hemifrån så visste jag inte vilken syn som skulle möta mig.

Tack och lov! Även denna gång hade Yttermark klarat sig från det värsta, och även om det kommit lite vatten och åskat lite så var det bara bagateller. Mina nerver börjar dock vara trött på denna naturliga variant av Rysk Roulette. Nu i natt väntas nya åskväder så vi får väl se hur det ser ut i morgon bitti. Hittills har det inte varit nån kula i loppet när Moder Natur tryckt på avtryckaren.

Och det – det är jag nått så fruktansvärt tacksam över. Men som sagt, vädret ligger inte i våra händer.

Bara som jämförelse har jag räknat ut att ett slagregn med efterföljande liggsäd skulle kunna kosta mig upp till 3000 euro och då har jag inte kalkylerat med den sten som förmodligen kommer att åka genom tröskan och skada denna.

Så pga detta skall jag i år göra en taktikförändring – jag skall försöka tröska när alla andra gör det. Inte två veckor senare..

Varför så extremt?

Dit det far så dit far det! Så verkar det mesta vara nu förtiden, orden ”normalt”, ”måttligt” och ”passligt” verkar helt out. Det ska vara extremt om det ska vara något alls. Som nu sommarens väder, och varför inte också senaste vinters dito, för att ta ett exempel.

– Vintern extremt varm

– Vårbruket extremt tidigt

– Försommaren extremt kall

– Högsommaren extremt varm

– Våren och sommaren extremt torr

Och nu kan jag efter idag också tillägga ett extremt åskväder med extrema regnmängder till listan.

Bönhörd eller så inte.

Jo jag vet att jag bett om regn i flera veckors tid och borde väl vara glad åt de 50-60mm som föll idag och jovisst skulle regnet ha gjort gott om det nu inte skulle ha fallit på en några timmar och i kombination med sällan skådade åskbyar. Sånt kan ställa till en hel massa bekymmer. Låter några bilder förmedla dagens upplevelser.

Efter en varm natt steg temperaturen snabbt och det blev mer eller mindre olidligt ute på åkern. En våt handduk under hatten förhindrade ändå att de sista hjärncellerna kokade bort.

+34,6°C i skuggan på åkern är nog utav de högsta noteringar jag någonsin gjort. Måste erkänna att dagens arbetspass blev något förkortat. Sallaten hotar bli stekt redan på åkern :( — +34,6°C i skuggan på åkern är nog utav de högsta noteringar jag någonsin gjort. Måste erkänna att dagens arbetspass blev något förkortat. Sallaten hotar bli stekt redan på åkern 🙁

Satte istället en del av personalen att städa ur kanalerna under golvtorken. Den skall just tas i bruk för torkning av kumminskörden.

Vid det här laget (15-tiden) började det komma någon regndroppe i Långmossen och det såg mörkt och lovande ut neråt kyrkbyn där jag har det törstande lökfältet. En grå vägg av regn skönjdes på en kilometers håll så det såg ut att komma lite mera regn åt det hållet. Någon vindpust kändes av men inte kunde jag ana att det på endast ett par kilometers avstånd förekom åskbyar som knäckte träd och kastade lekstugor omkring sig. Lite senare ringde jag min mor som bor nere i byn för att höra om det regnat tillräckligt eller om jag borde komma ner och försöka bevattna lite till. Hon berättade då att det varit ett oväder utan dess like. Så småningom bar det av för att med egna ögon se vad som skett, och det var ingen munter syn.

Ajöken med löken? När blasten bryts på detta vis brukar tillväxten ha svårt att komma igång igen. Så jag är illa rädd att årets lökskörd blir halverad och lökarna av liten storlek. Torkan och bristen på bevattningsvatten har begränsat tillväxten men ännu hade det funnits några veckors tid att få ytterligare några millimeters lökdiameter och några tons skörd.

Också grannens vete, som Nisse bedömde som helt gångbart vid bloggarträffen, har övergått i vågrätt läge som om fältet vältats.

Det är väl knappast aktuellt med bevattning på en tid och jag vet ännu inte hur stora skador som rampen orsakats. Att den kastats omkull och knycklats ihop berättar ändå något om kraften i åskbyarna. Den väger ändå nåt hundratal kilon.

Regnet förorsakade också ett flertal jordskred längs "älven". Tur i oturen var ändå att bevattningspump och traktor stod på andra sidan. — Regnet förorsakade också ett flertal jordskred längs ”älven”. Tur i oturen var ändå att bevattningspump och traktor stod på andra sidan.

Oförnöjda bönder.

Bristen på bevattningsvatten har jag påtalat vid ett flertal tillfällen och nu finns det vatten i ån, vilket antagligen ställer till med problem inför morgondagens reparation av åbron. En reparation som är av nöden för att jag ska våga låta ta tröskan över till andra sidan för tröskning av det skördeklara kumminet…….. om det nu finns nåt kummin kvar att tröska efter dagens oväder………..

Det är som synes inte helt lätt för vädrets makter att hålla oss bönder nöjda, och det har dom inte gjort denna säsong även om det tidvis sett lovande ut. Men först när skörden är bärgad eller egentligen först när skörden är såld och pengarna på kontot kan man slutligen säga hur säsongen blev. Ändå förundras jag över hur väl Kalles profetia om en usel sommar slog in…… mycket sämre kan väl sommarvädret inte ha varit, eller? 🙂

Lite barnsligt kanske….

Nu kliar det i fingrarna igen – helt i onödan

Valtra har tydligen gjort nån slags PR grej och stylat en traktor. Det har hänt förr också, om jag inte minns fel så var den första svarta Valtran också nån sorts stylinggrej, men nu har dom verkligen gått ett steg längre.

Som före detta fraktare (om än mest av folk) så är jag svårt betagen av extraljus och alla sorters krombågar. Därför stannade nog ögonen vidöppna när jag såg schabraket som finns på bilden nedan. Efter den första förskräckelsen så startade liksom en skakning på nedre däck – och ett långsamt habegär började ta form.

Det skulle verkligen vara roligt med en traktor som absolut inte liknar nånting som nån annan har, det skall inte förnekas. Att färgen sen inte precis ligger på min favoritlista får man väl ha överseende med – den är ju åtminstone udda.

Nåja, även om traktorn kommer att gå att köpa senare i höst så blir det nog inte aktuellt för min del, av flera olika orsaker.

Dels för den långhåriga röda mattan inne i hytten, den har absolut ingenting att göra i en arbetsmaskin, dessutom är denhär traktorn flera nummer för stor för mig, jag behöver inte 170 hästkrafter och utöver detta har jag inte råd med någon ny traktor just nu. men ändå.

Drömma får man och visst, färgen kan man vänja sig vid och kromrör, det behöver man inte vänja sig vid – såna finns redan på önskelistan – fast kanske inte till traktorn.

Hej igen!

Det blev nästan lite konstigt dethär. Först skriver man bondblogg i flera år, träffar sina kolleger av och till och sen bjuder man hem alla till sig, upplever en helt underbart kul helg, och därefter försvinner man ut i tomma intet. Eller åtminstone antar jag att det måste ha verkat så.

Strängt taget är det väl så också.

Vad hände? Jo, jag har försökt mig på konceptet semester och det har varit en helt ny upplevelse.

Från början. Bondbloggträffen hemma hos Christer och mig har det skrivits så pass bra om att jag inte har något att tillföra, jag kan bara hålla med. Att se Christers maskiner och odlingar i verkligheten var spännande och för mig annorlunda, hela fredagskvällen hos Christer var alltigenom rolig – och god. Lördagen hemma hos mig var också jätterolig även om det kändes ovant att ha folk hos sig som var intresserade av min täppa och mina stundom valhänta odlingsförsök. Tack för en fin helg kolleger, och synd Sonja att du inte kunde vara med.

Alltså, jag som aldrig brukar vara ute och resa har alltså varit ute och rest. Strax efter träffhelgen åkte familjen och jag iväg med huvuddestination Riga, med bil förstås. Tåg och flyg kan man begagna om man behöver transportera sig nånstans, men reser, det gör man med bil. Lite nervöst var det nog för jag har ju visserligen kuskat omkring på landsvägarna så jag klarar mig, men numera är jag ganska dammig och dessutom var det helt nya omgivningar. Någon desto större reseskildring skall jag inte plåga Er med men jag kan konstatera två saker. Nu har jag första gången i mitt liv bevistat en turistsandstrand -Jurmala – och visst, det var spännande i fem minuter men sen var det mest bara sand. Flickorna badade och hade jätteroligt, det gällde dock inte mig, vilket nedanstående foto kan vara ett bevis på. Det heter ”bortkommen bonde med Jalas-skor i badparadis”

Mycket interessant var också att köra runt på landsbygden och titta till deras produktion. Majs var en för mig ny växt, annars var det rätt lika som här, även om jag nog tyckte att växligheten var svagare där än här hemma. Maskinerna var dock större och mestadels nyare, åtminstone de jag såg från bilen, något som förvånade mig eftersom åkrarna generellt var mindre än i Finland. Lite förvånad blev jag också mellan Riga och Bauskas där det mitt ute i ingenting fanns en John Deere affär med ett traktorlager som får Agri-Markets Hyvingelager att se ut som en filial. Sen när vi åkte längre ut på landet, runt Jelgava blev det riktigt konstigt, för där var åkrarna finare, växtligheten bättre – och maskinerna mindre. Där var det mest gamla rostiga blåa Belarusar som gällde. En liten bit inne i Litauen hittade vi också en åker som enligt mitt förmenande innehöll BARA flyghavre. Undrar varför?

Hur som helst var det en ny upplevelse, både att var ute och turista på detta sätt, samt också att se nya länder och nya saker. Baltikum ÄR spännande. Rekommenderas!

Väl hemma några dagar jobb och sen iväg på semester nummer två. Denna gång till Sundsvall. På denna tripp var väl syftet främst att hälsa på bekanta, och det gjorde vi också. Även här hann jag med en liten bonde-outsider upplevelse eftersom en av våra bekanta däröver odlar tävlingshästar. Jag är inte så bra på hästar men jag har förstått att just dessa exemplar är fina djur som nått framgång i Sverige i sin genre. Där stod man då igen – född och uppvuxen på lantbruk och tittade på hästarna och hästarnas omgivning ungefär som ett stadsbarn i en spannmålstork. Även denna typ av naturbruk är helt främmande för mig, jag kan inget om hästar men jag är imponerad ändå. Fina djur

Juli började med Tomatkarneval som övergick i bondbloggsträff som följdes av Rigaresa och därpåföljande Sundsvallstripp. Väl hemkommen har ganska mycket varit ogjort så det har varit lite si och så med tiden att blogga.

Här hemma då? Hur ser det ut. Den kalla försommaren har ju avlösts av extrem värme och dito torka. Just inget vatten har vi heller fått ännu i skrivande stund, trots att jag föstått att det hävt ner i stora delar av landet. Ändå tycker jag växtligheten ser ganska bra ut, några toppskördar blir det knappast men helt hyfsat med tanke på extremvädret.

Det verkar nog som om teorin att spannmål klarar torka bättre än väta stämmer. Tom mitt katstrofryps har hämtat sig och ser bra ut.