Flytta får

Så var det då dags att börja hämta hem får. Endel får bli kvar hemma, andra får åka tillbaka ut på holmarna för att beta lite till, de jag vill ha hem nu är sådana som skall gå med bagge. De som förs ut till holmarna är hispiga rat som skall till slakt, eller sådana som får vara kvar av diverse orsaker, kanske skall de säljas, eller betäckas senare, eller så händer det sej också att nån får vara kvar som ”mommo” åt de andra. Gamla kloka tackor brukar få något år till på Ytterholm om dom sköter sej 🙂

Eftersom jag i skedet när jag kom på att filma en liten snutt inte hittade hur man får bort ljudet från inspelning, så ber jag den som vill titta på klippet dra ner på ljudet, det dånar av vinden i kameran, och det är ingen höjdare att lyssna på. Skulle jag ha tänkt skulle jag ju ha kunnat sätta fingret för mikrofonen, men se så klipsk var jag inte där i skakadarret i båten…

Någon kvalitet på filmandet är det minsann inte heller, men det är verklighet. En vanlig arbetsdag i september. Klockan börjar bli närmare 19 och innan vi var hemma från turen hann klockan bli 20.30, solen hade gått ner och det blev att skynda sej med nätläggningen innan det blev som att sitta i säcken. Månen börjar lysa med sin frånvaro, så det är gösfiske på gångs. Ännu går det att påta ner lite fisk i fiskfrysen. Vintern är förhoppningsvis lång, även i år 🙂

Lamm, får …

… Tacka, Bagge!

Sägs det ju, och sant är det. Sällan ser man en bagge så lycklig som när den hamnar i ett harem av vackra, smäckra damer.

baggen
Bagge 🙂

Kanske inte är den sötaste bilden… Men här ska det luktas, undersökas, snusas och sniffas ordentligt! Damerna blev också riktigt till sej, att bjuda dem på havre när de fått stiligt besök var ingen ide. Skulle någon ha måsta ätit upp havren den kvällen så skulle jag nog ha fått gjort det själv.

Tackor och baggen
Tackor och baggen

He lömna så mytjy ofråga….

……sjöng visst Håkan Streng i någon sedan länge glömd låt.

Idag har den låten och dess innehåll verkligen gjort sig påmind. Ibland kommer det upp saker som man borde ha frågat den tidigare generationen om, men antingen inte kom att tänka på det, eller helt enkelt inte visste att man var intresserad.

Denna gång handlar det om dränering och rördragning. Som jag tidigare nämnt så har det största stölleprovet norrom ekvatorn slutligen hunnit ifatt mig. Nu skall då anslutningen till det gyllene kommunala avloppet göras. och det betyder två saker. Ett grävningsjobb utan förbarmande, och ett stort hål i plånboken. Sen efteråt har man då nya problem som man inte vetat av tidigare. För ingen skall inbilla mig att ett system bestående av pumpar drivna med ström och 10-tals kilometer plaströr fulla med skit kommer att funka lika bra som dagens egna brunnar.

Detta om detta. Idag började jag så smått planera jobbet med att titta ner i ett par gårdsbrunnar. Utgående rör var ganska lätta att fatta vart dom tog vägen, men inkommande var värrigare. Varifrån kom dom? Det var tjocka betongrör, gamla tegelrör, plaströr och en och annan gul dräneringsslang huller om buller. Klart var att det blandats hejvilt dräneringsvatten och gråvatten och avloppsslam i brunnarna. Nu skall då dessa separeras åt. Dräneringsvattnet kan jag visst få behålla, slammet och gråvattnet vill samhället ha av mig så dom skall skiljas åt. Men vad är vad?

Min salig far skulle ha berättat detta för mig på en minut. Han visste allt om alla gårdsrör och precis allt jag borde veta nu fanns i hans huvud. Jag är fullständigt säker på att han försökt delge mig denna kunskap, men jag hade väl förmodligen gäspat och tänkt på bilstereon. Men vänta nu….Någonstans i bakhuvudet började en tanke formuleras. Fick jag inte ett kuvert av honom engång? Sa han inte att det kommer en dag då jag kommer att behöva detta? Stod det inte dräneringar på kuvertet? In och söka i arkivet och mycket riktigt, 20 september 2013 var alltså den dag han syftat på. I kuvertet låg ritningar över alla avloppsbunnar och vattenledningar på tomten. Tack pappa!

Riktigt allt klarnade inte, för dräneringsrören var tyvärr inte inritade, men i värsta fall betyder det bara att det inte just finns några dräneringar runt husen, och i så fall borde dom fixas med det snaraste. Men det viktigaste, placeringen av alla nergrävda slambrunnar, och rördragningen fanns med.

Nu är jag lite längre, eller rättare sagt mycket längre på väg men nu skulle det då gälla att omsätta detta i praktiken när den moderna tiden slår till med full kraft. Det blir ca 100 meter dike som skall grävas på tomten, förmodligen skall något sprängas och betongrören ut från huset duger inte längre. Det är inte klokt vad bildat folk kan hitta på ibland. Hoppas dom i varje fall haft vett att lämna korrekt information till eftervärlden. För det hade i alla fall min far.

Bild (197)

Den ser inte mycket ut för världen – men för den frågande är den en skattkarta

Nånting helt annat…

… än bondelivet handlar dehär om, men det är en rätt så vanlig dag för mej ändå. Att åka ”sverigebåt” hör till vardagen mer än det är ett äventyr.

Dra ur stöpseln. Lite det skulle man behöva göra känns det som. Så allt stannar, så man kan fara bort två dagar utan att fåren rymmer, far ombland, så de har mat och vatten och, och, och… Nu gjorde jag det på sätt och vis två dagar för att fara och hämta Mathias till Geta. Hemma var det att jobba ikapp för att kunna fara bort två dagar. Och så ringde klockan 05.00 på morgonen. Tidigt, båten går inte före 08.45, men annars hinner jag kanske inte ta mej till färjan som går halv 7 tiden, och där gäller det att helst vara med näsan på klaffen, i alla fall om man som jag inte har förtursskylt. Förturskön var mycket längre än ”vanliga” kön. Men, jag rymdes med. Tur det, följande färja går en halvtimme senare och då är det knappt med tid att hinna till incheckningen i tid. Dessutom brukar det kunna vara än värre med bilar till 7ans färja, missar man den… Ja, då är det inte roligt om man ska med båten till Åland. Nåja, jag hann och rymdes med, ca 8 bilar skulle det ha rymts till och jag konstaterade att det minsann nog är en levande skärgård vi har, i alla fall är folk aktiva, nästan dygnet runt. 🙂

Trafiken in till Åbo löpte smidigt och väl ombord tog jag mej en kaffe och smörgås. Jag satt i allsköns ro och tittade på medan det nyligt ombordstigna bändet plockade upp sina instrument. Jag drack lite försiktigt. Nog var det Kaffe minsann nog. Med stort K! I priset ingick en påtår …

Medan jag satt och tuggade på min rågsmörgås tassade tanterna och farbröderna på med sina brickor, log och hade hur trevligt som helst. Någon träffade bekanta, i ett bord räknades det febrilt ut delningen av kvittot med papper och penna, och till och med några barn skymtade man emellanåt i bollhavet. I högtalarena började det ge an med love hurts. Ding dong… Bästa passagerare … välkomna…. osv. Ja, samlings platserna känner jag till, och tur är det, för blandat med love hurts blev det lite soppa och mer knepigt blev det att höra ens vilket språk nödsignalerna precenterades på när bändet tydligen fått ihop plockat sina instrument och började överrösta både love hurts och kaptenen med – Yksikaksiyksi, bombombom, tsetatsetaäxxäxx….

Nä, det här är nog annat än frukosten där hemma där man kan höra regnet falla på taket i farstun. Men jag sörplade ur min kopp, påtåren blev odruken… Jag gick för att uppsöka ett eluttag. Så passerade vi ”pissisgrund” och tuffade vidare ut på Erstan. ”Pissisgrund” har jag hört talas om sedan jag var liten, det är en liten holme just utanför inloppet till Åbo. Där steg utskärsborna förr,( på den tiden när man rodde och seglade,) iland för att uträtta sina behov före de for in till Åbo för att sälja och handla. Inne i åbo kunde man ju inte stå/sätta sej i vilken knut som helst, därför tog man iland i pissisgrund före man for in till stan.

 

Varde ljus

Eller Fiat lux som de gamla romarna brukade säja. Nu då kvällarna börjar bli mörka så är det igen aktuellt med att installera lampor. Inom jordbruket är det ingen småsak utan ibland fråga om liv eller död – då man rör sej på gården behövs det ljus för att förhindra olycksfall. Visserligen har pannlampan med lysdioder varit en välsignelse i det hänseendet men det behövs också fasta ljuskällor för arbetet.

Nu har jag upptäckt eBay – alltså en marknadsplats på nätet. Tidigare har jag mest handlat på Tradera i Sverige som följer ett liknande koncept. Skillnaden är huvudsakligen att på eBay finns det billiga kinesiska prylar som i endel fall är fem gånger billigare än i Finland. Och då är det ofta fråga om exakt samma sak tillverkad i samma fabrik.

Som jag berättade så fick jag 10 W strålkastare med lysdiod  för under 7 euro stycket färdigt inburna på verandan. Därefter beställde jag 30 W strålkastare av samma slag för 20 euro per styck. Nu fortsätter jag att titta på strömbrytare med tidsinställning och multifunktion samt rörelsevakter och ljudströmbrytare.

Just i jordbruket är det viktigt att få ljus utan att trycka på en knapp. Om man bär in nånting tungt så vill man gärna att lampan börjar lysa automatiskt. Eller så att man kan skrika åt den att tända :-). Och så är det bra om ljuset släcks automatiskt så man inte behöver gå runt och släcka. Vår ladugård är 30 meter lång och om torken medräknas så har den tre våningar. Det blir en hel del travande innan man gått igenom allting.

En tysk firma (Eltako) tillverkar intressanta multifunktionsbrytare. Man kan ställa in belysningstiden från noll till 99 minuter. Den kan starta med en enkel knapptryckning men så kan man mångdubbla den genom att ”pumpa” dvs. inom en sekund trycka flera gånger på knappen. Håller man in knappen i flera sekunder så får man ”Dauerlicht” som lyser ända upp till 99 timmar. Alla funktioner kan ställas in på alla de sätt. Och förstås kan man koppla rörelsevakter och liknande till den också. Som gammal ingenjör måste jag ju bara ha en sådan :-).

I tiderna köpte jag en bunt lysrör och installerade dem. Problemet har bara varit att de tänder väldigt långsamt – speciellt då det är kallt. Det leder till att man inte ids släcka dem så de brinner dygnet runt. Så det blir ingen besparing alls utan tvärtom. Nu är förpackningen med 50 lysrör slut och jag köper aldrig mer ett lysrör. De är förbjudna på det här stället i framtiden. Och ”lågenergilampor” är ju lysrör. Här används bara glödlampor (jag har 500 i lager) och så lysdiodlampor.

Nu gäller det att hitta lämpliga lysdiodlampor som ersättning för lysrören. Det finns faktiskt lysdiodrör som kan sättas in direkt i stället för de gamla neonlysrören men de är ganska dyra (50 euro) och inte riktigt lämpliga. Däremot finns det lysdiodlister som motsvarar lysrören. De drar hälften så mycket ström och lyser genast då man tänder dem. Priset är 20-30 euro men så håller de i 50 000 timmar vilket med fyra timmar varje dag blir ungefär 30 år. Nåja, fastän det inte stämmer så är hälften redan bra.

Om ni vill söka på eBay.de (jag köper  helst från (Tyskland) så heter de ”LED Lichtleiste” och på eBay.co.uk (England) ”LED tube”. Köp från Europa så blir det ingen förtullning. Man får billigare från Kina och Hongkong men det tar flera veckor och kan fastna i tullen. Jag skrev år 2011 om ”Ljus i vårt hus”   där jag presenterade ett ackumulatorbaserat lysdiodsystem. Det fungerar fortfarande och det håller jag kvar fastän lysdiodlamporna blivit både bättre och billigare.

Nu tänkte jag installera lysdiodlister för 12V och driva dem med en nätdel. Listerna är på 5W eller 10W och 10W ger ungefär samma ljus som en glödlampa på 60W. Fördelen är att det är svagström i alla ledningar till lamporna och det får man installera själv. Dessutom kan de drivas på acku vilket ger ett utmärkt nödsystem. Men allting är inte mycket billigare på eBay. Jag kollade in Clas Ohlson och där fanns motsvarande lister till ungefär samma pris.

En annan sak som är väldigt bra i jordbruket är att lysdioderna inte blir så heta som glöd- och halogenlampor. I de dammiga miljöerna är det absolut en stor fördel.

smdleiste_endra

Troligen blir lysdioderna både bättre och billigare hela tiden men jag måste byta ut lysrören nu. Priserna är i alla fall ganska hyfsade redan. Men det gäller att ha koll för man får lätt betala många gånger mer för samma produkt. Det är typiskt för en ny sak. Jag minns då halogenstrålkastarna kom och var svindyra. Nu skall alla mina halogener bort för jag orkar inte byta brännare hela tiden. Men det är lätt att byta dem till lysdiodstrålkastare som tydligen är byggda med exakt samma kåpa.

Nu har jag bara en ynka hektar otröskad och tröskeländet går igen så det blir annat arbete som skjutits upp alldeles för länge på grund av tröskkrånglet. Men först skall kvickroten få sej en omgång. De värsta åkrarna är besprutade men jag kör troligen över alltihop – åtminstone med fläckbehandling.

Fyrkantiga årsringar

Så har det då hänt igen. Det är egentligen inte ens värt att notera eftersom det händer ideligen, men ändå, man blir lika förvånad varje gång.

Redan när jag sådde kornet i våras hade jag en aning om att jag var för sent ute. Det var så in i norden torrt och kalendern visade 28 maj. Mycket riktigt kom inget korn upp på en lång tid. När andras åkrar var vackert jämngröna låg min kornåker som Sahara i solskenet. Ett ogräs här och var, annars inget.

Så där har då hela sommaren förflutit, det har varit en jeremiad av klagovisor i huvudet bara man tittat mot kornåkern. Jag försökte muta den med extra kväve men inget hände. Efter axgången gav jag upp hoppet. Visserligen var det fråga om tvåradigt Marthe, men axen såg ut som små förkrympta miniatyrer av kornax.

Nu i tröskningen sparade jag kornet till sist eftersom jag var så säker på att det var misslyckat att jag inte ville öda fina höstdagar på att köra bort det, utan gav mig på vetet före kornet, vilket egentligen är galen arbetsordning. När kornskörden inleddes tyckte jag nog att det kom ganska mycket i vagnarna med beaktande av den dåliga växten, och visst kanske jag noterade att vagnarna kändes ganska tunga efter traktorn, men ändå vågade jag inte tro på någon desto större kvalitet.

Ännu som så sent som när det var torkat stod jag och tittade på kornen i handen och funderade att detta är ju verkligen inte speciellt fint korn.

Idag fick jag då analysen som gav vid handen att det var det bästa korn som blivit odlat på denna gård under min tid. Hl vikten var över 68, att jämföras med 62 som brukar vara normalt för mig. Ha skörden kommer att stanna runt 5000 kg.

Så var det med det. Årsringarna hjälpte föga, igen en gång var dom mer fyrkantiga än runda.