Svar till Ika

Den här bloggen är främst riktad till ”Ika” som ett svar till din förundran över min utdömande inställning till ekologiska grönsaker. Fritt fram naturligtvis för vem som helst att läsa. Jag skall försöka göra en liten djupdykning i mitt hjärnkontor, och försöka få bokstäver på mitt tankesätt angående det ekologiska. Det är ingen enkel ekvation, och det kan mycket väl hända att det sprätar iväg högt och lågt, och ibland vet jag inte riktigt själv vad jag skall tycka och tänka, om saker och ting som rör det omfattande begreppet ”EKO”

Ekologisk odling? – JA!

Går det? -NJA…

Kan hela Finland slå över till ekologiskt? – NEJ.

Eller jo, om vi vill tillbaka till 1935, då alla står med gräftan i handen och sköter sin egen lilla Rosa. Så är mina tankar i stort. Ekologiskt är bra. Tankesättet är bra. Men det håller inte om 5 miljoner ska kunna äta sej mätta i Finland. Antalet bönder blir färre, stort skall bli större, och bonden skall pressa fram mer ton / ha för att överleva. Det är då konstgödsel och sprutmedel kommer in i bilden. Utan konstgödsel och sprutmedel – liten chans. Man kan tänka stort och man kan tänka smått, och jag tror man måste tänka lite i båda ändar för att få Finlands livsmedelsrumba att fungera.

Tänkte peta lite extra på några områden, och främst de jag lite känner till. Hur det är med tex. höns och grisar, det har jag lite egen erfarenhet av, däremot har jag sett potatis, grönsaker, får och lite ett som annat på nära håll. Alltså jag har upplevt de områdena själv, jag vet lite mer om de, än det man läser i tidningarna. Funderingar, antaganden, åsikter och frågor… Allt i en salig röra.

Jag skall börja med att försöka mej på tanken kring grönsaker och ger mej på potatisen som för tillfället bör få lite medikamenter mot bladmögel om man är potatisbonde. Jag vet hur potatisen lätt far med bladmöglet i augusti. Det har jag sett med egna ögon så många gånger. Förlåt, men det är 5 före omöjligt att odla potatis utan att spruta mot bladmögel. Är det varmt och torrt och ingen dagg, eller en skur om dagen och låga temperaturer, då kan det väl kanske klara sej bättre. Men den krassa sanningen är att augusti brukar vara rätt fuktig om nätterna med dagg, och eventuellt nån skur emellanåt som bra ser till att fukten hålls under den stora potatisblasten. En prima härd för mögel att frodas i. Och vad händer om möglet slår till? Jo blasten möglar bort och då växer inte potatisen mer. Ok, vi kan leva med mindre potatisar, och det finns ju mer och mindre tåliga potatissorter. Men det som inte är så jättekänt, är att möglet går ner i själva potatisknölen, bildar bruna ringar och kan vara snudd på lite ohälsosam att äta. Inte för en frisk och kry, men när dom råder gravida kvinnor att undvika det, då börjar man ju dra öronen åt sej… Det är ju en ”röta”. Frågan är ju då, ta risken – potatis med röta i? Eller ta risken – äta sprutad potatis?

Jag har valt det första alternativet för egen del, ta risken med mögel och röta, för jag har ingen spruta, och för att vi bara odlar för eget bruk och inte behöver mer än vi själva äter på holmen. Vi odlar Asterix. En röd sort som klarar sej rätt bra mot röta. Får man mögel i odlingen, som inte bara växer fram av sej självt heller, nej mögelsporer flyger långa vägar omkring och fast man gör allt man kan för möglet, kan sporer komma flygande. Det som också är lite trickigt med rötan är att den sprider sej i lagret, har man en potatis med röta i, ruttnar den och de som ligger närmast. Sen ruttnar följande krans kring de ruttnade potatisarna och hastalavista kan man ha röta i hela lagret!

Jag få tag på bra potatis, sprutad sådan, och jag vet att den potatisen följer alla karenstider till punkt och pricka, så jag är inte alls nervig att äta den, och tror att jag skall dö av alla de sprutmedel som sprutades på blasten. Nä, jag känner mej trygg med den potatisen. Kontrollen över livsmedel är ok i detta kritiska land. En bra sak. Man skall vara kritisk, och fundersam, men man behöver inte låta det gå omkring troll i tankarna och kritiken.

Egentligen tror jag all potatis är rätt fri från spår av bekämpningsmedel i Finland. Hur det är i andra länder har jag ingen aning om. Men det lär väl (?) vara så att nollan är nådd vad gäller hittandet av sprutämnen i matpotatis. Någon som kanske har bättre koll än mej på det?

Nypotatis, en helt annan juttu. De sätts tidigt, och tas upp tidigt. Innan mögelhärdarna slår till. Så det är lättare med sån potatis.

GRRAAASSCH!!!! Bruna ringar i potatisen!!!! Nu skall ingen skena sej vilsen i den skräcken, men faktum är att man inte ser det förrän man klyver potatisen. Det syns inte utanpå…

Jag brukar själv köpa ekologiskt ibland. Men, ibland låter jag också bli. Det handlar om vilken gröda det gäller. Endel grönsaker ser man på om de innehåller diverse smådjur. Det är inga farliga saker med lite insekter. Det lär ju bli nästa trend, man ska äta skrapilar. Helt ok, den som vill får göra det… Jag väljer nog någonting annat, tror jag… ännu i alla fall. För jag vill inte ens äta hallon med mask i även om den masken inte ätit annat än hallon den heller. Men, grönsaker det inte syns de små rackarena i, de vill jag inte sätta mina pengar på. Förlåt. Men jag har arbetat ihop mina små slantar jag också och har helt enkelt inte råd att köpa 4liter ekologiska ärter, och får kasta en del för att det finns smådjur som bosatt sej i skidorna. Det går inte. Det finns de odlare som lyckas få hållit odjuren borta på ekologisk väg, ja, det finns det, men hur ska jag med mina surt förvärvade slantar våga chansa? Om det finns smådjur i grönsakerna vet man inte förrän man öppnar ärtskidan, eller biter i moroten. (Moroten är lite svår att se på eftersom den inte är slät.) Tillräckligt många gånger har jag köpt ekologiskt och blivit besviken. Tyvärr. Det är inte kul, varken för mej, min plånbok, eller för odlaren och dennes plånbok.

Här bör dock med det samma påpekas att om och när, man väl lär känna en ekologisk bonde som lyckas hålla skruttor och skråttor borta, en bonde som lyckas få ner sitt svinn och antalet smådjur i odlingarna, DÅ är det absolut det bästa man kan göra, att hålla sej till den bonden och köpa grönsakerna direkt därifrån, eller leta efter just de grönsakerna i butiken, och hittar man inte FRÅGA EFTER! Hur man får reda på om det är en duktig bonde med felfria grönsaker, det vet man ju inte ”sådär bara” det blir kanske att prata, skvallra med grannarna var dom köper sina grönsaker, och helt enkelt pröva sej fram och lära känna bonden i fråga genom produkterna han/hon säljer, och minnas att det kan slinta lite fel för vem som helst, så en mask i en ärtskida betyder inte att loppet är kört.

Ekologiska bönder som får grönsakerna att bli bra! Åt de lyfter jag på hatten! Verkligen! Det är oftast frågan om mindre odlingar, och bonden lägger ner hela sin själ och lite till i odlandet. Då går det, så litet att man hinner med i alla krokar, eller så har man mindre antal växter och mer av en eller några sorter. Då kan det gå. Och går det runt ekonomiskt då är det ju jättebra.

Nåja, sen finns det sådana grödor man ser på dem om de är angripna av smådjur. Squash tex. Det är en sort jag odlar själv hemma i mitt igenväxta ogräsland. De behöver ingen sprutning, tack och lov för det säger hon som ingen spruta äger, och inga sprutförar papper har. På en squash ser man oftast om det varit något odjur och glufsat i sej. Alltså frukter/grönsaker med skal och själva det man vill äta kompakt innanför, då ser man på dem om det finns inhysingar i dem. Samma sak med gurka. Lök kan man också se om den mår bra eller inte, på knölen, men det gäller att titta på dem alla och vrida och vända. I blasten är det svårt att se de små krypen som brukar trivas där. Det har jag också egen erfarenhet av. Har egen lök, och där brukar man få kika in i varje lökstjälk för att vara säker på att man inte får så mycket extra proteiner med i salladen.

Kålväxterna gick jag ganska hårt åt. Där ser man inte smådjuren, de bor så tryggt och fint mellan bladvarven. Jag har försökt odla lite egen kål. – Det gick inte bra! Så det gör jag helt enkelt inte. Kålväxter det köper jag, oftast konventionellt odlade. Håller man dem under duk, och aldrig öppnar duken om man inte ska rensa ogräs och sedan sätter duken fort tillbaka och ser till att ingen öppning finns dit in, då, kan det gå. Och jo, plocka larver! De är de som äter friska tag, kålfjärilens larver. Plockar och mosar man såna alla dagar, då kan det gå. Men några större fält går det inte att få hållit på det viset.

Sen finns det ju vissa mixturer godkända för ekologisk odling som man kan få spruta på grönsakerna, om jag förstått saken rätt.

Eko-kött! JAA! Äntligen nånting som i mina ögon kan fungera, utan konstiga krokar. Att få ett djur att växa och må bra på eko-vis anser jag vara lättare än att få fram bra ekogrönsaker.

För att ett djur skall växa behöver det mat. Mycket (!) mat. Ändå från början. Ekologiskt mjölkpulver??? Anyone? Antingen finns det inte mjölkpulver för ekogårdar, eller så är de helusla på att berätta det, dom som stampar ihop mjölkpulver, har letat och letat och letat… Inte hittat…

När lamm föds, ibland tre eller fyra per tacka, räcker inte maten till. Vad göra – jo man ger dem extra mjölk eller låter dem dö. Ekologiskt mjölkersättning, kanske det börjar komma såna sorter också, men mot mina ögon har de inte kommit ännu. Alltså mina alternativ skulle vara att köpa ekologisk komjölk … nånstans ifrån, helst från bonden direkt, men närmaste eko-mjölkgård … undrar hur långt jag skulle få köra för att hitta den mjölken. Köpa i butiken, javisst där finns i fina förpackningar, ett alternativ om det inte skulle vara så att det slörvar iväg runt 20 liter om dagen… Ibland mer… Det är inte hållbart. Ja, alternativet som kvarstår: klara dej själv eller dö! Nå, ett får ska inte ha 4 lamm. Så det är väl bara att sålla bort 2, fast det sållar sej självt. Så inte behöver man göra annat än vänta på att naturen får ha sin gång.

Men i övrigt går det väl ok med ekologiska djur, om man har tillräckligt med mat. Har man inte det, slår det fel ett år. Torka och vad som helst, var hittar man ekologiskt foder då? Kan hända grannen är konventionell, och närmaste ekogrannen släpper inte ifrån sej så mycket som en plastkasse ensilage, för han kanske inte heller har alltför väl av det… Vad gör man då? Jo, man får slakta bort djur på hösten så fodret räcker, eller ge mindre … Ge mindre… Djur ska inte gå hungriga. Punkt. Sen får vallarna vara konstgödslade om det så krävs, men hungriga djur – nejtack! Det finns ju ett alternativ till om man inte får tillräckligt med foder på de åkrar man har. Man köper/arrenderar mer åker! Tyvärr är det lite så att arrendemark inte växer på träd. Det har bara ”tillverkats” en mängd åkermark som duger att odla på, och de flesta som håller på med bondelivet vill inte gärna arrendera ut den mark de själva behöver för att överleva. Så man kan kanske inte trolla fram lite extramark de åren man står i solgasset, skrapar sej i huvudet och saknar 1/3 av det foder man behöver.

Jag har sett många sorters ekologiska funderingar. Högt och lågt i båda ändar. När jag var liten fanns det ett par som odlade ekologiska grönsaker. De lade ner själ och hjärta i det de gjorde. Man fick köpa prima eko grönsaker från dem. Ingenting var på slarv, ingen grönsak som lämnade deras bod kunde klandras med något som helst fel. De hade alla papper och kontroller i absoluta skick. Jag var hos dem på praktik en sommar när jag studerade. Så jag såg det med egna ögon. Tack, ni vet vem ni är och jag vet att ni läser 😉

MEN, jag har också sett utnyttjandet av den ekopolitik som nu först fram, med en svart baksida som följd, i vissa fall. När det som för några år sedan var vackra sädesfält, som sköttes och togs omhand med största noggrannhet, nu står som bruna, halvvissnade, tofsiga, baldersbrå-åkrar fulla med kvickrot, då undrar man, vänta lite.. Är det såhär det skall vara när det så vackert heter ekologiskt? När stort skall bli större, systemet utnyttjas till fullo. Den stora ekobonden slår ut den lilla konventionella spannmålsbonden genom höga stöd, och därmed stor kraft att vinna anbudstävlingarna om arrendemark. Han får ju göra det. Det är inget som kan säga stop och nej, spelet är osjyst, men som alltid money talks! Han behöver sköta dem, ingen kan ha mark att stå, men, så länge det inte växer så stora träd på åkrarna verkar det vara ok.

Jag då? Ekogården Västeräng i Nagu? Låter det som en vinnande slogan? Man kan fundera på saken. Jag är ju konventionell och tro mej, visst har även jag funderat. Jag har ingen spruta, och sprutar inte. I år har jag konstgödslar exakt 480kg. Totalt! På mina 12,7 ha! Låter ju vackert eller förskräckligt? Fakta är att de 480kg lade jag på vallarna på Ytterholm. Det andra har stått ogödslat. Och kommer kanske så att förbli i år. Jag tog en hygglig första skörd på alla vallarna. Det fyllde det behov jag har av vinterfoder. Dessutom har jag kvar balar från ifjol, så jag tänker inte ta en andra skörd ensilage. Jag har vad jag behöver, så jag behöver inte gödsla för att säkerställa en andra skörd. Det växer ju inget i denna torka heller nu. Det lilla som växer på Anisor ska jag slå någon vända så får det bli i åkern. Jag behöver det inte. Att frakta hem balar från Anisor är ett pådrag i sej, så man är inte alldeles för nyter på det jobbet, och här hemma ska jag sätta fåren på återväxten i höst när jag tar hem dem från betena på holmarna. Skulle jag ha fast väg, så skulle jag kanske kunna sälja någon bal jag inte behöver, men som det nu är, är det mer ett ”spelande” med det än vad det ger.

Så odla ekologiskt gör jag snudd på redan. Det som får mej att fundera någon timme till är bland annat den skarpa kontrollen och frågan om jag skulle få tillräckligt med foder. Det är oftare granskningar och mer kontroll i alla ändar när man skall hålla gården ekologisk. Och så är det ju det där med mjölkpulvret… Jag klarar inte av att se lammen dö bort och inte riktigt ha makt att göra något åt det. Nå, jag står och funderar och väger… Ekologiskt klingar fint, men jag tänker inte lägga om till ekologiskt bara för att det klingar fint! Det är inte det som det skall gå ut på.

MER STÖÖÖÖD!!! Kanske nån ropar… Jaja, men blir det mer i plånboken? Blir det det? Mindre skördar, mindre djur, mer svinn, mer bränsle genom traktortanken då mycket ogräs skall bekämpas mekaniskt, och så vidare… Inte finns de högre stöden för den ekologiska gården för att bonden skall kunna åka till kanarieholmarna, eller äta nöt innerfilee på tisdagarna. Alla stöd finns ju till för att det skall gå att odla över huvud taget i denna del av världen, för att den vanlige finländaren skall ha råd att köpa mat. Ekologiska bönder får mer stöd för att kompensera mindre skördar, mindre kött på skånkorna och större svinn i grönsaksodlingen. Men kanske är ändå stödet till ekobönder inte tillräckligt, för vad jag vet är ofta eko-produkter dyrare än konventionellt odlade. Eller är det så att Eko klingar fint.

Hittills har jag varit konventionell. Hur det blir efter 2015 vet jag inte ännu. Det är nya vindar som blåser och ekologiskt ska det vara. Nästan till varje pris. Ekologiskt prioriteras högt. Visst är det bra. Väl? Eller vad blir resultatet? Det återstår att se… Jag vet inte om jag är sådär jättenyter på ekologiskt. Vet att det finns dom som tror att jag redan nu är ekogård. Men så är inte fallet. För det är inte mina får fullproppade med medikamenter och spår av sprutmedel. I princip är jag så nära ekologisk det går, utan att vara det. Jag använder mej av konstgödsel, för att vara säker på att jag får foder till djuren. Jag har ju visserligen fårskit att sprida, men det kan man ju inte sprida på vallarna. Jag kunde bryta vallarna oftare och plöja ner mer fårskit, men då största delen av åkrarna ligger på en annan holme, utan fast väg eller förbindelse, så blir det kråtot att få dit skiten. Så, då är det bra att kunna ge gräset lite skjuts med konstgödsel om våren.

Medikamenter är en annan liten detalj i eko-rumban. Hur är det med maskmedel? Valbazen mot leverflundran som trivs och gillar fuktiga strandängar? Coopersect mot fästingarna? Och eventuella juverinflammationer som brukar kunna ställa till ett som annat? …… Jag vet inte hur sånt arbetar i en fårekogård… Men det skall jag ta reda på, innan jag tar några beslut om det ena eller det andra.

Märker att mina funderingar inte kommer att ta slut denna dag. Klockan är långa vägar över midnatt och jag har egentligen bara försökt skumma lite i mina tankar angående det stora ämnet. Hoppas att du ”Ika” kanske inte är lika förgrymmad över mina uttalanden mer? Eller så är du det, och då får du vara det. Jag tänker inte försöka ändra på någonting, alla får tycka som dom vill, även jag, men jag vill bara förklara att jag inte helt dömer ut ekobönder. Snarare tvärtom. Ibland. Ibland är det ren idioti, och ibland jättebra, tyvärr är det inte en svartvit värld, utan alla nyanser finns.

Det jag främst tror är att den som verkligen VILL vara ekobonde skall vara det, och den som inte vill skall inte heller tvingas till det. Jag tror inte det är lösningen för vår värld. En bonde som inte är fullt insatt, och fullt satsar och ger järnet på ekologiskt kan göra mer skada än nytta med att slå om till ekologiskt.

Imponerad över att du orkat läsa allt 😉

Invigning av hallen.

Jag är väldigt dålig på att säga tack eller ge beröm, det skall medges. Vet inte om det beror på att jag räknar med att folk gör sitt bästa, det är ju vad jag själv försöker göra i alla fall. Så de gånger jag ger beröm är de gånger när någon gör något utöver vad jag förväntat mig, och jag har höga krav både på mig själv och andra så det blir inte så ofta jag utdelar superlativer. Andra tycks ha lättare att berömma även de gånger när de egentligen inte menar det men ändå försöker ”göra sig till”, men det är inte riktigt min stil. Dessutom tycker jag att om jag inte riktigt har förmåga eller tid att göra det bra så låter jag det hellre vara ogjort. Så här finns mycket ogjort ska ni veta 🙂

Så fatta mig rätt: är jag tyst så betyder det att jag är nöjd.

Fusk gillar jag inte alls och jag har inte heller mycket till övers för dem som inte försöker prestera efter sin förmåga.

Föremålet för min utvärdering denna gång är den återuppförda produktionshallen och vad gäller själva hallen är jag väldigt nöjd, byggarna gjorde väl ifrån sig. Och så långt får till och med försäkringsbolaget godkänt. Visserligen höll jag själv ett korpöga över allt som gjordes så lätt hade det väl inte heller varit att fuska men i det här fallet var det nog ingen som försökte det heller. Man hör ju så mycket om fuskbyggen och mögelskador idag att man blir misstänksam.

Yrkesbyggare har sina metoder och ibland hade jag synpunkter som jag påtalade. Någon gång fick jag aningen långa blickar, minns bland annat då jag påpekade att en del av bräderna på brädslåningen satt upp och ner och timmermannen påstod att det efter 15 års brädande var första gången som någon påstått att bräderna satts upp och ner. Efter att jag bett honom dra handen längs bräderna nådde vi samstämmighet i att det är skillnad på hur bräderna vänds. Man lär så länge man lever 🙂

Också jag lärde mig mycket av att se hur byggarna arbetade!

 Fyra år sedan branden……

…..har det gått och jag har länge tänkt på att jag borde tacka de som hjälpte oss både med att städa upp, skörda och ta hand om de produkter som stod på åkern, planera och återuppbygga hallen eller genom att stötta och uppmuntra oss. Ville gärna visa upp en helt färdig anläggning men tiden vill inte riktigt räcka till så jag beslöt att nu till fyra årsdagen sen branden får det bli kalas helt färdigt eller inte. Så lite emot mina principer blev det denna gång men man kan ju inte skjuta på det i all evighet heller jag har ju fått erfara hur pass förgängligt det kan vara här i livet.

Själva byggnaden är klar men det fattas ännu en del inredning och området runt har jag inte ännu hunnit städa upp, men de inbjudna har ju set hur det såg ut efter branden så de vet vilket stort projekt det har varit att komma så här pass långt. Mitt sätt att tacka blev nu att bjuda till invigning av hallen med litet att äta och kaffe med tårta. Så avancerad invigning att vi skulle klippt band och dylikt gick jag nu inte utan det blev mest samvaro under fria former och lite bilder från städandet efter branden och återuppbyggandet. Delger bloggläsarna en del av dessa här nedan.

Hallen brinner 25.7.2010
Hallen brinner 25.7.2010

 

…… eller så inte…… den här värmen vi har under arbetet ute på åkrarna sätter sina spår. Man blir trött!! Och att välja och ladda ner bildmaterialet tar tid, dessutom är det väckning om fyra timmar för en ny dag på åkern. Så det får nog bli en följetång det här. Stay tuned!

 

Juli: Flyghavre, flis och byggande

Min semestermånad går i allmänhet till att svära över mygg och brömsar i flyghavreåkern, att skyffla flis så svetten rinner i strida strömmar och att bygga, bygga och bygga. Men även om arbetena återkommer varje år så är åren minsann inte likadana. I år sprutade jag 20 hektar mot flyghavre och visst minskade plockandet men tyvärr misslyckades sprutningen mitt på den värsta flyghavreåkern. Möjligen för att sprutspåren inte ännu fungerar med den nya såmaskinen.

Det var inte så stor fläck men det blev 20 sopsäckar i alla fall. Flyghavren grodde bra i år på grund av regnandet och det var bra för då tog sprutandet bort en hel del kärnor.  Nyttan såg man direkt på den fläck där sprutandet misslyckades. Många år försökte vi få bort flyghavren med att plocka men det är svårt.  Ett stort problem  var elledningarna. Man såg bra att nya fläckar kom under ledningarna så det var fåglarna som spred den. Men nu är stolparna borta och kablarna nedgrävda så nu skall vi försöka få bort flyghavren på allvar. Översvämningarna gjorde tidigare att plockandet kändes tröstlöst men översvämningarna har också nästa försvunnit eftersom ån rensades. Kvar finns ännu älgarna – och möjligen vildsvinen ?

Jag bränner flyghavren i pannan men det går långsamt och så vill den bli för varm i det här vädret. Grön flyghavre brinner ju inte så jag måste ha torr flis inmatad hela tiden. Flyghavrens grobarhet förstörs vid ca. + 70 grader så den behöver inte direkt brännas men det är lättast så.

Flisandet blev också litet annorlunda i år. Då jag planerade den nya torken så köpte jag skivor för höga luckor (125 cm) men då jag byggde så verkade de för stora och jag sågade itu dem. Det var dumt för flisen rinner inte som säden utan den tornar upp sej allt högre då man försöker skuffa ned den i flislagret. Jag använde den stora Zetorn som är så tung att jag inte alls märkte att jag skuffade ut hela väggen med luckor och allt. Den var visserligen lätt byggd med hårdkartong men det blev att bygga om alltihop nu.

DSCN3898

Här är de nya luckorna på plats. Det skall vara rejäla hål för att få ut flisen för den rinner inte. Höjden på de nya luckorna är 110 cm och det behövs. En del av hålet som jag körde upp i fjol är ännu inte lappad. För att öppna luckorna använder jag ett system av block och flätad polyesterlina. Den är stark och smidig medan en del plastlinor blir styva i köld. Ända sedan 1975 har jag byggt luckor och linor för att öppna dem  så jag börjar snart vara specialist på området. Men de nya luckorna blev så stora och tunga att jag måste byta gångjärn till kraftigare doningar. Presenningen framför flislagrets öppning är också tung så där har jag en vinsch med vev. Den enklaste och billigaste varianten klarade ändå inte tyngden så nu köpte jag en ny med ordentlig utväxling.

Nu är första flisningen klar och torkar. Det blev så mycket att det lönar sej att torka i två omgångar. Ett problem var att de nya stora maskinerna inte riktigt ryms mellan flishopen och torken så nästa vinter måste jag flytta flishopen en meter utåt. Det är inte heller så lätt för den ligger vid en sluttning och kan rasa ned helt och hållet i värsta fall. Tills vidare har flisaren kommit med nya maskiner varje år så det har blivit ändringar hela tiden men så småningom skall väl systemet börja fungera. Men fort går det …

DSCN3922

I år blev det mycket litet byggande utomhus. På grund av branden så har jag sysslat med inomhusarbete i närmare tre månader. Nu är i alla fall det mesta avklarat och det sista större byggprojektet är imkanalen från den nya köksfläkten. Den skall byggas av stålrörsprofiler och fibercementskivor. Inne i den finns rör av stålplåt som brandisoleras med bergull. Till yttermera visso har jag satt in ett brandspjäll som stänger då temperaturen går över +72 grader så nu skall det inte gå någon eld genom rören. Det gamla ventilationssystemet från 1980 var ju rena katastrofen eftersom det spred elden och röken till halva huset. Aluminiumrören smalt dessutom i hettan. Den som har ett gammalt rörsystem från köksfläkten borde bygga om det illa kvickt. Det är bland det farligaste som finns i huset. Här har bestämmelserna skärpts ordentligt och för en gångs skull riktigt av god orsak. Bränder på spisen är nämligen mycket vanliga och för ens egen skull lönar det sej att bygga om. Förrän nånting händer …

DSCN3923

På bilden syns fjädern som stänger spjället. Mässingsskruven till höger håller det öppet men den är känslig för temperatur och släpper då det blir för varmt. Sedan kan det vara bra att akta fingrarna då man ställer in den. Jag har plåster på pekfingret som bevisar det :-). Fjädern är stark och stänger spjället snabbt. Kunde jag konstatera. Dyr grunka men enligt min mening värd pengarna. Man vill INTE ha rör som sprider eld och rök …

I dag skall vi åka till Billnäs till Byggnadsapoteket för att köpa tapeter och målfärg. Jag har efter 60 års byggande blivit extremt misstänksam mot vanliga bygg- och färgbutiker. De säljer bara skräp som förstör huset. Plastfärger som får det att mögla och ruttna. Jag litar inte ett smack på tillverkarnas ”linolje”färger utan åker heller 150 km till en specialbutik som har färger från en liten tillverkare som fått äran att restaurera Versailles i Paris efter hård kvalitetskontroll. Dessa färger är inte ens nämnvärt dyrare.

Men det allra värsta med ombyggnaden är valet av tapeter. Vi har kollat in mängder med provbitar men de har alla avvikit från katalogernas färger så mycket att nu åker vi för att se på alla tapeterna i verkligheten. Vi får hoppas att vi kan komma överens om en tapet för den skall snart limmas upp. På tisdag kommer den nya spisen och köksfläkten. Men det kan löna sej att välja noggrannt för det har visat sej att det inte blir omtapetserat de närmaste 34 åren. Då vi kan flytta in i stuvun på nytt så blir det bråttom att renovera alla uthusen och där finns mycket jobb i många år.

Hjärnsläpp som spårar ur

Att läsa nyheter… Då ska man vara på bra humör när man börjar, annars äter man depressionsmedicin innan man är färdig.

Sitter på båten, påväg över till Åland. Läser nyheter på internet. Först kan jag inte låta bli att fundera hur man kan gå och skjut ner ett flygplan ”i misstag”. Typ: ”de va vi som sköt, men de va i misstag!” Skulle det handla om en pojkspoling som skjutit sönder ett fönster med slangbella, då kunde man godta förklaringen. Men när det handlar om ett flygplan är det lite annorlunda. Må det sen än va vilket plan som helst. Voi voi, som dom härjar.

Jag flippar vidare och läser att Beyonce ska ställa ut alla sina scenkläder, och att prins George är senaste stilikonen… för ett-åringar. – Jaha.

Vattenbrist i Korpo. Nu igen… Börjar riktigt fundera vad som hänt, egentligen. Rouda vatten längs vägarna. Skulle det inte gå att laga tesil av korpo istället? Alltså borra borrbrunnar? Det kostar som —, men, vad gör man? Sådär kan dom ju inte hålla på? Eller? Nä, egen brunn, då vet man vad man har, och tar vattnet slut, då är man utan. Eller så går man till grannen och hämtar dricksvatten och duschanvatten finns det hos pappa, den brunnen ger mer än man hinner pumpa därifrån en skållhet sommarjulidag.

Jag fortsätter och kommer till nyheten om algläget som är en katastrof. Ja, det är det varje sommar.. Östersjön mår kakk, och det är främst bönderna fel om man läser kommentarerna när man skrollar neråt. -Jaja, men då ska vi väl sluta då odla då? Eller kanske alla skall bli ekologiska imorgon. Se fram emot en vinter med rötter av kål, det enda kållarven inte riktigt vill ha, morötter med tunnelbanesystem, och potatis med bruna ringar i. Nån brödsäd lär det inte bli tal om. Skruttor, skråttor, mögel och alla världens sjukdomar som härjar i sädesfälten. Kanske går det att baka på målla-frön? Eller så importerar vi rubbet, för de smutsar ju inte ner? Eller? Det är ju bättre om det smutsar ner någon annanstans än just här. Precis som med det mesta, så fungerar människan. Visst ska vi ha vindmöllor, men inte så att jag ser dem! Visst ska vi ha allemansrätt, men det här är min mark!!! Och visst ska vi rena Östersjön, bara det inte kostar mej nånting…

Hmm… mitt humör var närmast på topp när jag öppnade datorn. Men sakta dalar mungiporna neråt… Tills jag läser följande nyhet och får fnatt…

Jag läser, ”Svenska grönsaker ruttnar på fälten”.

Jajjamen. Egentligen inget nytt under solen. Orsaken är inte några väderfenomen utan tydligen helt enkelt det att grossisten köper in billigare från Holland. ’

Låter bekant… Har jag hört det förut? JADÅ!

Är man insatt i jordbrukets villervallor har man hört om det förut … mååånga gånger. Och lika förvånade blir folk ändå när mitt i allt en sån stor nyhet slår ner!

Näe, ingen nyhet. Sånt händer nästan alla dagar. Inhemskt ska det vara!!! JAAADÅÅÅ!!!! Men när konsumenten sen står där i butiken och köper sina lammkotletter från nya Zeeland, för dom är billigare… Hur tänkte hen då?

Först står man på barrikaderna och kör hård propaganda att inhemskt, det är grejjor det! Men, varifrån kommer din ost? Danmark? För den är billigare? Varifrån kommer din yoghurt? … Vet du ens det? Kanske den är ihopvispad i Finland, med mjölk från Estland…

Jag har själv råkat ut för problemet.

-Vill du köpa? Jag har nu fårkött hemma, kotletter, stekar m.m, dom är djupfrysta och hållbarheten är ca ett år. (Alltså borde det inte vara någon risk för en köpman att våga ta in lite närproducerat fårkött för att datumen hinner gå ut innan det är sålt, för nog borde det väl gå att sälja några färska frusna stekar?)

Men, nä.

Nähä. Inte det inte. Till lika ropar konsumenterna att det inte finns att få tag på inhemskt får- och lammkött…

Jammen hur ska bonden göra då? Ena säger si, andra så, och där står man vilsen som en treåring första dagen på dagis.

Nå, nu är inte alla grossister och butiker av samma skrot och korn, undantag finns. Och tur är det. 🙂

Men, visst, money talks. Och en bonde SKA inte köra skåpbil från 2013. Näe. Det ska inte vara så. En bil från tidigt 90-tal är ungefär lagom. Den feelisen får man av snack som går krokvägar förbi ens öron, men som ändå kan träffa en mitt i pannan ibland. Men, varför skall det vara så? En person som försöker se till att det finns mat i världen, är inte den personen värd någonting?

Jooodå, nog nånting, men så lite som möjligt. För, hen är ju ”bara en bonde”…

När man hör sånt skulle jag ibland vilja säga ”censuuur”. (Detta skall också kunna läsas av barn och språket jag skulle vilja använda lämpar sej inte i dagsljus)

………………………………………………..

I det här skedet lyser öronen röda och jag inser att jag blivit alldeles för arg och gnällig. Det ska jag ju inte vara, jag ska ju vara kärringen som kämpar mot strömmen även om nån drar krokben på mej! Bära eller brista, huvud före rakt fram! Fundera på ngt annat och var glad, världen går inte att ändra på de tre timmar jag ännu kommer att sitta på detta flytetyg. Jag ska ju på Mathias simskoleavslutning imorgon! Han som äntligen lärs sej simma ”ända till pappa”. Hur långt det är har jag ännu ingen aning om, men det gör ingenting, killen är stolt som en tupp och jag antar att jag skall få världens förevisning så fort vi kommer i närheten av en strand 🙂

Jag stänger av nyhetssidorna, men håller facebook öppet. Där brukar det finnas nån som har någon glädjande nyhet emellanåt, det som främst stillar mitt humör denna dag är alla ”om du klagar på värmen, titta på dethär hehe…” – statusar, med bilder av insnöade bilar, snömådd och trafikstockningar. Ja, säg vad ni vill, men jag är tyvärr så pass mycket vän av vintern att jag nog lite längtar till den dagen första snön faller. Ombyte förnöjer, och jag anser att nu kan jag det här, jag har svettats färdigt.

Värmerekord i Korsholm

Det är från och till i sommar ………. under midsommar och veckan efter hade vi flertalet frostnätter och nu meddelar nyheterna att sommarens värmerekord har satts här i Korsholm. Att det är varmt känner man minsann av i skörde- och skötselarbetet ute på åkern. Vi försöker skörda tidigt på morgonen då växterna har kvar lite av nattfukten och det är en aning svalare och lättare att jobba. Men det är bara ett par timmar innan det är olidligt varmt och arbetet måste fortgå annars växer grödorna och ogräsen en ur händerna och växer gör det trots allt ännu. Hur länge till är ett stort frågetecken för regnen lyser fortfarande med sin frånvaro. Ja ett 10 millimeters åskregn på 20 minuter med sockerbitsstora hagel fick vi  förstås under veckoslutet. Visserligen fuktade det på lite men haglen slog också sönder en hel del sköra växter. Tack vare åskregnet kunde vi i alla fall få årets nästsista plantering i jorden för bevattningsvattnet är slut. Försökte mig på ytterligare en bevattning vid ”älven” i byn men efter en timmes körning var också den tömd.

Charlotta tog till "ollstråmpona" när hon sökte svalka på vattenskidorna medan jag försöker kyla ner "hjärnkontoret" med ett svalkande sallatsblad. Det är bara att byta blad när kyleffekten tynar, alla sätt att försöka hålla sig pigg i arbetet när temperaturen överstiger +30 grader är värda att pröva :)
Charlotta tog till ”ollstråmpona” när hon sökte svalka på vattenskidorna medan jag försöker kyla ner ”hjärnkontoret” med ett svalkande sallatsblad. Det är bara att byta blad när kyleffekten tynar, alla sätt att försöka hålla sig pigg i arbetet när temperaturen överstiger +30 grader är värda att pröva 🙂
De nyplanterade sallatsplantorna får lite första hjälp tills de rotat sig. Finns det inte bevattningsvatten i bäcken får man försöka köra dit lite vatten på annat sätt.........
De nyplanterade sallatsplantorna får lite första hjälp tills de rotat sig. Finns det inte bevattningsvatten i bäcken får man försöka köra dit lite vatten på annat sätt………

Kråkjävlar

Det är inte enbart trädgårdsbonden och växterna som lider av torkan och värmen utan också fåglarna söker vätska från saftigare växtdelar. Vill jag tro i alla fall. För inte kan det väl vara så att dom härjar i odlingarna enbart för att jävlas? De brukar vara problem den här tiden annars också då kråkfåglarna med årets ungar samlas för att göra upp rangordningen i flocken men torra somrar tycker jag mig notera större problem. Fast nog kan det väl också vara så att dom försöker demonstrera sin styrka och illvilja genom att riva upp och slänga omkring de av oss med stor möda planterade växterna. På den gamla goda tiden skötte småpojkarna i byn om att plundra kråkbona på ägg och flockarna höll sig av lite moderatare storlek men nu rör det sig om flockar på hundratalet individer och skadorna blir omfattande redan av en kortare tids vistelse i odlingarna. Hur som helst så är det inte roligt när man trött och svettig får se spåren av deras framfart.

Kråkorna fick nog söka sig på högre höjder när trädgårdsbonden anlände till åkern.......
Kråkorna fick nog söka sig på högre höjder när trädgårdsbonden anlände till åkern…….
....för gud nåde den kråka som jag fått tag i efter att jag sett vad dom ställt till med.
….för gud nåde den kråka som jag fått tag i efter att jag sett vad dom ställt till med.
Rött verkar dom ha en speciell förkärlek till........
Rött verkar dom ha en speciell förkärlek till……..
....men också kinakål......
….men också kinakål……
.... purjo....
…. purjo….
.... och broccoli går an.
…. och broccoli går an.

Tyst morgon

Det är inte enbart i odlingarna som kråkfåglarna härjar. Här hemma på gården brukar jag glädjas åt tiotalet häckande svalor  -ja jag tycker inte illa om alla fåglar- men i år har dom också haft det motigt. Första omgångens ruvning stördes av det kalla junivädret och flera ungar strök med antagligen på grunda av bristande tillgång på föda. Men när värmen kom blev det liv i luckan och några dagar efter kläckningen var det under ett par dagar riktigt livfullt då ett par skatungar bestämde sig för att kalasa på de nyfödda svalungarna. Trots att de flesta svalbon var välplacerade utan möjlighet till sittplats för marodörerna lyckades de få hål på bona så att ungarna trillade ut. Två morgnar senare var det dödstyst på gården och alla 16-17 svalbon var tömda. Hussvalorna flyttade genast men några par ladusvalor sitter fortfarande nu som då på kroppåsen och funderar. Ett par ladusvalor som har sitt bo på farstuverandan har i alla fall bestämts sig för att göra att tredje försök i sommar. Få se om det reparerade boet får vara i fred denna gång?

Efter att svalboet tömts på ungar av skatorna för andra gången i sommar gav hussvalsparet upp och drog iväg.
Efter att svalboet tömts på ungar av skatorna för andra gången i sommar gav hussvalsparet upp och drog iväg.

Ollstråmpåna på!

Eller, ja, yllesockor heter det väl på svenska 😉

Christer brukar vara en flitig skidåkare. Nu har jag också börjat skida. Yllesockorna på och så iväg! Och det går bra undan må ni tro! Full fart på bara… eller nåja, lite halvfart. När 60 hp drar iväg gäller det att hålla i sej. Det handlar alltså om vattenskidor. Ett stålleprov i sej, men ett rätt underhållande sådant 🙂 Har man en båt, ett par vattenskidor, och vattnet är 24 grader, och inte överdrivet fullt av algmattor, varför skulle man inte? Så värst långt orkar man inte fara, men man rundar en och annan kobbe och så turas vi om. Vi har åkt främst syster Alice, hennes sambo Tommy och jag. Dom andra får fötterna att hållas i, men jag har problem att få skidorna med mej. Man får spänna tårna någonting helt kopiöst om man är barfota. Men, ingen nöd på torpet, mommo stickar yllesockor… Så utrustad med yllesockor följde skidorna betydligt mycket bättre med. Det ser kanske inte direkt smart ut, men nöden har ingen lag. 🙂

Created with Nokia Smart Cam

WP_20140719_013[1]Nöjena är inte många, men man få försöka hinna med något kul emellanåt, snart är sommaren faren och då är det roligt att minnas någonting annat från sommaren än bara jobb jobb jobb. Ett andningshål i vardagen 🙂