Bondbloggen – Sida 149

Kort vinter?

Med deklarationsarbetet undanstökat fortsatte jag med skogsarbetet på lördagen efter att först ha gått mätningsrundan på tjäl- & snölinjen. Under mätningen kunde jag konstatera att det mesta av tjälen gått ur jorden i skogen och även på åkermarken började våren göra sig påmind. Att tjälen gått ur jorden i skogen fick jag handgripligen bekräftat senare på dagen när jag fortsatte med avverkningen längs dikeslinjerna. Under den tre dagar långa deklarationspausen hade de frusna dikena tinat till den grad att jag först gick igenom isen och fick stövlarna vattenfyllda och sen när jag på kvällen sökte mig hemåt med traktorn och virkeslasset körde jag ner ekipaget i dikesöverfarten som nu definitivt gjorde rätt för benämningen ”traktorfälla” som vi normalt kallar dem.

Traktorn hann jag få över men farten var för låg för att jag skulle få över släpvagnen innan den sjönk dit.

Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde skjuts hem. — Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde bilskjuts hem.

Ny dag med nya tag.

Uppgiven av motgångarna helgade jag vilodagen med att per TV följa med mina skidvänners framfart i Vasaloppsspåret, verkade som om det inte löpte riktigt bra där heller men de flesta tog sig i mål. I dag måndag tog jag mod till mig och for till skogs igen även om snöslasket som fallit under natten förebådade en våt dag. Började arbetet med att ”bygga” en bro av virke över diket för att få ytterligare något virkeslass ur skogen.

Lite trångt om utrymme men ett halvt lass virke fick jag placerat i sörjan i diket.

Sen på med lite ris för att binda ihop traven som annars rullar omkring hur som helst.

På mossen där jag avverkar fäller jag nu träden så att toppar och grenar bildar en risbädd som om jag nu inte lastar riktigt fulla lass håller ganska bra att köra på. ”Bron” höll också bra så några lass till ska jag väl få utkört men det ser nog ut som om en del virke kommer att få ligga kvar i skogen över sommaren.

Trots att jag körde upp spår i snön för att underlätta tillfrysning under den kalla perioden bär det inte längre på de platser där risbädd saknas.

Vårväder?

Jag såg framemot en fin vinter i skogen i januari då det såg lovande ut med kyla och litet snö. Men kylan kom nog alltför sent. det fanns ju de som plöjde åkrarna häromkring ännu efter trettondagen. Dessutom blev kallperioden alltför kort, endast 2-3 veckor lång, vilket ledde till att marken inte hann frysa tillräckligt innan vårvärmen kom. Vi är nu inne på fjärde veckan med så gott som uteslutande plusgrader och snö och tjäle har nästan helt försvunnit som vi kunnat konstatera här tidigare. Ett par svanar som sökte föda på oplöjda åkrar har jag siktat och under rundturen på snö- & tjällinjen konstaterade jag att spillkråkan högljutt markerade sitt revir. Frånsett svanarna och ett par koltrastar har jag ännu inte observerat övriga vårfåglar men som jag berättade för Filippa på ”radiohuset” i morse när hon undrade om vi bönder tror att våren är här så är jag nog rädd för att vi får bakslag ännu och då är det ju bäst att tofsvipor och lärkor håller sig kvar i södern. Men någon riktig vinter tror jag nog inte att vi får mera denna säsong. Intervjun hittar ni här vid ~7:05.

På heder och samvete…….

………och efter bästa förmåga har jag nu lämnat in skattedeklarationen. Sände dessutom in den elektroniskt som TYVI-material via Ilmoitin.fi -tjänsten. Visst är det enkelt att sköta ärendena via datorn men lite osäkert om rätt material gått fram är man nog när man inte handgripligen lämnar in det till skattebyrån. Riktigt allt material har jag ändå inte lämnat in via ”nätet” eftersom jag inte har skild katso-kod eller bankkod till Eriks dödsbo. Hans skogsbruksdeklaration lämnades därför in av äldsta dottern tidigare idag. Jag var då ännu inte färdig med den egna deklarationen så därför valde jag att testa det elektroniska alternativet för den.

Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas :) — Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas 🙂

Det här med deklaration är nog fortfarande trots elektroniska hjälpmedel ganska jobbigt, man vill ju gärna glömma hur det går till emellan varven då det görs endast en gång i året. För att dela lite på arbetet och för att ge de övriga i företaget lite insyn i det ekonomiska läget så kör vi med arbetsfördelning så att frugan samlar och ordnar verifikaten i mappar vilka äldsta dottern sedan kontoför i bokföringsprogrammet varefter jag sedan sköter skatteplaneringen, deklaration och momsrapporterna. Så här 796 verifikat och 18096 poster senare känns det onekligen skönt att sätta mapparna på hyllan och förhoppningsvis hinner man söka upp traktorn som står och väntar på mossen i morgon. Det börjar bli hög tid att avsluta skogsprojektet för ingen kyla utlovas den närmaste framtiden…… ser ut att bli en väldigt kort vinter i år 🙁

Vintern slog tillbaka

På torsdag morgon förra veckan var det alldeles vitt och 10 cm snö överallt. I Sverige alltså. Jag var på fibernätskonferens i Stockholm och bodde förstås i Medåker.

Men det var bara en dag. Annars var där plusgrader och rena våren.

Fibernätskonferensen var stor med flera tusen deltagare. Sverige är fortfarande bland de bästa i Europa med en andraplats (Litauen är etta intressant nog) och de nordiska länderna alla ganska bra – utom Finland som kom på tolfte plats efter Estland. Det syntes inte många finländare på konferensen utom en del österbottningar. Ulf Grindgärds ståtade med foto och allt i aulan. Och det är välförtjänt för österbottningarna är bäst på fibernät.

I Medåker krånglade det trådlösa nätet något obarmhärtigt men vi såg Mälarenergis bilar en kilometer från vårt hus. De gräver ned elkablar och fiberrör där. I värsta fall får jag gräva ned egen fiberkabel den sista kilometern med täckdikningsmaskin …

I Hindersby har det också varit plusgrader men till all tur är det litet minusgrader på nätterna så skogsvägarna håller än. Jag kör ut virke så fort jag hinner men just nu måste skattedeklarationen göras. Om det bara hålls litet minusgrader så är det utmärkt att köra nu för vi har nästan ingen snö alls och man hittar virket utan problem. Det har varit flera vintrar med en massa snö så i den meningen är det bättre i år.

Vi fäller nu friska granar för alla de torra är redan sågade. Men det är långa baddare. Man får fyra eller fem stockar från varje träd och 20 meters mått räcker inte till (de vanliga måtten är bara 15 meter vilket är riktigt ynkligt). Att fälla har inte varit problem för det blåser och det finns ingen annan möjlighet än att fälla med vädret. Blåsten har grym makt upp i toppen på en 30 meters gran.

Få nu se hur vädret blir framöver. Man är litet rädd att vi får ett kallt majväder för medeltalet skall bli detsamma varje år. Tiodygnsprognosen tittar jag på var och varannan timme men den bara visar plusgrader på dagarna.

Liten filmsnutt på lamning

Den här tackan började se ”lamningsnödig” ut medan jag gav morgonmat åt fåren. Hon kom och äta 2-3 minuter, sen gick hon och ställde sej mot väggen längst bort och såg mycket fundersam ut. Jag började laga till en egen kätte åt henne. Det tog någon timme innan det första lammet kom, jag pysslade med diverse annat medan jag inväntade henne. Hon var lite skygg, så jag föste inte in henne i kätten, hon fick stå och ”törvas” där hon stod. Att försöka få in henne i lammningskätten skulle betyda en lite cirkus bland fåren då alla springer runt och det är INTE lämpligt just nu när lamningen är igång. Nåja, när första lammet kommit och hon lite putsat upp det smög jag mej sakta och försiktigt dit, pratade ändå sakta så hon visste att jag var påväg, men nu brydde hon sej inte det mista om att jag kom. Jag fick bra torka slem från lammets nos, och sen svepte jag in lammet i en handduk och gick med det i markhöjd mot kätten och tackan som inte släppte lammet med nosen, följde så fint efter in i kätten, och så kunde jag stänga. Bra gick det, bra gick också födseln av följande lamm, och när det tredje var på väg tog jag upp telefonen, och filmade en liten snutt. Mörkt och skakigt är det, men kanske man ändå ser lite vad som händer 🙂

Eftersom tackan har så fullt upp med sina förstfödda, så går jag in i kätten och torkar bort slem från nosen på den tredje. Det var lite byngsligt med telefonen i ena handen, så jag kastade den ifrån mej en stund, så jag fick torkat bättre. Det tog inte länge så va de alla 3 uppe på klövarna och började söka sej mat 🙂

Pyjamasracet är igång!

Bästa ”kolla-lammninen-på-natten-pyjamasen” som finns, en ljusblå, fleecepyjamas med pingviner på! I den fryser man inte om det skulle råka bli några minusgrader. Man plussar naturligtvis på med en mössa, handskar, halsduk och stövlar. Och nu är det då igång, racet till och från fårhuset klockan 11-12 tiden på kvällen. De första två lammen tittade med pliriga ögon på mej när jag kom till fårhuset i morse… Sicken tillfällighet att jag senast igår satte och räknade ut att det nu borde vara ca 1 vecka innan de första skulle komma… Nåja, dom kommer när dom kommer dom! De blev en brun bäss och ett vitt tacklamm. Tackan tar dem båda, men är lite trilsk med att låta tacklammet dia … Ohemult! Ger man mat åt den ena, SKA man ge åt de andra också! Basta! Nå, det verkar som om det skulle jämna sej, hon verkar inte stöta bort det, så nog ska det väl ordna sej bara lammet blir lite tuffare. Är man bara några timmar gammal är man inte så kavat, så lite hjälp har behövts idag förmiddag. Nu lunch, något kulinariskt som vanligt när man grävt i frysen, efter något man fryste ner nån gång för länge sedan och tänkte, att nog kommer jag ju ihåg vad de här är nog … Det gör man som vanligt inte, och det skall igen en gång bli spännande att se vad den frusna klumpen innehåller. 🙂 Sen blir det att gå tillbaka till fårhuset och kolla att den lilla tar sej, och förbereda mera inför kommande lamm.

Hemmagymmet

En helt ny värld har sagt god dag till mig. Jag har helt plötsligt blivit frälst – skogsarbetsfrälst. Jag som alltid varit ungefär lika intresserad av skogen som av en hockeymatch FIN-SWE har plötsligt börjat figurera i skogen på varenda ledig timme, och det med stort engagemang. När jag var tonåring tvingades jag några gånger med till skogen bara för att inse att det var en plats på vilken man frös. Således lärde jag mig inget, och inget intresse föddes. Nu kan det förvisso vara så att detta är ett förstadie till ålderdomen, för det finns ju ett talesätt som säger att när en bonde blir gammal tappar han förmågan att fundera på och tala om något annat än ved.

För skogarbete saknar jag bara två saker. Kunskap och maskiner. Jag påstår nog att jag kan hantera motorsåg och fälljärn men jag har alltid varit dålig på skogsbruk, dvs när skall man brunnsröja, gallra och hur mäter man optimalt en sågstock. Nu har jag försökt ta reda på detta och helt plötsligt har skogsjobbet blivit så oändligt mycket roligare. Nu fördriver jag mina dagar med plockhuggning av gamla granar som i princip slutat växa. Dessa omvandlas med mycken möda och stort besvär till sågstockar, vissa med riktigt bra mått, andra med helt oanvändbara dito. Igår for två fina stockar till massaved bara för att jag på något sätt fick för mig att dom skulle vara 42 dm långa, när det korrekta är 43. När den skadan är skedd kan den inte repareras.

Maskinerna som jag använder är också ganska amatörmässiga. Det är motorsåg, måttband, stocksax och en kombinerad lunningsgrip/stockvinsch. Det räcker nog med dessa saker, men tiden från växande träd till utkörd sågstock skulle nog inte imponera på många.

Eftersom jag uteslutande arbetar ensam i skogen, något som egentligen inte är att rekommendera ansåg jag mig tvungen att handla ett intressant verktyg här på höstkanten. Det handlar om en RH-puscher som man använder för att veva omkull träd med. Det bästa sättet att få en stor gran på fall är att man är ett jobbarpar. En som sågar och en som skjuter på trädet så att det faller åt rätt håll. Ett träd som faller åt ett annat håll än man tänkt sig är ett elände. Det finns inget bra med det, det kan göra skada både åt fällaren och andra träd, och som ett brev på posten kommer sågen att kila fast mellan stubbe och träd. Ett stort träd som står upprätt kan någorlunda styras mot rätt fällriktning, men direkt det börjat komma åt fel håll skall det var ohyggliga krafter för att få det åt ursprungligt håll. Dessutom brukar det inte dimpa i backen om det faller fel utan hänga upp sig mot något annat träd och så har man åstadkommit skogshuggarens största personskadefaromoment.

Här kommer RH-puschern in i bilden.

Det är alltså en mojäng som man stöder trädet under sågningen med, så att det inte börjar falla åt fel håll. Inte nog med att man stöder det, man kan även – och här är finessen – veva omkull trädet strax innan det skulle ha fallit av egen vikt. Eftersom verktyget var dyrt, tom kollossalt dyrt fundrade jag över ett år på inköpet, men som med så mycket har jag sen inte ångrat det en dag. Sedan jag tog puschern i bruk har inte ett enda träd fallit en grad utanför den riktning som jag har aspirerat på.

Användningen är enkel. Man sågar fällskäret, kör ett varv runt barken med sågen och lägger därefter an pushern mot stammen och vevar tryck. Sen sågar man genom trädet men slutar några cm innan man når fällskäret. Efter det kan man lägga sågen på säkert avstånd och enkelt veva omkull trädet. Med detta verktyg kan man uppnå kraft som är många gånger om vad som skulle vara möjligt för hand. Dessutom minimerar man risken att stammen faller 180 grader fel eftersom den ju fungerar som stöd under den inledande sågningen.

Helt säker skall man förstås inte vara, allt kan ju misslyckas, och även detta verktyg kräver stor försiktighet och planering av användandet, men rätt använt är det till mycket stor hjälp.

Helt utan arbetsolycksfall har förstås inte de gångna dagarna gått. Förra söndagen lad jag min gamla Stihl 025 från mig på ett säkert ställe. 5 minuter efter det körde jag över den med traktorn, och uppfann härvid en hel massa nya svordomar. Som tur var så var den över 10 år, men den har gått bra så speciellt glad över mitt tilltag var jag inte.

Efterföljaren blev en likadan, en bassåg utan några finesser eller moderniteter. Stihl dock. Vi bor ju i Bäckland!

Orörd av människohand förpackad